parken,
Stod framför hallspegeln, prövade den nyligt inhandlade kostymen, sökte någon slags bekräftelse på att den satt som den skulle från ens ömma moder. Då kom ett samtal från Sven, som drastiskt förändrade kvällens struktur.
Från slipsknytarträning med Ola och tidig sömn - till Parken på Stadshuset och indiemusik (heter det verkligen så?) hela natten lång.
Vilket byte. Även om Sir Alex kastar in John O'shea i sjuttioåttonde minuten i Champions League-finalen och han avgör med två mål och ett målpass - vilket vore typiskt John - så har årets byte redan ägt rum.
Själva spelningen - fem plus. Ujuj, vilket drag. När till och med en helt nykter undertecknad (världens stelaste kille?) står och hoppar, sjunger med och fläker sig genom en hel konsert - då är det riktigt, riktigt bra. Tråkigt tryck på Henry, Lisa och Åt helvete med himlen, då? Näe, inte direkt. Även allsång på Blått öga, Svarta Tankar samt ett sjusärdeles klassöppningsnummer med Låt mig få följa dig ner.
Och maken till trevliga artister får man leta efter, väl?
Sedan följde en riktigt rolig kväll till bra musik - vilket gör Friday I'm in Love till ett unikum i Sundsvalls annars pittoreska uteliv. Kan dock tycka att pseudonymen Flinten kunde ha avlägsnat sig från DJ-båset i ett tidigt stadium, då dennes musikval var under all kritik. Eller, rättare sagt: det lät som på vilket annat ställe som helst. Det är ju för dåligt. Däremot när klass-DJ:n i sällskapet bjöd på Hellström, Krunegård eller motsvarande (finns det?) så blev det rask vallfärdning mot dansgolvet för lite falskare allsång. Tror till och med jag hörde Basinho ta en En vän med en bil-ton, men kan ha hallicunerat.
Vi kan också konstatera att ryktet om extrem-emo-tätheten på stället är betydligt överdrivet. Var väl en ganska gedigen samling människor.
Mått riktigt bra hela morgonen också, vilket bådar gott. Men det var fram till att Caroline af Ugglas började prata på Spotify. Kände genast de återkommande magsåren.
Nej, dags att dammsuga och därpå vaxa bilen. Life was good, ett tag igår.
När du tog min hand,
och allting annat försvann,
då var jag glad att jag var jag.
Och det är ändå ingenting man ändrar på,
det brukade du säga.
Va? Sådan musik har jag aldrig hört något ställe spela på dansgolvet förr. Hellström och Krunegård alltså. Man skulle ha varit där! Bra blogg du skriver föresten!
Nej, vanligtvis är det ju Lady Gaga med vänner som spelas, tyvärr. Ja, alla med någorlunda bra musiksmak borde varit där. Och tack.