pirkt,

Varför är man uppe i den här synnerligen arla morgontimman? Då har den ändå blivit sen, kan en annan tycka som klev upp redan vid åttasnåret på grund av ett bitande solsken i ögonvrån.

Ska vi ta och göra en lista på möjliga orsaker?

•  Man är en efterbliven människa.
  
• Man måste skriva klart ett i alla avseenden sämre projektarbete.
  
• Man måste hinna dricka ett tjog koppar honungste för att inte låta som en påtänd Johannes Brost när man ringer Division V-tränare på jobbet.
  
• Man är, helt sonika, Carl Bildt.
  
• Man vill älta. Och ältas, det görs alltid bäst i vaket tillstånd.
  
• Man vill se tillbaka på gårdagens grumliga minnesbilder och, tja... skämmas låter som ett svagt ord i sammanhanget?
  
• Morgonstund har guld i mun. Solen skiner och det är idag en dag som inte är igår. Förhoppningsvis.
  
• Man har tappat behovet för sömn, på grund av att man suttit uppe och slösat bort sina senaste dödfödda nätter (se: Carl Bildt).
  
• Man måste upp och se vad man egentligen publicerade för inlägg runt fyrasnåret igår, och gladeligen konstatera att vi behärskar alla sorters tillstånd rent skrivmässigt. Sen att vi inte behärskar något sorts tillstånd rent humant, det är en annan femma.
  
• Ens rullgardin har veckat sig vilket tillåter en liten men ack så förrädisk strimma ljus att skända ens ögon.

• Man vill bara sitta och skratta åt sig själv och sin tillvaro.

En blandning av alla ovanstående faktorer; därför kliver man upp klockan åtta efter knappa fyra timmars sömn.