Division III Mellersta Norrland,
Frösö IF - Alsens IF 0-1.
Vänta nu: samma Frösö som spelade ut Medskogsbron för blott en vecka sedan? Som kännetecknades av ett rappt och rörligt spel med snabba, starka anfallare? Det kan det omöjligen vara, då initierade källor har berättat att Alsens IF är ungefär lika bra på fotboll som Linda Rosing var på partipolitik. Frösö måste följdaktligen endera ha västvärldens tunnaste trupp eller den bredaste men med västvärldens sämsta rotationsschema. Kanske är det så att vi i Frösö IF:s lagledning finner en sydostasiat med kopplingar till diverse spelsyndikat? En läggning hemma mot Alsens IF torde ha genererat runt sju-åtta gånger insatsen, vilket inte är fy skam.
Ett är klart: det Frösö IF som vi mötte i måndags förlorar inte hemma mot Alsens IF.
Selånger FK - IFK Sundsvall 4-1.
Såg tyvärr inte matchen, men något måste ha hänt med Selånger. Under de två första matcherna - mot Härnösand och IFK Timrå - visade man dock inga (läs: INGA!) tendenser till någonting som skulle ha kunnat hota ett homogent lag som IFK Sundsvall. Man var bedrövliga bakåt och man fyllde inte på framåt. Nu måste, uppenbarligen, något ha hänt.
Junsele - Härnösands FF 1-0.
En fråga bara: Junsele måste ha fått in sina blåbärsplockande moldaver nu? En och annan ryss också, men faktum är att en viktoria mot serieledarna måste ha berott på hjälp från baltikum, ortens egna pojkar kan omöjligt ha klarat av det själva.
Summa summarum: vilken sinnessjuk serie. Mycket logik?
Imorgon tar Medskogsbron emot Graninge på Norrporten Arena. Samma Graninge som IFK Sundsvall slog tillbaka med klara 7-1. Samma IFK som vi å vår sida slog tillbaka med 1-0. Eller vänta; ska man verkligen rabbla sådana siffror - i den här serien? Uppenbarligen inte. Men jag tror ändå att vi är det stabilaste laget i den här serien och visar det imorgon genom att ta en stabil viktoria.
Undertecknad kommer återigen beskåda skådespelet från en bänkplats, detta trots att man gjort en mer än gedigen träningsvecka i mina ögon. Men men, det är som det är.
Träning halv nio imorse. Vad är man för en människa vid den arla tiden på dygnet? Man borde ju kunna förklaras hjärndöd av en samstämmig expertis när man ligger och semisover trots att gemene stereo vräker ur sig ljud av så pass höga decibelgrader att resterande delen av radhuslängan vaknar. Kroppen är ju vaken, men hjärnan är död. Eller är det tvärtom? Något blir i alla fall fel i synapserna när man försöker tvinga en arm stackare till kropp att kliva upp halv åtta.
Höll allvarligt på att somna i soffan under första halvlek i mötet United-Arsenal, där man låg i Svens vardagsrumssoffa. Snygg gäst det, speciellt då det var Sven som varit ut igårkväll.
Vad gör man ikväll? Letar för fullt efter anledningar till att inte bli sittande framför holländare i glitterpaljettskostymer. FIFA-turnering låter nära till hands i dagsläget.
Snart är det alltså ingen skola längre, och man är således ledig hela dagarna. En fråga bara: vad fan ska man göra för att inte tillvaron ska kännas så här meningslös? Förslag?
Jag känner mig låg, jag är alltid låg:
alla fåglar sjunger falskt.
Men jag minns en gång högt uppe på bron,
när stjärnorna var nära.
Vänta nu: samma Frösö som spelade ut Medskogsbron för blott en vecka sedan? Som kännetecknades av ett rappt och rörligt spel med snabba, starka anfallare? Det kan det omöjligen vara, då initierade källor har berättat att Alsens IF är ungefär lika bra på fotboll som Linda Rosing var på partipolitik. Frösö måste följdaktligen endera ha västvärldens tunnaste trupp eller den bredaste men med västvärldens sämsta rotationsschema. Kanske är det så att vi i Frösö IF:s lagledning finner en sydostasiat med kopplingar till diverse spelsyndikat? En läggning hemma mot Alsens IF torde ha genererat runt sju-åtta gånger insatsen, vilket inte är fy skam.
Ett är klart: det Frösö IF som vi mötte i måndags förlorar inte hemma mot Alsens IF.
Selånger FK - IFK Sundsvall 4-1.
Såg tyvärr inte matchen, men något måste ha hänt med Selånger. Under de två första matcherna - mot Härnösand och IFK Timrå - visade man dock inga (läs: INGA!) tendenser till någonting som skulle ha kunnat hota ett homogent lag som IFK Sundsvall. Man var bedrövliga bakåt och man fyllde inte på framåt. Nu måste, uppenbarligen, något ha hänt.
Junsele - Härnösands FF 1-0.
En fråga bara: Junsele måste ha fått in sina blåbärsplockande moldaver nu? En och annan ryss också, men faktum är att en viktoria mot serieledarna måste ha berott på hjälp från baltikum, ortens egna pojkar kan omöjligt ha klarat av det själva.
Summa summarum: vilken sinnessjuk serie. Mycket logik?
Imorgon tar Medskogsbron emot Graninge på Norrporten Arena. Samma Graninge som IFK Sundsvall slog tillbaka med klara 7-1. Samma IFK som vi å vår sida slog tillbaka med 1-0. Eller vänta; ska man verkligen rabbla sådana siffror - i den här serien? Uppenbarligen inte. Men jag tror ändå att vi är det stabilaste laget i den här serien och visar det imorgon genom att ta en stabil viktoria.
Undertecknad kommer återigen beskåda skådespelet från en bänkplats, detta trots att man gjort en mer än gedigen träningsvecka i mina ögon. Men men, det är som det är.
Träning halv nio imorse. Vad är man för en människa vid den arla tiden på dygnet? Man borde ju kunna förklaras hjärndöd av en samstämmig expertis när man ligger och semisover trots att gemene stereo vräker ur sig ljud av så pass höga decibelgrader att resterande delen av radhuslängan vaknar. Kroppen är ju vaken, men hjärnan är död. Eller är det tvärtom? Något blir i alla fall fel i synapserna när man försöker tvinga en arm stackare till kropp att kliva upp halv åtta.
Höll allvarligt på att somna i soffan under första halvlek i mötet United-Arsenal, där man låg i Svens vardagsrumssoffa. Snygg gäst det, speciellt då det var Sven som varit ut igårkväll.
Vad gör man ikväll? Letar för fullt efter anledningar till att inte bli sittande framför holländare i glitterpaljettskostymer. FIFA-turnering låter nära till hands i dagsläget.
Snart är det alltså ingen skola längre, och man är således ledig hela dagarna. En fråga bara: vad fan ska man göra för att inte tillvaron ska kännas så här meningslös? Förslag?
Jag känner mig låg, jag är alltid låg:
alla fåglar sjunger falskt.
Men jag minns en gång högt uppe på bron,
när stjärnorna var nära.
Kommentarer
Trackback