japaner, japaner.
Gick bra fotbollsmässigt för undertecknad idag? Nähä, just ja. Och när det inte ens går hyggligt på det området, då har man inte många övriga ljuspunkter i vardagen att falla tillbaka på.
För egen del så inledde vi träningen med att vara svårpasserad som ett urkopplat strykjärn på en-mot-en-övningen. En vådaskjuten Olof Lundh i varulvsdräkt hade med enkelhet rundat undertecknad i det momentet, åtminstone till en början.
Sen gjorde vi väl det hyggligt på 4-mot-4-spelet, där vi lyckades täcka ett antal skott. Men överlag var träningsinsatsen en makaber besvikelse.
Sen kommer man hem, är tvungen att hänga tvätt innan man kan få bege sig till sofflocket för att ladda upp med lite bättre Simpsonsavsnitt innan kvällens drabbningar. Och hade vi ens ett uns hopp inför Reals bortamöte med Liverpool (det hade vi inte, egentligen) så försvann det efter drygt tre minuter. Torres klackade sig förbi en seg Canna på första tillslaget för att sedan tvinga Casillas till en kalasräddning. Redan där var det ridå ner, man såg att Real inte skulle stå för en sådan där överjävlig insats som man någonstans hoppas att de skulle kunna hitta.
Men vart skulle de kunna hitta krafter till en sådan insats? Vem skulle stå för de nödvändiga målen framåt? Det är inte som för ett antal år sedan när Real Madrid kunde åka till Old Trafford med Ronaldo, Zidane och Figo och göra tre mästarbaljor. Nu kom man till Anfield med en riktig spetsspelare offensivt, Arjen Robben, som aldrig visat några stora takter när det gällt som mest.
Visst, Lassana Diarra är en riktigt bra värvning. Han vinner sina dueller - men sen då? Han ska ha sin Makeleleroll och bara behöva lämna över bollen till närmaste spelare som i sin tur ska få agera spelfördelare. Men ingen annan mittfältare vill ju i dagsläget ha bollen. Gago gömmer sig och spelar dumt och orutinerat, Sneijder kommer förmodligen aldrig hitta tillbaka till fjolhöstens form, men kämpar och försöker betydligt mer än Gago. Nej, det saknas en Zidane, ett bollgeni av yttersta märke som rör sig konstant och alltid vill vara spelbar och diktera tempot. Men tyvärr: senast jag gick ut i trädgården för att inspektera familjens körsbärsträd så växte det inte dylika spelartyper där. Inte där heller. Till nästa år behövs en riktig spelfördelartyp som ska och vill ha mycket boll och kan ta vara på de bollar Lass vinner, så att de inte förspills. Förslag: Franck Ribery - vore perfekt.
På tal om Ribery, hans Bayern gick som tåget idag med. Och vem hade kunnat ana att van Bommel skulle tillåtas vara så här pass kall, som när han dunkar in 5-1, i en åttondelsfinal i Champions League - så här på ålderns höst.
Sen: liten skillnad på vinnarmentalitet i dessa vinna-eller-försvinna-matcher mellan de rödklädda och de marängfärgade. Gerrard bär sitt lag och styr, ställer, tacklar och pyttsar. Canna och Pepe, ryggraden hos mesta mästarna, kan inte ens utföra en enkel glidtackling när det betyder som mest. Syftar på 1-0-målet där Canna var ute och cyklade på P13-manér och Pepe hade benstyrka och vilja som ett apatiskt flytkingbarn vid glidtacklingen.
Varför står han alltid med ryggen mot kameran när han intervjuar någon, Henrik Strömblad? Har han nyrakade, välvårdade nackhår han vill visa upp för tevetittarna?
Oerhört trevliga och utläggande alla intervjuoffer är för tjejen på Viasat Fotboll. Claudio Ranieri, Juventus, gör ordentliga utläggningar på någon minut på varje simpel fråga. Bert Stålberg, Kubikenborgs IF, kan däremot inte bjuda på ett enda citat när man på trevligt manér ringer upp. Istället snäsiga kommentarer och indirekta personhån. Man kan tycka att det borde vara tvärtom, men icke. Jag antar att Berra S har gjort mer för att rättfärdiga sin nedlåtande attityd än vad den gode Claudio har.
Äh, nu måste vi bege oss mot sänghalmen. Tydligen lämpade det sig ypperligt att schemalägga ett kulturmagasinbesök vid halv-tio-snåret imorgonbitti.
Jag har sett livet från båda sidor nu, från upp och ner, och ändå ser jag bara livsillusioner...
För egen del så inledde vi träningen med att vara svårpasserad som ett urkopplat strykjärn på en-mot-en-övningen. En vådaskjuten Olof Lundh i varulvsdräkt hade med enkelhet rundat undertecknad i det momentet, åtminstone till en början.
Sen gjorde vi väl det hyggligt på 4-mot-4-spelet, där vi lyckades täcka ett antal skott. Men överlag var träningsinsatsen en makaber besvikelse.
Sen kommer man hem, är tvungen att hänga tvätt innan man kan få bege sig till sofflocket för att ladda upp med lite bättre Simpsonsavsnitt innan kvällens drabbningar. Och hade vi ens ett uns hopp inför Reals bortamöte med Liverpool (det hade vi inte, egentligen) så försvann det efter drygt tre minuter. Torres klackade sig förbi en seg Canna på första tillslaget för att sedan tvinga Casillas till en kalasräddning. Redan där var det ridå ner, man såg att Real inte skulle stå för en sådan där överjävlig insats som man någonstans hoppas att de skulle kunna hitta.
Men vart skulle de kunna hitta krafter till en sådan insats? Vem skulle stå för de nödvändiga målen framåt? Det är inte som för ett antal år sedan när Real Madrid kunde åka till Old Trafford med Ronaldo, Zidane och Figo och göra tre mästarbaljor. Nu kom man till Anfield med en riktig spetsspelare offensivt, Arjen Robben, som aldrig visat några stora takter när det gällt som mest.
Visst, Lassana Diarra är en riktigt bra värvning. Han vinner sina dueller - men sen då? Han ska ha sin Makeleleroll och bara behöva lämna över bollen till närmaste spelare som i sin tur ska få agera spelfördelare. Men ingen annan mittfältare vill ju i dagsläget ha bollen. Gago gömmer sig och spelar dumt och orutinerat, Sneijder kommer förmodligen aldrig hitta tillbaka till fjolhöstens form, men kämpar och försöker betydligt mer än Gago. Nej, det saknas en Zidane, ett bollgeni av yttersta märke som rör sig konstant och alltid vill vara spelbar och diktera tempot. Men tyvärr: senast jag gick ut i trädgården för att inspektera familjens körsbärsträd så växte det inte dylika spelartyper där. Inte där heller. Till nästa år behövs en riktig spelfördelartyp som ska och vill ha mycket boll och kan ta vara på de bollar Lass vinner, så att de inte förspills. Förslag: Franck Ribery - vore perfekt.
På tal om Ribery, hans Bayern gick som tåget idag med. Och vem hade kunnat ana att van Bommel skulle tillåtas vara så här pass kall, som när han dunkar in 5-1, i en åttondelsfinal i Champions League - så här på ålderns höst.
Sen: liten skillnad på vinnarmentalitet i dessa vinna-eller-försvinna-matcher mellan de rödklädda och de marängfärgade. Gerrard bär sitt lag och styr, ställer, tacklar och pyttsar. Canna och Pepe, ryggraden hos mesta mästarna, kan inte ens utföra en enkel glidtackling när det betyder som mest. Syftar på 1-0-målet där Canna var ute och cyklade på P13-manér och Pepe hade benstyrka och vilja som ett apatiskt flytkingbarn vid glidtacklingen.
Varför står han alltid med ryggen mot kameran när han intervjuar någon, Henrik Strömblad? Har han nyrakade, välvårdade nackhår han vill visa upp för tevetittarna?
Oerhört trevliga och utläggande alla intervjuoffer är för tjejen på Viasat Fotboll. Claudio Ranieri, Juventus, gör ordentliga utläggningar på någon minut på varje simpel fråga. Bert Stålberg, Kubikenborgs IF, kan däremot inte bjuda på ett enda citat när man på trevligt manér ringer upp. Istället snäsiga kommentarer och indirekta personhån. Man kan tycka att det borde vara tvärtom, men icke. Jag antar att Berra S har gjort mer för att rättfärdiga sin nedlåtande attityd än vad den gode Claudio har.
Äh, nu måste vi bege oss mot sänghalmen. Tydligen lämpade det sig ypperligt att schemalägga ett kulturmagasinbesök vid halv-tio-snåret imorgonbitti.
Jag har sett livet från båda sidor nu, från upp och ner, och ändå ser jag bara livsillusioner...
Kommentarer
Trackback