jobb,
Ännu en milstolpe uppfylld i karriären. Att sitta bredvid Kjell Lönnå på en kyrkbänk en söndagsförmiddag, det är något jag unnar varje människa innan de trillar av den berömda pinn.
Att sitta intill Sundsvalls mest celebra gäst i sin rätta miljö, det blir inte mycket större.
Ska vi omvandla denna klassblogg till en skvallerblogg för en kort stund? Gärna för mig.
Den gode Kjell hade nämligen glömt att ställa fram sitt väggur till sommartid imorse, varpå han dök upp först en timme in i gudstjänsten. Till den här smaskiga skvallertexten skulle redaktör-Pirkt förmodligen sätta en förnedrande bild på Kjell i sina sämre stunder tillsammans med en fet rubrik i stil med "Oopsie-Woopsie, Kjelle!".
Men nu är det här, som bekant, ingen skvallerblogg.
Istället begav vi oss direkt från frågestunden med prästen till Dagbladets redaktion, där vi har ägnat oss åt diversearbete hela dagen. Svenska Cupens första omgång på ett snålblåsigt tillika svinkallt Västhagen? Jo, jag tackar jag.
Inte ens på de sibiriska tunnlanden blir det lika kallt som på Västhagen en valfri eftermiddag. Högsommar eller midvintersnö - du huttrar oavsett om du står på Västhagens läktare.
Så hur kommer man runt den problematiken? Jo, man sitter kvar i bilen, förstås. Man är ju inte dummare än så. Parkerar på platån med full utsikt över hela planen.
Hur matchen gick? Lars Oscarsson spelade vänsterback i bortalaget, behöver ni ens då fråga? 0-5, såklart.
Nej, kåserier åsido: det skingrades inte heller idag några klartecken i frågan som satt griller i huvudet på forskare världen om i åratal - hur blev Lars Oscarsson allsvensk?
Sovmorgon imorgon, skönt å. Sen skulle Joel ha med sig en italiensk physioterapeft (något i den stilen) på träningen. Ska bli intressant att se vad han har att säga om mitt knä. Var ju ett symboliskt halvår sedan jag kände av det vid fysisk aktivitet, så att få gå för fullt redan imorgon vore ingen ovälkommen present. Men det lär ju bli det väntade, löpning rakt fram med en manisk Karl Ståhl vid tidtagaruret. Bah.
Det här kanske har varit den jobbigaste helg jag varit med om. Roliga saker understrykna och fetmarkerade:
Träna, jobb, sova, högskoleprov, träna, Portugalmatchen, sova, vara på väg ut och löpa, få reda på att klockan är framställd, gudstjänst, jobba, och nu - för att sluta någon slags romb - sova.
Som ett kliande, svidande skavsår, är den tomhet som kvarstår.
När du somnar om natten, precis som jag.