tre mål mot noll,
Sandåkern-Medskogsbrons BK 0-3 (0-2)
Hög press, det var ledordet när Medskogsbron tog sig an Sandåkern på bortakonstgräs. Forwards var äntligen delaktiga i försvarsspelet på riktigt, vilket medförde att Sandåkerns uppspelsförsök försvårades och hela bortalaget kom in i matchen på ett mycket bra sätt. Aggressivt och solidt, med färre touch på bollen än under de senaste matcherna.
Rättmätiga 2-0 i paus kom dock inte till på konventionellt sätt. Först var det Jaco som näst intill liggande placerar in bollen i det bortre hörnet från distans. Riktigt vackert och många söndagar dagens vackraste mål. Men idag var inte en sådan dag, inte ens i närheten.
För när Fletchers ende arvinge tar i för hela kungadömet från väl tilltagen distans och bollen stiger över ribban men sjunker snabbt ner precis under densamma lagom till det bortre krysset - då är det bara att buga och lyfta på hatten för ett av de vackraste långskottsmål vi bevittnat live i sina dagar. Luktade bra mycket mer Gerrard än Fletcher över skottet, men det kan bero på att Fletcher Sr. inte laddar bössan tillräckligt ofta.
I andra halvlek kommer både Sandåkern och Medskogs ut som två helt olika lag. Sandåkern som ett mycket aggressivare, piggare och hungrigare - och Medskogs som ett mer skärrat, mer slarvigt och helt sonika sämre lag. Sandåkern lyckas pressa tillbaka oss medan vi slarvar för mycket i omställningslägena - slarv som borde ha kunnat kostat mer än det gjorde. Blev aldrig riktigt, riktigt farligt kan jag tycka - men klart är att hemmalaget ägde halvleken.
Men vi hade första halvleken på ett farligare sätt än de hade den andra, och det avgjorde matchen. En rättvis och skön seger som i och med övriga resultat från dagen innebär att vi får fira studenten som serieledare i Division III Mellersta Norrland.
Gick riktigt bra för undertecknad idag också, kändes stabilt. Helt annat än förra matchens känsla av att man inte gjorde något - men det mesta gick fel på något sätt ändå.
Så idag mår man bra.
Lika bra borde inte Ludwig Sundström må efter att ha blivit fälld på samtliga åtalspunkter i bussen på väg hem. Blir lite plumpt att begå mened i en domstol över en sådan petitess, kan jag tycka.
Och nätterna blir ljusa och jag känner,
och jag lever och jag minns -
att allting, allting, allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
Hög press, det var ledordet när Medskogsbron tog sig an Sandåkern på bortakonstgräs. Forwards var äntligen delaktiga i försvarsspelet på riktigt, vilket medförde att Sandåkerns uppspelsförsök försvårades och hela bortalaget kom in i matchen på ett mycket bra sätt. Aggressivt och solidt, med färre touch på bollen än under de senaste matcherna.
Rättmätiga 2-0 i paus kom dock inte till på konventionellt sätt. Först var det Jaco som näst intill liggande placerar in bollen i det bortre hörnet från distans. Riktigt vackert och många söndagar dagens vackraste mål. Men idag var inte en sådan dag, inte ens i närheten.
För när Fletchers ende arvinge tar i för hela kungadömet från väl tilltagen distans och bollen stiger över ribban men sjunker snabbt ner precis under densamma lagom till det bortre krysset - då är det bara att buga och lyfta på hatten för ett av de vackraste långskottsmål vi bevittnat live i sina dagar. Luktade bra mycket mer Gerrard än Fletcher över skottet, men det kan bero på att Fletcher Sr. inte laddar bössan tillräckligt ofta.
I andra halvlek kommer både Sandåkern och Medskogs ut som två helt olika lag. Sandåkern som ett mycket aggressivare, piggare och hungrigare - och Medskogs som ett mer skärrat, mer slarvigt och helt sonika sämre lag. Sandåkern lyckas pressa tillbaka oss medan vi slarvar för mycket i omställningslägena - slarv som borde ha kunnat kostat mer än det gjorde. Blev aldrig riktigt, riktigt farligt kan jag tycka - men klart är att hemmalaget ägde halvleken.
Men vi hade första halvleken på ett farligare sätt än de hade den andra, och det avgjorde matchen. En rättvis och skön seger som i och med övriga resultat från dagen innebär att vi får fira studenten som serieledare i Division III Mellersta Norrland.
Gick riktigt bra för undertecknad idag också, kändes stabilt. Helt annat än förra matchens känsla av att man inte gjorde något - men det mesta gick fel på något sätt ändå.
Så idag mår man bra.
Lika bra borde inte Ludwig Sundström må efter att ha blivit fälld på samtliga åtalspunkter i bussen på väg hem. Blir lite plumpt att begå mened i en domstol över en sådan petitess, kan jag tycka.
Och nätterna blir ljusa och jag känner,
och jag lever och jag minns -
att allting, allting, allting, ja, allt,
är nästan perfekt.
Kommentarer
Trackback