pirkt,

Det var ju en jäkla tur att det blev lugnt och städat igår.

Att man inte läskade som en uttorkad Christer Pettersson. Att man inte struntade i att byta om. Att man inte tog på sig samma kycklingdräkt igen efter bubbelbadet. Att man inte gick på Svenssons och Stadshuset i kycklingdräkt. Att man inte stod och dansade i en kycklingdräkt på det som är Stadshusets dansgolv tillika köttmarknad. Att man inte gick till Max i en relativt ofodrad kycklingdräkt. Att man inte satt på ett i stort sett tomt Max tills dess att man fick styrka nog att resa sig upp en asiatisk städare schasade iväg en. Att man inte sov enbart tre-fyra timmar.

För det, mitt kära herrskap, hade kunnat innebära följande:

Att du på ditt efterföljande tolvtimmars arbetspass på söndagen inte mår så bra. Att du sitter och fryser och huttrar inne på ett vanligtvis lagom varmt kontor. Att vareviga människa du ringer upp i tjänsten frågar "är du förkyld?". Att du behöver sitta och klia dig på pannloben och fråga dig själv frågor som "vad hände egentligen igår?", "inte hände det där?" och "inte gjorde jag så"?

Nej, som sagt. Det var tur att man var lugn och sansad igår.

På grund av att jag alltid är lugn och sansad minns jag allt från gårdagen. Exempelvis kvällens bästa citat, sagt av en förvisso sinnessvag Matforsbo som inte hade en aning om hur genial han hade kunnat vara. Men likafullt:

Tard: Hur går det med fotbollen då, Ludde?
Sundströms andre: Jo, det går bra det.
Tard: Har du slutat?

Ehe ehe ehe.

Nej, det börjar så smått bli dags för en bättre middag.

---

Jag har hört att du träffat nån,
jag hör att han är allt jag inte var.
Och jag hör att du är säker nu,
och jag vaknar med den tanken varje dag.