pirkt,

Nu har folk - genom denna trendsättare till blogg - fått reda på att det bara är att slänga de där Takidaskivorna man fick signerade på IFK-dagen i höstas då Takida-Robban stod intill korvståndet.

De har fått veta att Melissa Horn är det nya svarta.

Och när man nu skriver om svenska damer i facket Fantastisk lugn-och-stillsam-musik måste man upplysa pöbeln om att det finns mer att ta av.

Jag har länkat till den här videon förut - men måste nu, som den indoktrinerare av musiksmak jag förhoppningsvis är, göra det igen med Melissa på tapeten.

Frida Hyvönen heter hon, och förvisso är låten ännu bättre i originaltappning men den här är ju även den fantastisk. Pluspoäng att Sveriges bästa poplugg visar sig i videon.

---

I wanna be like them,
I don't care if they are men
I wanna be rich, I wanna be 
fine and dandy!
In a townhouse in London
with art on the walls
and memberships in clubs
for gentlemen

Mitt möte med Cain Dotson idag klockan 13.00 blev inställt.

Nu blir det ett bättre gympass på Golds med Sundströms andre.

---

Det regnar och är nästan noll,
känns inte särskilt rock 'n roll.

Det finns mig veterligen två konserter i vårt närområde som är väldigt värda att besöka den närmsta veckan.

Den ena är Lars Winnerbäcks i Sporthallen nu på söndag.

Den andra är Melissa Horns spelning i Gävle på torsdag.

Enligt säkra källor är Bale Sylvester Sundays ende bror en av de lyckligt lottade som kommer besöka Gävle-spelningen. 

Undertecknad är väldigt nöjd att kunna trotsa motriggen och faktiskt se en av de två konserterna - Winnerbäck på söndag - och kan bara tycka synd om de stackars själar som inte har intresse, ork, musiksmak eller pengar nog att se någon av konserterna.

Ännu mer synd tycker jag om de som gick på Takida i Sporthallen men inte går när Winnerbäck kommer.

Men vad sitter jag och skriver? De människorna existerar ju inte. Nix. Aldrig.

Låt oss sätta saker i sitt rätta perspektiv: Lockar Takida arton åskådare till Sporthallen (ponera att Takida-Robban fixat friplåtar till släkt och vänner), då ska Lars Winnerbäck inte ha några som helst problem att sälja ut en 3-4000 biljetter tills på söndag.

Inte övertygad om Melissa Horns storhet?



Så.

---

Oh wild was the world
And wild we burned
We were kings of the streets
Not yet beaten by defeat
But now it's hard to see
Through a fog of memories
But I remember
When we were winning

Man vet att man inte mår så bra när man är tvungen att tvinga ner en smäcker entrecote med en gräddig potatisgratäng till lunch.

Man förstår att det står riktigt jävla illa till när man inte ens kan tillgodogöra sig pepparkakor och glögg på ett fördelaktigt sätt. Inte heller en ljuvlig kycklingfilé på en bättre potatisbädd kunde man uppskatta på ett rättmätigt sätt när vi gästade farmor och farfar för den årliga första advents-middagen.

Barcelona-Real Madrid däremot. Den tillgodogjorde vi oss. Det ska krävas en smärta och illamående nog att fälla en fullstor älghane för att jag ska missa det mötet.

Vad kan vi konstatera som den stora pöbeln är intresserade av?

Att Barcelona vann.

Att Zlatan avgjorde.

Att alla medgångssupportrar satt och jublade framför teven.

Vi andra, som inte började heja på lag för att ett hästansikte lekte några somrar, satt där och kunde konstatera...

... att Real Madrid äntligen spelade som Real Madrid ska spela mot Barcelona på Camp Nou.

... att Lassana Diarra, denna människogris stöpt i ett par Adidasdojor, höll bra koll på Xavi och Iniesta och är en allvarlig utmanare till den inofficiella titeln Världens bästa defensiva innermittfältare.

... att vi, förvisso snopet poänglösa, kan åka ifrån årets tuffaste bortamatch med hedern i behåll. Att vi till och med vet med oss att vi skapade så pass bra chanser att vi kunde ha vunnit matchen.

... att Kaká äntligen börjar visa sig upp sitt rätta jag.

... att vi troligtvis hade tagit en poäng om Cristiano Ronaldo kunnat spela hela matchen.

... att vi hade tagit minst en poäng om Ronaldo gjort mål på sin superba chans i matchinledningen.

... att vår vänsterkant håller oerhört låg klass.

... att Marcelo var ett skämt.

... att Marcelo borde blivit utbytt i paus.

... att Esteban Granero måste varit skadad eftersom han inte byttes in istället för den värdelöse Marcelo i ett tidigt skede.

... att Benzema är helt ur form.

... att Gonzalo Higuain tyvärr var helt osynlig.

... att domaren blåste för mycket.

... att Dani Alves är en hemsk filmare.

Det var väl det om det.

I helgen hade vi på förhand placerat fyra spel. Alla gick in. Det är inte varje helg och viktiga pengar in på våra sargade kontokort.

Dagens bästa var tveklöst Chelsea som vi tidigt nöp till 2,85 samt moneyline-oddset till 2,03. Arsenal utan en fast forwardspunkt av klass (ursäkta Eduardo och hans förhoppningsvis ende beundrare Olle Östman) är inget särskilt bra fotbollslag.

Chelsea on the other hand är en äcklig maskin. Är han snäll "Droggen"?

Nu blir det sömn. Imorgon; skola, lunch, möte med Cain.

Det sistnämnda är det enda den här veckan som på förhand låter intressant.

---

Overall, I think we did a good job,
we did the best we could, I think we did the best we could
Overall, we couldn’t have done much else, I think we pulled it off
I always thought we pulled it off.
I always thought we pulled if off.

Alla ni som såg Bale Sylvester Sunday, som inte dök upp på gårdagens VIP-förfest trots en stående inbjudan, vika upp kroppen och försöka hitta det bortre aviga på IP i somras*; finn ett fel i denna text saxad från Sirius FK:s hemsida:

Efter en dryg månads provspel och tre U21-matcher har den 18-årige nigerianske forwarden Sunday Bale skrivit under ett flerårskontrakt med Sirius. Övergången har blivit möjlig tack vare externa finansiärer.

*= Bale Sylvester tjongade dock bollen till inkast. Situationen är inte helt olik den när Oyuga Paul försökte sälja in sig själv till Premier League genom att på Thierry Henry-manér vinkla upp kroppen lätt tillbakalutat och vika in bollen i det bortre aviga i en höstmatch i Allsvenskan för en handfull år sedan. Även här slutade det - föga överraskande - med att bollen damp ner i regionen kring den högra hörnflaggan. Detta är ett klipp som torde ingå i den svenska allmänbildningen, men det finns inte ens upplagt på Youtube.

Ni som kan med Youtube, gör ert jobb! Langa upp följande klipp snarast:

1. Oyuga Pauls vinkling.
2. När Eric Fischbein trippar fram som en travare med norskt huvudlag när han ska lägga straff i Royal League.
3. När Olof Lundh kastade sig över bordet i TV4:s fotbollsstudio och smusslade undan en påse dillchips med sina jättelika nävar.

---

Ja, du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken,
idiot.

Det blev en heldag med Martinsson igår. Full rulle.

Vi lämnade hemmet vid kvart-i-två-snåret efter att ha funderat på ett V75-system som var genant fel ute till slut. Då slöt vi upp med Martinsson på Vängåvans förträffligt motriggade spelbutik. Skyndade in en V75:a som inte kan ha gett ett rätt och ett antal stryktips samt topptips som alla hittade sin ackilleshäl under eftermiddagens gång.

Därefter var ju tanken att vi skulle hinna med en bättre sittning på någon av stadens alla förträffliga restauranger för att inmundiga någon form av lunch. Men det prioriterades lätt bort när två speltorskar samlas i en statligt styrd spelbutik. Det är som att placera två fullblodsknarkare i Amsterdam.

Istället blev det en billigare kokt med bröd i spelbutiken medan man noterade att Persos Seaman inte riktigt kom ut som önskat från det trassliga läget andra invändigt. Det blev torsk och istället favoritseger, och mannen med den bruna morgonrocken intill oss nickade instämmande då han prickade av ett av sju hinder till att kunna inhandla en ny mogonrock.

Därefter skyndade vi oss tillsammans med den gryende pöbeln till Hockeybussen för att få vår beskärda del av gräddfil.

Det blev inte samma starka scener som för några år sedan då de mer inflytelserika personerna på bussen tog ton och formligen vrålade "HÖGERFIL, HÖGERFIL - GRÄDDFIL, GRÄDDFIL!". Men så har inte Hockeybussarna dragit lika hårt i reklamkampanjerna på att man har just en gräddfil som man gjorde tidigare år.

Väl på plats kunde Martinsson ta sig en förhoppningsvis bättre skumbägare, medan undertecknad orutinerat nog hade kört familjens Mazda till stadskärnan.

Rent hockeymässigt vann Timrå lika rättvist som klart mot ett - i mina ögon - väldigt blekt Linköping. Bäst i Timrå var nog Daniel Corso, medan Andreas Pihl var överlägset roligast i LHC.

Andreas Pihl - är han ung han? Är han liten? Är han snäll?



Hockeybuss hem, varpå vi körde familjens Mazda till Martinssons paradvåning där vi skulle bjudas på en snabbare middag.

När man hälsar på i så pass syndikataktiga hushåll betyder självklart en "snabbare middag" ingenting mindre än stekt potatismos med tillhörande oxfilé i en smäcker skysås.

I övrigt var det som brukligt syndikatbjudning i paradvåningen, så den fantastiska måltid jag och Johan bjöds på lär ha varit sparsmakad med tanke på den brakmiddag Carl hade iordningställt. Alltid roligt att få en insyn i hur det går till ibland societeten. Lite svårt bara att smälta in bland syndikatet bland alla långklänningar, höga hattar, monoklar och silverskedar i mungiporna.

Därefter skyndade vi oss hem till undertecknad för ombyte innan Sundströms andre hämtade upp en för skjuts till Kvissleby. Där väntade i stort sett samma klientel som för några veckor sedan då det bjöds på Halloweenkalas. Igår var det VIP-fest och följaktligen första och enda gången Erik Löfgrens stolta namn synts till på en så kallad VIP-lista.

Det var Sundströms andre som stod för drycken, en flaska Absolut som hans ende far varit där och läppjat på redan. Men det räckte.

Gott och jävla väl.

Jag minns att jag vid nåt tillfälle stod på ett biljardbord och sjöng med i Eloise, att Sundström blandade mig den starkaste groggen i mannaminne och att hela spektaklet var väldigt trevligt och gemytligt.

Vid elvasnåret tog bussen oss till stan, och ja...

Jag minns att Bo-Kaspers klev på, att Bosse var sitt vanliga vinnar-jag, att vi gick till baren och... ingenting mer.

Och när jag säger ingenting så menar jag just det; absolut ingenting. Och det är väldigt obehagligt och sjukt. 

Innan vi beträdde aveny var den yngsta personen i lokalen 35 år gammal. Och då var jag och Martinsson ändå mer överlägset fullast än yngst på stället.

Jag vaknade hemma imorse, konstaterade att jackryggen var totalt nedsmutsad, att vi hade den där bultande huvudvärken vars enda uppgift verkar vara att rista in mantrat "aldrig mer" i skallbotten. Dessutom har vi fått berättat för oss att vi inte alls - som jag trodde - lämnade Bo-Kaspers-konserten i förväg utan såg hela. Det hade jag aldrig kunnat tänka mig.

Dessutom ringde en av mor och fars vänner och frågade ifall jag kom hem under gårdagskvällen.

"Minns du att du träffade oss?"

"Ja, det är klart..."

Jo, tjena.

Söndagen tar åtminstone emot min sargade själ med öppna famnar rent underhållningsmässigt. Liverpool har redan tagit en synnerligen oförtjänt ledning mot Everton och snart drabbar Arsenal och Chelsea samman.

Och ikväll behöver man inte direkt skriva vad som händer. Alla vet. Alla kommer sitta klistrade.

Klockan 19.00 börjar nämligen fortsätter nämligen den fjärde säsongen av LA Ink.

Undrar om det finns människor som inte kikar på TV4 Sport ikväll.

---

Herr Ågren du har en sån giftig kommentar,
där du står och suckar med små fina klara svar.
Men jag behöver inte nån som visar vägen -
för jag tänker inte gå den.

Förra veckan kunde den som var snabb omvandla 96 kronor till 38 kronor genom bloggens V75-inlägg.

Idag ska vi försöka publicera tidigare, så att alla kan göra samma 58-kroniga förlust dagen till ära.

---

Är du klar att gå ner på stan?
Är du klar att gå ner på stan?
Är du klar möta sanningsdan?
Som har byggts upp under så lång tid.

Tjugofem kronor. Varken mindre eller mycket mindre fick man punga ut för att ta sig hem från stan med stadens kollektivtrafik.

Varför?

Jo, för att vi kommer fram till den gamle luttrade flintischauffören och känner oss lite tveksam på vad det är tänkt att vi ska göra. Vi hytter lite försiktigt med vårt bankkort och ser lätt frågande ut.

"Vad ska du ha?", muttrar chaffisen som säkerligen var inne på upprinningen av ett längre fredagspass.

Jag, som åkt buss en två-tre gånger det senaste åren sedan man införde betala-med-kort-optionen, tvekar och undrar vad han menar innan jag får syn på en gammal vän - nämligen kortdragarmaskinen som av någon anledning är placerad långt ner till höger. Jag drar därför snabbt mitt kort.

Busschauffören muttrar lite och får ett kvitto inpräntat i sin hand. Han sträcker över kvittot till mig. Jag tar det i min hand, tittar snabbt ner och reagerar direkt över att en tripp på en dryg kilometer kommer att kosta mig 25 svenska kronor.

Dessutom är jag titulerad vuxen - och det vet ju både du och jag att det inte stämmer.

Så jag går helt sonika tillbaka och upplyser chauffören om det uppenbara misstaget.

"Behöver man inte vara 26 år eller nåt sånt för att bli räknad som vuxen på bussar?"

"Jag frågade ju vad du ville ha", svarar han. "Det är för sent nu".

Frågade vad jag ville ha... Ja, jag förutsatte väl att han erbjöd mig någonting från bistrovagnen.

Inte att han frågade ifall jag ville betala lika mycket som de som är sju år äldre än mig.

Det verkar vara en väldigt dum fråga som inte ens behöver besvaras.

Men det finns kanske en anledning till att man kör lokalbuss i 40-årsåldern, vad vet jag.

Fotnot: Bussen på bilden har inget att göra med övriga artikeln.

---

Men du kan ta och skriva upp att jag ska bli en reko kille med finess.

Vad gör man då?

Jo, man gör en lista. En lista som får en att längta bort och tänka på annat än Masskommunikation med Kristoffer Holt.



Vi ponerar att Lars Winnerbäck spelar sexton låtar den sjätte december då han - som alla kan bekräfta genom att titta på sin biljett som de givetvis redan köpt - gästar Sporthallen. 

Hur vill vi - som känner vår Lars utan och innan - att låtlistan ska se ut?

Jo, som följer. Vi tar hänsyn till att Winnerbäck kommer spela ett antal nya låtar.

1, Åt samma håll.
2, Ett sällsynt exemplar.
3, Elden.
4, Tvivel.
5, Jag får liksom ingen ordning.
6, Dunkla rum.
7, Kom.
8, Järnvägsspår.
9, Dom tomma stegen.
10, Solen i ögonen.
11, Fribiljett mot himlen.
12, Söndermarken.
Extranummer:
13, Du hade tid.
14, Hugger i sten.
15, Kom änglar.
16, För dig.
Vid det här laget är konserten så pass perfekt att Winnerbäck känner att det är ovärdigt att avrunda med För dig och kommer då ut en sista gång och avslutar med:
17, Kom ihåg mig.

Nu är ju Lars Winnerbäck så pass omänsklig att man efter följande konsert fortfarande skulle gå hem och sakna låtar som Varning för ras, Dom sista drömmarna, Elegi, Min älskling har ett hjärta av snö och många fler.

Men det där är, efter halvnoga övervägande, min favoritkonsert-lista till den sjätte december.

---

Det tysta ekot är av ett slag för sig,
det kommer ensamt om det är nåt att ha.
Vad du gör, ta inga råd från mig,
jag vet dom fungerar inget bra.

Bara.

Nio.

Dagar.

Kvar.

---

Jag är slungad upp på bålet om du undrar hur jag mår.

Fick reda på att det inte var skola 10.15 idag utan 13.15.

Motrigg att då hasa sig upp vid åttasnåret, men å andra sidan mer tid till att skumma igenom hemmets två lokaltidningar.

Men jag hade inte behövt gott om tid för att bli väldigt konfunderad när jag slog upp ett av uppslagen i ST:s sportsektion.

Jag trodde någon trött redigerare hade råkat trycka in torsdagens sportsida en gång till i fredagens tidning.

Se här:



Till vänster: torsdagens Dagbladet. Till höger: fredagens ST.

Men det var inget misstag av en redigerare. Det var helt sonika så att ST valde att rapportera exakt samma sak som en nyhet dagen efter.

Det var dessa ögonblick, när man slog upp ST och fick exakt samma nyheter - framställda på exakt samma sätt - som dagen innan i Dagbladet, som gjorde att vår ende far för något år sedan fick nog och förlängde sin provprenumeration och blev fast kund hos den mindre tidningen med den bättre sportdelen.

Ska vi följa logiken så kommer morgondagens nyheter i ST vara att Hudiksvalls 19-årige innermittfältare Jesper Karlsson kommer att provträna med Örebro SK och att förre GIF-mittfältaren Kalle Andersson provtränar med Gefle IF.

Vad nu, undrar ni tafatta ST-läsare? Jo, det stod i dagens Dagbladet.

All you have to do is wait.

Fotnot: Denna text är inte sponsrad av Dagbladet, det är bara jag som gärna vill läsa nyheter i två tidningar när nu familjen kostar på sig dubbla morgontidningar. Men då jag förlorar alla pengar med KK mot AA enda gången jag sätter mig vid Svenskaspel de senaste två månaderna är jag just nu väldigt mottagligt för ett finansiellt bidrag.

Behöver jag nämna att det var till Klonk-Basse jag förlorade KK-AA-situationen? Nej, jag tänkte väl det. Det ska alltid vara underförstått.

---

Det finns så mycket och förlora,
dina drömmar är för stora.
Här är gatorna alldeles för små.
Här sitter alla på café och säger;
"ingen idé, det är för sent ändå".

Uppe i ottan och slår på Nyhetsmorgon.

Vad får man höra?

Jo, att man redan sålt 9000 - nio tusen! - biljetter till kvällens Idol-sändning i Malmö Arena. 

9000. Allt medan ett nytt och fräscht Skavlan-avsnitt rullar hemma i teveapparaten.

Lägg ner Sverige.  

---

Det är fest och du är där.
Om du går går jag under.
Jag ligger kvar, jag nöjer mig med det.
Fast min hjärna skriker nej, redan vid avfarten.

Och gud vad har jag gjort för ont?
Tänk om det aldrig fixar sig.
Jag har dig kvar som en tapet,
jag vill ta ner, som sitter fel.

Tror jag kommer bli av med min roll som sportredaktör på redaktionsövningen efter att jag kommer med den här listan över idéer på nyhetsknäck mellan den 8:e och 10:e december:

Luleå-Timrå, 10:e.
Dragons hemma, 8:e.
GIF Silly Season.
Ringa Dagbladet och kolla vad de har på sin bevaklista.
Göra en stor intervju med någon.

Heja.

---

Jimmie Hendrix från USA.
Man blir besviken när man har höga förväntningar.
Jag hade hört så mycket om gitarren och honom.
Och så var det helt vanlig blues med helt vanlig sång.

Sitter och lyssnar på Lev som en gris dö  som en hund samtidigt som vi klurar på en oerhört tråkig gruppuppgift.



Igår och i tisdags fick en dryg fyrahundra man stark skara njuta av Markus Krunegård som spelade sina nya skivor på Södra teatern i Stockholm.

Den trettonde februari kommer han till stan. En av nästa års bästa bokningar i den här staden, det kan vi redan nu utse.

Självklart när en av Sveriges popkungar kommer till staden så spelar han, precis som sist, på...

...Aveny!

Några frågor:

1. Finns Aveny?
2. Har den bokningsansvarige på Stadshuset druckit för mycket kamomilla-te?
3. Såg inte Avenyledningen förra gången Krunegård stod på Avenys scen?

Jag såg. Jag var där.

Och det var jag jävligt ensam om.

Jag minns att jag tog en chansning den kvällen. Det var 23-års-gräns på Aveny, kön ringlade fyrtiofemminuterslång utanför. Men vi nästlade oss in, långt efter utsatt starttid.

Men som den stjärna den gode Markus är så har han förstås inte klivit på. Man hinner till och med ta sig en välkryddad shot i baren innan han drar igång med - den då helt sprillans nya - Fel på hjärnan.

Med tanke på att konserten med en av Sveriges då mest hajpade popstjärnor redan har börjat borde man kunna glömma allt vad bra plats heter. Men icke. Det är bara att spatsera fram, sicksacka sig till allra närmast scenen.

Varför? Det är fyrtio personer på plats. Omöjligt mer. Det är glest längst framme vid scenen, och tio meter bakom tar publiken slut. Då är det helt tomt. Krunegård ser ut att tappa lite av motivationen då det aldrig blir något som helst tryck i publiken på grund av manfallet.

Men det var ju lång kö, ifrågasätter ni?

Jo, tacka för det. Nere på dansgolvet står 45-åriga Finlandsfärjekvinnor och -män och dansar till Chris Browns senaste.

Att Aveny även får ta hand om nästa chans med Krunegård är inget annat än en skandal.

Avgå, de bokningsansvariga på Stadshuset. Avgå alla.

---

Livet är människans bästa tid.
Livet är människans bästa tid.

Sladjan Osmanagic kallade Didier Drogba för "Droggen" - något Bosse Pettersson högg på direkt.
Stämningen blev för en stund obehaglig i TV6-studion innan ankaret Ola Wenström bröt in och medlade fred.
- Det var bara roligt och trevligt, säger Ola Wenström och fyrar av ett bländande leende.

Det var efter gårdagens Champions League-matcher som de fyra TV6-arbetarna, Ola Wenström, Ola Andersson, Bosse Pettersson och Sladjan Osmanagic, diskuterade Chelseas uppställning vid 1-0-segern mot Porto.
- Och det var ju snudd på allra bästa tänkbara uppställning, sa Ola Wenström.
- Ja, det var ju snudd på. Essien var inte med för han riskerade avstängning som vi sa inför. Terry, Droggen - förlåt, Drogba - och Malouda och så vidare var ju med, fyllde Osmanagic i.
- Vad kallade du honom? flika Bosse Pettersson in med det uppenbara målet att skriva Sladjan på näsan.
- Jag kallade honom Droggen och du hörde mycket väl vad jag sa, svarade Osmanagic beskt och lätt aggressivt. 
Ola Wenström fick snabbt agera medlare och styra in ämnet på nästa match. 

"Vi har bra sammanhållning"

Tycker du stämningen blev obehaglig?
- Nej. Det var trevligt idag, tyckte jag. Det är bra med en diskussion i programmet, bara det inte finns några meningsskiljaktligheter. Ska man ha en diskussion så bör alla dela samma uppfattning redan från början, det är min bestämda åsikt, säger Wenström.
Flera tittare har dock hört av sig och tyckt att det inte är första gången som det blir obehaglig stämning i TV6-studion.
Vad säger du, Ola Andersson?
- Nej. Vi har en bra sammanhållning med olika rollspelare som tillsammans jobbar som ett lag. Vi är lite som Barsha.
Barsha?
- Ja? Barsha. Du vet Barshelona?

"Inspirerad av Andres Iniesta"

 Bosse Pettersson ville inte kommentera sin tillrättavisning av Osmanagic.
- Jag har inga kommentarer. Jag vill inte prata om händelsen utan hellre om min egen förträfflighet. Igår blev jag inspirerad av Andres Iniestas prestation mot Inter, så jag tog med mig lite av den inspirationen in i sändningen idag, säger Pettersson.
Hur menar du då?
- Iniesta är ju väldigt blek i hyn. Väldigt ljus för att vara spanjor. Så idag tog jag bara en och en halv tub brunkräm i ansiktet, knappt hälften av den vanliga dosen. Jag gillade att hyn fick sig en lite blekare ton idag, men att man fortfarande ser att det ligger en mörkare ton bakom. Lite som en ytbehandlad mahognyskiva som man sedan kört med slipmaskinen på. Jag gillade det och hoppas att det gick fram till tittarna framför teven, säger Pettersson.
Sladjan Osmanagic var också fåordig om incidenten med Bosse Pettersson.
- Jag har inga kommentarer. Jag vet bara att Bosse Pettersson sa tvåhundraarton ord medan Ola Andersson bara sa hundratjugofyra ord under kvällens sändning. Ola Wenström däremot sa hela fyrahundrasjuttiofem ord under kvällen och det tycker jag speglar sändningen ganska bra, säger Sladjan.
Ingenting du vill tillägga?
- Nej, jag har sagt mitt om det inträffade.
Men du sa ju egentligen ingenting av värde?
- Det behöver man inte göra. Jag har sagt mitt.

Jan Majlard
pppirkt@gmail.com

7-6, 6-1 mot Novak Djokovic. Novak "Bäst i världen i höst" Djokovic.

Han är inte den läckraste spelaren, den gode Robin. Han står inte för de bästa stoppbollarna, de mest omöjliga vinklarna eller de snyggaste passreringarna.

Men han har tennisvärldens tyngsta och hårdaste grundslag och maler ner sina motståndare. Som en ivoriansk fotbollsanfallare.

Fantastiskt att det går och fostra såna typer i Sverige.

Bragdguldet? Givet. För Nadalsegern i Franska öppna, alltså. Och idag är han ju åtminstone en 3,45-dog och vinner i två raka.

Så ge han det för hela säsongen, med den första Nadalsegern i synnerhet.

De andra nominerade känner jag inte ens igen. Jo, förresten - Zlatans nuna väcker igenkännande.

Men vad var hans bragd i år? Att han gick till Barcelona?

Det enda tråkiga idag var att Robin Söderling har så obotligt fula Lotto-kläder.

Ge honom bragdguldet! Ge honom en ny klädsponsor!

---

När du står på toppen och tittar ner,
och det är ljust vartän du ser.

Barclays - vilka PR-genier. Jag vet inte riktigt vad de pysslar med, men om jag någonsin skulle köpa något och fick välja mellan en Barclaysprodukt och en annan produkt - ja, då hade det inte varit något snack. 

Syns man som något som möjliggör för mig att sitta hela lördagen framför teven och njuta av toppfotboll - ja, då är det ta mig fan klart att jag kommer ge någonting tillbaka när tillfälle.

Nu sponsrar man också Mastersslutspelet - och det är nästan lika givet att jag sitter klistrad där.

Speciellt när Söderling möter Djokovic efter att ha slagit Nadal i första omgången av gruppspelet.

Hade jag fått vara ett företag hade jag - oavsett vad de nu pysslar med - varit Barclays. Bara sett till att synas vid stora sportevenemang. Aldrig bli sedd när man sitter vid urtråkiga läroböcker eller gör värdelösa gruppuppgifter i masskommunikation.

Det är också efter den devisen vi har levt idag. Vi har struntat i att göra gruppuppgiften som vi tänkt. Skippat att gå på morgonens föreläsning. Istället suttit klistrad vid diverse sportsidor, vid teven (där vi förvisso hade en rejäl plump i och med dubbelavsnittet av Jims värld någon gång vid tvåsnåret) och vid frukostbordet.

Vid morgontidningen läste vi att Sören Åkeby ville ha ett U21-lag samt att han skulle lyfta upp fler unga talanger.

Det lät ju inte helt fel. Möte någon gång under veckan är det sagt, och vi väntar spänt vid telefonen på ett samtal från Urban.

På tal om GIF så damp en årslön ner på kontot idag. Underbart.

Och nu vände Söderling underläge 15-40 i egen serv och gick till 2-1. Viktigt, viktigt.

Gör din skyldighet som svensk sportintresserad - slå på Viasat Sport.

---

Ibland gör man rätt,
ibland gör man fel,
lev med det.

En på förhand högklassig CL-kväll igår.

Då ska man förstås bara luta sig tillbaka i soffan och befinna sig i det tillstånd av glädje som goda gärningar skänker gärningsmannen och njuta av fotbollen.

Men så får man det till slut bekräftat att både Messi och Zlatan börjar på bänken, att Barca ställer upp som följer:

Valdez
Alves - Pique - Puyol - Abidal
Busquets
Xavi - Keita
Pedro - Henry - Iniesta

José Mourinho må vara en oödmjuk idiot, men jag har ändå alltid haft ett relativt stort förtroende till dennes förmåga att stänga matcher bakåt - att täta till och inte släppa till ytor. Att kväva matcher.

Därför nöp vi Inter +0,75 - X2 med halva insatsen tillbaka vid uddamålsförlust, you know - till 1,92 precis innan matchstart relativt tungt. Dessutom nöp vi underspelet till 1,80.

Vi trodde på ett Inter som låg som törstdrypande iglar kring Xavi och Iniesta, som låg djupt och tätt i försvarsspelet, som tvingade Barca att rulla i backlinjen om och om igen för att leta ytor framåt.

Mourinho hade andra planer. Visst, han låg lågt med laget. Väldigt lågt. Men istället för att - som brukligt - spela med en enorm aggressivitet i försvarsspelet på egen planhalva var man pinsamt passiva. Man hade dessutom inga intentioner framåt, ville inte ens hålla bollen inom laget för att samla kraft. Istället spelade Thiago Motta och hans vapendragare bollar snett inåt från kanten som gång  på gång bröts av en blåröd innermittfältare som kunde storma mot backlinjen.

Eto'o låg aldrig på rulle. Diego Milito fick aldrig fast bollen. Det verkade heller inte vara deras uppgifter.

Iniesta fick av någon anledning ständigt stå helt ensam precis ovanför backlinjen och vända upp utan press.

Italienska ligans stoltheter skämde ut sig igår. José Mourinho skämde ut sig igår.

Det tog nio minuter innan Pique fick göra mål - på en fast situation. Det räckte inte med att vara utklassade på alla spelmässiga områden.

Barca gör ett av Champions League-säsongens vackraste mål till 2-0 efter dryga 25 spelade och hade vi haft kuponger till våra spel hade vi rivit båda två.

Av någon sjuk anledning - Mourinho får inte någon fart alls på sitt lag under 90 minuter - så stannar siffrorna där och vi får pengar tillbaka på underspelet som åtminstone täcker halva förlusten på det efter två, tre minuter konstaterat dumma Interspelet.

Vad säger andra om matchen?

Sveriges bäste sportkrönikör, Simon Bank, skriver så här i Aftonbladet: 

"Det här var ju den stora Matchen, den stora Chansen för Inter. Barça-publiken brukar lösa biljett till fotbollsvärldens bäst regisserade show, till matcher där den stora dramatiken rör huruvida det ska bli nötter eller bocadillo till paus-ölen.

Det här var något annat.

De kom för strid, de kom utan världens bäste Leo Messi, de kom utan Zlatan Ibrahimovic (jag såg honom bara när han gick och kramade Beppe Baresi före avspark), och de kom utan Yaya Touré.

Jo, de kom rustade för strid och kristider – men lik förbannat satt de där och flinade åt samma gamla besjälade show som vanligt."

Expressens krönikör Johan Orrenius skriver också, men inte alls i närheten av lika bra:

"Barcelona slog dubbelt så många passningar, dominerade på samtliga positioner och det enda sättet Inter utmärkte sig på var genom fula tacklingar.
Barcelona körde över Inter.
Barcelona körde över Inter utan Zlatan Ibrahimovic och Leo Messi.
Messi bor på den högsta våningen i det snyggaste fotbollshuset och Zlatan har lägenheten precis under. Men Barcelona är så mycket mer än dessa två genier.
Barça är Xavis blick strax innan passningen kommer.
Barça är Andrés Iniestas bollkontroll.
Barça är Carles Puyols bultande hjärta.
Och Barça är fortfarande världens vackraste fotbollslag.
Inte alltid, men oftast."

Jan Majlard satt hemma och tog ett isterband med dijonsenap och rödbetor och förundrades över hur Stankovic och Eto'o kompletterade varandra - hur de förenade eld och vatten. Hade han velat hade han skrivit en krönika bättre än alla andras. Men han skrev tyvärr ingenting. Han tuggade stillsamt i sig sitt isterband, ställde glaset med isvatten vid sängkanten, tog på sig SvD-pyjamasen och lade sig och sov.

I Majlards frånvaro tror jag det var Glenn Strömberg som sammanfattade Inters tama insats, inte bäst, men roligast:

"Det verkar som om Inter har druckit tio koppar kamomilla-te i omklädningsrummet. Då blir man trött och sömnig och vill bara gå och sova."

Klockren analys av Glenn som för övrigt måste ha suttit och skämts en aning i studion över sin insats i Viasats reklamfilm där han säger saker som "De bästa toppmatcherna ser du fortfarande i italienska Serie A" och "Serie A - världens mest passionerade liga", medan ett gäng kamomilla-te-drickare lallade runt på planen och lät världens just nu bästa lag göra som de ville.

Fyra argentinare, fyra brassar, en kameruan, en rumän och en serb brydde sig inte om att kämpa för sitt klubbmärke. På andra sidan stod sju produkter från de egna leden och hade lekstuga i nittio minuter.

Så mycket för passion, Glenn.

I slutet skämde italienarna det italienska laget ut sig med ett antal riktigt fula och sena tacklingar på de för kvicka Barcaspelarna, men då visade man åtminstone någon som helst ambition att uträtta någonting på planen.

Simon Bank beskriver det, som så många gånger förr, allra bäst: 

Det var bara tio minuter kvar när Christian Chivu för tredje gången på kort tid hamnade öga mot öga med Andrés Iniesta.

Roulettehjulet spann i överljudsfart: ”Höger? Vänster? Vart jag än går blir det fel, bakom båda dörrarna finns 100 000 hånskratt”.

Chivu tänkte i en millisekund, sen klev han rakt fram. En hockeytackling, rätt i ansiktet på den lille bleke.

Det märkliga var inte att han gjorde det – det märkliga var att han inte gjort det förut.

Det var, om vi ska hårddra det, en av få gånger FC Internazionale fanns på plats på Camp Nou över huvud taget.

---

Men vem är det som du tänker på om natten när du vakar,
idiot?

Modo - Linköping Sve. Hockey Elitserien 2 2.50

Modo - Linköping 1X2

Sve. Hockey Elitserien

2

2.50

Fiorentina - Lyon 1X2

Champions League

X

3.20

ti 09-11-24 19:00	Frölunda - HV 71 över/under	Sve. Hockey Elitserien	färre än 5.5 mål		1.87
ti 09-11-24 19:00	Modo - Linköping över/under	Sve. Hockey Elitserien	färre än 5.5 mål		1.85
ti 09-11-24 19:00	Skellefteå - Luleå över/under	Sve. Hockey Elitserien	färre än 5.5 mål		1.65
					5.71

Arsenal - Chelsea asian handicap

AH Eng. Premier League

2

2.05

Arsenal - Chelsea 1X2

Eng. Premier League

2

2.85

Där har vi framtidens givna förlustspel som kommer göra mig än fattigare.

Kvarteret skatan...



"Är du förvånad?"

Nu blir det löpning med stridspiloter och andra fenomen.

---

Jag har ingenting,
det är bara floskler och evig väntan.

Hanns inte med nå SS:ande. Kom på att jag hade två månaders spelbokföring att föra in i datorn vilket prioriterades.

En breakfast for champions - havregrynsgröt dränkt i äppelmos - som snart kommer följas av en breakfast for stingy champions - gratis wienerkorv med potatis hos Ghamil - borde räcka för att klara dagens aktiviteter; först grupparbete med den ofantligt tråkiga gruppuppgiften, därefter...

... löppass med en stridspilot i form av Mask. Lägger jag mig ner och chippar efter andan i första kurvan är jag, kanske inte helt nöjd, men ursäktad.

Om jag någonsin skulle flytta hemifrån och bo själv - vilket vi får medge verkar osannolikt i dagsläget - skulle det nog se ut lite så här:



Den som inte finner Kvarteret Skatan roligt, den... Nej, nu höll jag på att skriva en lång utläggande hattext helt i onödan. Det finns så klart inga människor som inte finner Kvarteret Skatan roligt.

---

Ignorera gärna vännen mitt emot.
Du pratar strunt om allting runt omkring,
som om hon inte betydde nånting.

1000 sidor att läsa tills den sjunde december. Hälften på engelska vad jag har förstått.

Jag har inte fått böckerna än och är ingen fena på att ta in enorma mängder faktatext på engelska.

Till detta dilemma har vi en väldigt seriös gruppuppgift som ska vara inne den tredje december. En uppgift vi inte börjat på.

Dessutom hade vi idag möte inför den stundande redaktionsövningen den åttonde till tionde december. Där tog vi på oss rollen som sportredaktör och är ombedd att komma med knäck (nyhetsidéer that is, inte mandelkolan) till tidningen redan nu.

Det är med andra ord mycket just nu. Dessutom har vi satt upp som mål att träna åtminstone fem gånger i veckan för att vara i tipptopp form inför nästa säsong - vart än det blir.

Skulle vi mot förmodan få chansen inom GIF-organisationen så är det en vältrimmad 80-kilos bit som ska dyka upp till Snuffens fysiskt hårda rättesnöre. Imorgon tänkte vi hinna med en löptur med en stridspilot. Det borde räcka långt.

Man behöver inte vara Färjan-Håkans PR-konsult för att förstå att det är mycket just nu. Månne lite för mycket för att jag ska känna att det är motiverande.

Jag skulle just nu kunna ge mycket för att i höstas ha bestämt mig för att jobba, latat eller fokusera på fotbollen istället för att börja plugga. Kanske kunde ha tagit upp spelkarriären på fullaste allvar igen.

Vi satt ikväll och ordnade bland våra internetbokmärken med ett femtiotal olika sportlänkar med spelanknytning. Blev lite sugen på att öka seriositeten på spelandet igen och imorgon kanske vi kliver upp och försöker en timme på Svenskaspel igen.

Men så är det ju den här jävla gruppuppgiften som man ska ha gjort massa till innan imorgon eftermiddag.

Det är för mycket nu. Jag tror perioden kommer att kännas lite enklare om vi vet att vi samtidigt gör lite pengar.

Men då gäller det ju också att göra pengar, och efter nästan ett års uppehåll är väl det väldigt osäkert.

Men sugen är jag.

Man kanske skulle satsa på Cool Hand Poker. Inga proffs, inga fuskare, inga korthajar. Hur håller de koll på det exakt? Får man vid registrering fylla i ett formulär med frågor som "Är du en korthaj?" eller finns det ett internationellt register över kända korthajar?

---

Andra ägnar sig åt spel,
och alla drömmer vi om lyckan,
som om livet blivit fel.

Det blev en längre lunch med Lagréll på Norrporten. Det bjöds på pasta och köttfärsås, måltidsdryck och samtal om allt möjligt aktuellt.

Det hela utmynnade i att undertecknad tog stegen in på GIF-kansliet för att för femtioartonde gången i ordningen försöka få ut sin årslön.

När väl Urban tog sig tid från sitt möte med Cain fick man veta att det händer grejer framöver. Den tjugofemte dimper slantarna in på kontot och innan veckan är till ända ska det ha anordnats ett möte med såväl Cain som Urban.

Trevligt.

Därefter skjutsade man en Lagréll med nyborstade tänder till Folktandvården. Vid avlämnandet bestämdes att vi skulle sluta upp på Gold's förträffliga gymlokaler fyrtio minuter senare.

Sagt och gjort - vi vänder hemåt, fastnar lite för länge vid detta gamla legendspel, innan vi snor ihop en träningsbag och drar ner för ett gympass.

Men är Lagréll där? Icke.

Istället möts vi av Kibbe Ek och Jagne, där Jagne till stora delar följde det fysprogram a-laget blivit tilldelat medan Ek - med en stundande Thailandresa i bakhuvudet - körde igenom det beprövade beachprogrammet med axlar, bröst och mage.

Timrå IK tog en viktig viktoria hemma mot Djurgården. Jag hade räknat ut Timrå, västvärldens darrigaste lag norr om Wigan Athletic, såväl vid 2-1- som 4-3-reduceringen. Men icke. Det gick vägen, trots att Anders Lindbäck såg ut att försöka undvika puckarna på målen.

Dessutom slog Robin Söderling Rafael Nadal med 6-4, 6-4. Fantastiskt roligt med svenska tennisframgångar då det i mitt tycke är en av världens absolut bästa sporter - efter fotboll, hockey och möjligtvis rodel - och större än de flesta kan tänka sig med en svensk med i Mastersslutspelet. Han är ju dessutom, som stand-in, bevisligen inte bara där som utfyllnad.

Åge Hareide, Roland Andersson eller Rikard Norling? Nej, Helsingborg bestämmer sig för - Conny Carlsson. Typisk FM-tränar-värvning som måste ha varit en stor besvikelse för alla HIF-fans. Det är ungefär som att GIF Sundsvall skulle ersätta Sören Åkeby med Bert Stålberg.

På tal om FM och tränare... Robert Perlskog, känd för sitt highscoreinnehavande nickname Gladiator-Perlan på blip.se:s Gladiatorkamp, är assisterande tränare i Boo FF och går ut i pressen hela tiden och berättar att han vill träna i allsvenskan.

Som tur var har jag aldrig sett någon klubb plocka upp Perlinator, och tur är väl det. Ser jag någonsin ens en fiktiv Perlan i en ledarroll i den svenska fotbollens finrum kommer jag köra en beprövad FM-metod.

Ta ut skivan, spotta på den, ta med den till ett grustag och hoppa på den tills oigenkännelighet.

---

Hej du, det var ju ett tag sen,
sexhundra dagar,
men vem räknar precis?

En klasskamrat tyckte imorse att Elin Kling, Blondinbella och alla andra modebloggare var väldigt lika.

"Dom är stöpta ur samma påse".

Så sa han och jag fann det ganska roligt då. Kanske för att vi befann oss i en tidszon som vi på sistone inte ens rört i med tång ihållen med handspritstvättade händer täckta av en solid handske i bävernylon.

Snyggt att vår grupp lottades till seminarietiden 08.15-10.00 av hela dagens tillgängliga tider.

---

Come closer, show me better times.
I believe you took the best of me.

Jag klev upp klockan 06.40 idag - utan snoozning.

(Utrymme för applåder)

Jag skrev en artikel om Saints första hemmaseger igår utan att med ett enda ord berätta att det var Saints första hemmaseger. Detta på grund av att jag helt sonika inte hade en aning om att det var just Saints första hemmaseger.

(Konstpaus för hånskratt, raseri eller medömkan)

Tack för den här tiden, journalistyrket.

---

För jag är förlorad,
i kriget mot mig själv.

Tolvtimmarspass på stans bästa sportredaktion idag.

Morgondagens Dagblad kommer nog vara bättre än den där oberoende liberala skojarblaskan på alla sportpunkter. 

Utom en. 

Min punkt. Saints-Mark i Dambasketligan. Lottie Jangdal lär ha kört över mig.

Jag hade, enligt mitt tidpapper, inte jobbat sedan den första november. Och oj, så det syntes. 

Läste igenom texten innan jag gick för dagen - då var det för sent. Då hade sidan gått i tryck. Massa språkliga felaktigheter hittade vi, och då är vi ju ändå inte medveten om eventuella och troliga faktafel än.

Förvisso bjöd inte Sundsvall Saints på någon bättre basket heller - trots seger med 70-63. De framträdande spelarna var - utöver överlägsna Whitney Allen - så pass få att jag hade väldiga problem att utse matchens tre bästa hemmaspelare till tidningens betygsliga.

Jag funderade ett kort tag på att utse Sandra Söderblom, en för dagen sjuk och oombytt bänkspelare, till Saints tredje bästa spelare för dagen. Detta baserat enbart på hennes utseende.

Men det gjorde jag så klart inte.  

Förutom att formligen klämma ur oss två sämre Saintstexter har vi...

... konstaterat att Jermaine Defoe och hela den vitblåa delen av norra London haft en bättre eftermiddag än undertecknad.

... konstaterat att Allstars - you know that fabulous sportsbar? - Fabulous Club Sandwich inte alls höll den höga standard som man förväntar sig av en vara från något som en gång var O'Learys. Vitt bröd, stora kycklingfiléskivor som omöjligen gick att balansera innanför mackramen, ingen dressing - nej, det kan inte bli annat än underkänt för den högtravande och dyra mackbiten.

Tur då att vi kunde betala i ett par dubbla 60-kronors rikskuponger som legat och släpat någonstans sedan midvintern '00. Eftersom man aldrig kan tänka sig att man någonsin ska kunna betala med en rikskupong man får som betalning för en skuld kan man säga att dagens middag blev helt gratis.

... suttit och letat spelare i Töva Motions fram till klockan tio på natten. Vi slet alltså hårt för att få med Töva Motions 12-2-förlust hemma mot Brunflos stolta IK. Tövas tränare utövar silenzio stampa gentemot Dagbladet sedan ST var där och bevakade en hemmamatch. Så då får undertecknad leta reda på någon annan som möjligen kan erbjuda lite matchfakta och en kortare kommentar.

Räddare i min informationsnöd blev lagets poängkung, centern vid smeknamnet "Ryssen". Vi hittade "Ryssen" på Töva Motions hemsida. Där fann vi även detta personliga mål för säsongen under forwarden "Baljans" personliga info:

"Övrigt: Målet denna säsong är att få en mer än 8 mål och göra mer än 8 ass. så vi få väl se hur de gå med det. men efter en ettan lös och en flaska Jack Daniels så är man nog på dribbel humör igen."

Jag tror det är i lägen som när man sitter och sliter tills nattens intåg med lag innehållandes spelare med dessa utläggningar som man vet att man arbetar på en lokaltidning.

---

Jag var ingen,
du var aprilhimlen.

Tre minuter på er. Facit ovan.

Tydligen något slags nedräkningskalas till studenten ikväll. Bara 200 dagar kvar tydligen, och då är det ju dags att för klubbägare att börja krama ur CSN-bidragen ur de små liven.

Jag som gick igenom den här processen med diverse festande inför studenten ifjol tänkte att jag skulle kunna lära er 91:or ett och annat infö...

Förlåt. Fel av mig. Det var ju inte annat än 91:or på vår - vååår - tre-dagars studentfest ifjol.

Ehe, ehe.

Nu blir det FIFA hos en kille - tydligen inte helt olik Vince i Entourage - som bott hela sitt liv i Sverige men som fortfarande håller på Turkiet mest av allt - utan att ens behärska turkiska.

Jo, han finns på riktigt.

---

Vi är dom som förlorar men jublar ändå.

”GIF Sundsvall – Norrlandslaget- ett etablerat allsvenskt lag med spel i Europa”.

Texten går att läsa på väggen i GIF Sundsvalls kansli.

Efter 5-2-förlusten mot Landskrona blev det helt klart att GIF Sundsvall stannar i Superettan även nästa år.

Vi följde med bakom kanslidörrarna för att få svar på hur man bakom laget arbetar för den långsiktiga målsättningen – och hur länge man kommer att ha råd att göra det?

 

Då jag får lov att spendera en eftermiddag med GIF Sundsvalls kanslipersonal har det gått fyra dagar sedan det blev helt klart att GIF Sundsvall missar chansen att gå upp i Allsvenskan och istället får stanna i Superettan.

När jag hjälps med det fyrsiffriga kodlåset och dörren till kansliet öppnas tror jag nästan att jag har hamnat fel. Det öppna kontorslandskapet som är klubbens kanslilokal skriker inte direkt Superettan. De totalt elva datorförsedda arbetsplatserna är uppdelade i olika kontorsmässiga öar utspridda i den rymliga lokalen.  

Fyra manliga anställda sitter vid en ö och diskuterar namnet på ett nytt sponsorpaket över datorskärmarna. De fyra männen brainstormar och seriösa förslag blandas med smålustiga ordvitsförslag.

- Vi på marknadssidan har aldrig haft fyra heltidsanställda innan den här säsongen. Vi anställde två nya på heltid i våras. Det öppnar ju mycket fler möjligheter med att utveckla marknadssidan och vi måste hela tiden utvecklas, säger Mikael Hammar på marknadsavdelningen.

 

Utvecklas var ordet. GIF Sundsvall som förening är inte nöjd med att vara en klubb i Superettan, det är väldigt tydligt. Klubben har totalt 39 personer på heltidsanställning.  24 spelare, 3 tränare och 12 som arbetar på kansliet.

Ännu tydligare blir det när man tar en titt på den bortre väggsidan.

”GIF Sundsvall – Norrlandslaget – ett etablerat allsvenskt lag med spel i Europa”, står det klart och tydligt i blåa bokstäver mot den beiga bakgrunden. Jag undrar om textremsan är ett minne från en svunnen tid då klubben faktiskt var ett etablerat allsvenskt lag.

- Nej, den sattes upp för en månad sen, svarar Urban Hagblom lugnt.

Hagblom var klubbchef under det 2000-tal då GIF Sundsvall huserade i Allsvenskan under en sexårsperiod, ända fram till den svåra bilolycka han drabbades av under julhelgen 2007.

Sviterna från olyckan höll honom borta från fotbollen och GIF-organisationen under hela 2008. I våras var han tillbaka – i en helt ny, mycket mindre roll som sportchef för talanger i klubben som är mellan 16 och 19 år.

- Det är en del i min rehabiliteringsplan efter olyckan. Att jag ska kunna vara nära fotbollen utan att behöva känna den press som jag hade på mig förut, säger Hagblom som sitter intill sportchefen för ungdomar, den långe skåningen Christian Hansson.

Som sportchef för a-laget sitter Cain Dotson i ett eget kontor med stora glasfönster ut mot det övriga kansliet. Han sitter i regel med sin mobiltelefon tryckt mot örat.  Då och då hinner han ut ur sitt rum, samtala i ett tiotal sekunder med någon av de övriga – innan telefonen ringer och han får återvända till kontoret. Det är bara att konstatera att Dotson är arbetsplatsens överlägset mest upptagne person.

 

 

När Urban Hagblom kom till GIF Sundsvalls organisation 1995 var han en av två heltidsanställda på kansliet. Innan han efter sin bilolycka tvingades sjukskriva sig i ett och ett halvt år innebar hans tjänst som klubbchef ett övergripande ansvar för såväl det ekonomiska som det marknadsmässiga. Dessutom ansvarade han för spelarrekryteringen.

Idag görs det jobb som förut gjordes av enbart Urban Hagblom av inte mindre än fyra olika heltidsanställda personer. Det har med andra ord skett en viss expansion av anställda på GIF-kansliet.

I Cain Dotson, Christian Hansson och Urban Hagblom har GIF Sundsvall alltså numera tre sportchefer anställda på heltid.  

- Varför? För att ledningen har ansetts att det behövts tre roller. I princip alla lag i Superettan har två sportchefer, en för ungdom och en för a-laget. Det är då min roll, den mitt emellan, som är lite unik i den här serien, förklarar Hagblom.

- Organisationsutvecklingen är bra för föreningen. Det måste bli bättre nu med fyra som gör samma jobb som jag gjorde själv, annars har man anställt fel personer…

Har det blivit bättre?

- Nej, säger Hagblom och lägger huvudet på sned för att dölja ett kort skratt i handflatan.

Till viss del skämtsamt, men inte helt och hållet. Viss kritik mot den nya organisationen kan man skönja i rösten hos den mediehärdade Ljungasonen.  

- Ser man resultatmässigt för vårt representationslag så har det ju inte blivit bättre, lägger han till med lätt bitterhet.

 

Det märks att Hagblom saknar sin gamla övergripande roll. Han hjälper till med mycket utanför sitt ordinarie område och verkar fortfarande vilja vara den där spindeln i det nät som är GIF Sundsvall.

Arbetsuppgifterna är därför väldigt varierande. Under hela dagen diskuterar han med Christian om olika frågor som rör klubbens ungdoms- och juniorlag.  Men han blir han också uppringd av a-lagsyttern Alieu Jagne som vill veta vilken tandläkare han borde besöka. Han ringer senare även upp en flyttfirma för att ordna ett förråd till a-lagsmittfältaren Nuri Mustafi som flyttar hem till Makedonien över vinteruppehållet.

När han väl får en ledig stund sätter vi oss i konferensrummet för att prata. Men det dröjer inte länge innan den långtidsskadade anfallaren Hannes Sigurdsson knackar på konferenslokalens glasdörr. Han vill ha hjälp med att hyra en släpvagn och Urban tar på sig ansvaret.

- Det är gamla vanor från när jag var ansvarig för allt. Jag är för snäll och tar på mig att fixa. Jag säger att ”jag gör det där”. Det är väl egentligen Cains uppgift, men jag tycker samtidigt det är roligt med lite närhet till grabbarna i laget, säger Hagblom leende. 

 

”En etablerad allsvensk klubb med spel i Europa”; GIF Sundsvall har en lång väg att vandra som förening innan det målet är uppnått.

När textremsan trycktes dit hade GIF Sundsvall fortfarande en god chans att nå allsvenskt spel 2010. Nu, efter tre raka förluster mot Väsby, Ljungskile och Landskrona i seriens slutskede, är den chansen helt borta.

Den stora organisationen ska klara av åtminstone ett ytterligare år i Superettan, med en omsättning som ligger på ungefär hälften av vad den hade gjort i Allsvenskan.

- Organisationen bakom laget är inte för dyr i nuläget, men det börjar nog bli på gränsen snart. Självklart ska organisationen här se till att rätt förutsättningar skapas för att avancera till Allsvenskan. Görs inte det så måste vi så klart se över situationen, säger Urban Hagblom sammanbitet.

På marknadssidan är man redan oroliga inför nästa år. De fyra tjänsterna kan komma att återgå till två.

- Vi vet inte hur det blir i framtiden. Jag har jobbat här i nio år, Patrik (Gustafsson) i åtta. Men sen har vi ju de två ytterligare som anställdes i våras. Deras avtal går ut i nu i vinter och i dagsläget vet vi inte om vi kan förlänga de anställningarna, säger Mikael Hammar.

Urban Hagblom är inte heller enbart optimistisk inför framtiden. Han medger att det finns orosmoln.

- Vår organisation är som sagt inte för dyr idag. Men om ett halvår kan det kanske visa sig att den är för dyr, det kan vi inte veta än. 

Vad som händer om det visar sig är oklart. Ingen på kansliet verkar vilja tänka på det . Trots att säsongen varit en stor besvikelse för föreningen är stämningen under eftermiddagen uppsluppen och positiv. I stort sett varje dialog avrundas med ett skämt av något slag. Gärna genom att någon gör sig lustig över någon annan som då ofta kontrar raskt.

När klockan slagit halv fem är kansliet tomt, så när som på Christian Hansson och Urban Hagblom. De två sportcheferna knappar ihärdigt på var sin dator. Den tredje sportchefen, Cain Dotson, har lämnat kontoret och åkt och tränat på gymmet tillsammans med a-lagets assisterande tränare Magnus Powell.

Snett ovanför Hanssons rakade huvud syns texten som siktar på guld och gröna skogar i Allsvenskan och ute i Europa. Tittar man åt andra hållet, ut ur kansliets fönster, är det becksvart. Lika mörkt som GIF Sundsvalls nuvarande utgångsläge. Superettansvart.

- För att vi ska nå till våra högt uppsatta mål krävs en långsiktighet - optimal talangutveckling kombinerat med optimal a-lagsverksamhet. Vi måste ha en klar idé över hur vi ska träna, hur vi ska spela. Alla affärsområden inom klubben måste jobba långsiktigt mot det här och inte mäta resultaten i tabellraden varje söndag, avslutar visionären Urban Hagblom.

Framtiden får utvisa hur många av de idag trettionio heltidsanställda personerna som kan följa med på resan.

Jan Majlards ende son
erik_nr13@hotmail.com

(som lovade att publicera det här när det skrevs. Nu blev så inte fallet men jag har, trots hård kritik på diverse responsmöten och en självinsikt om att en del behöver ändras, inte ändrat någonting)

Hemma från träningen idag igen. Janne Schaffer kom förbi hjärnstammen som vanligt vid elva-tolv-snåret och rev av ett ukelelesolo med den proffsighet och timing som bara flera år i ett rockband för barn kan frambringa.

Solot sitter i än och det stör mig något oerhört.

Det är mycket som stör just nu. Så pass att det gör skäl för en lista.

Så; let's lista.

Saker värt att hata i slutet av november 2009.

1. Sjukdom.

Jag har aldrig varit särskilt bra på att hålla tider. Jag vet inte när jag var ute i god tid senast. Trots tillgång till bil, relativ närhet till skolan och så vidare var jag i regel alltid sen till alla morgonlektioner under hela min gymnasietid.

Men något i mig verkar ha tagit till sig av detta problem - nämligen min kroniska huvudvärk. Den ligger gärna och drar sig på morgonkvisten, kliver väl upp vid niosnåret och äter en fiberrik och generös frukost som kan stå sig på hela dagen. Vid elvasnåret - och här är den av någon sinnessjuk anledning väldigt punktlig - skrider den till verket (värket, ehe ehe) och etsar sig fast innanför pannloben och bjuder på en helshow i smärta dagen ut.

Till denna punktliga huvudvärk serveras vi halsont, snuva och allmän hängighet.

Är det första gången vi har det här de senaste tre-fyra åren?

Nej. Tvärtom. Vi har i princip aldrig varit utan dessa besvär under denna period. Jag tror till och med att jag är förkyld i mina drömmar. Mitt undermedvetna har vant sig.

2. Skavsår.

Hade det här varit en vanlig tysk sadisthemsida hade vi med rätta lagt upp en beskrivande bild över skavsåret vi har på höger häl.

Nu är det inte fallet utan vi får istället med ord försöka beskriva våra bryderier.

Vi börjar med att förbanna att vi någonsin blev för dålig för att vara offensiv. Förbanna att vi i sextonårsåldern blev placerad som mittback.

Varför?

Jo, för att hade jag varit en yttermittfältslallare, en anfallare, en kvick ytterback - ja, då hade vi kunnat nyttja det enda som på kort tid biter på skavsår av denna dignitet;

Profesionell fotvård. Hade mittback varit en tjänst hade det varit den raka motsatsen till profesionell fotvård. Det går inte ihop. 

Istället har vi i tre-fyra veckors tid haltat in med skadeskjutna steg in på IP. Haltar omkring som en nysteriliserad Gulfkrigsveteran bland professionella fotbollsspelare.

Det håller inte.

3. Football Manager 2010.

Newcastle United leder förvisso fortfarande min fiktiva Championship-serie med över 20 poäng. Men när man är obesegrad efter 25 matcher i seriespelet med raden 22 3 0, ja, då vill i alla fall jag hålla i den trenden och kanske stå där obesegrade när säsongen är slut.

Men tji får så klart jag när vi tar oss an Swansea på bortagräs. Vi står för en medioker match men i den 88:e minuten trycker den argentinske vänsteryttern Jonas in 2-2-kvitteringen och förlustnollan är åter intakt.

Ett tag. För hemmalaget går genom två oerhört medriggade och overkliga mål på övertid till matchsnack med en 4-2-viktoria.

Folk må säga att CM/FM-serien var bättre förr. Men det var då också väldigt enkelt. Man åkte sällan på riktigt tunga perioder där ingenting fungerade.

På de nya spelen kan du vinna allt, allt, allt i ett halvår med en och samma taktik för att sedan tappa allt över en natt och börja förlora match efter match. Din taktik har då helt sonika blivit sönderläst och är obrukbar. Dessa känslor av totalt fördärv är ofta förekommande i dessa spel.

Men också i enstaka situationer i matcherna är känslorna numera starkare. Tacka 3d-motorn för det.

Känslan när du släpper in ett mål i den ofta småbuggiga 3d-motorn på grund av att målvakten inte löper ut och tar bollen utan står kvar och låter motståndaren retfullt enkelt och medriggat placera in den bäst han vill - den är svårslagen.

Speciellt när det sker i slutskedet av en jämn, gärna oavgjord, match. Det är ett under att ingen av soffgruppens dynor gett vika än med tanke på hur många gånger man med full kraft riktat en rejäl slagserie mot dem vid ett buggat, sent baklängesmål.

Jag minns en gång på FM09 då vi tagit över ett då trettondeplacerat Inter vid jul för att vid försommaren ha hämtat upp allt och följaktligen ha chans på ligatiteln. En seger mot rivalerna Milan i säsongens sista hemmamatch hade gjort att vi gått om de rödsvarta i titelracet, och nog går vi ifrån till 4-2 och ska genom extrem defensiv de sista minuterna i stort sett säkra ligatiteln.

Då reducerar Miguel Veloso i 89:e. 4-3. Vi flyttar ner ännu mer. Tre minuters tilläggstid är annonserad.

Efter nittiotvå och en halv minut tar Zlatan en lång löpning från egen planhalva och kommer till ett avslut som går utanför. Milaninspark och klockan klämtar för 93 minuter. Guldet är vårt. Vi har hämtat upp från 13:e-plats till ligaguld.

Eller? 

Nja. Milan får för det första slå insparken. Redan här anar man onåd. De vinner duellen på mittplan, rullar runt bollen ett tag på mittfältet. Klockan hinner klämta för 94 spelade minuter. Jag sitter och kokar framför datorn och kommer med det ena tyst väsande verbala påhoppet efter det andra mot den tydligt mutade domaren som vägrar blåsa av matchen.

Milan rullar upp ett anfall, kommer runt på kanten och slår ett inlägg. Bollen tar på min högerback och går ut till hörna. Klockan är nu uppe i dryga 95 minuter och jag börjar redan nu avreagera mig i förväg på saker och ting i min närhet.

Hörnan slås. Markeringen tappas. Edgar Barreto, Milans överjävligt överpresterande mittfältsdynamo, får stå helt omarkerad på bortre stolpen och nicka in 4-4.

Ligaguldet borta. Klockan på nittiofem och en halv minut. Kokningen total. Det var en liten räddning att klockan nog var närmare morgon än natt och att folk låg och sov i huset - men nog tog vi ut kokningen som aldrig förr.

Summa summarum: det finns få saker som är så psykiskt jobbigt som att torska i något man är väldigt insatt i.

Just nu - och det här är lite tragiskt - är vi bara insatt i FM. Och just nu torskar vi hela tiden.

---

Ta mig till kärlek.
Ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.

Apropå dagens träning så stod vi över.

Jag har aldrig haft så pass ont i huvudet som jag hade mitt på dagen idag. Det var som om Janne Schaffer ställt sig på hjärnstammen och spelat bredbent Eletric Banana Band-rock med en felstämd ukelele.

Jag fick således meddela till Sören att jag i framtiden ska stämplas  som en vekling i första hand och fotbollsspelare i andra. Jag fick meddela att jag vek ner mig.

Istället mellanlandade vi hos farmor och farfar som skjutsade mig hem. Därefter tog vi en omedelbar lur på fem timmar.

Vaknar upp lika trött som vanligt. Kronisk trötthet kombinerat med kronisk Janne S-huvudvärk.

Fattar inte vad det är för fel. Men fel är det. Och tråkigt är det.

Blir nog ingen träning imorgon heller. Och sömn lär bli svårt att tillskanska sig på ett tag med fem timmar i bagaget redan.

I helgen blir det kurering. Jag behövde inget 200-dagars ifjol och behöver det garanterat inte i år. Dessutom ska jag - mig veterligen - inte gå ut på någon trapp i år så då känns man genast lite malplacerad.

---

Mer än vanligt, farligt blond,
och allt jag vill.

Vi tar tisdagen först:

Jag har ännu inte fått min Åke-peng, vilket betyder följande;

Blev en av de där jobbiga dagarna idag. De där tuffa dagarna man tror att bara indonesiska barnarbetare behöver utstå.

Det blev den vanliga städruschen som alltid infinner sig på söndagseftermiddagarna då föräldrarna kommer hem ifrån en bortahelg.

Glömde det viktigaste under gårdagen.

Man kunde som sagt ställa frågor till studion via en livechatt.

Gjorde vi det?

Dum fråga.

Frågan är om det publicerades.

Det gjorde det!

"Varför får man inte se några bilder från en enda match? Var inte det tanken?", skrev vi något förargat.

Efter någon minut, när jag hade FM uppe på hela skärmen hör man följande:

"Vi har fått en fråga om varför vi inte visar några matchbilder..."

Hur stort är inte det?

Klonk-Basse har, som den medrigg han är, fått två frågor besvarade på livechattar med kändisar.

Men han har inte fått det genom raka, ärliga och kritiska frågor. Icke.

Medan jag skrev hundratals seriösa frågor till Glenn Hysén och Solarie-Bosse Pettersson på Viasats livechatt för något år sedan så lindade Klonk-Basse in sina inställsamma frågor i en mesig sörja.

"Du Glenn som är den enda som fått sex getingar i Expressen..." inledde han till Hysén som givetvis tog åt sig av smickret och besvarade den dumma frågan.

Till Bosse Pettersson var det raka, ickefotbollsrelaterade, rör som gällde för att få svar.

"Bosse, kött eller fisk?"

Ni som känner er Bosse P och vet att han alltid är fel ute kan räkna ut att han svarade "Fisk alla dar i veckan".

Nu är alltså även undertecknad på papperet livechattsmässigt. Det var det som kändes allra bäst under gårdagen.

Jag kan tillägga igen att gårdagen inte var någon bättre lördag.

---

Du har vart ute i världen i flera år,
när jag stanna på mitt rum och såg dagarna gå.

Jag betalade 150 kronor för ett 15 minuter långt försök till att spränga min trumhinna i fredags.

Jag hade kunnat rabbla upp en lista på miljontalet saker jag hellre hade betalat för, men det tänker jag inte göra.

Jag tänker rabbla upp en spelning jag hellre hade gått på i helgen.

Perssons Pack på Railway Saloon igårkväll. Ett gäng folkrockare ledda av en 46-årig hälsing som tidigare spelat bas i Traste Lindéns Kvintett.

Då är jag inte ens ett ens ironisk. Inte ett uns.

Varför?



Därför. Bland annat.

Eller det faktum att bandet inspirerat artister som Winnerbäck och Hellström.

Jag förstår inte hur jag missade det.

Var någon i läsarkretsen där, månne?

---

I ett helt annat land, har vintern börjat komma.
Och dagarna på stranden, känns som hundra år sen,
när ett regn tar sig ner, på insidan av kragen,
och stövlarna hon köpte imorse är förstörda,
där hon knallar samma gata upp och ner.
Under skraporna försöker hon att le.

Men när längtan blir till gråt,
ber hon klockan skynda på.
Snälla ta mig tusen dagar härifrån.

"Missa inte en fantastiskt underhållande lördag med livestreamad sportunderhållning från Svenska Spel. Varje lördag.
www.svenskaspel.se/supersaturdaylive"

Så stod det i reklamen till Svenska Spels nya supersatsning.

Livestreamad sportunderhållning. Den termen finns inte i Svenska Akademiens ordlista. Jag bjuder därför på förklaringen, efter att ha läst reklamen på förhand och därefter sett hela lördagsspektaklet:

"Livestreamad sportunderhållning: När fem personer filmas i en studio där de ser på diverse sporter på teven som de då och då kommenterar kortfattat. När du sänder livestreamad sportunderhållning är det viktigt att tittaren inte får se en endaste sekund rörlig bild från något sportevenemang.

Samla gärna en brokig skara grabbar med en helt okänd programledare, en sportintresserad kille, en flambojant radiopratare, en tystlåten före detta kickboxare och till slut en spelexpert.

Ta helst inte en erkänt vinnande spelexpert. Det kan sticka i ögonen på gemene man. Ta istället en spelexpert som konstant rekommenderar spel till överlägset marknadslägst odds utan att ha någon kunskap i ämnet.

Krydda tillställningen med summeringar från hockeymatcher via länk till en partisk medarbetare på plats. Låt gärna medhjälparen ha en länkbild där han sitter med solbrillor i solen på någon uteservering i Saint Tropez.

Svara på frågor från tittarna som kan vara med via livechat. Hosta ur er livespel till marknadslägsta odds för att tittarna kräver det.

Men kom ihåg, för det här är viktigt: när du sänder livestreamad sportunderhållning - visa aldrig en sekund sport."

Det där satt jag och kollade på. I brist på Premier League och all annan vettig fotboll tänkte jag att man kunde se hockey via den här livestreamade sändningen.

Tji fick jag, då jag inte läst på vad livestreamad sportunderhållning innebär.

Man borde ju ha stängt av omgående men jag kollade vidare på sändningen - förvisso bara ljudet - på grund av att det var så komiskt uselt.

När Patrick Ekwall framstår som en allvetare inom sport - då har man skrapat ihop ett okunnigt gäng.

Det var ingen bättre lördag igår med andra ord, det kan man konstatera när man sitter och tittar på när ett antal nötter pratar sport i en studio i flera timmar. Det fortsatte på kvällskvisten med att ingen kanal visade Portugal-Bosnien. Istället visade Eurosport Irland-Frankrike där vi satt med 0-0 till 7,50 halvhårt.

Men Anelka skjuter förstås via en höft och en stolpe in 0-1 efter dryga sjuttio.

Motrigg också i Timrå-Färjestad där vi nypt 2,45 på serietvåan direkt vid oddssläpp. Bortalaget tar också ledningen i den andra perioden. Dessutom gör man 2-0 lite senare. Ett mål som blir bortdömt för att den assisterande domaren hittat en FBK-utvisning i en tidigare sekvens.

Istället för 2-0 FBK alltså powerplay Timrå och väl där kvittering 1-1. Timrå vinner sedan med 2-1 och det är förstås roligt för vårt favorithockeylag. Men vi har nått det stadiet i vår motrigg att våra pengar får en allt större betydelse och nog hade det känts bättre ifall vi hade haft råd att förvärva ett antal vitala skolböcker istället.

Portugal vann bara med 1-0 igår - vi hade lirat lite på 0-0 till tolv gånger - och nu skulle jag säga att Bosnien har en mycket bra chans att ta sig till VM.

Hoho, du får nu 4,75 på att Bosnien letar sig till VM. Det tar vi, sa Sheriffen. Ska bara kika runt ifall vi hittar högre.

---

Det går inge bra nu,
varken i kärlek eller spel.
Nej, inget går min väg just nu.
Och allra minst du.

150 kronor.

För femton usla minuter.

Eller, usla och usla, jag fick nog bevittna en av de - om inte den allra - mest sjuka uppraggningar jag någonsin skådat.

Men inte fan var det värt 150 kronor.

Jag hann upp i Spegelsalen och kika, men jag insåg direkt att "näe, jag ska nog inte offra min redan halvtaskiga hörsel på några muppar vid ett DJ-bås."...

Nu blir det sömn. Imorgon blir det VM-kval, trav och annat som har med spel- och dobbel att göra.

Sundsvalls uteliv återser vi inte på länge än - det är min seriösa förhoppning.

Jag hade hellre suttit hemma och druckit i goda vänners och spelat tevespel hela den här kvällen.

Men så är det ju alltid. Man ska alltid gå och lägga sig efter förfesten. Punkt slut.

---

Det skulle ju va dans, dans, dans.

Jag tar tillbaka allt om att Rikard Svensson någonsin skulle få sätta sin fot på Cookalong med Majlards ende-redaktionen.

De kötthalvor vi satte i oss i brist på annat var mer lik en lädersmidd damportmonä i smaken än en högkvalitativ ryggbiff.

Jag antar att en viss del kan skyllas på det faktum att de genomfrysta bitarna microvärmdes så till den milda grad att de blev bruna och genomkokta på sina ställen.

Carl-Jan hade vänt sig i sitt duntäcke.

Hur många elektriker krävs det för att laga en trasig koppling mellan datorn och musikanläggningen?

Svaret är två.

Lirade en match mot Sven på FIFA 09 om en drink på Stads. Vad händer?

Jo, han horar. Jag trodde det var allmänt känt att det fanns ett etiskt reglemente mot dessa horningar, men Sven - han bara malde på. Horning efter horning.

Vid friläge, då lät han målvakten löpa ut emot honom - varpå han vände helt om och löpte ett steg hemåt för att sedan lobba den i en båge över målvakten. Oerhört overkligt och väldigt horigt.

Den mest onödiga drink jag någonsin betalat för.

Klockan är snart elva och jag är oförskämt nykter. Jag vet inte om det tyder på en mindre eller mer medioker kväll.

---

Och nån dag är jag glömd här.

Tänkte upplysa alla kazakiska eller georgiska rånarligor om att man är ensam hemma i helgen. Eller: föräldrarna är borta åtminstone. Ens syster är svårare att bli av med.

Därför sitter man i dagsläget och tittar på Mask som missar toner på löpande band på Guitar Hero samtidigt som Sven inne köket tillagar en förhoppningsvis bättre middag innehållande ryggbiff och tillhörande polska pommes som vägrar ge upp sitt polska, likbleka yttre trots att ugnen skruvats upp till olidliga 250 grader.

Sven visar så pass hög skicklighet vid saltkaret och de övriga köksinstrumenten att redaktionen bakom Cookalong med Majlards ende hade övervägit att ge honom en heltidstjänst om bara de finansiella medlen fanns tillgängliga.

De lockar hotar med Slagsmålsklubben nere på Stadshuset. Dessutom hotar de med 150 kronor i inträde. Har maffian tagit över garderoben? Vafals prisökningen?

I övrigt hotar såväl Farmen-Özhkan från sin ledarposition på Memento Palace och syndikatet på Svenssons som avskrapet på BK.

Jag sitter och njuter av trevligt sällskap och drömmer att man bodde i en bättre stad.

150 kronor? För en kille utan Åke-peng?

Det är väl väääldigt tveksamt.

Lägg därtill ett band han aldrig lyssnat på men som han hört ska spela "teve-spelsmusik"...

Usch, så tveksamt.

---

Jag mötte dig på,
bakgator,
jag mötte dig på.

Klockan 11.00 brukar undertecknad nu för tiden inte ha hunnit med annat än att på sin höjd stigit ur sängen.

Men idag var det andra kanelgifflar.

Redan klockan 08.30 hade man hunnit med att vakna, ätit frukost, styrt familjens Mazda mot Lagréll, lämnat en burk vattenfast färg till min farfar och slutligen stannat till vid Golds gym för ett fyspass med Pelle Ljungström.

Jag har haft många tankar och funderingar kring denne kraftkarl som är a-lagets fystränare. I absolut ingen av dessa tankar har han berömt mig för att genomföra styrke- och rörelseövningar "mycket bra".

Jag, som har bröst och bringa som en frukostflinga (nej, inte Allbrans fiberrika, snarare en mjölkdraperad Choco Pops-flinga) och är smidig som en bankvalvsdörr, blev berömd på min första styrketräning med a-laget.

Dra mig baklänges.

Det blev väl inte mer än en knapp timmes introduktion till uppehållets träningsschema med x antal finfina övningar för i stort sett hela kroppen.

Därefter hann vi hem och slå på familjens bättre steamer, spela lite FM medan steamern upphettas till fördelaktiga 41 grader och därpå avnjuta en bättre ångkavalkad i en kvart - allt innan klockan slagit 11.00.

Fantastiskt fantastisk morgon. Dessutom ersatte vi all den vattenmassa vi tappade i ångorna med Bravos Friscus-juice fylld med antioxidanter. Så nu är vi garanterat friska i fyra decennier framåt.

Sedan elvasnåret har dagen inte flytit på i samma produktiva anda. Vi har suttit klistrade vid vår Newcastle-save där våra svartvita hjältar och den inlånade Gröna Milen-skådisen Marlon Harewood radar upp segrar.

18 3 0 lyder statistikraden efter 21 spelade, och det ser väl minst sagt lovande ut med sjutton poäng ner till tredjeplatsen.

Nu har jag faktiskt tänkt städa rummet mitt då det ser ut som i Nagasaki den tionde augusti 1945.

Tanken var att vi skulle förgylla städningen med Winnerbäcks nya i lurarna, men vi har redan suttit för länge vid FM med dessa lurar och denna skiva på så att den hunnit ta slut.

Typiskt. Frågan är ju om det då blir någon städning. Beror helt och hållet på ifall vi hittar en fullgod ersättningsskiva.

Jag tror inte de arbetsvilliga jappsarna hade dylika krav när de städade upp i Nagasaki sensommaren -45. Det är tack vare den arbetsetiken som min Tillväxtmarknadsfond går stadigt uppåt.

Let's leta en skiva.

---

Men bara om min älskade väntar,
kan jag bli,
den jag var,
igår.

Träning idag. På grund av ett massivt manfall var vi tretton tappra inklusive tre målvakter.

Det blev följdaktigen spel 5-mot-5 - "chipsen" mot de andra.

Med "chipsen" menar tränare Sören Åkeby kort och gott de fjuniga junisar som är uppe och tränar med a-laget. Förstärkta av Robban och Bergman lyckades vi till slut vinna med 2-1 i matcher efter ett avgörande mål under den klassiska slutsekvensen "sista målet vinner". 

Vi blev dock rejält utspelade i den andra femtonminutersmatchen och släppte då in tillräckligt med mål för att förlora arton gånger om upphöjt i oändlighet.

Undertecknad gick på sina slitna tandköttsrester hela matchen. Ett år med ett Medskogsbron i Sheriffens ledning har man tappat det mesta vad kondition heter. Detta då vi inte haft tillräckligt högt tempo på våra träningar, allra minst på våra spelmoment. Det märks tydligt när man tagit steget och tränat med Snuffens vältränade kollektiv.

Så vi tog helt slut och kroppen reagerade inte på vad hjärnan sa åt den till sist. Detta inträffade ofta efter dryga åtta minuter in på femtonminutersperioden, och det kan ju en hjärndöd människa räkna ut att det inte är så fördelaktigt.

Efter träningen fick vi dock ett fördelaktigt besked, då vi satt i ett personligt möte med ingen mindre än Sören Åkeby i Medskogs flådiga omklädningslokaler.

Jag tror det var ett bra besked. Men det är mycket som ska stämma och mycket som var väldigt oklart. Förhoppningsvis går det att reda ut alla frågetecken snarast.

Men det är ju GIF Sundsvall vi talar om, så jag jublar inte ännu. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken och jag har således inte ens börjat bokstavera ett H än. 

Efter träningen såg vi Åke Nordlund, ekonomiansvarig i Giffarna, idag för första gången. Jag och Lagrélls ende trodde innan att denne man var ifrån fablernas värld och en ytterst fiktiv person som man i GIF-ledningen bollade över ansvaret på när man inte hade någon lösning på en fråga.

Men han finns och han har numera dessutom mitt och Lagrélls kontonummer på vilka han förhoppningsvis ska sätta in 6000 rykande färska kronor - och det snarast.

Tre positiva besked idag alltså - Snuffe-beskedet, att Åke Nordlund lever och frodas i det verkliga livet samt att mina surt förvärvade nu äntligen ska vara på väg.

Imorgon är det fys klockan 08.30,  därför tackar vi för oss nu. En utvärdering av kvällens Medskogsavslutning får komma imorgon. Kanske.

---

Jag gick runt och mumlade,
men du sa inget mer.

Föregående inlägg handlade om införskaffande av finansiella medel - detta kommer handla om dess motsats.

Uteblivna finansiella intäkter.

Igår förklarade jag min brist på likvida medel för Urban Hagblom, talangansvarig i GIF Sundsvall. Jag sa att jag behövde pengar till införskaffande av nya skolböcker - en utgift jag inte har täckning för i dagsläget.

"Jag ska prata med Åke nu. Jag förstår inte varför det inte har löst sig. Jag ringer dig efter jag har pratat med Åke, senare i eftermiddag", sa Urban.

Urban ringde inte som utlovat samma eftermiddag utan på förmiddagen idag.

Då erkände han att visst, GIF Sundsvall hade vissa problem med de likvida medlen, men att han skulle säga åt Åke att lösa det idag och föra över pengar direkt. Därefter skulle han ringa mig, åter igen på eftermiddagen.

Jag vet inte hur mycket till nattuggla den gode Urban är - men jag tror inte han ringer idag.

Nu är ju frågan; vem är denne Åke? Åke Nordlund ansvarar för föreningens ekonomi enligt Giffarnas hemsida.

Kanske är det han. Kanske är det en fiktiv person som man enkelt kan skylla på i alla lägen.

Ett som är klart är att jag behöver min snåla årslön.

Det är förvisso svårt att träna med en Superettantrupp förkyld och med ett köttsår på foten.

Men det är långt mycket svårare att plugga till en teoretisk kurs utan att ha råd med kurslitteraturen.

God natt. Imorgon är det träning igen. Träning 13.00 och bara träning 13.00 är det som gäller.

Proffsigt. Om man nu hade kunnat fått sina 500 kronor i månaden.

---

Dom som skriver ljuger,
allt är tvärtom.
Dom skulle mörda för pengar.
Skandalen är dom.

Vi vet en sak och bara en sak om världen:

Det finns människor som är medriggade och människor som är motriggade.

Dessa fakta har alltid varit de kristallklara motsatser som gjort liv möjligt på planeten Tellus.

Nu har det dock kommit fram oklarheter. Av alla jordens dryga sex och en halv miljarder invånare har en enda människa visat sig omöjlig att placera på med- eller motriggsskalan.

Denna människa heter Patrik Näsberg och är journalist på Dagbladet i Sundsvall.

För en handfull veckor sedan varnade denne Näsberg för Zvetlana Boko i ett lopp på V64-lopp. Jag satt intill och tog åt mig, loggade in på expekt.com och såg att denna kuse gav femton gånger saltet. Vi spelade därför en slant då vi litar på Näsbergs travkunnande.

Vad händer? Zvetlana Boko står för en mycket imponerande spurt från vad som måste ha varit femte utvändigt och vinner med en nos.

Näsberg sitter och sliter sitt hår. Han har inte spelat men får på nära håll - på redaktionen - se mig sitta och räkna slantar genererade på hans kunskap.

Idag var det dags för Zvetlana Boko att åter gå ut på V64. Jag och Näsberg har en kort sms-kontakt på eftermiddagen innan jag sätter mig och knåpar på ett V64-system. Jag skickar ett sms till Näsberg strax en halvtimme eller två innan spelstopp och frågar om han har några heta drag.

"Det varnas tydligen för nummer 5 i femte avdelningen", svarar Näsberg kort därefter.

Jag klickar mig åter igen in på expekt.com och ser att nummer 5 i femte avdelningen är Afrodite Run och står i 55 gånger korvslantarna. Jag spelar därför en oansenlig peng för att åter igen försöka sko mig på Näsbergs travkunskaper.

Vad händer? Behöver jag säga att Afrodite Run vinner med ett huvud?

Behöver jag säga att Patrik Näsberg - han som satt med guldskeden i sin egen mungipa men valde att dela med sig av den - inte har spelat själv?

Nej, jag tror inte jag behöver det. Det torde vara underförstått.

Nu till kärnfrågan; en som skänker bort information värd femtio gånger eventuella insatser till okunniga människor utan att själv ha göra sig en endaste krona - vad kallar man en sådan människa?

Allt han rör med sina travtankar verkar bli till guld - vilket får kategoriseras som medrigg.

Samtidigt får hans undermedvetna eller något annat subjektivt honom att inte själv lita fullt ut på sina egna vinstgivande tankar - vilket med enkelhet får listas som motrigg.

Kan man sammanfatta honom som en motriggad medrigg?

Och mig som en snyltande motrigg som bara har medrigg när han själv inte försöker sig på att tänka?

Ja, jag tror det.

Kanske var onsdagen den elfte november vändpunkten på min långa motriggssession. Förutom den gode Afrodite Run hittade vi även Villa Lidköping till fina 2,25 som säkert hemmaslog Hammarby med 5-2.

Vi hoppas innerligt på det. Då kanske vi till och med kan ta upp pokerkarriären utan att gå in i det med ett mentalt underläge.

---

Håll ut, håll ut.
Förr eller senare spricker en bubbla,
håll ut några dagar till.

Det blev en FIFA-afton ikväll.

Efter en bättre torskfilémiddag styrde vi kosan mot Sinan Akdags residens för lir två-mot-två mot Pygga och Bulan.

Benfica krossade Everton med 5-0 på hemmaplan i Europe League härom veckan. I det verkliga livet. Undertecknad och Akdags ende ville inte vara sämre i den virtuella världen och krossade Chelsea med just Benfica med 6-0.

För att därefter förlora matchen efter under samma förutsättningar med 7-1.

Så svängde det - hela kvällen. Överlägsen seger åt ena hållet följdes alltid av en överlägsen seger åt andra hållet.
Väldigt konstigt och samtidigt väldigt roligt.

Till slut avgjordes det med två avgörande matcher mellan just dessa två lag och jag måste tyvärr meddela att det medriggade Chelsealaget med en äckligt medbuggad Didier "Drogen" Drogba i spetsen sänkte vårt tappra Benfica.

I Benfica delas dock ett stort plusbetyg ut åt den väldige Oscar Cardozo som var helt omutlig i luftrummet. 

Synnerligen trevligt att komma ifrån hemmet och göra något åtminstone någorlunda socialt på en vanlig tisdagkväll.

Imorgon blir det ingen träning då vi har en föreläsning från 13.15-16.00. Överkomligt ändå med knappa tre timmars skoldag, kan jag tycka.

Hur gick träningen idag? Jo, trots att vi kom lite sent (man ska vara där en kvart innan, jag kom tre minuter i) så lyckades vi stå för en riktigt hygglig träning då vi var med och vann spelmomentet och inte tappade markeringen alls lika ofta som brukligt tidigare. Fick dock lite kritik från ledningen om att jag inte visade mig i alla lägen för hemåtspel, och det kan jag väl ta. Vi vill ju faktiskt ha mycket boll nu för tiden.

Nåväl, en stabil mittbacksinsats intill den nu flyktande Chribba är förstås fint för en vanlig 19-åring från Södermalms höjder - men det är nog inget som räcker till något a-lagskontrakt. Vi behöver upp ytterligare något snäpp och visa oss på den riktigt styva linan.

Det är dock inte det lättaste då man fortfarande haltar vid gång då man har ett köttsår på högerfoten samt att man vissa stunder knappt kan andas på grund av all snortillförsel i näsroten.

Vid ett tillfälle när jag knuffade Wallerstedt i ryggen så att han tappade ut bollen utanför sidlinjen lättade en lång remsa av renaste snor från undertecknads högra näsvinge och flög i sikte mot Wallerstedts ländrygg.

Det missar som tur är och landar på konstgräsmattan, men fan vet vad som hade hänt annars.

Jag vet ju att om jag hade varit en rutinerad och högavlönad anfallare i en Superettanklubb så hade jag inte tagit det med särskilt stor ro om en fjunig junior kommit och snytit snor över mig.

Ni ser; de yttre förhållandena är inte på sin absoluta topp. Men nu får vi en dag på oss att kurera oss innan torsdagens träning.

Nu; tio timmars sömn. God natt.

---

Om du vet vad du vill,
om du vet,
har du ingenting att hämta,
ingenting att hämta här.

Hade för någon månad sedan ett möte med Torbs ende far U-G angående min ekonomiska situation brist på ekonomisk situation.

U-G skulle dock - som den stora banktjänsteman han är - skynda iväg på ett möte om finanskrisen, de isländska räkfiskarna eller något annat som har med enormt viktiga kapitalfrågor att göra. Så vi skeppades vidare till någon underhuggande banktjänstekvinna som fick ynnesten att placera mina surt förvärvade korvören.

Det hela slutade i att vi valde att spekulera i två högriskfonder och investera i en relativ lågriskabel fond.

Bland de riskabla spekuleringarna går som väntat fonden "Tillväxtmarknad" uppåt. Vi har aldrig tvekat på asiaternas arbetskapacitet och vet att de i längden kommer konkurrera ut oss förhållandevis lata européer som behöver sova mer än två timmar per dygn och kräver luxurösa onödigheter som lunchraster och fria toalettbesök. Så den lär fortsätta stiga.

Men den andra högriskfonden, den jag valde ut helt på egen hand och därför trodde mest på, går med tanke på min oomstridda motrigg så klart som ett blysänke.

"Ny energi" heter fonden och investerar väl förhoppningsvis i företag som jobbar med att komma på bensinen och kolets framtida ersättare. 

Jag resonerar som så att när det väl smäller till med något nyskapande på energifronten - då kommer också portföljen min skjuta i höjden. 

Det som stör mig är att det redan har smällt till på energifrågan. Framtiden är här och har varit det ett tag.  

Jag vet inte hur teve-serien Simpsons står sig som forskningsmässig referens - men i ett avsnitt av Simpsons såg i alla fall jag framtiden;

Ed Begley Jr: I prefer a vehicle that doesn't hurt Mother Earth.  It's a go-cart, powered by my own sense of self-satisfaction.


Översatt till svenska för de som hade WC-Pete i engelska på Mimerskolan:

"Jag föredrar ett fordon som inte skadar Moder Jord; jag har en gokart som drivs av min egen självbelåtenhet".

Sedan sätter Ed Begley Jr, denne miljöaktivistskojare, på sig en hjälm som är kopplad till gokarten varpå han snabbt susar iväg.

Genialiskt. En dylik uppfinning skulle kunna driva undertecknad och många med mig ett bra tag.

Jag hade kunnat döda en handfull tamillrar för att komma över ett klipp på scenen som kan vara bland de absolut mest geniala jag sett av alla geniala Simpsonsavsnitt.

---

Och  jag hade ingen alls,
när du var populär och överallt.

Mannen på bilden är i 30-årsåldern, syns i teve i fotbollssammanhang, kommer från Malmö och talar följdaktigen skånska.


Ändå påstår de på SVT att den här människan heter Ola Gällstad.

Men alla som har åtminstone ett öga intakt kan ju med enkelhet konstatera att det är Daniel Jerry Andersson? Det kan omöjligen finnas två exakta kopior inom samma genre, i samma medium och i samma stad...

Väl?

---

Skitsamma, man kan ju inte älska alla.
Skitsamma, om turen blev min vän.
Skitsamma om varenda liten stjärna skulle falla.
Skitsamma, hon kommer aldrig mer igen.

Adam Alsing: Tror du att du kan bli Sveriges bästa forward även nästa år?

Caroline Seger: Årets forward? 

Adam Alsing: - Ja...

(Pinsam tystnad under vilken Alsing är övertygad om att han har rätt)

(Adam Alsing får meddelandet i öronsnäckan. Han har sagt fel)

Adam Alsing: Förlåt, Årets mittfältare menar jag.

Adam Alsing: Förlåt, det var ju Årets allsvenska spelare du vann... 

Adam Alsing: Tror du att du kan försvara den titeln nästa år?

(En påtagligt förvirrad Caroline Seger säger att hon hoppas kunna försvara den titeln, trots att hon har annonserat att hon ska lämna Allsvenskan för spel USA nästa säsong)

Jag som privatperson hoppas att det kan vara misstag av detta slag som får Morgonradioansiktet bort från Fotbollsgalan till nästa år.

Jessica Almenäs kan för all del få vara kvar, även om hon ställer lite väl dåliga och oinsatta frågor till pristagarna... Detta gör ju dock - såklart - även Alsing men denne blandar detta med en totalt obefogad självnöjdhet och en allmän skojarimage som inte gör sig i dessa sammanhang...

... speciellt inte när Klas "Klabbe" Ingesson kommer upp på samma scen som Alsing och rör en till så när som till tårar.

Kämpa Klabbe.

Litet antiklimax när Henrik Larsson skulle avtackas? Det blev liksom en brygga med Henkes karriär i rörlig bild och sen... ja, sen stod hela arenan upp och väntade på att Henrik Larsson skulle komma upp på scen. Men det gjorde han inte. Publiken stod kvar och klappade långt efter det att Jessica Almenäs på något ofattbart sätt gått in på att introducera nästa ämne...

Vad hände där? Vart var Henke?

Vad är fotboll för Eva Röse? Det har jag alltid undrat. Snälla berätta för mig, TV4.

Årets mål? Ja, det finns ju så klart inget mål som slår det Marta vann med för något år sedan då hon rundade målvakten som bara fick en hand på bollen och styrde den lite i sidan varpå Marta kunde rulla in den i öppet mål. Det var ett i sanning magiskt fotbollsmål. Men i år finns det ett mål som borde vinna och det är så klart Emil Johanssons premiärmål mot Elfsborg borta.

Tack, Jocke Berg. Class act. Dags att börja lyssna in sig på den nya skivan.

Årets domare har vi haft på linjen i Division III Mellersta Norrland i år. Som bäst i Sverige gjorde Helen Caro sitt bästa längsmed Norrportens konstgrässida, men även hon fick sig rejält med verbalt smörj av den något petige Karl Ståhl i hemmabåset.

"Kommer du bli Sveriges Kapten Sol?". Det vi alla har undrat om Erik Hamrén.

"Du är påläst, du vet vad som händer...", säger Jessica Almenäs vidare till Hamrén efter sin - i sitt tycke - geniala och svårlästa Ukraina-hänvisning. Avgå, avgå alla.

Hur tight tidsplan har TV4 för att kunna knipa in så mycket reklampengar som möjligt? Hamrén hann med nöd och näppe förklara att Zlatan inte beslutat sig om fortsatt landslagsspel innan Alsing tystade ner honom.

Zlatan vinner guldbollen - fick man pengarna tillbaka på det? - men är inte där. Ännu ett antiklimax. Hur roligt är det att lyssna på ett förinspelat tal sittandes på en stol i Barcelona?

Och hur roligt är det att Zlatan funderar på - och kanske redan har beslutat sig för - att inte spela vidare i landslaget? "Vi kanske kan få ett bättre landslag", sa Ralf Edström i Sportnytt och det är ju bara att hoppas att Raffe vid tillfället nyss svept i sig låda röttjut.

Efter denna mediokra Fotbollsgala ska jag stretcha och sova. Bara fotboll imorgon. Proffsigt.

---

Häng dom högt.
Häng dom långsamt.
Men häng dom högt.

Väckarklockan ringde vid 08.15, en tidszon okänd för de arbetslösa och för de kristna.

Men vi trotsade vår enorma trötthet och steg upp. Slog oss ner vid frukostbordet, läste igenom två för dagen relativt ointressanta lokaltidningar och skyndade faktiskt i oss frukostmackorna.

Varför? Jo, för att det var introduktion på den nya kursen vid 10.15 nere på Universitetet och vi hade dagen till ära ingen som helst tillgång av bil.

Då jag med mina köttsår på högerfoten inte ville behöva skynda mig i gången nerifrån Södermalms höjder ville vi vara ute i god tid.

När vi kom ner till skolan vid 10.12 kunde vi konstatera att vi var i god tid. Väldigt god tid.

Vi var nämligen där drygt fem timmar innan lektionen skulle dra igång. Det hade helt sonika blivit flyttat till klockan 15.15.

Jag tror inte att den motriggen går att beskriva i ord. Åtminstone inte i mina begränsade ordalag.

Det hela resulterar med att vi får gå alla kilometrar hemöver igen, nu i konstant uppförsbacke.

Vi slösade alltså drygt tre timmars välbehövlig sömn och drygt sex kilometers gång på vår lilla glömma-kolla-efter-schema-ändringar-blunder.

Väl hemma hinner vi sleva i oss en tallrik med restmat som vi skickligt och med stort säkerhetstänk tillredde i microvågsugnen. Vi hann med nöd och näppe få i oss maten innan det var dags att raskt pallra sig ner mot Norrporten för träning.

På Norrporten möttes vi av ett okänt ansikte i form av FM-legendaren Ylli Shabani som ska provträna med a-laget under veckan. Shabani har tidigare spelat i MFF som yngre och de senaste åren har han huserat i Bunkeflo. Mest känd är han väl dock för att ha väldigt fina siffror på diverse CM- och FM-spel. Vill minnas åtminstone en 18-19 i såväl snabbhet som acceleration och avslut.

Några sådana tendenser tycker jag dock inte Ylli visade upp idag från sin vänstermittfältsposition på elva-mot-elva-spelet. Kanske sänktes han lite av att få ha den något till åren komne Magnus "Fimpen" Svensson bakom sig på vänsterbacken.

För ens egen del kändes det som att man skulle falla ihop och få hjärtfel till en början då sjukdomen verkade ta ny fart i kroppen.

Men det blev väl bättre eftersom med orken och trots att vi ligger notoriskt fel i det offensiva presspelet så tycker jag att jag är åtminstone riktigt hygglig när jag väl är i närheten av bollen.

Jesper Karlsson gjorde sin sista provträning idag och nog känns det som att den 19-årige Hudikmittfältaren kan få något sorts erbjudande av GIF. Kanske. Jag vet, efter att ha försökt fått ut min lön i allt från svenska kronor till ugandiska kaffebönor, inte riktigt hur det står till med ekonomin i klubben.

Efter träningen skyndade vi åter till skolan där vi satt i en dryg timme och introducerades i kurslitteratur, kursinnehåll och dylikt.

Föreläsningar totalt fyra timmar i veckan låter väl oerhört överkomligt och det lär bli en hel del ledigt, framför allt när fotbollen tar slut efter nästa fredag.

På gott och ont.

Nu blir det fokus på Fotbollsgalan.

---

Vart ska du gå, när klockan blir fem,
och alla med jobb går hem?

Didier Drogba får en varning i den där situationen.

Okej, Drogen sprattlar med benen på ett konstigt och tillgjort sätt, kan United-sympatisörerna kanske påstå med sina förvrängda hjärnor.

Jo, visst. Men så får han ju också sex skruvdobbar inkickade i bröstet. Det är ju inte så att Johnny Evans flyger in i Drogba med benet uppe. Man ser ju tydligt att det kommer en rejäl spark riktad mot bröstkorgen.

Och det... det borde generera i åtminstone en handfull matchers avstängning.

Fick en kommentar av en Unitedanhängare som hävdar att Drogba inte går mot bollen. Men det är ju bara det att det gör han. Evans hinner dock först, Drogba kommer in småsent och skulle i vanliga fall dra på sig en frispark.

Nu får han en kickspark i bröstet och därmed enligt all logik också en varning.

Det är så komiskt att det till och med går att referera till den klassiska situationen på Idrottsparken då Daniel Näsholm inte riktigt hänger med och klipper Djurgårdens Agbar Barsom jämsmed knäleden efter en kroppsfint.

Barsom blir liggande och till slut utburen på en bår med ansiktet förvrängt i plågouttryck. Medan de bär båren av planen så springer domaren efter och skyndar sig upp med ett gult kort för filmning till den gode Agbar.

Barsom blev utbytt. Skadad. Han blev aldrig riktigt sig lik.

Stor humor.

---

Dom jävlarna ska skjuutas,
dom jävlarna ska skjuuuuutas.

Kollade på schemat nu inför den kommande kursen vid namn Masskommunikation.

Den här veckan går vi måndag och onsdag, två timmar var dag.

Så fortsätter det. Två, tre tvåtimmarspass i veckan hela kursen lång.

Detta är förstås väldigt skönt, det var som att masturbera hjärnan medan man läste det, men jag kan inte undgå att bli lite fundersam: vad fan ska jag göra av all ledig tid? Förvisso spelar vi fotboll mellan 13.00 och 14.30 var dag så där har vi en fast punkt i vardagen - men annars ser det tomt ut.

Jag har helt enkelt inte tillräckligt mycket till liv för att fylla ut ett helt schema.

Anledningar?

Ja, visst, det är roligt att gå på stan. I tjugo minuter varje månad.

Ja, visst, det är roligt att kolla på kläder. Den gång per år det kommer nytt.

Ja, visst, det är skönt att sitta och fika på stan. Om man hade fått sin lön från Urban Hagblom och inte var fattig som en turkisk skoputsare under sandalsäsong.

Nej, men lär väl bli sittande vid sin dator, vid sin teve. Och alldeles utanför kommer det att kännas som att livet flyger förbi.

Äh, vafan, FM10 har ju åtminstone kommit. Där har vi alltid en tillflyktsort. Och man får ju faktiskt aldrig - inte ens om man är en ambitiös analfabet - klaga på att man får för lite undervisning i skolan.

Nu är det dags för maxprestationssömn, som Sheriffen kanske hade sagt, så att vi kan prestera någonting imorgon.

---

Jag vill bara gå hem med dig,
jag vill bara gå hem med dig.
Innan eftertänksamheten har raserat hela natten.

Det blev en lugnare dag i fars ära.

FM-lir har blandades med diverse småsysslor innan det var dags för dagens höjdpunkt - farsdagsmiddag för min ende morfar på Jop's.

Hela min mors sida av släkten var samlad och då vi inte är av någon dummare stamtavla slängdes det friskt med Restaurangchansen-kupongerna. Min ömma moder blev väldigt till sig av bytesprocessen med de små kupongerna och man tänkte nästan tillbaka på den gamla goda tiden då man själv bytte hockeybilder med sina vänner.

Maten var överraskande nog högklassig. Fläskfilé med råstekt potatis på en söndag - jo, jag tackar jag.

Betyg, Jop's fläskfilé provencale: P P P P

Vi skyndade därefter hem till sofflocket igen för att se Chelsea ta emot ett defensivt sargat United. Vi satt utan spel på den täta och långa stunder relativt tråkiga toppmatchen.

Istället slängde vi iväg våra pengar på underspelet i Hull-Stoke, helt ovetande om att Hull tänkt göra 2-1 på stopptid.

Johnny Evans spark mot Didier Drogba måste väl generera i en handfull matchers avstängning? Den unge psykopatiske nordirländaren gav iväg vissa Roy Keane-vibbar under hela matchen. All logik säger mig att United-fansen myste av detta medan resten av fotbollsvärlden blev rädda, tog sig för sina knäskålar och skänkte en tanke till en norrman med dubbelnamn som numera är ansiktet utåt för Permobil.

Spelmässigt hade vi även fått äran det enorma ansvaret att göra en Europatipsrad till farfar idag - i farsdagspresent. Förstår inte riktigt hur någon människa kan ta på sig ett sådant omöjligt och extremt otacksamt uppdrag, men det gjorde vi.

216 kronor skulle förrättas. Vi valde att slänga bort garderingarna på jättefavoriterna Sevilla, Valencia, Bremen och Inter. Två av dessa favoriter svek ju också mycket riktigt, men med tanke på att många av våra garderingar var avvägda dit så hade jag behövt pricka in ett och annat singelstreck i de övriga matcherna. Det var jag inte alls kapabel att göra.

Så farfar lär ju vara på hygglig kokning över sin usla och värdelösa present.

Resterande kvällen har vi spenderat framför teven och datorn. Jag tänkte passa på att se toppmötet i Frankrike, men Filip och Fredrik snodde mitt intresse i sista stund.

Och tacka för det. Lyon-Marseille verkar inte ha varit mycket till match. Endast 5-5 slutade tillställningen. Då var det roligare att se den oerhört fule piloten tassade fram med sin björnliknande kropp mot såväl höjdhoppsribban som straffpunkten.

Nej, imorgon blir det skola och a-lagsträning. Frågan är hur vi ska överbevisa alla fysiska lagar och prestera klassfotboll imorgon efter en veckas stillasittande?

Vi får väl som så många gånger förr ta till knep från damfotbollen och helt sonika spela lite tuffare, men fortfarande utan att gå till överdrift:

---

You told me again you preferred handsome men,
but for me you would make an exception.

Galadags på måndag.

Vi har samlat våra allra bästa fotbollsspelare...



... våra allra kändaste spelarfruar ...



... några av våra allra största fotbollsprofiler ...



... ett av våra allra bästa band med en ny skiva i ropet ...



... och så till sist en av våra allra sämsta tevemänniskor som programledare ...



Adam Alsing; Varför?! VARFÖR, VARFÖR, VARFÖR?!

Ge mig svaret på vad Adam "Morgonradioansiktet" Alsing har med vår nationalsport att göra.

Snälla.

Jag överväger en bojkott.

---

Var är duuuuu,
ikvääääll?

"Jag får ursäkta, jag ser inte riktigt, jag sitter väldigt, väldigt långt ifrån planen".

Ja, Robert Perlskog. Du sitter väl i en studio i TV4-huset i Stockholm och äter dillchips och kollar gamla Gladiatorerna-klipp på datorn samtidigt som du med ett halvt getöga försöker kommentera ett Madrid-derby efter dina förutsättningar.



Några av Perlans tankegångar i huvudet under Atletico Madrid - Real Madrid:

"Hmmm... vältränad, lång och rakad kille har bollen... Aargh, vad heter han? Visst är det väl han som är Hero? Nej, jag kollar matchprogrammet för säkerhets skull. Ah, Pepe var det ja. Just det. Skärpning Perlinator, du kan det här. Du får acceptera att det är nya tider nu. Deal with it Perlinator. Nu tar vi en näve dillchips till och kommer in i matchen".

"Nu blåser nån i en pipa här på teven. Vad är det man kallar en sån där beslutsfattare i svart? En Daggen, va? Nu diskuterar han med de den där domaren på kanten - det är väl en sån där Steve Galloway? Äh, jag får googla upp det innan jag säger någonting".

"0-0 efter tio minuters spel. Fyfan vad tråkigt. Det händer ju ingenting. Spelarna sitter inte fast i några rekyler, hänger inte i några ringar och blir inte ens påpucklade av muskulösa män i trikåer. Hur fan hamnade jag här? Jag var, tillsammans med Gunde och Agneta, ämnad för något större".

Ge samtliga La Liga-rättigheter till Canal +. Gör det nu. TV4 kan hålla sig till Svenska Cupen och trav.

---

Det här är inget liv.
Det är ett sorgligt substitut.
Ett slags tidsfördriv.

Fick lite konstruktiv kritik om min Single Manager-profil igår.

Därför uppdaterade vi den en aning och lade bland annat till en fördelaktig bild.

Apropå konstruktiv kritik så kan jag tycka att jag började lite för få meningar med ordet "Därefter" i gårdagkvällens Idol-inlägg. Ska försöka ha ordet "Därefter" i åtanke nästa gång jag startar en mening då det är mycket underanvänt i mitt språk.

Därefter kan jag ta upp att ni gärna får göra era egna SM-manager-profiler och skicka de till mig, så att vi har en databas att bygga det kommande spelet på.

Jag kan locka med att tillverkandet av en profil inte är roligt alls men däremot väldigt tidskrävande och jobbigt.

Denna lördag har spenderats i lathetens och kureringens tecken. Framför datorn med diverse filning på en V75:a samt FM-lir på en bättre onlinesave tillsammans med Klonk-Basse.

Klonk-Basse som i och med sin titel som admin till servern har fria tyglar att styra spelets rigg dithän han vill har än så länge varit ganska rättvis. Mitt Elfsborg har börjat gått som ett blysänke i Allsvenskan, men har kompenserat det med att slå ut Zenith S:t Petersburg efter urstarka 2-1 på bortaplan i Europe League.

En bättre save är det, det kan jag konstatera.

Ikväll fortsätter vi i samma hjulspår. Det lär inhandlas nå snask och därefter lär vi bänka oss med ena delen FM, ena delen Madrid-derbyt.

Imorgon... ja, då lär det fortsätta på den inslagna vägen än en gång då det bunkras upp för Chelsea-Manchester United.

Det blev som tur var inga lir från vår sida under dagen, förutom ett V75-system där vi (med facit i hand) onödigt garderat de tre storfavoriterna. Hade vi inte gjort det hade vi med lätthet sopat hem en sjua och i runda slängar sju tusen kronor. Men det är inte så vi spelar. Tyvärr, kanske.

Hala Madrid.

---

Jag letar efter nån som är lika naiv som jag,
och dom jag bryr mig om.

Först kommer en väldigt stor skojare upp på scenen och introducerar programmet. 

Varför är han en väldigt stor skojare, undrar ni som är blinda, döva och aldrig träffat Peter Jihde så att ni kan känna på hans solbruna ansikte? Jo, för att han gav upp en karriär inom seriösa sportsändningar på SVT...

... för att göra skit Idol. Nej, förlåt, det ska verkligen stå skit.

Jag trodde ett kort tag att han skulle visa sig vara aftonens största skojare.

Men två minuter senare visar sig Claes "Viva Italia!" af Geijerstam i rutan och tar självklart hem alla priser. 

Därefter kommer en piratdam ut på scenen och sjunger hyggligt likt orginalet till sitt låtval. Lite sämre bara. Ser inte riktigt anledningen med att visa det hela i teve på bästa sändningstid. Hon hade kunnat stå och sjunga Singstar med några vänner i hemmets trygga vrå.

När hon sjungit färdigt visar sig en skojare som inte riktigt toppar "Viva Italia!"-Clabbe, men som alla dagar når upp till åtminstone Jihdes status som skojare räknat. Vi talar om ärkenöten Andreas Carlsson som sitter i juryn.

Därefter följer en asiatdam som sjunger så pass illa att till och med min ende far dyker upp från kontoret och frågar "ska det här låta bra?", "sjunger hon ens i takt?" med mera. Svaren är på alla håll nej.

Därefter följer en sminkad tjockis som av någon underlig anledning hyllas av en enhällig jury. Kanske har Carlsson tandblekning och brunkräm i öronsnäckan. Kanske har Laila Bagge botoxat bort sina öronmynningar. Mycket möjligt.

Därefter kommer en sextonårig "tjej-som-hellre-kunnat-stå-framför-Singstar-med-vänner" och lallar fram hennes favoritlåt med Elvis. När man nu ska skända någons material kan man ju ta någon låt som är värdig att skändas. Hon kan dock ursäktas med att hon dock såg relativt fördelaktig ut, något som kan motivera att synas i teve.

På den fronten gjorde den efterföljande Eddie Moussa rätt. Han valde en dålig låt av en dålig artist. Tyvärr var ändå den tappre Eddie Moussa oändliga klasser sämre och till och med den hårdhudade fadern i sällskapet gav ifrån sig ett skratt när Eddie Moussa avlossade en kavalkad av falskhet när han höll ut tonerna på slutet.

"Nej, men lägg ner, lägg ner Idol alltså", utbrister den tjocke Bagge och syftar på att den blonde killen med högstadiefrilla var totalt överlägsen. Jag måste hålla med. Jag kunde sitta och knappa på datorn i knappa två minuter utan att störa mig på teven.

Mästarklass med Idol-mått mätt med andra ord.

"Jag kände bara att du måste verkligen... deliver alltså". Citatet kommer ifrån Laila Bagge som verkar ha fått botox injicerat även i talcentrat. Alternativt har hon valt att blanda svenska ord med engelska för att ge sken av att hon är framgångsrik inom showbusiness och gjort en karriär i en engelsktalande stat.

Därefter var det tydligen slut på sångare. Jag verkar ha missat en läspande jätte i början. Hade jag brytt trott att jag missat något hade jag med enkelhet kunnat spola tillbaka i sändningen med den bättre inspelningsbara boxen. Men det tror jag inte alls.

Sammanfattningsvis är det ett under att folk ser på det här programmet på sina teveapparater, att folk släpar sig till en lokal för att se på spektaklet i realtid och att någon enstaka människa tror att det kommer bli något av någon av dessa unga själar.

Om folk skrev sina egna låtar hade jag suttit klistrad varje vecka. Då hade vi kanske fått se näste Winnerbäck, Jocke Berg eller Håkan Hellström visa upp sig.

Vad är det vi får se nu?

Vi följer en tävling som går ut på att finna den individ som om fem år får äran att göra knackigt engelsktalig reklam på Spotify och därmed tvinga fattiga studenter med låg resistans mot usla artister att inhandla Premium.

Nej, vi hoppas Cirkus Möller håller högre klass.

Fredagkvällar framför teven - varför har jag ett minne av att det inte var så outhärdligt när man var mindre? Att det fanns roliga program vid åtta-nio-snåret?

Outhärdligt är ett lindrigt adjektiv för nutidens fredagstevekvällar.

---

Jag behöver en mun till för att kunna andras,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag, är förlorad,
i kriget mot mig själv.

Min gode kamrat Johan Martinsson, känd för den så friskt uppdaterade bloggen martinssonjohan.blogg.se, skrev detta igår:

"Jag kom på en bra sak när jag satt och spelade det fantastiska spelet FM 10 idag.

Där kan man söka spelare efter värden, såsom bra huvudspel, bra avslut och så vidare. Jag tänkte om man kunde ladda upp en egen databas där man kunde söka efter folk som var singel.

På FM söker man efter värden 1-20, där då 20 givetvis är det högsta antalet i sifferskalan.

Tänk er att en kvinnlig vän söker efter en man och till exempel anger värdena:

Tur (Minst 19), Ekonomiskt oberoende (Minst 19), Gnällig på allt som har med Sundsvall att göra minst 350 dagar om året (Minst 19), Kan klä sig i kycklingdräkt och gå på krogen och må bra av det (Minst 19).

Och svaret blir då således att det endast är Erik Löfgren (pirkt) som finns tillgänglig, kvinnan får således kontakta pirkt efter angiven mailadress som finns under informationen kring pirkt och erbjuda honom kontrakt.
Fan att jag inte kom på detta som projektarbete."

Johan Martinsson jobbar. Han har inte all tid i världen på sig. Han kan inte riktigt förverkliga sina utsvävande drömmar.

Jag däremot ligger hemma sjuk. Jag har all tid i världen och tyvärr lite ytterligare dötid vilket gör dagarna relativt sega.

Därför har vi tid att göra så här:

Se nedan hur undertecknad skulle se ut på Single Manager 2010.



I helgen kommer jag inte att kunna nyttja min relativt usla singelprofil på Sundsvalls gator och torg då jag är sjuk.

Tyvärr. Det lät som att det fanns fina förutsättningar imorgonkväll. Men vårt fokus ligger nu enkom på att bli frisk inför de avslutande två veckornas träningar med GIF:s stolta a-lag.

Nu blir det hämtmat av något slag. Lite motriggat för att vara en fredag. Brukar bjudas på hemlagad klassmat dessa dagar. Men som ni ser på SM-profilen ovan har jag också 16 i motrigg.

---

Jag har suttit för länge för allt som blir kvar här är ett fotografi.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.

Medan alla andra Medskogsnittior får visa upp sina fötter, förhoppningsvis de främre, för Snuffen och Powell så får jag ligga och avverka totalt arton av de senaste tjugotvå timmarna i sängen.

Jag får väl dock medge att det är lite medriggat att jag undgått döden och dennes lakejer då jag sovit med uppenbara andningsproblem orsakat av snor och dylika oegentligheter i luftvägarna.

Men vad har jag att vakna upp till? Jag har inte kraft nog att bege mig till Ghamil för en förstklassig fredagslunch, utan istället får jag tillaga något själv i hemmets trygga.

Ha då i åtanke att undertecknad är begränsad i sin matlagning, cookalongerna till trots, och att han dessutom bär på någon sorts släng av fågelinfluensan. Detta borgar för inget annat än upptinande av en Gorby's. Möjligtvis att jag kan ta mod till mig och värma på en Billy's.

Dessutom har jag ingenting att göra, då min klonkvälsignade vän Klonk-Basse lämnat oss för skolan. Detta mitt under en brinnande onlinesave på det lysande nya Football Manager 10. Jag somnade igår efter en lika snöplig som horig 0-2-förlust med mitt Elfsborg hemma mot det i verkligheten nu icke-allsvenska Djurgården.

Ingen människa borde få gå till sömns efter att ha blivit sänkt av Mats Olssons guldklimp och gossebarn - Sebastian Rajalakso.

Mer motrigg?

Jo, vår ställbara har - efter drygt två månader - gett vika.



Den här usla kontrollen, på bilden upphållen framför datorns egen Youcam - den fete amerikanens sätt att fota utan att behöva röra sig från sin liggande position framför datorn, har gett vika.

Varför är det speciellt motriggat just dagar som denna?

Jo, för att själva tanken med en ställbar säng är just att man ska kunna vika fram sängen och sitta upprätt och skönt när man sitter vid datorn. Inte behöva förstöra ryggpartiet genom att lägga kuddar mot väggen som en nödlösning.

Oerhörd motrigg. Nu ska jag äta frukost.

---

Nej, inget går min väg just nu.
Och allra minst du.

Hade tenta imorse. En skojartenta där man fick ha med sig läroböcker att bläddra i.

Då tränar man mycket innan, va? 

Inte direkt. Nåväl, vi dök upp på tentatillfället någon minut sent, fick våra papper - och dog. I princip.

Näsan fylldes till bredden med det som i folkmun kallas snor, halsen tjocknade och hjärnan svartnade.

Uppgiften var att rätta en text med ett antal språkfel i den. Jag hade med mig en bok och ett kompendium till min hjälp.

Men i mitt tillstånd var jag inte särskilt sugen på att börja bläddra i dessa. Mer sugen var jag på att sova. Så vi la helt sonika vårt välskapta huvud i handflatan och blundade i en tio minuter.

Vi lämnade slutligen, strax innan deadline, in en text som säkerligen var mer felaktig med min trötta rättning än den varit innan.

Vi lommade så sakteliga hemåt, hämtade upp lite nudelwok hos Ghamil innan vi lade oss i sängen för att kurera oss med värme och - FM 2010. Detta efterlängtade spel som man åkte ner och inhandlade under onsdagseftermiddagen.

499 kronor senare i EB Games nördkassa kan jag konstatera att jag nog aldrig, aldrig någonsin, haft det sämre ställt ekonomiskt på mitt kort.

Nåväl, vi tänkte som sagt lägga oss och spela lite på en ny Elfsborgssave. Efter en uppstart och två träningsmatcher av spel, i tid ungefär tjugo minuter, håller ögonen på att slå igen av sig själv.

Vi lägger ifrån oss den bättre bärbara för att ta en powernap. Klockan är 13:45.

Vi vaknar upp, vi märker att vi har sovit ett tag men att lampan fortfarande är tänd och att det fortfarande är alldeles ljust i rummet.

Klockan är då 20:15.

En powernap på sex och en halv timme signalerar a) att vi var ganska trött och b) att vi är väldigt sjuk.

Och då menar jag inte bara mentalt längre. Jag mår väldigt dåligt även fysiskt numera och det är ingen höjdare timingmässigt då vi egentligen ska visa framfötterna på a-lagets träningar.

Inte ligga och powernappa en fjärdedels dygn. Nu blir det dock sömn igen.

---

Jag hoppas seglen tar dig med,
till en oupptäckt planet.
Ingenting av det här.
Ingenting av det där.

När jag har flyt i spelandet så kvitterar Lyon mot Liverpool i 90:e minuten efter att ha varit det bättre laget hela matchen. Detta innebär att jag, som spelat Lyon seger på draw-no-bet, får slantarna tillbaka.

När Klonk-Basse har flyt i spelandet stänker Lionel Messi dit 5-2 hemma mot Atletico Madrid efter 93:08 - det vill säga åtta sekunder efter den anvisade tilläggstiden runnit ut. Basinho har då spelat på Lionel Messi som sista målskytt och 5-2 som slutresultat. Till 500 gånger pengarna. Gånger en hundralapp.

Ändå kallar denne människa mig för den medriggade.

Kan man göra det?

---

men ingen bryr sig som du gör
ingen människa väger alla orden
och om då dom ändå skulle göra det
men låt då den stackaren göra det

Vi börjar hur det ska se ut i Sverige 2009:



IFK Göteborg slutade tvåa i Allsvenskan.

Så här lät det inför GIF Sundsvalls matcher säsongen 2009:


<ERROR://.mp3-ljudfil saknas//>


Nej, just ja. Det lät inte.

Därför slutade GIF Sundsvall femma i Superettan. Bristen på inmarschsång var det som fällde laget i matcherna mot Väsby och Ljungskile på senhösten. Ingenting annat.

Så till nästa år, och nu talar jag direkt till Whitey, Pappa Klack och Putte Patron;

Unleash hell!* 

* = pirkt.blogg.se tar inte ansvar för eventuella kroppsskador orsakade av extremifierad gåshud under lyssnandet. 

 

---

Och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis,
det fryser nu sakta till is.

Vi hade något som hette "egen lästid" i måndags. Jag funderade kort på vad det kunde innebära och förstod väldigt snart att det kort och gott betydde ledigt.

Nu i efterhand visade det sig att vi skulle ha gjort en analys av varandras reportage tills på onsdag. Så all den tid som gick till att träna fotboll och vara ledig i måndags har jag fått tagit igen inatt.

Men det finns ju så mycket roligare saker att sysselsätta sig med.

I Mikael Åskooghs anda valde jag helt sonika att googla lite självgott. Eftersom jag som privatperson inte åstadkommit mycket mer än ett dubbelt DM-guld i tennis för en handfull år sedan så var det inte lönt att söka på Erik Löfgren.

Istället googlade vi på bloggen för att se om den var omnämnd någonstans i positiva ordalag.

Det var den, på den allra finaste recensentsidan there is. Det ansedda svenska Counterstrikeforumet Fragbite.

Och vilket beröm sedan. Det värmer, käre CS-spelare.



"Självgodare än Åskan, ja, han är självgodare än Ååskan". Nytt förslag från mig till dig, Pappa Klack.

---

Jag älskar mitt meningslösa liv,
hur är ditt liv?

Hörde att någon krävde bildbevis från lördagens bravader.

Som tur (?!?!?!) är så fick jag ta del av ett gäng sådana idag. Och som den självdistanserade individ vi påstår oss vara så publicerar vi förstås omgående bilderna här. Vi vill ju inte att det ska råda några oklarheter om vem det verkligen var som skämde ut sig på såväl Svenssons som Stadshuset föregående helg.

Här syns vi efter en taxiresa från Kvissleby, med raska steg förbi taxistationen för att beträda det syndikat som i folkmun kallas Svenssons.



Här syns vi med andra som klätt ut sig, om än mer mänskligt.



Här nedan syns vi med Qvibergs dubble som vi faktiskt får säga gjorde en sån där utklädnad där man fortfarande vill vara lite snygg. Ta av honom den där hatten och den där halvansiktsmasken så är det ju bara en helt vanlig Qviberg - om än med lite tightare byxor än vanligt.



Det ska förstås sägas att även undertecknad valt att försöka vara snygg i lördags.

Exempelvis tog vi av oss kycklinghatten när vi äntrade Svenssons.

Jag menar: man kan ju inte springa runt i en kycklinghatt inne på krogen i en mellanstor svensk stad.

Man vill ju inte skämma ut sig.

Edit: Kom nu på tanken att en smart idé till min utstickande dräkt hade kunnat vara att jag drev lite med influensan som är så på tapeten just nu. Men så kom jag på att det är inte fågelinfluensan som är hett längre, det är svininfluensan. Så hade jag fått låna en grisdräkt av den generöse Gnåd hade det kanske varit lite fyndigt och aktuellt satiriskt.

Nu var det inte det - heller.

---

You look nice allright,
and I like the way you nod after everything I say,
like it actually means something to you.

Sitter i detta nu och ser nötterna i Falu BS tappa in mål efter mål mot Bollnäs på hemmabanan.

Inte alls särskilt roligt då man sitter med +4,5 på Falun. 0-5 i 70:e och det får väl räknas som förlorat då korvringstuggarna inte skapat en chans på hela matchen som jag uppfattat det.

Ikväll har vi hittills tagit Atletico att inte göra mål hemma mot Chelsea till 2,60. Detta då Chelsea av tradition spelar väldigt tätt på bortaplan. Dessutom startar såväl Agüero som Maxi Rodriguez på bänken i hemmalaget.

Nu har man ju fortfarande Forlan, en av världens kanske bästa skyttar från medel- och närdistans. Så det lär väl ringa efter fyrtiofyra sekunder bakom världens kanske mest överskattade målvakt.

Ja, han med hjälmen. Ja, han med tavlorna.

Det lär väl bli en handfull spel under matchen också, om vi kan hålla ögonen på skaft.

På speltemat; det är väldigt roligt att den sedan innan väldigt avståndstagande och lätt hånande Sinan Akdag tagit steget ner (upp?) i fördärvet. Välkommen, säger vi på pirkt.blogg.se och hoppas å dina vägnar att Apoel kan hålla stånd hemma mot Porto.

---

Alla drömmer vi om lyckan,
som om livet blivit fel.

Putmun, den där lättefterlikade poseringen med lätt svank och händerna i sidan, den fokuserade och väldigt upptagna blicken åt ett annat håll (vardagsrumsväggen, reds anm.) - vi har allt som krävs för att bli en framgångsrik modebloggare.

Vi hann med en visit på Sundsvalls stolta stadskärna idag. Vi fick reda på att Qvibergs dubble numera är anställd av Carlings. Vi fick dessutom veta att Qvibergs dubble står och promotar Sundsvalls bästa blogg - på arbetstid till sina arbetskamrater.

Fortsätter den trenden kan nog den vältalige klädesförsäljaren arbeta upp bloggens besökssiffror till den nivå där den hör hemma.

Vi kom i alla fall hem med denna jacka från nyss nämnda Carlings. 1700 svenska verkade rimligt för en svart jacka i ungefär samma profillösa stil som mig själv.

Jag har öppet köp, och detta ska utnyttjas till fullo. Hur? Jo, genom att spatsera gator och torg.

Varför? Jo, för att den nyköpta jackan inte har några sidofickor. Och eftersom sidofickor är guds gåva till den som inte vet vad han ska göra av sina händer när han går eller står så uppfattade jag det som så att jag fick använda jackan fritt under ett par dagar. För att se ifall jag är kapabel att omskola mig till en människa som inte går med händerna i jackfickorna utan låter de hänga längsmed sidorna.

Det är en lång process, en som inte kan genomgås på enbart de tre dagar som det öppna köpet gällde, utan högst troligast kommer jag besluta mig för att endera lämna tillbaka eller behålla jackan någon gång i månadsskiftet januari/februari.

Hur är det egentligen tänkt att man ska flanera gator och torg - utan plats för att skyla de ofta missanpassade händerna? Det är ett problem jag inte haft sedan högstadiet, och nu betalade jag mig just ett studiebidrag för att återfå huvudbryerna.

Nej, det är för svårt att vara modebloggare. Det krävs högintellektuella toppstudenter som Kenza och Blondinbella för att kunna utvinna nog med tankekraft för att lösa dessa eviga mysterium som exempelvis vad-ska-man-göra-av-händerna-i-en-jacka-utan-sidofickor-problemet.

Jag tror jag avbryter min korta karriär och återvänder till mitt betydligt lugnare och mindre mentalt krävande arbete som nukleärforskare.

---

Oh, let’s go to Milano
It’s fashion week, and so am I
Weak, in need of love
Any love, from anyone

Man kikar in sitter en timme eller två vid Facebook. Varje gång man försöker uppdatera den där tragiska rutan de numera kallar nyhetsflöde så ser man till höger en liten ruta med följande text:

A-lagsträning idag, klockan 13:00.

Med tanke på att vi har en blåslagen nagel och ett skavsår av större proportioner som gör att vi inte kan gå i ett par skor utan att halta betäkligt så gjorde vi en fantastisk insats på träningen.

Vi kunde ju trots allt trotsa smärtan och småspringa lätt haltandes. Bara det var en bedrift.

Problemet är dock att det inte räcker särdeles långt när man tränar med en Superettantrupp. Allt i allt stod vi för en medioker insats.

Vi stod för ett lika kliniskt som tragiskt självmål på Hysén. Inspel, tar stegen innanför Walle eller Forsberg, bollen lågt i smalbenshöjd. Vi måttar för en bredsidespark ut till inkast.

Bollträffen blir dock en aning oönskad. Vi träffar bollen med utsidan och styr den stenhårt mellan benen på en lätt överrumplad Hysén.

Därefter stod vi för ytterligare några markeringsmissar och får ta på oss åtminstone två baklängesmål till.

Men vårt lag (Myrestam, Majlard, Ek, Fjulle - Jagne, Ari, Jesper Karlsson, Robban - Bergman, Anton) vände ett tungt 0-3-underläge till en 6-4-ledning innan den andra tjugofemminutersperioden var till ända.

Undertecknad gick mot sin första seger på de fyra senaste försöken. Vad händer då? Jo, "Snuffen" säger åt en att ta på sig en orange väst och byta lag.

Så man är åter på den förlorade sidan, det går inte att komma ifrån - och med tanke på mina första femton-tjugo minuter var det väl väldigt rättvist.

Nåväl - vi ska väl summera lite intressanta saker från träningen också:

Ari Skulason är på en överlägsen nivå på träningarna just nu. En sån där överlägsen nivå som bara en riktigt hög grundkapacitet kombinerat med självförtroendet från en landslagsuttagning kan framkalla. Tror att han, trots ett svårt och utmanande spel, inte slog bort en passning.

Jesper Karlsson, provspelare från Hudiksvalls ABK, visade framfötterna genom hela spelet. Bra fysik kombinerat med en fin passningsfot.

Björn Boding, provspelare från Lucksta av alla klubbar, såg jag senast i aktion i landskapslaget i femtonårsåldern. Då var han en fläkig, osäker och ganska liten målvakt. Nu är han väl fortfarande relativt fläkig - men samtidigt mycket, mycket bättre. Håller dock fortfarande Lagréll som den mycket bättre målvakten.

Fjulle, även känd som Jon-Erik Krantz, flög fram längsmed högerflanken och gjorde en mycket bra träning.

Majlard  Maylard må ha brustit i mycket - främst markeringsspelet på inlägg och presspelet i rygg - men en sak är han faktiskt nöjd med; spelet med boll. Det som var min kanske allra största svaghet då jag var med och tränade som livrädd och formlös artonåring är nu min kanske enda styrka.

Ja ja, that's about it.

---

Sara är galen och vill va det,
det är hon som kommer med förslaget.
Om en nattöppen tatuerare,
"kom igen då fegis - vi gör det".

Sagt o gjort och fast jag är packad,
gör det ont när nålen hackar,
in Sara med Z i bläck.

Gjort är gjort kommer aldrig igen.

Mikael Åskoogh hamnade här när han googlade sig själv.

Varför googlar man sig själv när man spelar i Visby Gute i tvåan, undrar ni kanske?

Det gjorde lite jag också. Men inte nu längre.

För jag vet nu hur pass givande en googling på Åskan är.

Först och främst: There was more to Mikael Åskoogh än bara en kalvig innermittfältare med kantig teknik.

Mikael Åskoogh må inte ha varit någon virtous med bollen vid fötterna. Han försökte inte vara någon virtous med fötterna.

Mikael Åskoogh är däremot en virtous med pennan i hand. Eller; han försöker i alla fall vara en virtous med pennan i hand. 

Följande är saxat ur Mikael Åskooghs diktsamling (jo, diktsamling) Enkla ord, utgiven 2008 av Vulkan:

M i k a e l Å s k o o g h

Månpalats

Natten tystar sakta mina steg,

där jag går

handen far i universums djup

runt min skuggbild väntar kärlekens

år

min tanke är en botten utan slut

I den fjärran svarta tysta natt

far ett skepp långt ut till havs

I ett nästan varmt, försonligt rum

finns min vackra kärlekskatt.

En solblekt höstsols sista ljus,

rör mig flyktigt där jag står,

i en virvelvind av sand och grus

kysser jag försiktigt vid din kind,

och rör ditt hår


Mikael Åskoogh mina damer och herrar.

Hade man någonsin fått gissa på att någon inom GIF-leden någonsin skulle göra en artistisk bana är nog Mikael Åskoogh en av de absolut sista jag hade gissat på.

De två första jag gissat på? Givetvis Cain Dotson och Tommy Bergersen. 

Därefter? Att  Bala Garba tillsammans med Michael Adeyinka skulle ha gjort en nyinspelning tillsammans med Dr Bombay till slagdängan "S.O.S The Tiger Took My Family".

---

Du jobbar från midnatt till sju,
ser vänner på avstånd.
Dom rör sig från klubb till klubb,
ingen tänker på dig.

Det var ju en jäkla tur att det blev lugnt och städat igår.

Att man inte läskade som en uttorkad Christer Pettersson. Att man inte struntade i att byta om. Att man inte tog på sig samma kycklingdräkt igen efter bubbelbadet. Att man inte gick på Svenssons och Stadshuset i kycklingdräkt. Att man inte stod och dansade i en kycklingdräkt på det som är Stadshusets dansgolv tillika köttmarknad. Att man inte gick till Max i en relativt ofodrad kycklingdräkt. Att man inte satt på ett i stort sett tomt Max tills dess att man fick styrka nog att resa sig upp en asiatisk städare schasade iväg en. Att man inte sov enbart tre-fyra timmar.

För det, mitt kära herrskap, hade kunnat innebära följande:

Att du på ditt efterföljande tolvtimmars arbetspass på söndagen inte mår så bra. Att du sitter och fryser och huttrar inne på ett vanligtvis lagom varmt kontor. Att vareviga människa du ringer upp i tjänsten frågar "är du förkyld?". Att du behöver sitta och klia dig på pannloben och fråga dig själv frågor som "vad hände egentligen igår?", "inte hände det där?" och "inte gjorde jag så"?

Nej, som sagt. Det var tur att man var lugn och sansad igår.

På grund av att jag alltid är lugn och sansad minns jag allt från gårdagen. Exempelvis kvällens bästa citat, sagt av en förvisso sinnessvag Matforsbo som inte hade en aning om hur genial han hade kunnat vara. Men likafullt:

Tard: Hur går det med fotbollen då, Ludde?
Sundströms andre: Jo, det går bra det.
Tard: Har du slutat?

Ehe ehe ehe.

Nej, det börjar så smått bli dags för en bättre middag.

---

Jag har hört att du träffat nån,
jag hör att han är allt jag inte var.
Och jag hör att du är säker nu,
och jag vaknar med den tanken varje dag.

Lite på samma tema:

HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN, HUR FAN GICK BESLUTSPROCESSEN TILL IGÅR NÄR MAN TILLÅTER SIG SJÄLV SPATSERA RUNT PÅ SVENSSONS OCH STADSHUSET IKLÄDD INGET ANNAT ÄN EN KYCKLINGDRÄKT?