linglingling,
Söderling, vilken bragdman. Slog på teven lagom till det tredje setet och Söderling i ledning 2-0.
Självklart så medför mitt påslagande och min allmänna motrigg att Söderling tappar sitt spel och samtidigt matchen då Gonzales tar igen två set och går till ledning med 4-1 i sista avgörande.
Alla tennisspelare skulle ta det väldigt hårt att tappa 2-0 till 2-2 och underläge 4-1 - många skulle känna sig uppgivna, tänka på vad som kunde varit, hur de lyckats tappa matchen som verkade ligga som i en liten, liten ask.
Söderling - som är känd för att vara just svag i tennispsyket - stämmer till en början in på alla dessa signalement. Matchen känns körd, Gonzales går på som en bandvagn medan Söderling ser uppgiven ut och spelar därefter, slår bort bollar högt och snett.
Men vad gör Söderling då? Jo, han tar självklart sitt egna servgame till 4-2 och går därefter till 30-0 och 40-15 i chilienarns serv. Här någonstans återfås den blodade tanden hos såväl Söderling som hos oss framför tevesoffan - som just för dagen var undertecknad och ens morfar som passade på att slå sig ner då han var här och hämtade veckans bingolott. När han således bryter till 4-4 så känner man direkt att det här vänder han.
Och mycket riktigt: 6-4 efter ännu ett direktbryt och en defilering i mål - och vi har en svensk i final i Franska Öppna. Om juryn av någon underlig anledning inte bestämt sig angående Bragdguldet efter bragdsegern över Nadal kan de ju alltid addera dagens vändning och söndagens finalseger (varken Federer eller argentinarn imponerar ju, men det lär bli den sistnämnde i final) och se att Robin Söderling är den rättmätiga vinnaren av årets Bragdguld.
Eller vänta, Susanna Kallur kanske hittar på någon ny sport som hon kan slå sensationellt världsrekord i under senhösten. Då ska förstås hon ha det. 40 meter slätt med multipla fall? Ja, varför inte.
Ikväll kanske man torde ut och fira finalplatsen på Stadshuset, men vid närmare eftertanke så kanske händelsen i sig inte borgar för att Sundsvalls uteliv blir mycket bättre över en dag. Blir nog hemmavid med ett bättre par hyrfilmer med den förlorade Göteborgssonen.
Hinner man med lite SS innan, tro? Återkommer väl, förmodligen som en långt fattigare människa.
Det blåser osunda vindar,
det gör mig dämpad och sval.
Det krävs så mycket mygel,
för att verka normal.
Självklart så medför mitt påslagande och min allmänna motrigg att Söderling tappar sitt spel och samtidigt matchen då Gonzales tar igen två set och går till ledning med 4-1 i sista avgörande.
Alla tennisspelare skulle ta det väldigt hårt att tappa 2-0 till 2-2 och underläge 4-1 - många skulle känna sig uppgivna, tänka på vad som kunde varit, hur de lyckats tappa matchen som verkade ligga som i en liten, liten ask.
Söderling - som är känd för att vara just svag i tennispsyket - stämmer till en början in på alla dessa signalement. Matchen känns körd, Gonzales går på som en bandvagn medan Söderling ser uppgiven ut och spelar därefter, slår bort bollar högt och snett.
Men vad gör Söderling då? Jo, han tar självklart sitt egna servgame till 4-2 och går därefter till 30-0 och 40-15 i chilienarns serv. Här någonstans återfås den blodade tanden hos såväl Söderling som hos oss framför tevesoffan - som just för dagen var undertecknad och ens morfar som passade på att slå sig ner då han var här och hämtade veckans bingolott. När han således bryter till 4-4 så känner man direkt att det här vänder han.
Och mycket riktigt: 6-4 efter ännu ett direktbryt och en defilering i mål - och vi har en svensk i final i Franska Öppna. Om juryn av någon underlig anledning inte bestämt sig angående Bragdguldet efter bragdsegern över Nadal kan de ju alltid addera dagens vändning och söndagens finalseger (varken Federer eller argentinarn imponerar ju, men det lär bli den sistnämnde i final) och se att Robin Söderling är den rättmätiga vinnaren av årets Bragdguld.
Eller vänta, Susanna Kallur kanske hittar på någon ny sport som hon kan slå sensationellt världsrekord i under senhösten. Då ska förstås hon ha det. 40 meter slätt med multipla fall? Ja, varför inte.
Ikväll kanske man torde ut och fira finalplatsen på Stadshuset, men vid närmare eftertanke så kanske händelsen i sig inte borgar för att Sundsvalls uteliv blir mycket bättre över en dag. Blir nog hemmavid med ett bättre par hyrfilmer med den förlorade Göteborgssonen.
Hinner man med lite SS innan, tro? Återkommer väl, förmodligen som en långt fattigare människa.
Det blåser osunda vindar,
det gör mig dämpad och sval.
Det krävs så mycket mygel,
för att verka normal.
Kommentarer
Trackback