popcirkus,
Prov idag, rättskunskap. Sällan varit så pass mediokert förberedd, men det kan inte ha slagit runt så illa. Man har ju en viss fabless för att enkelt snappa upp saker här och där. Kan dock tycka att saker och ting blir lite svårare av att boken säger en sak om bodelning, medan läraren på lektionen säger en annan. Valde att gå på lärarens (förmodligen felaktiga) linje, vilket kommer bli rätt i slutändan efter det att jag förklarat läget.
Förhoppningsvis.
Efter denna lektion, som passande nog för undertecknads sömnlängd också var dagens första vid sitt halvtolvsnår, fick vi ett smärre tvåtimmarshål. Gidde ställde föga förvånande in, och F:et vägrade sin vana trogen att låta det faktumet störa hennes storslagna logaritmplaner. Nu fick man ju gå på naturkunskapen om man ville, så kallat arbete på valfri plats, men det ska till en ordentlig skopa nördighet för att man ska vara villig att gå dit utan att skämmas.
Istället blev det en bättre Superstarburgare på Sibylla för förmånliga 29 kronor, innan färden tog sin början. Vilken färd, undrar ni? Ja, det visste varken undertecknad, Ompaland, Gnåd eller Bankmannen - men vi skulle snart bli varse.
Ty det tog inte lång tid innan vi snubblade över det första våffelståndet. En gammal timid gumma hade övertalats att ställa sig i Ekströmsförkläde och grädda våfflor. Tacka för det, tänkte vi, utan en tanke på hur historisk denna våffeldag skulle urarta till att bli.
Jo, man måste använda superlativ som historisk när man står för sådana här bedrifter. Att ta våfflor ifrån alla tre Ekströmsstånd i Sundsvalls Centrum under en och samma våffeldag - det blir inte mycket större än så i våffelväg. En våfflornas Grand Slam.
Men snälla, rara Ekströmsgummor: vart var frasigheten?
Men att skapa historia har sitt pris - i stridens hetta letade sig en sämre klick Bobs Hallonsylt ner på den gråbeiga jackkapuschongen. Något vi inte märkte förrän vi återvände till skolan, vilket kan ha förklarat gemene mans skadeglada blickar. Men vi tog helt sonika den drabbade jackan in till toalettförrummet och borstade av med blöta papphandukar och tackade högre makter för att inte Bobs sorgliga syltsubstitut inte innehåller mer bärkross än det gör.
Ingen skada skedd, alltså.
Körde styrka i GIF-lokalen idag. Ett hårdare pass som kommer sätta sina spår slitagemässigt i mandroms ben under morgondagen. Fick en liten glimt av dagens spelövningar när man hämtade en vattenflaska. Vad roligt det är med fotboll i jämförelse med - tja, allt egentligen, men i det här fallet - styrketräning. Vattnas i mungipan bara man tänker på att få medverka i en spelövning igen. Undrar om gemene bänkpressproffs kan känna så, att de längtar tillbaka till bänken?
I doubt it, som vi säger i Engelska C.
Popcirkus, tråkigt program det? Inte blir det tråkigare av att det gästas av en viss Håkan Hellström, Moneybrother samt Miss Li. Enda minuset ska väl vara Per Sinding-Larsens jobbiga stämma samt Tintinlika utseende.
Men vad gör det när man bearbetas med För en lång, lång tid, Tro och tvivel och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger i tät ordningsföljd? Man blir inte mycket större än Håkan Hellström. Man blir inte det.
Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet hur det känns
Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
Förhoppningsvis.
Efter denna lektion, som passande nog för undertecknads sömnlängd också var dagens första vid sitt halvtolvsnår, fick vi ett smärre tvåtimmarshål. Gidde ställde föga förvånande in, och F:et vägrade sin vana trogen att låta det faktumet störa hennes storslagna logaritmplaner. Nu fick man ju gå på naturkunskapen om man ville, så kallat arbete på valfri plats, men det ska till en ordentlig skopa nördighet för att man ska vara villig att gå dit utan att skämmas.
Istället blev det en bättre Superstarburgare på Sibylla för förmånliga 29 kronor, innan färden tog sin början. Vilken färd, undrar ni? Ja, det visste varken undertecknad, Ompaland, Gnåd eller Bankmannen - men vi skulle snart bli varse.
Ty det tog inte lång tid innan vi snubblade över det första våffelståndet. En gammal timid gumma hade övertalats att ställa sig i Ekströmsförkläde och grädda våfflor. Tacka för det, tänkte vi, utan en tanke på hur historisk denna våffeldag skulle urarta till att bli.
Jo, man måste använda superlativ som historisk när man står för sådana här bedrifter. Att ta våfflor ifrån alla tre Ekströmsstånd i Sundsvalls Centrum under en och samma våffeldag - det blir inte mycket större än så i våffelväg. En våfflornas Grand Slam.
Men snälla, rara Ekströmsgummor: vart var frasigheten?
Men att skapa historia har sitt pris - i stridens hetta letade sig en sämre klick Bobs Hallonsylt ner på den gråbeiga jackkapuschongen. Något vi inte märkte förrän vi återvände till skolan, vilket kan ha förklarat gemene mans skadeglada blickar. Men vi tog helt sonika den drabbade jackan in till toalettförrummet och borstade av med blöta papphandukar och tackade högre makter för att inte Bobs sorgliga syltsubstitut inte innehåller mer bärkross än det gör.
Ingen skada skedd, alltså.
Körde styrka i GIF-lokalen idag. Ett hårdare pass som kommer sätta sina spår slitagemässigt i mandroms ben under morgondagen. Fick en liten glimt av dagens spelövningar när man hämtade en vattenflaska. Vad roligt det är med fotboll i jämförelse med - tja, allt egentligen, men i det här fallet - styrketräning. Vattnas i mungipan bara man tänker på att få medverka i en spelövning igen. Undrar om gemene bänkpressproffs kan känna så, att de längtar tillbaka till bänken?
I doubt it, som vi säger i Engelska C.
Popcirkus, tråkigt program det? Inte blir det tråkigare av att det gästas av en viss Håkan Hellström, Moneybrother samt Miss Li. Enda minuset ska väl vara Per Sinding-Larsens jobbiga stämma samt Tintinlika utseende.
Men vad gör det när man bearbetas med För en lång, lång tid, Tro och tvivel och Kärlek är ett brev skickat tusen gånger i tät ordningsföljd? Man blir inte mycket större än Håkan Hellström. Man blir inte det.
Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet hur det känns
Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
Kommentarer
Trackback