pirkt.blogg.se utvärderar Idol,
Först kommer en väldigt stor skojare upp på scenen och introducerar programmet.
Varför är han en väldigt stor skojare, undrar ni som är blinda, döva och aldrig träffat Peter Jihde så att ni kan känna på hans solbruna ansikte? Jo, för att han gav upp en karriär inom seriösa sportsändningar på SVT...
... för att göra skit Idol. Nej, förlåt, det ska verkligen stå skit.
Jag trodde ett kort tag att han skulle visa sig vara aftonens största skojare.
Men två minuter senare visar sig Claes "Viva Italia!" af Geijerstam i rutan och tar självklart hem alla priser.
Därefter kommer en piratdam ut på scenen och sjunger hyggligt likt orginalet till sitt låtval. Lite sämre bara. Ser inte riktigt anledningen med att visa det hela i teve på bästa sändningstid. Hon hade kunnat stå och sjunga Singstar med några vänner i hemmets trygga vrå.
När hon sjungit färdigt visar sig en skojare som inte riktigt toppar "Viva Italia!"-Clabbe, men som alla dagar når upp till åtminstone Jihdes status som skojare räknat. Vi talar om ärkenöten Andreas Carlsson som sitter i juryn.
Därefter följer en asiatdam som sjunger så pass illa att till och med min ende far dyker upp från kontoret och frågar "ska det här låta bra?", "sjunger hon ens i takt?" med mera. Svaren är på alla håll nej.
Därefter följer en sminkad tjockis som av någon underlig anledning hyllas av en enhällig jury. Kanske har Carlsson tandblekning och brunkräm i öronsnäckan. Kanske har Laila Bagge botoxat bort sina öronmynningar. Mycket möjligt.
Därefter kommer en sextonårig "tjej-som-hellre-kunnat-stå-framför-Singstar-med-vänner" och lallar fram hennes favoritlåt med Elvis. När man nu ska skända någons material kan man ju ta någon låt som är värdig att skändas. Hon kan dock ursäktas med att hon dock såg relativt fördelaktig ut, något som kan motivera att synas i teve.
På den fronten gjorde den efterföljande Eddie Moussa rätt. Han valde en dålig låt av en dålig artist. Tyvärr var ändå den tappre Eddie Moussa oändliga klasser sämre och till och med den hårdhudade fadern i sällskapet gav ifrån sig ett skratt när Eddie Moussa avlossade en kavalkad av falskhet när han höll ut tonerna på slutet.
"Nej, men lägg ner, lägg ner Idol alltså", utbrister den tjocke Bagge och syftar på att den blonde killen med högstadiefrilla var totalt överlägsen. Jag måste hålla med. Jag kunde sitta och knappa på datorn i knappa två minuter utan att störa mig på teven.
Mästarklass med Idol-mått mätt med andra ord.
"Jag kände bara att du måste verkligen... deliver alltså". Citatet kommer ifrån Laila Bagge som verkar ha fått botox injicerat även i talcentrat. Alternativt har hon valt att blanda svenska ord med engelska för att ge sken av att hon är framgångsrik inom showbusiness och gjort en karriär i en engelsktalande stat.
Därefter var det tydligen slut på sångare. Jag verkar ha missat en läspande jätte i början. Hade jag brytt trott att jag missat något hade jag med enkelhet kunnat spola tillbaka i sändningen med den bättre inspelningsbara boxen. Men det tror jag inte alls.
Sammanfattningsvis är det ett under att folk ser på det här programmet på sina teveapparater, att folk släpar sig till en lokal för att se på spektaklet i realtid och att någon enstaka människa tror att det kommer bli något av någon av dessa unga själar.
Om folk skrev sina egna låtar hade jag suttit klistrad varje vecka. Då hade vi kanske fått se näste Winnerbäck, Jocke Berg eller Håkan Hellström visa upp sig.
Vad är det vi får se nu?
Vi följer en tävling som går ut på att finna den individ som om fem år får äran att göra knackigt engelsktalig reklam på Spotify och därmed tvinga fattiga studenter med låg resistans mot usla artister att inhandla Premium.
Nej, vi hoppas Cirkus Möller håller högre klass.
Fredagkvällar framför teven - varför har jag ett minne av att det inte var så outhärdligt när man var mindre? Att det fanns roliga program vid åtta-nio-snåret?
Outhärdligt är ett lindrigt adjektiv för nutidens fredagstevekvällar.
Jag behöver en mun till för att kunna andras,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag, är förlorad,
i kriget mot mig själv.
Varför är han en väldigt stor skojare, undrar ni som är blinda, döva och aldrig träffat Peter Jihde så att ni kan känna på hans solbruna ansikte? Jo, för att han gav upp en karriär inom seriösa sportsändningar på SVT...
... för att göra skit Idol. Nej, förlåt, det ska verkligen stå skit.
Jag trodde ett kort tag att han skulle visa sig vara aftonens största skojare.
Men två minuter senare visar sig Claes "Viva Italia!" af Geijerstam i rutan och tar självklart hem alla priser.
Därefter kommer en piratdam ut på scenen och sjunger hyggligt likt orginalet till sitt låtval. Lite sämre bara. Ser inte riktigt anledningen med att visa det hela i teve på bästa sändningstid. Hon hade kunnat stå och sjunga Singstar med några vänner i hemmets trygga vrå.
När hon sjungit färdigt visar sig en skojare som inte riktigt toppar "Viva Italia!"-Clabbe, men som alla dagar når upp till åtminstone Jihdes status som skojare räknat. Vi talar om ärkenöten Andreas Carlsson som sitter i juryn.
Därefter följer en asiatdam som sjunger så pass illa att till och med min ende far dyker upp från kontoret och frågar "ska det här låta bra?", "sjunger hon ens i takt?" med mera. Svaren är på alla håll nej.
Därefter följer en sminkad tjockis som av någon underlig anledning hyllas av en enhällig jury. Kanske har Carlsson tandblekning och brunkräm i öronsnäckan. Kanske har Laila Bagge botoxat bort sina öronmynningar. Mycket möjligt.
Därefter kommer en sextonårig "tjej-som-hellre-kunnat-stå-framför-Singstar-med-vänner" och lallar fram hennes favoritlåt med Elvis. När man nu ska skända någons material kan man ju ta någon låt som är värdig att skändas. Hon kan dock ursäktas med att hon dock såg relativt fördelaktig ut, något som kan motivera att synas i teve.
På den fronten gjorde den efterföljande Eddie Moussa rätt. Han valde en dålig låt av en dålig artist. Tyvärr var ändå den tappre Eddie Moussa oändliga klasser sämre och till och med den hårdhudade fadern i sällskapet gav ifrån sig ett skratt när Eddie Moussa avlossade en kavalkad av falskhet när han höll ut tonerna på slutet.
"Nej, men lägg ner, lägg ner Idol alltså", utbrister den tjocke Bagge och syftar på att den blonde killen med högstadiefrilla var totalt överlägsen. Jag måste hålla med. Jag kunde sitta och knappa på datorn i knappa två minuter utan att störa mig på teven.
Mästarklass med Idol-mått mätt med andra ord.
"Jag kände bara att du måste verkligen... deliver alltså". Citatet kommer ifrån Laila Bagge som verkar ha fått botox injicerat även i talcentrat. Alternativt har hon valt att blanda svenska ord med engelska för att ge sken av att hon är framgångsrik inom showbusiness och gjort en karriär i en engelsktalande stat.
Därefter var det tydligen slut på sångare. Jag verkar ha missat en läspande jätte i början. Hade jag brytt trott att jag missat något hade jag med enkelhet kunnat spola tillbaka i sändningen med den bättre inspelningsbara boxen. Men det tror jag inte alls.
Sammanfattningsvis är det ett under att folk ser på det här programmet på sina teveapparater, att folk släpar sig till en lokal för att se på spektaklet i realtid och att någon enstaka människa tror att det kommer bli något av någon av dessa unga själar.
Om folk skrev sina egna låtar hade jag suttit klistrad varje vecka. Då hade vi kanske fått se näste Winnerbäck, Jocke Berg eller Håkan Hellström visa upp sig.
Vad är det vi får se nu?
Vi följer en tävling som går ut på att finna den individ som om fem år får äran att göra knackigt engelsktalig reklam på Spotify och därmed tvinga fattiga studenter med låg resistans mot usla artister att inhandla Premium.
Nej, vi hoppas Cirkus Möller håller högre klass.
Fredagkvällar framför teven - varför har jag ett minne av att det inte var så outhärdligt när man var mindre? Att det fanns roliga program vid åtta-nio-snåret?
Outhärdligt är ett lindrigt adjektiv för nutidens fredagstevekvällar.
Jag behöver en mun till för att kunna andras,
ett hjärta till för att inte stanna.
För jag, är förlorad,
i kriget mot mig själv.
Kommentarer
Trackback