pirkt,

En på förhand högklassig CL-kväll igår.

Då ska man förstås bara luta sig tillbaka i soffan och befinna sig i det tillstånd av glädje som goda gärningar skänker gärningsmannen och njuta av fotbollen.

Men så får man det till slut bekräftat att både Messi och Zlatan börjar på bänken, att Barca ställer upp som följer:

Valdez
Alves - Pique - Puyol - Abidal
Busquets
Xavi - Keita
Pedro - Henry - Iniesta

José Mourinho må vara en oödmjuk idiot, men jag har ändå alltid haft ett relativt stort förtroende till dennes förmåga att stänga matcher bakåt - att täta till och inte släppa till ytor. Att kväva matcher.

Därför nöp vi Inter +0,75 - X2 med halva insatsen tillbaka vid uddamålsförlust, you know - till 1,92 precis innan matchstart relativt tungt. Dessutom nöp vi underspelet till 1,80.

Vi trodde på ett Inter som låg som törstdrypande iglar kring Xavi och Iniesta, som låg djupt och tätt i försvarsspelet, som tvingade Barca att rulla i backlinjen om och om igen för att leta ytor framåt.

Mourinho hade andra planer. Visst, han låg lågt med laget. Väldigt lågt. Men istället för att - som brukligt - spela med en enorm aggressivitet i försvarsspelet på egen planhalva var man pinsamt passiva. Man hade dessutom inga intentioner framåt, ville inte ens hålla bollen inom laget för att samla kraft. Istället spelade Thiago Motta och hans vapendragare bollar snett inåt från kanten som gång  på gång bröts av en blåröd innermittfältare som kunde storma mot backlinjen.

Eto'o låg aldrig på rulle. Diego Milito fick aldrig fast bollen. Det verkade heller inte vara deras uppgifter.

Iniesta fick av någon anledning ständigt stå helt ensam precis ovanför backlinjen och vända upp utan press.

Italienska ligans stoltheter skämde ut sig igår. José Mourinho skämde ut sig igår.

Det tog nio minuter innan Pique fick göra mål - på en fast situation. Det räckte inte med att vara utklassade på alla spelmässiga områden.

Barca gör ett av Champions League-säsongens vackraste mål till 2-0 efter dryga 25 spelade och hade vi haft kuponger till våra spel hade vi rivit båda två.

Av någon sjuk anledning - Mourinho får inte någon fart alls på sitt lag under 90 minuter - så stannar siffrorna där och vi får pengar tillbaka på underspelet som åtminstone täcker halva förlusten på det efter två, tre minuter konstaterat dumma Interspelet.

Vad säger andra om matchen?

Sveriges bäste sportkrönikör, Simon Bank, skriver så här i Aftonbladet: 

"Det här var ju den stora Matchen, den stora Chansen för Inter. Barça-publiken brukar lösa biljett till fotbollsvärldens bäst regisserade show, till matcher där den stora dramatiken rör huruvida det ska bli nötter eller bocadillo till paus-ölen.

Det här var något annat.

De kom för strid, de kom utan världens bäste Leo Messi, de kom utan Zlatan Ibrahimovic (jag såg honom bara när han gick och kramade Beppe Baresi före avspark), och de kom utan Yaya Touré.

Jo, de kom rustade för strid och kristider – men lik förbannat satt de där och flinade åt samma gamla besjälade show som vanligt."

Expressens krönikör Johan Orrenius skriver också, men inte alls i närheten av lika bra:

"Barcelona slog dubbelt så många passningar, dominerade på samtliga positioner och det enda sättet Inter utmärkte sig på var genom fula tacklingar.
Barcelona körde över Inter.
Barcelona körde över Inter utan Zlatan Ibrahimovic och Leo Messi.
Messi bor på den högsta våningen i det snyggaste fotbollshuset och Zlatan har lägenheten precis under. Men Barcelona är så mycket mer än dessa två genier.
Barça är Xavis blick strax innan passningen kommer.
Barça är Andrés Iniestas bollkontroll.
Barça är Carles Puyols bultande hjärta.
Och Barça är fortfarande världens vackraste fotbollslag.
Inte alltid, men oftast."

Jan Majlard satt hemma och tog ett isterband med dijonsenap och rödbetor och förundrades över hur Stankovic och Eto'o kompletterade varandra - hur de förenade eld och vatten. Hade han velat hade han skrivit en krönika bättre än alla andras. Men han skrev tyvärr ingenting. Han tuggade stillsamt i sig sitt isterband, ställde glaset med isvatten vid sängkanten, tog på sig SvD-pyjamasen och lade sig och sov.

I Majlards frånvaro tror jag det var Glenn Strömberg som sammanfattade Inters tama insats, inte bäst, men roligast:

"Det verkar som om Inter har druckit tio koppar kamomilla-te i omklädningsrummet. Då blir man trött och sömnig och vill bara gå och sova."

Klockren analys av Glenn som för övrigt måste ha suttit och skämts en aning i studion över sin insats i Viasats reklamfilm där han säger saker som "De bästa toppmatcherna ser du fortfarande i italienska Serie A" och "Serie A - världens mest passionerade liga", medan ett gäng kamomilla-te-drickare lallade runt på planen och lät världens just nu bästa lag göra som de ville.

Fyra argentinare, fyra brassar, en kameruan, en rumän och en serb brydde sig inte om att kämpa för sitt klubbmärke. På andra sidan stod sju produkter från de egna leden och hade lekstuga i nittio minuter.

Så mycket för passion, Glenn.

I slutet skämde italienarna det italienska laget ut sig med ett antal riktigt fula och sena tacklingar på de för kvicka Barcaspelarna, men då visade man åtminstone någon som helst ambition att uträtta någonting på planen.

Simon Bank beskriver det, som så många gånger förr, allra bäst: 

Det var bara tio minuter kvar när Christian Chivu för tredje gången på kort tid hamnade öga mot öga med Andrés Iniesta.

Roulettehjulet spann i överljudsfart: ”Höger? Vänster? Vart jag än går blir det fel, bakom båda dörrarna finns 100 000 hånskratt”.

Chivu tänkte i en millisekund, sen klev han rakt fram. En hockeytackling, rätt i ansiktet på den lille bleke.

Det märkliga var inte att han gjorde det – det märkliga var att han inte gjort det förut.

Det var, om vi ska hårddra det, en av få gånger FC Internazionale fanns på plats på Camp Nou över huvud taget.