men då slösar vi bort våra liv?
Mådde man bra i natt? Inte direkt. Vet inte ens om jag somnade till slut, var i så fall inte för någon längre stund.
Vad som höll en vaken? Jag vet inte. Inte var det något viktigt åtminstone. Allt är nämligen förstört, allt är nämligen bränt.
Nu vet jag: kan ha varit det faktum att vi somnade tidigare under kvällen; den tid som egentligen skulle gå till att slutföra projektarbetet. Nu gick vi till sängs med ett tyngre projektok hängande över oss, och detta inför en späckad måndag utan uppenbar projektarbetstid. Sen att vi hade en hel novelluppsättning att betygsätta, det kan ha bidragit det också.
Men Rogga, Kreativt Skrivande-läraren som gav en västvärldens oförtjäntaste VG; If you give me shit, I'll give you shit.
Aja, de skolmässiga problemen löste vi åtminstone nu på morgonkvisten med envetet jobbande, och nu har vi projektarbetet rykande färskt utskrivet i familjens skrivare. Angående novellfrågan får dessa skummas igenom på den kommande svenskalektionen.
Hunnit med ett smärre möte med Urban Hagblom också: maken till intetsägande. Hade inte direkt funderat på saker att ta upp, men förstår inte vad jag skulle ha frågat. Han är ju för rutinerad för att egentligen säga nånting.
Angående de övriga problemen är det bara att konstatera att jag låtit folk kliva på mig, jag har låtit folk kliva på mig igen.
På väg till IP och Urbanmötet möttes man självklart av en tant i åttio- nittioårsåldern som gick och stödde sig på mitträcket på Skolhusallén. Vad är detta för en trend av åldringsrebeller? Man ser dem då och då, oftare och oftare när de väljer bort det traditionella övergångsstället tjugo meter bort för att kasta sig ut i trafiken wild n' crazy. Vad är det de gör uppror mot? Är det någon äldrevårdare som placerar dem där? Förstår inte.
Mot skolan, wey!
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Vad som höll en vaken? Jag vet inte. Inte var det något viktigt åtminstone. Allt är nämligen förstört, allt är nämligen bränt.
Nu vet jag: kan ha varit det faktum att vi somnade tidigare under kvällen; den tid som egentligen skulle gå till att slutföra projektarbetet. Nu gick vi till sängs med ett tyngre projektok hängande över oss, och detta inför en späckad måndag utan uppenbar projektarbetstid. Sen att vi hade en hel novelluppsättning att betygsätta, det kan ha bidragit det också.
Men Rogga, Kreativt Skrivande-läraren som gav en västvärldens oförtjäntaste VG; If you give me shit, I'll give you shit.
Aja, de skolmässiga problemen löste vi åtminstone nu på morgonkvisten med envetet jobbande, och nu har vi projektarbetet rykande färskt utskrivet i familjens skrivare. Angående novellfrågan får dessa skummas igenom på den kommande svenskalektionen.
Hunnit med ett smärre möte med Urban Hagblom också: maken till intetsägande. Hade inte direkt funderat på saker att ta upp, men förstår inte vad jag skulle ha frågat. Han är ju för rutinerad för att egentligen säga nånting.
Angående de övriga problemen är det bara att konstatera att jag låtit folk kliva på mig, jag har låtit folk kliva på mig igen.
På väg till IP och Urbanmötet möttes man självklart av en tant i åttio- nittioårsåldern som gick och stödde sig på mitträcket på Skolhusallén. Vad är detta för en trend av åldringsrebeller? Man ser dem då och då, oftare och oftare när de väljer bort det traditionella övergångsstället tjugo meter bort för att kasta sig ut i trafiken wild n' crazy. Vad är det de gör uppror mot? Är det någon äldrevårdare som placerar dem där? Förstår inte.
Mot skolan, wey!
För jag blir aldrig kär i nån
Sånt där är slöseri med tid...
Kommentarer
Trackback