de båda Klassikerna,
Selånger FK-IFK Timrå 0-4 (0-3).
Den första av dagens Clásicos bjöd inte på någon större fotbollskonst, men det syntes redan från start att bortalaget med sina unga, kvicka och löpvilliga spelare var det av lagen som kändes någorlunda farliga framåt.
Hur anföll Selånger? Med en boll upp mot en ensam Khreis utan spelare som löpte bakifrån. Det är, senast jag kollade, som att skjuta sig själv i foten. Att man sedan hade ett genomklent innermittfält som knappt vann en duell på hela matchen gjorde inte direkt saken bättre.
Defensivt så... nej, hur ska man ens beskriva Selångers defensiv? Fanns den? Mittfältet föll inte utan lämnade ett jättegap mellan sig och försvaret, där kvicka Timråspelare kunde komma rättvända och utmana den undermåliga backlinjen.
Nej, Selånger tar inte många poäng i år, inte med det här spelet. Klacken är väl i dagsläget det enda som håller Division III-klass. IFK Timrå och G har nollan intakt efter två matcher och man gör det väldigt bra sett till sina resurser. De spelar kvickt och ligger rätt, och det lär man komma ganska långt med trots egentligen begränsat spelarmaterial.
Nåväl, solsken och gratis inträde - man ska inte klaga.
Därefter har man spelat lite fotboll med främst Sven, då övriga gav sig iväg alldeles för snabbt. Men vi gamla innermittfältskollegor stannade kvar och fick möta en fyraårig Zlatan med följe i parken intill Rörgatan. Därefter dök det upp tre ynglingar, två damer och en kepsprydd cooling födda -97 enligt uppgift, som valde att vara med i mitt och Svens gedigna gäng "för att vi var snyggast". Inte varje dag man hör det. När Zlatan med följe skingrat sig därifrån stannade vi kvar och samtalade med de lätt fjortisinfluerade ungdomarna och hade faktiskt riktigt roligt - på deras bekostnad såklart.
Real Madrid-Barcelona 2-6 (1-3).
Dags att återge El Clásico, den riktiga. Real fick en riktig drömstart i och med Higuains fina nick på Ramos ännu finare inlägg. Innan dess hade spelet varit jämnt och Arjen Robben eldat på Bernabeupubliken, som verkligen såg ut att vilja lyfta sitt lag mot en klassisk viktoria.
Då hade man dock glömt vilket överjordiskt lag Barcelona C.F. är anno 2009. Sheriffen måste ha gråtit av glädje när han såg gudabenådade Xavi gång på gång envisades med att vända förbi Gago på innermitten med ett tillslag - felvänd. Hade Orientering varit en av de psykiska FM-sifforna hade Xavis lyst illrött. Omänsklig speluppfattning.
Real är tyvärr inte heller laget som kan falla ner med backlinjen och spela Chelsiskt i sjuttio minuter. Real Madrid är laget som står upp och låter världens överlägset bästa lag spela på deras egna villkor, och det funkar ju självklart inte. Att stå upp med det defensiva balansparet på mitten så pass högt att Barca kan ställa om med Xavi/Iniesta med boll, Henry löpande till höger, Eto'o till vänster och Messi i någon sorts skenlöpning centralt; det är ju rent och skärt självmord.
Lite hopp vid Ramos 2-3-balja, men det var marginellt och alltför kortlivat. Real behöver förstärkas, i dagsläget känns det som att Iker och möjligtvis Robben är de två enda spelarna som skulle ta en starttröja i Barca.
Min förhoppning inför sommaren: virtousen Gourcuff. Ett perfekt nav mellan mittfält och anfall, den playmakerroll som saknats sedan Zidane slutade och Sneijder fallit tillbaka i anonymiteten och skadornas skugga.
Summa summarum: vilken jävla match. Barcelona: vilket jävla lag. Vilket utomjordiskt jävla lag. Såg långa stunder ut som att det var en Playstationdrabbning som försiggick på teven, bollen satt klistrad vid fötterna, misstagen var obefintliga och snabbheten var helt sinnessjukt uppskruvad. Det var som att Barca gått in i inställningarna och dragit upp spelhastigheten till max, medan Real var kvar i - på sin höjd - medel.
Imorgon: veckans tredje Clásico: Medskogsbron-IFK Sundsvall. Blir en bänkplats för undertecknad, vi får helt sonika lita till att Våfflan och Hoffe eliminerar Benny Mattsson, en uppgift så svår som någon i Division III Mellersta Norrland.
Dalkurd besegrade idag seriens förstahandsfavorit Skiljebo med 2-0 hemma, vilket inte alls ser dumt ut för vårt finfina långtidsspel.
Jag ser din rygg från taxin,
fast att jag vet att du har flytt,
från det kalla tysta landet,
jag stampar torkarbladens rytm.
jag minns ingenting som hände,
men jag kallsvettas ändå.
VM i att hålla färgen:
tyck synd om mig,
jag är ensammast i Sverige...
Och jag drog med dig i mitt fall,
och sen gled jag bara undan.
så förlåt, förlåt för allt:
för min förbannade kluvna tunga.
jag har ett foto någonstans,
där vi är drottningar och kungar...
Den första av dagens Clásicos bjöd inte på någon större fotbollskonst, men det syntes redan från start att bortalaget med sina unga, kvicka och löpvilliga spelare var det av lagen som kändes någorlunda farliga framåt.
Hur anföll Selånger? Med en boll upp mot en ensam Khreis utan spelare som löpte bakifrån. Det är, senast jag kollade, som att skjuta sig själv i foten. Att man sedan hade ett genomklent innermittfält som knappt vann en duell på hela matchen gjorde inte direkt saken bättre.
Defensivt så... nej, hur ska man ens beskriva Selångers defensiv? Fanns den? Mittfältet föll inte utan lämnade ett jättegap mellan sig och försvaret, där kvicka Timråspelare kunde komma rättvända och utmana den undermåliga backlinjen.
Nej, Selånger tar inte många poäng i år, inte med det här spelet. Klacken är väl i dagsläget det enda som håller Division III-klass. IFK Timrå och G har nollan intakt efter två matcher och man gör det väldigt bra sett till sina resurser. De spelar kvickt och ligger rätt, och det lär man komma ganska långt med trots egentligen begränsat spelarmaterial.
Nåväl, solsken och gratis inträde - man ska inte klaga.
Därefter har man spelat lite fotboll med främst Sven, då övriga gav sig iväg alldeles för snabbt. Men vi gamla innermittfältskollegor stannade kvar och fick möta en fyraårig Zlatan med följe i parken intill Rörgatan. Därefter dök det upp tre ynglingar, två damer och en kepsprydd cooling födda -97 enligt uppgift, som valde att vara med i mitt och Svens gedigna gäng "för att vi var snyggast". Inte varje dag man hör det. När Zlatan med följe skingrat sig därifrån stannade vi kvar och samtalade med de lätt fjortisinfluerade ungdomarna och hade faktiskt riktigt roligt - på deras bekostnad såklart.
Real Madrid-Barcelona 2-6 (1-3).
Dags att återge El Clásico, den riktiga. Real fick en riktig drömstart i och med Higuains fina nick på Ramos ännu finare inlägg. Innan dess hade spelet varit jämnt och Arjen Robben eldat på Bernabeupubliken, som verkligen såg ut att vilja lyfta sitt lag mot en klassisk viktoria.
Då hade man dock glömt vilket överjordiskt lag Barcelona C.F. är anno 2009. Sheriffen måste ha gråtit av glädje när han såg gudabenådade Xavi gång på gång envisades med att vända förbi Gago på innermitten med ett tillslag - felvänd. Hade Orientering varit en av de psykiska FM-sifforna hade Xavis lyst illrött. Omänsklig speluppfattning.
Real är tyvärr inte heller laget som kan falla ner med backlinjen och spela Chelsiskt i sjuttio minuter. Real Madrid är laget som står upp och låter världens överlägset bästa lag spela på deras egna villkor, och det funkar ju självklart inte. Att stå upp med det defensiva balansparet på mitten så pass högt att Barca kan ställa om med Xavi/Iniesta med boll, Henry löpande till höger, Eto'o till vänster och Messi i någon sorts skenlöpning centralt; det är ju rent och skärt självmord.
Lite hopp vid Ramos 2-3-balja, men det var marginellt och alltför kortlivat. Real behöver förstärkas, i dagsläget känns det som att Iker och möjligtvis Robben är de två enda spelarna som skulle ta en starttröja i Barca.
Min förhoppning inför sommaren: virtousen Gourcuff. Ett perfekt nav mellan mittfält och anfall, den playmakerroll som saknats sedan Zidane slutade och Sneijder fallit tillbaka i anonymiteten och skadornas skugga.
Summa summarum: vilken jävla match. Barcelona: vilket jävla lag. Vilket utomjordiskt jävla lag. Såg långa stunder ut som att det var en Playstationdrabbning som försiggick på teven, bollen satt klistrad vid fötterna, misstagen var obefintliga och snabbheten var helt sinnessjukt uppskruvad. Det var som att Barca gått in i inställningarna och dragit upp spelhastigheten till max, medan Real var kvar i - på sin höjd - medel.
Imorgon: veckans tredje Clásico: Medskogsbron-IFK Sundsvall. Blir en bänkplats för undertecknad, vi får helt sonika lita till att Våfflan och Hoffe eliminerar Benny Mattsson, en uppgift så svår som någon i Division III Mellersta Norrland.
Dalkurd besegrade idag seriens förstahandsfavorit Skiljebo med 2-0 hemma, vilket inte alls ser dumt ut för vårt finfina långtidsspel.
Jag ser din rygg från taxin,
fast att jag vet att du har flytt,
från det kalla tysta landet,
jag stampar torkarbladens rytm.
jag minns ingenting som hände,
men jag kallsvettas ändå.
VM i att hålla färgen:
tyck synd om mig,
jag är ensammast i Sverige...
Och jag drog med dig i mitt fall,
och sen gled jag bara undan.
så förlåt, förlåt för allt:
för min förbannade kluvna tunga.
jag har ett foto någonstans,
där vi är drottningar och kungar...
Kommentarer
Trackback