moneybrother, spegelsalen, 30/10 -09,
P P P P+
Anders Wendin - vilken sjukt medriggad människa.
Karln har av någon högre makt tilldelats de två saker jag saknar kanske allra mest - ett fördelaktigt utseende och en fantastisk sångröst.
Utöver dessa två faktum har han dessutom lärt sig konsten att skriva fantastiskt bra musikstycken.
Man borde med andra ord stå och onda över denne medrigg. Men det gör man inte. Man står och dansar från första stund. Besudlar Moneybrothers fantastiska stämma med sin egen mittbacksröst.
Det var en fantastiskt bra spelning. Precis som väntat.
Medelåldern i publiken var dock högre än väntat. Ryck och knycks äldre vän var där och - just det - ryckte och knyckte framför scenen. Oerhört roligt under en lång tid.
Varför var konserten inte en femma?
För att de nya låtarna från senaste skivan satt sig hos... tja, i stort sett bara undertecknad. Men så är undertecknad en lyricspundare av stora mått.
Konserten stannar upp lite. Samma sak när Wendin väljer att spela en cover mitt i konserten. Inte Bob Marley-dängan, den funkade. Men den andra, den stjälpte mer än den hjälpte.
Hade dessa nämnda låtar bytts ut mot exempelvis saknade Downtown Train och Klaraberg till dig, ja, då hade nog femman varit ett faktum.
Nu sparar vi femman till den sjätte december istället.
Fyra P - med ett plus intill, undrar ni?
Jo, jag träffade ju den gode Anders Wendin på Oscars dit jag onödigt nog betalade in mig senare samma natt.
Jag tog i hand och berömde honom för en väldigt bra spelning.
"Tack, kompis", svarade han.
Kompis. Med Anders Wendin. Det är det som höjer upp betyget med ytterligare ett plus.
För en cool bajare slänger väl inte bara ur sig ett "kompis" hur som helst?
Feelings that grow stronger in the dark,
will be lost in the light.
hej, jag heter erik och jag är en fisk. hej erik,
Man har fått sett Moneybrother stå för en högklassig spelning.
Det är dock förbaskat synd att man inte nöjer sig. Att man inte går direkt hem efter den fyrastjärniga spelningen.
Det är förbaskat synd att man fortfarande, efter alla dessa bedrövelser, tror att en vidare utgång i Sundsvalls stad kan innebära något positivt.
Det är rent av tragiskt att man, när Svenssons stänger vid tvåsnåret, väljer att betala hundra kronor för att nästla sig in sig på Oscars.
Det är om möjligt - och det är tveksamt om det är möjligt - ännu mer tragiskt att man lämnar nyss nämnda ställe efter en dryg kvart och till fots vandrar hemöver trots att man vet att en tjetjensk armé av mördarsoldater väntar i skogarna intill de smala asfaltsgångarna.
Jag vet inte om det är Erik Löfgren eller Sundsvalls uteliv som är mest tragiskt. Förmodligen överlägset mest jag, men att det är någon sorts motriggsdrabbad kombination mellan de två parterna går inte att komma ifrån.
Åh, vad bra jag hade mått om jag suttit här med bara avslutningsnumret Feelings that grow stronger in the dark på näthinnan.
Nu blev det inte så.
Nåväl, man lär väl sig så länge man lever, har säkert någon vis tibetansk baptistmunk sagt. Och med min motrigg lär man väl vakna upp imorgon också och tvingas ägna ännu en dag åt att analysera de oändliga bristerna i mitt liv.
Det kommer nog ett utförligare inlägg om denna kväll imorgon, under någorlunda nyktra former.
En synnerligen god natt tillönskar jag den trettioförsta oktobers enda läsare av denna blogg.
Jag skulle byta plats,
med vem som helst,
på sekunden,
om jag kunde.
det roligaste och mest givande som någonsin hänt bloggen,
Vi behöver något extra att locka med. Ett säkert kort som alltid lockar är stjärnglans.
För första gången har nu en person som är någorlunda rikskänd -om än för en liten, liten klick fotbollsfanatiker - kommenterat bloggen och skänkt oss ett uns av stjärnglans.
Läs och begrunda:
Googlade mitt eget namn och kom in på den här sidan. Ah,det känns gott att se att man är ihågkommen i Norrland! Bättre ökänd än okänd som jag brukar säga =) Lycka till med fotbollen.
2009-10-30 @ 09:36:16
URL: http://fcgute.blogg.se/
"Micke" är ingen mindre än Mikael Åskoogh. Jag gick hårt åt Micke i mitt inlägg. Gick på som en slåttermaskin.
Ändå har Micke bemödat sig att på ett trevligt, värdigt sätt besvara inlägget.
Mikael Åskoogh är med andra ord inget annat än en väldigt stor människa.
Han är säkert en ganska hygglig fotbollsspelare. Det var bara det att i GIF Sundsvall visade det sig att han var på tok för dålig för att spela i Allsvenskan. Det går inte att komma ifrån.
Kanske var det Mikael Åskooghs uppträdande på planen som fick mig att tro att han var mycket fulare än han faktiskt är. Jag minns en gänglig innermittfältare med för långa ben som faktiskt var mer lik än älg än en människa. Nästan även i ansiktet.
Det har gått drygt fyra år sedan Mikael Åskoogh lämnade GIF Sundsvall för Gotland och Visby Gute. Mina minnesbilder verkar svika mig något.
Nej, jag tror inte jag hade fel om fotbollsspelaren Mikael Åskoogh. Han höll inte allsvensk klass.
Men personen Mikael Åskoogh ser ju, åtminstone på en uppställd stillbild, relativt bra ut?
Upprättelse till Mikael, pirkt.blogg.se:s förste rikskände kommenterare.
Jag hoppas du fortsätter läsa bloggen i samma utsträckning som jag faktiskt sedan innan följt fcgute.blogg.se.
Nu tar vi sats mot Moneybrother.
Guess who's gonna get some tonight.
must have,
Fredagkvällens viktigaste accessoar. Alla kategorier. Det är till och med viktigare än dryck. Nästan. Lika viktigt i alla fall.
Lite trist att jag såg "Solen i ögonen" idag - igen. Skruvar upp ens förväntningar något äckligt på vad en liveprestation innebär.
Jag blev med andra ord väldigt sugen på att se Winnerbäck live. Moneybrother kommer så klart inte kunna fylla ut det suget till hundra procent. Knappt ens femtio.
Men det är samtidigt knappa femtio mer än vad någon annan artist som gästar stan detta vinterhalvår fyller ut fram till den sjätte december.
Summa summarum, 21:00 - be there.
She was crying, saying that there's still hope.
I said 'yeah, for sure' ,lord, but I felt none.
pros and cons,
Jag är ingen reportageskrivare känner jag. Inte än. Det blir så svårt att sålla bland mängderna av information, känslor, intryck och citat man har att välja mellan. Miljöbeskrivningarna blir dessutom lätt krystade. Och upplägget blir väldigt krångligt och invecklat.
Det borde kunna göras väldigt enkelt. Men jag kan det inte. Inte än.
En väldigt bra sak är att det bjöds på lövbiff med friterade pommes torsdagen till ära. Dessutom var den tillhörande såsen av det slag som man efter maten med glädje slukar upp med hjälp av en bättre formfranskabit.
Jag tror den celebra middagen berodde på det faktum att det tydligen är ledigt imorgon för länets föräldrar. Dagen är väl förmodligen avsedd för att folk ska hinna ut på Överskottsbolaget och inhandla billig och semiunken konfektyr som man senare på kvällen med glädje bjuder bort till de outhärdliga grannbarnen som klätt ut sig i fars gamla skelettdräkt.
Den lediga dagen låter ungefär lika genomtänkt som det faktum att politikerna, Bengt Feltreich, konungen eller annan* har beslutat att det inte räcker med mörker i Sverige under vinterhalvåret.
"Jag vill kunna krypa ner under tecket och läsa en god bok som "Alfons Åberg i Paris" redan vid klockan två på eftermiddagen. Då tycker jag att det ska vara kolsvart ute så att det blir mysigt", resonerar väl förmodligen kungen.
"Därför skall vi i enlighet med all ologik ställa tillbaka klockan en timme så att folk blir ännu blekare, olyckligare och självmordsbenägna under vinterhalvåret".
*
En annan dålig, men inte alls oväntad, händelse är att Luleå leder borta mot Timrå med 3-1 i nuläget. Detta efter att Mats Lavander gjort sina obligatoriska tre kassar.
Jag antar att det finns ett skrikande behov efter att få läsa Majlards ende sons GIF-reportage. Det kommer ni också att få. Imorgon klockan 16:00 är deadline och någon gång därefter kommer också reportaget publiceras här på Medelpads... Sundsvalls... Södermalms... Sidsjöns... kvarterets... Karlsbergsvägens bästa blogg.
* = Bara ifall det finns ett tomrum av tid innan jag ska gå till skolan eller jobbet - vilket det i stort sett aldrig gör - så tar jag mig tid och snabbläddrar igenom den sportfria delen av lokaltidningarna. Det är därför jag inte vet utan bara chansar på att det är kungen som har hand om dylika ärenden.
He seems qualified.
När hösten kommer och tiden går för fort.
När allt känns på rutin och redan gjort...
åååh, en sån härlig kväll,
Jos Hooiveld har ansetts vara en klippa av en enad fotbollsexpertis under hela säsongen.
Men då har de inte gjort sin research ordentligt. Vid en snabb googling i våras fann jag följande på wikipedia.
"Jos Hooiveld, född den 22 april 1983 i Zeijen, Nederländerna, är en nederländsk fotbollsspelare som representerar AIK i Allsvenskan. Hans spelposition är mittback."
Det kan vara svårt att urskilja en skojare när han omnämns med så här pass svåra adjektiv.
"Nederländsk - vad betyder det?" undrar hela den svenska experttrojkan.
Jo, det betyder att han är en - håll i er nu... - holländare.
H. O. L. L. Ä. N. D. A. R. E. Holländare. En människa från Holland. En lakej i det skojarkollektiv som producerat storheter som Everest Poker och Choko-Dutchs magiska chokladhjul.
Ikväll fick alla som inte insett att AIK:s stöttepelare är en skojarholländare sitt lysmäte. Jos Hoiveeld skjöt bollen från en meters håll i eget mål. Eller nej; han väggade den via huvudet på sin egen målvakt. Vid ställningen 1-0.
Nollprocentig idag. Igen. Heja.
På tal om heja:
Heja Blåvitt. Se till att knip det där guldet.
Jokerman dance to the nightingale tune,
bird fly high by the light of the moon.
Oh Jokerman.
en spelförstörds onsdagkväll,
Jo, han sitter i soffan, tillbakalutad och nöjd framför tevesoffan där AIK har 0-0 hemma mot Örebro. Han gör det med ett antal kuponger på fickan.
AIK - Örebro Hcp 0-1 X - med andra ord: uddamålsseger för AIK - 4,00.
Bologna-Siena 2, 3,40.
Livorno-Atalanta 2, 3,10.
Napoli-Milan 1, 2,85.
Sitt helst inte och onda över dessa resultat ikväll.
Nu gjorde AIK 1-0 efter en rejäl plattinsats av Alvbåge. Håll gärna detta matchen ut.
Så, feel free to sprid lite god lycka över mina spel.
Det finns dom som tror på gud,
och dom som ägnar sig åt spel.
Och alla drömmer vi om lyckan, som om livet blivit fel.
en heldag i GIF-leden,
Döm av min glädje när Åkeby förklarar att träningen består av "kvadraten och spel".
Döm därpå av min glädje när Åkeby lade till följande; "...och så kommer träningarna att se ut framöver".
Kvadraten plus spel är gudarnas gåva till träningsschemat. De absolut roligaste träningarna som finns tillgängliga på marknaden vid dags dato.
Det är lite synd dock att man skulle vara så pass medioker på den träningsformen just idag. Nåväl, jag skyller oförsvarbara ringrostighet på följande:
- att det var första träningen på sex dagar.
- att det var första träningen med a-laget sedan en enstaka träning i somras.
- att jag inte är van vid att spela intensivt spel i tjugofem minuter. På Sheriffens Medskogsträningar är det aldrig längre spelintervaller än femton minuter. Dessutom är tempot ofantligt mycket lägre.
- att jag inte är i toppform.
- att jag fick spela vänsterback halva träningen.
Det om träningen rent spelmässigt.
Nu är det dags att utvärdera träningen bildmässigt.
Så här ser Majlards ende arvinge ut nyss hemkommen en onsdagkväll i oktober i sann knäppa-kort-på-sig-själv-med-handen-utsträckt-framför-sig-anda (när ska vi kunna anställa vår förste heltidspressfotograf?).
Han ser ut som en genomsnittlig Sundsvallsbloggare. Varken mer, varken mindre.
Jag har därför trott att om jag någonsin i framtiden skulle göra debut för GIF Sundsvalls a-lag så skulle patronerna klappa och ropa "Erik Löfgren, klapp, klapp, klapp, Erik Löfgren, klapp, klapp, klapp" taktfast från Norra stå.
De kan inte sjunga "Han har kort hår och han gör ju mål". Jag har inte kort hår. Jag har medellångt hår.
De kan heller inte komma på något fyndigt längre för sina spelare längre. Inte som i slutet av 90-talet när man hade olika ramsor för näst intill samtliga spelare. "Jon, Jon, Superjon", "Oh, Ah, Barkemo" med flera.
Nu är det "Mini-Foppa, klapp, klapp, klapp", "Robert Lundström, klapp, klapp, klapp" och många, många fler likartade.
Jag har aldrig haft min fotbollsframtid utstakad, men åtminstone min hejarklacksramsaframtid. Det skulle bli "Erik Löfgren, klapp, klapp, klapp".
Nu är jag inte alls lika säker. Inte efter att Lars Sjölund, känd som Lazlo eller han som har världens enklaste arbete, publicerat följande bild på www.gifsundsvall.se.
Jag är ganska säker på att de flesta i den så kallade kärnan i Patronerna är inne och läser på GIF:s officiella sajt relativt ofta. Därför är jag nu också ganska säker på att min ramsa, om jag nu någonsin i framtiden debuterar för GIF Sundsvalls a-lag, kommer att bli:
"Fulare än Åskan, ja, han är fulare än Åskan. Fulare än Ååååskan, ja, han är fulare än Åååskan".
Vem är Åskan? Jo, Klonk-Basses nye vän och livskamrat som numera spelar i Visby-Gute men som för ett antal år sedan besudlade den blåa Norrlandslagströjan.
Mikael Åskoogh ses skjuta bollen över målvakten, till synes behärskat. En ung och smårädd Mikael Lustig kan bara titta på. Bollen letar sig endera utanför stolproten eller så är bilden ett montage. För Mikael Åskoogh kan inte ha gjort mål i GIF-tröjan.
Nu ska jag se lite fotboll. Utgång på en onsdag? Nej, inte för mig och Åskan.
Den har blåst sig trött och alla flickor har gått hem.
Men du var sötare än dom men jag slängde bort dig igen.
sömn,
Det blev en raskare promenad ner för Södermalmsslänten och ner mot stadskärnan. Väl där spatserade vi Köpmansgatan fram innan vi vände vid övergångsstället efter Biteline.
Jag förstår varför det inte kommer en enda bra låtskrivare ifrån Sundsvall. Det finns ju ingenting att tycka, ingenting att känna om någonting av staden. Det enda ställe jag fick upp en tanke när jag gick förbi var Pressbyrån där den kraftiga blonda tjejen stod utanför och rökte.
Hon som trodde att jag var tjugofyra fyllda, hade familj, villa och hund och därmed lät mig nyttja spel- och dobbelutbudet från Svenska Spel från det att jag var knappa sexton år.
Annars fick jag inte fram en tanke. Inte om någonting. Inte en. Det är ju ingen väldigt vacker stad. Inte väldigt ful.
Härnösand, som fostrat den åtminstone hygglige Lasse Lindh, är ju i alla fall så pass tragiskt liten och inavlad att man kan skriva en låt med namnet ”Överlever du Härnösand överlever du allt”.
Riktigt så tragiskt liten är ju inte Sundsvall. Den är mellanstor. ”Överlever du en mellanstor svensk stad som Sundsvall så kan du sedan flytta till Stockholm och slippa en väldigt lång omställningsperiod”, hade väl varit en motsvarande låttitel om Sundsvall.
Jag vet inte, men… den känns lite lång.
Vi har ju tidigare konstaterat att frontfigur i ett bra band är allas egentliga drömjobb. Tror ni mig inte är det bara att se på dokumentärerna ”Solen i ögonen” om Winnerbäck eller ”Broder Daniel forever” om Broder Daniel och främst deras sångare Henrik Berggren. Så jag kan tycka att det borde vara värt ett försök någon gång.
Men det får som konstaterat vänta till dess att man lämnat stan.
Efter den raska promenaden konstaterade vi att Olympiakos föll med 3-1 borta i cupen. Jag sympatiserar inte med Olympiakos personligen men jag sympatiserar med mina surt förvärvade slantar som flög all världens väg då vi satt på underspelet.
Lite plåster på såren blev det då Skellefteå vann borta mot Djurgården till bildsköna 2,85.
Allt i allt blir oktober en lika svag månad som september spelmässigt. Det blir med andra ord svårt att toppa augustis resultat. Vi är väl en sisådär 154 000 kronor kort i dagsläget.
Nu blir det sömn för att kunna prestera på morgondagens träning – och på den efterföljande reportageserien med Cain, Urban och ett dussin ytterligare kanslianställda som ska grillas av Majlards ende arvinge.
Nån som har nåt de vill veta om GIF:s organisation?
Vad tycker Cain om säsongen? Vad säger han inför nästa säsong? Vad säger Urban om att slussa upp folk (Maylard/"Hoffe", remember) från Medskogs i a-laget?
Eller helt enkelt:
Vilken roll har Uffe Kling på kansliet?
Jag vet hur man dövar ensamheten.
Jag vet hur man kastar allt man har.
Jag vet hur man flyr från den här planeten.
Men jag vet inte hur man stannar kvar.
maffia,
Maffiakvällen igår var ungefär så roligt som den gråklädde unge mannen i mitten, han med glänsande panna, ger sken av att det var. Mycket väntetid orsakad av för många spelare.
Trevligt gäng dock. Lite trist att man skulle röstas ut av den inkompetente maffiaspelaren Sven "på grund av att jag rörde mig medan man blundade".
Jag kanske inte trodde så mycket mer om själva spelets underhållningsvärde. Men jag trodde väldigt mycket mer om de rutinerade spelarnas skicklighet. Själv var jag - som komplett nybörjare - rätt på allt hela tiden, kan jag ödmjukt konstatera.
Nu tror jag att jag ska gå ut och gå i höstmörkret. Jag har farligt tråkigt och har haft så hela dagen vilket ni kanske märkte på att jag gjorde en hostalong i eftermiddags.
Jag ska skrika ut ditt namn,
så att alla vet;
jag ska slåss i dina kvarter.
hostalong med majlards ende,
Efter den omedelbara succén med Cookalong med Majlards ende är vi på pirkt.blogg.se inte dummare än att vi inser att det finns ett enormt mervärde för såväl oss som vår publik att bjuda på fler liknande inslag.
Därför bjuder vi just idag, en lovtisdag med tandläkarväder i en mellanstor svensk stad, på ett läkarinslag i bloggen. En så kallad hostalong är som en cookalong i det avseendet att läsarna kan följa med framför dataskärmen när programledaren utför en syssla. Idag är dock sysslan inte förknippad med matlagning, utan med att försöka eliminera en efterhängsen hosta.
Så låter ni också som en gubbe på dryga sjuttio som rökt filterlösa cigaretter sedan tolvårsåldern – häng på!
Eftersom detta läkarinslag är sanktionerat av Primärvårdsjouren i Sundsvall är det fördelaktigt om ni som privatpersoner söker er dit för att kunna införskaffa alla receptbelagda ingredienser som inte finns att tillgå i dagligvaruhandeln.
Hostalong med Majlards ende*
Plocka fram husets hostmedicin. Hostmedicinen ska helst vara strikt receptbelagd och biverkningsstark som denna underbara Cocillana-Etyfin från senhösten 2006. De fottrampade druvorna har fått lagrats i ett furuskal i Apoteket Gripens välrenommerade källare. 
Ta fram ett mått med tydliga markeringar för diverse milliliter. Det är ännu viktigare att ta stor hänsyn till måtten när du agerar med läkemedel än när du agerar med matvaror.
En tumregel som pirkt.blogg.se kan bjuda på är som följer:
”Höfta aldrig när du ska strö salt över pastavattnet – använd utan undantag alltid ett teskedsmått. Detta gäller om möjligt än striktare för läkemedelsportionering”.
Skaka flaskan med Cocillana-Etyfin varsamt men samtidigt så pass taktfast att innanmätet rörs om ordentligt.
Häll så sakteliga upp den trögflytande vita sörjan till och med strecket som signalerar tio milliliter.
Förbered dig mentalt på en smakexplosion, se gärna lite lätt pillemarisk ut. För sedan den lilla koppen mot underläppen…
… och ryck sedan med en kvick handledsrörelse koppen bakåt mot den öppna munnen. För full effekt; släng även huvudet bakåt i en och samma rörelse.
Rys lite inombords över hur en så pass fin Cocillana Etyfin från senhösten 2006 kan få det att vrida sig något så enormt i hela kroppen. En skam på så fina druvor. Grimasera och förbanna alla de medriggar som inte behöver vara förkyld och ha hosta.
Men förhoppningsvis har denna process gjort att du är ett steg närmre friskhet och sundhet. Kanske till och med så pass mycket att du till imorgon kan prestera hyggligt mittbacksspel på morgonträningen med GIF Sundsvalls stolta a-lag.
*= pirkt.blogg.se tar juridiskt avstånd från alla biverkningar orsakade av ett medföljande i hostalongen.
pirkt.blogg.se tar också moraliskt avstånd från alla eventuella groggningsförsök och överdoseringar av Cocillana Etyfin. Trots eventuella narkotiska effekter litar pirkt.blogg.se:s medarbetare till vanlig hederlig alkoholhaltig klassdryck när det gäller sökande efter rusningseffekter.
Gör det du också.
Jag är en av alla dom som vill ge upp när jag är söndagkvällsförvriden,
vad gör man då?
paxbaltic,
Vad ska man göra en kylslagen lovtisdag i oktober som man inte kan göra under eftermiddagen likväl som på förmiddagen?
Slog omgående på SVT2 som direktsänder från en mässa där en relativt ålderstigen farbror.
PaxBaltica heter den ålderstigna farbrorns föreläsning som handlar om den ekonomiska situationen på balkanhalvön.
Saker jag noterat från föreläsningen:
Namnet PaxBaltic: Till och med min syster, nyligen 17 år fyllda, har slutat med att paxa saker. Det kanske borde vara dags för denne ålderstigna gubbe att, kanske inte sluta helt med att paxa, men i alla fall försöka att hålla alla former av verbet paxa utanför sina föreläsningstitlar.
Man kan inte paxa flera länder i en paxning.
SVT:s sändning: Den här gubben är inte särskilt rolig. Inte särskilt rolig alls. Detta konstaterande kan du som tittare dra efter att han för det första står i glasögon, svart kostym med vit underskjorta och svart slips och för det andra att han valt att dedikera sitt liv åt den ekonomiska situationen på baltikum. Dessutom kallar han sig själv Bo Kragh och är bankdirektör.
Hur håller man då tittarna från att zappa över till det mer färgsprakande och spännande "Tillbaka till Aidensfield" på TV4?
Jag vet inte riktigt. Men jag vet att man nog inte gör det genom att visa delar av publiken - som vikt tillbaka huvudet och sover med öppna munnar.
Avslutningen från Bo Kragh: Varför ska Sverige bistå baltländerna med pengar var, som jag förstod det, själva kärnfrågan i föreläsningen.
Vad var Bosses (han gillar garanterat inte att kallas för Bosse) slutkläm efter en förmodad timmes plädering?
Jo, han började beskriva hur esterna sjöng tomtarnas julvisa. Att de sjöng "tapp, tipp, tapp, tipp" istället för vår svenska version "tipp, tapp, tipp, tapp".
Så här valde sedan Bo Kragh att avrunda:
"Jag har varit i Kambodja och Surinam (eller två dylika länder, jag minns inte). Trevliga länder på sitt sätt. Men ett land som kan sjunga tomtarnas julnatt, om än med inverterad refräng, är värda stöd från Sverige".
Ta mig till kärlek,
ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
maffia,
De senaste veckorna har jag blivit överröst med envetet tjat från vår allas Sven.
Loggar man in på MSN är han där direkt:
"Maffia ikväll?"
Mobilen har vi knappt kunnat ha i fickan. Den har vibrerat konstant då nya sms dykit ner i inkorgen:
"Med på maffia ikväll?"
Då och då ringer telefonen. Man tar med en positiv framförsikt upp telefonen och svarar.
"Tja, läget? Skaru va med på maffia ikväll?"
Det går inte att negligera anbuden längre. Ikväll ger jag vika och prövar för första gången i mitt nittonåriga liv spelet maffia.
Jag ska försöka gå in med öppna sinnen - men redan på konfirmationslägret i Åre för en sisådär fyra, fem år sedan fick jag klart för mig att det där med maffia inte var något för mig.
Det var ju bara nördar som spelade. Det var ju inte ens ett spel med några tillhörande konsoler. De bara pratade med varandra.
Nej, de coola killarna, som jag, satt bredvid - och tittade på...
Andra behöver sova en natt,
för oss räcker det lätt med en kvart.
maylard,
In med den yngre generationens spelare, och
låt dom som redan spelat in sig ta större plats.
Ongala, RMM, Hannes, Walle och Sundfors
kan tacka för sig.
Nästa säsongs Giffers:
Aziz/Robin B
Foppa Lundström
Slipper Skulasson Durkovic/Jagne/Yngling
Back 1/ Yngling Saglik (kapten)Söderberg/Yngling(Maylard/"Hoffe" medskogs) Billy/Söderberg
Yngling(Lagergren) / Hysén
Tror stenhårt på detta!
GoGo Giffers kämpa på!"
Noterat: Notera bland backarna. Där ska Saglik, Söderberg, Billy Berntsson och... Söderberg igen vara kvar. Till det ska man inte behöva värva utifrån, utan istället plocka från "talanglaget" Medskogsbron.
Men vilka två är det man ska plocka? Jo, "Hoffe" förstår ju alla att det är Christoffer Lindahl. Men Maylard, med ett okaraktäristiskt y - vem är det egentligen?
Har det gått så pass långt att folk - gemene man - tror att undertecknads namn på riktigt är Maylard? Att man inte tror att det behövs några former av sitationstecken intill namnet?
Jag blir, samtidigt som jag blir glad över att vara omnämnd på ett forum av högkvalitativ diskussion, lite orolig över detta faktum.
Maylard, bloody hell. Nu blir det skola.
Har du kommit nånstans,
har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
iron eagle II,
Till vänster ser vi Mask Sjölinder framför ett flygdon som förmodligen inte har skapats i syfte att sprida fredens liljor över Grumme Tvättsåpa-vackra landskap. Till höger ser vi någon som kallar sig själv, eller bara blir kallad, Fisken. FOTO: Karl Olsson, Facebook.
En viktig nyhet har ännu inte tagits upp i bloggen;
Mask Sjölinder vänder åter hemåt till Sundsvall efter ett drygt år i Göteborg och studier vid anrika Chalmers universitet.
Det är inte bara mannen bakom favoritcitat som "oh, ja!" och "gesella" som flyttar hem. Hem flyttar också min sedan barnsben allra bästa vän.
Det känns förstås väldigt bra. Jag har inte besökt Mask i hans etta i Sveriges näst största - men bästa - stad en enda gång under det här dryga året. Ett faktum jag förstås skäms över.
Jag väljer att skylla detta på a) att innan SAS började med förmånliga inrikesflyg så behövde man slösa bort två hela dagar för själva resan till och från Göteborg med SJ:s tåg, b) att dessa två bortslösade dagar ofta gick på dryga 2000 kronor och c) att jag i år gjort mig livegen för 500 kronor i månaden.
Dessa tre skäl räcker förstås inte. Det är helt enkelt för dåligt.
Varför väljer då Mask att vända hem från Sveriges bästa stad till en av de kanske sämsta? Jo, för att han enligt egen utsago gått ett alldeles för nördigt program. Inte för svårt. För nördigt. Vilket medfört att merparten av hans klasskamrater är så kallade ärkenördar.
Det håller inte att umgås med ärkenördar som man inte passar in bland i fem-sex år framöver, det har Mask insett.
Han var alltså missnöjd med sin sociala situation och flyttar hem.
Jag är också ganska missnöjd med min sociala situation i nuläget. Jag skulle vilja bryta upp från mina gängor och flytta hem jag med.
Problemet är dock att jag bor hemma redan.
Nåväl - vi välkomnar Masks hemflytt med öppna armar samtidigt som vi skänker en tanke åt Klonk-Basse som sitter utanför Kenos högkvarter i Visby och målar seriefigurer på en datorskärm. Helt i onödan.
Alla vet att Klonk-Basse inte behöver någon utbildning. Han är en självlärd superklonkare. Född med - inte en liten silvertesked - en stor glasskulegröpare i ädlaste diamant i munnen.
Bilden i toppen på inlägget, undrar ni? Jo, Mask är blivande kadett inom Flygvapnet. Det innebär att han har möjlighet att bli stridspilot när han blir stor - ifall han vill.
Jag kan bara lista ut två saker om arbetet känt som stridspilot och det är att a) det är relativt farligt och att b) du kan ligga väldigt ståndsmässigt bara på din coola titel.
Vad ska det bli av dig?
Vad ska det bli av dig?
Hey, ja, vad ska det bli av dig?
söndag,
Nå, vad har hänt sedan i lördags förmiddags?
6-0, 6-2 har fastställts.
Bearnaise- och sourcreamchips har premiärsnaskats i rask takt framför halvmedioker Premier League-fotboll.
Hot and sweet-dip har dippats i samma takt.
Utgångar har ställts in.
Kvällar har spenderats framför den bättre bärbara.
Bloggdesignar har ändrats.
Bloggar har samtidigt blivit fulare.
Bloggar har inte blivit designmässigt klara. Inte alls. Bloggar har bara tagit ett steg på vägen.
Det var väl lördagen.
Söndagen ska analyseras mer utförligt.
Jag är nyss hemkommen från en tolvtimmars jobbsejour. Vi har tillbringat en stor del av tiden på Gärdehov där vi inte bara bevittnat Sundsvall Hockeys imponerande suddenviktoria över ett slött och dåligt Leksand utan även ägnat åt oss en beskärd del av lokal klasscurling.
Det har det under kvällen också skrivits om. Det har skrivits på ett sådant sätt att imorgon kommer bli en av de dagar då jag bara slår upp ST på morgonkvisten. Har jag gjort ett väldigt stort fel - vilket inte alls är ens lite otroligt - så vill jag inte få det bekräftat.
Då svävar jag mycket hellre i ovisshet.
Under arbetsdagen har vi också hunnit slängt iväg ytterligare pengar på spel och dobbel. Vi slängde dessutom iväg slantarna på ett väldigt äckligt lag - vilket får ses som ännu förhatligare.
Nu blev vi alltså inte ens lite glad när vi kommer hem från Gärde och får 2-0 Liverpool kastat i ansiktet på oss. Ett resultat som fått mig att slå en mental frivolt vanligtvis. Men inte när man varit inne och rört United moneyline till 1,80.
Jag tror jag var noll-procentig i helgen när det kommer till spel. Fördelat på en fem-sex spel. Dessutom fick jag förtroende av familjen, släkten samt en vänfamilj att leverera på V75 i lördags.
Och hade jag bara inte plockat bort Roach precis innan jag lämnade in systemet så... hade jag haft fyra rätt. Wey.
Medan en annan sitter på Gärdehov och ondgör sig över de sms-rapporter som berättar om 1-0 Liverpool får ett samtal från en viss Patrik Näsberg på redaktionen.
Denne medrigg, som föddes med silversked i mungipan och en redigeringshandbok i näven, ringer och berättar att han prickat in Dagens Dubbel till timida 83 gånger stekoset.
Hade han inte bjudit bort Zvetlana Boko till 15 gånger till undertecknad härom veckan hade jag nästan kunnat bli lite förnärmad av samtalet.
Giffarna fortsätter utvecklas i rätt riktning. I fjolårets säsongsavslutning föll man genant nog med hela 6-0 borta mot Malmö FF. I år klarade man sig undan med godkända 5-2 i baken mot Landskrona BoIS vilket får ses som en klar förbättring.
Timrå IK knep till slut en pinne hemma mot HV71. Martin Sonnenberg åkte i samma sekvens som han spelade fram till 3-3-målet på en 2+2-utvisning för att han huggt fram blodvite på en motståndare med sin klubba.
Det låter relativt osannolikt att en spelare som åker ut i en sekvens samtidigt, efter själva utvisningssituationen, kan få spela fram till ett kvitteringsmål.
Det logiska i beslutet?
Att undertecknad sitter med HV till 2,20 och förlorar pengar.
Melissa Horns nya känns som gjord för en dag som idag, när man ställer tillbaks klockorna för att locka fram det där kolmörka redan vid tresnåret på eftermiddagen.
Fantastiskt lugn och vacker skiva som gjord för mörka och kalla höstkvällar.
Samtidigt växer Krunegårds båda skivor. De dåliga spåren är fortfarande dåliga. Det är synd. Men de bra låtarna blir bara bättre och bättre, som väntat när man talar musik från textgenier.
Dystra utsikter är kanske ett av de båda skivornas bästa spår - men det visste vi ju redan för flera år sedan?
Eller har gemene man inte hört Long Beach?
Imorgon blir det redigeringsövning hela dagen i skolbänken vilket gör att vi missar a-lagsträningen. Ska dock försöka lyckas boka in en heldag på GIF-kansliet för diverse reportageskrivning under veckan. Dessutom ska Urban få höra ett och annat om inte min årslön - lite mindre än en hundradel av vad en välavlönad a-lagsspelare tjänar på samma period - dyker upp på mitt konto under morgondagen.
Det går inge bra nu,
varken i kärlek eller i spel.
Nej, inget går min väg just nu.
Och allra minst du.
betfairnotis,
Det är inom tennisen som den misstänkt uppgjorda matchen idag ska komma att spelas.
Misstankarna gäller matchen mellan Pirkt Ferrer och Ola Nalbandian som går av stapeln klockan 12:00 idag lördag svensk tid.
Anledningarna till misstankarna är att oddsen på matchen störtdykit på ett misstänkt sätt på oddsbörsen Betfair.
När den här artikeln skrivs ger setsiffrorna 6-0, 6-0 till Pirkt Ferrer oddset 1,01 tillbaka till spelaren.
- Det ser väldigt misstänkt ut i en match mellan två glada amatörer, säger Phil Douglas, riskövervakare på Betfair.
Vid elvasnåret i lördags förmiddag hade iögonfallande stora belopp spelats på just 6-0, 6-0 till 1,01.
En känd storspelare, som vill vara anonym, säger sig dock ha lagt spelet på helt lagliga grunder.
- Det är enkelt. Pirkt Ferrer har en mycket starkare backhand, är mycket rörligare i sitt spel och framför allt var han inte ut igår utan satt hemma och filade på trav. Det är den enskilt största faktorn till att oddsen har sjunkit som de gjort, säger storspelaren.
Jan Majlard, spel- och dobbelbladet.
lika som bär,
Men det här är inte min lika-som-bär. Jag har aldrig sett någon som helst likhet mellan dessa två individer. Men gemene Sundsvallsbo tycker tydligen annorlunda. Jag vet inte om Sinan Akdag har anställt de människor som hävdar att han är lik Vince i Entourage.
De kanske är släktingar som hävdar.
Men kalla fakta är dessa: folk på krogen har hävdat att Sinan Akdag är lik Vince i Entourage. Detta hände på Stadshuset i min närvaro. Jag blev väldigt upprörd då jag inte alls håller med ens för ett öre.
Jag visste - som en första av många anledningar - att Vince i Entourage har blåa ögon.
Jag frågade därför nästa dam - enligt den ärlige Sinan en oattraktiv dam med krokig näsa - följande: "vilken färg har den här killens ögon?"
Hon svarar, and I quote; "bruna, men han ser ut som han i Entourage".
Nu måste det redas ut, en gång för alla innan Akdags ende svävar iväg på något sorts medriggsmoln (vilket han i och för sig redan borde vara ivägsvävad på - igen):
Är dessa två människor lika?
Sinan Akdag? Vince i Entourage?
Ni får vara hur anonyma ni vill. Svara bara:
Ja eller Nej?
Lyssnar på en inspelad konsert,
inte fan låter jag sådär.
Lika ostämd som min gitarr,
att dricka sprit tar udden av allt.
premium, här vare, här vare premium,
Då var det gjort.
99 kronor i månaden är billigt för att...
... stödja en av de bästa uppfinningarna för musik på lång tid.
... kunna spela klassmusik även när internetuppkopplingen ligger nere. Och såväl gud som Com Hem ska veta att det uppkopplingshaveri inträffar allt för ofta.
Men framför allt är 99 kronor i månaden billigt för att...
... slippa att var tionde minut bli uppdaterad om att Basshunter fortfarande lever och verkar i vårt avlånga land.
Jag är väldigt nöjd med mitt köp. Det känns så fel att tonerna från Melissa Horns nya skiva ska behöva beblandas med Basshunters pubertala onlinestämma.
Jag hoppas att å Melissa Horns vägnar att de aldrig någonsin möts i verkligheten. Nu slipper de även mötas på Spotify.
Det var på tiden.
Jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken, men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans, och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?
tävlingen avslutad,
Tack vare tävlingen kan vi åtminstone konstatera att huvudbonaden i fråga är en basker. Något som borde bringa klarhet även för de som in i döden vägrar att kalla sina egna liknande huvudbonader för baskrar utan väljer att benämna de som kepsar (läs Sundströms andre).
Nåväl, tävlingen avslutad och vi slutade precis bakom jofama.blogg.se.
1. jofama.blogg.se 6296 kommentarer.
2. pirkt.blogg.se 5 kommentarer, varav en ofrivillig trippelpost.
Jag ser mig i spegeln,
det är en dålig dag.
Är det honom jag känner,
är det han som är jag?
all day and all of the night,
Ikväll smäller det. Då avgörs tävlingen om Johan Martinssons omåttligt populära huvudbonad.
jofama.blogg.se nådde ungefär 6000 kommentarer på sin tävling.
Tack vare en trippelpost från en solariefull Bosse Pettersson har vi nått 4.
Jag räknar kallt med att medan jag flanerar stadens gator och torg i jakt på en bättre jacka och ett par bättre vinterskor så ramlar det in 5996 inlägg i tävlingen.
I dagsläget skulle jag säga att Bosse Pettersson leder klart, mycket tack vare en länk till denna klassbild: 
Hade jag varit Johan Martinsson i dagsläget hade jag omgående försökt fått tillbaka min olovligen utauktionerade huvudbonad.
Annars ser det i dagsläget ut som att pirkt.blogg.se måste försöka nå Bosse Pettersson nere i Ultra Tan:s lokaler i Enköping för att a) be om tips på hur man får en frisk och sund solbränna och b) dela ut en basker.
Nu ska jag leta igenom alla stans klädbutiker värda namnet för att försöka finna något bra inför vintern.
Efter de tjugo minuterna vänder jag nog hem igen.
What's the use in trying?
I just can't make my dreams come true.
What's significant about them?
They all included you.
sammet,
Redaktionsuppgift i skolan i dag. Det var så obotligt stressigt, ointressant och seminördigt att det enda kunde tänka och fokusera på var den lediga dagen som stundade imorgon fredag.
Det var som att bli avrunkad mentalt av en damhand klädd i den vackraste sammetshandske för en människa som sovit mindre de senaste dagarna än en överarbetad barnarbetare i Burkina Faso som glömt att skriva in sig hos facket.
Nu överdrev jag. Det finns väl ändå inga barnarbetare i Burkina Faso som glömt att skriva in sig och lära sig arbetsgivarens stränga fackrättsliga skyldigheter.
Tack vare den lediga dagen imorgon blev torsdagen som en liten minifredag för mig personligen. Det blev därför hyrfilm, popcorn och Kiviks äppeldryck. En hemmakväll värdig en fredag. En hemmakväll som säger "jag är nitton år men sitter fortfarande hemma i mitt föräldrahem och läskar pärondryck på fredagskvällarna".
Lite som denna klassiska dialog i Scrubs mellan den ockercoole Colin Farrell och de aningen mindre coola J.D. och Turk. Jag får förstås spela Farrell de två läkarna.
Farrell: Enough about me. What about you lads, you know, saving lives here all day every day? Out at night, givin' out a lash, tearin' it up? You do go out at night, don't ya?
J.D.: We tear it.
Turk: And-and-and sometimes lash, but with the hours we work, it's...
J.D.: It's less tearing and more folding.
Turk: Right.
J.D.: Gently folding.
Turk: Yeah.
Så känns det, ungefär.
... samtidigt känns det väldigt mycket Gnåddlarn att referera till speciella dialoger i speciella scener i speciella teveprogram.
Ändring ska det dock bli på lördag då det i firande av lönehelgen förhoppningsvis ska kunna bokas någon bättre relaxavdelning innan man beger sig ut på stan nattetid.
Vad onödigt att skriva stan, som att det fanns ett antal ställen att välja mellan väl nere. Stadshuset blir det. Lita på det.
Vilken hyrfilm som sågs, undrar ni?
Jo, ingen mindre än Gran Torino med den gamle, den fule och den ende Clint Eastwood. Jag vet inte om det var tänkt att det skulle vara en a) rolig och b) småsorglig men lite tänkvärd film. Så blev fördelningen i alla fall hemma hos undertecknad då "Clintans" alla grymtningar kändes lite... övergrymtande.
Sedan fick man lära sig ett antal nya fördomsfulla ord mot kineser gulingar. Såsom snedögon, fiskansikten och riskokare. Det var roligt.
"Gooks" låter om möjligt ännu mer fördomsfullt och roligt än den svenska varianten gulingar. Termen "japsare" kom dock aldrig upp.
Nåväl, ledigt imorgon och jag ska sova så länge, så länge att det till slut nästan måste bli hälsofarligt.
Jag vill spränga mitt alfabet
Högt i skyn
Sväva fritt över Bullerbyn
Jag kommer från
på gitarr... hurricaaaaaaane giilbert,
Men vi är inte den som är etta, tvåa eller ens fyrtiofyra på bollen musikmässigt. Vi fann exempelvis att det gamla brittiska 60-talsbandet The Kinks var fantastiskt bra så sent som... i måndags.
Men googla, det kan vi något så när hyggligt. Så förhoppningsvis kan detta inlägg kanske vara till någon glädje för någon annan lätt efterbliven själ.
Vår allas Hurricane Gilbert släpper den 28 december nämligen sin första soloplatta.
Här berättar Hurricane själv lite om släppet.
Här ska ni kunna lyssna på Hurricanes första singel. Jag kan det inte och det grämer mig oerhört, men det ska funka. Egentligen.
Här kan ni se, och höra lite, om Hurricanes kommande solosläpp.
Här nedan kan ni se Hurricane skråla live framför en undermålig videokameraman. Lite småtrist att den enda vettiga video jag kan hitta är på när Hurricane spelar en Hellströmlåt - förstås översatt till engelska.
Evert Taube heter den svenska versionen, så jag antar att den engelska bör uttalas "Iivurt Toobe".
Varför gör jag så mycket reklam reklam för Hurricanes soloskiva, som inte ens är här än på två månader?
Varför kallar jag honom Hurricane och inte Daniel Gilbert?
Jo, för att Hurricane och jag, och för all del Håkan Hellström, är så här tighta till vardags och inte bara en blötare kväll på Gatufesten 2008.
Hö hö hö.
Nej, men jag tycker det ska bli intressant. Mycket intressant.
Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig
Alla talar om dig, Hurricane, åh Hurricane
En dag försvann fru Hurricane
Hon lämnade ett hål och båda barnen
Jag tror du grät och sa:
"Först skratten
Sen dom där tårarna"
Har någon sett till Hurricane?
Du har betalat din skuld för att klara dig
Och hur i hela världen skulle nån kunna sätta kedjor på en
Hurricane?
bosse p,
Jag hade gärna ägnat ett inlägg åt hur gammalt, åldersstiget och trött AC Milan är.
Men det kan jag ju inte, inte efter 2-3 hemma.
Jag skulle vilja skriva att Pirlo, Seedorf, Ambrosini och Ronaldinho förmodligen är en av Champions Leagues allra sämsta mittfältskvartetter.
Det kan jag ju inte, inte efter 2-3 hemma.
Jag skulle vilja skriva att Lassana Diarra, kallad "Den svarte Martin Brännström", är världens bästa defensiva innermittfältare.
Det kan jag ju inte, inte efter 2-3 hemma.
Jag skulle vilja slå fast i marmor att Iker Casillas är världens bästa målvakt.
Det kan jag ju inte, inte efter två - tre med det bortdömda hörnmålet - tavlor.
Vad kan jag egentligen skriva?
Jo, att vi har fått ett journalistiskt dilemma inför vår fortsatta karriär.
Då GIF Sundsvall har tre anställda sportchefer - bland annat Christian Hansson som är sportchef för barn och ungdom - hur ska man då benämna de tre olika?
" Vi håller på med att se över inför nästa säsong, säger Cain Dotson, sportchef för vuxna i GIF Sundsvall"?
"Martin Sonnenberg kommer tillföra mycket, säger Timrå IK:s vuxensportchef Stefan Lindqvist"?
Vad säger TT-språket?
Jag tycker det var väldigt underhållande att se på Viasat Fotbolls sändningar idag. För en kort stund, några sekunder, blev det väldigt tydligt att allt inte är frid och fröjd mellan de fyra studiomedlemmarna.
Problemet skulle jag lokalisera som Bosse Pettersson.
Någon som såg när det blev alldeles tyst efter att Bosse förklarat att han inte höll med Ola Anderssons utläggning? Den om att Nani och Ronaldo kom till United i samma skede i deras karriärer - de gjorde mycket överstegare, dribblade och fintade en massa men väldigt lite rena målchanser för laget. Att Ronaldo lämnade det stadiet, blev effektivare och förvandlades till en av världens bästa spelare medan Nani har varit fast i det stadiet sedan han kom till klubben.
Bosse skrattade överlägset och sa att "det där håller jag inte med om" och att "Nani har ju varit i klubben i tre år utan att förbättra sig".
"Ja, men det är ju precis det jag menar. Han har inte utvecklats i den takt han behövt", kontrar Ola.
"Man måste ta till sig av instruktionerna. Jag håller inte alls med", skrattar Bosse fram och det är vid det här laget bara han som vet vad han menar och varför han fortfarande är överlägsen och skrattar.
Det blir tyst. Inte ens Ola Wenström skrattar. Istället är det Andersson som stirrar ner Bosse under två sekunders tystnad innan han lite beskt lägger fram den uppenbara frågan "vad är det du inte håller med om?".
Det blir lätt obehagligt innan Sladjan fläker sig in som medlare och försöker hitta på något som Bosse kan ha menat. Bosse skrattar igen och håller med. Producenten skyndar in i nya matchbilder från någon av kvällens matcher.
Det var de enda fyra-fem kritiska sekunder en Ola Wenström-styrd sändning någonsin innehållit så länge jag kan minnas. Det var befriande att se. Att inte ens TV6-världen är så pass fläckfri som Ola W med sina ständiga Pepsodentléenden vill påskina.
Sladjan, vad gör han i rutan? "Noterbart är att Juventus vann skotten med 14-7 och att skotten på mål var 7-5". Okej, Sladjan. Bjud oss gärna på fler inflikningar om helt ointressanta fakta. Håll sedan ett uselt och totalt ointressant extraprogram - "Sladjans röst i natten" - efter att de ordinarie studiosändningarna slutat och Bosse gått hem för att smörja in sig i smör och lägga sig i sitt nybyggda hemsolarium.
Jag har suttit för länge för alla små begrepp blir svåra att hålla isär.
Jag har suttit för länge för allt som är kvar här är ett fotografi.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
cookalong for dummies,
Jag tror det var en lagom nivå att börja denna programserie på. Men nu, ärade läsare, är det dags att öka svårighetsgraden, och det markant. Vi kommer introducera nya köksredskap, skifta från mellanmål till varmrätt samt använda omdiskuterade elektrovågsmaskiner.
Jag vet inte om det här programmet är ett för stort svårighetssteg att bemästra, ni får tycka till i kommentarsfältet om ni har svårigheter med att följa med.
Cookalong for dummies - med Majlards ende son
För att hänga med i programmet rekommenderar jag att du besöker www.recept.nu. Där finns en lista över samtliga ingridienser som används i programmet.
Under en av mina långa och krävande skoldagar behöver man en lunch man kan stå sig på ett bra tag. Följ med i tolv enkla steg så sitter du och strax framför köksbordet med en rykande het varmrätt serverad.
Steg 1: Ta fram en kastrull av större format. Lyft bort locket. Vrid på din köksvattenkran så att den sprutar kallt vatten i en strid ström. Känn efter med fingret när vattnet är kallt. Ta därefter tag i kastrullens öron på båda sidor och håll den under vattenkranen. Spola vattnet på fullt reglage innan kastrullen är fylld till fem sjättedelar. Lyft därefter bort kastrullen från vattenstrålen eller slå helt sonika av vattenstrålen. Det finns otaliga teorier om vilken av de två sistnämnda teorierna som är bäst - men här på Cookalong med Majlards ende låter vi dig som tittare välja själv. Lyft bort kastrullen eller stäng av vattenstrålen - valet är ditt.
Varning: Håll inte fingrarna under rinnande kallvatten under en längre tid. Det kan i värsta fall leda till att fingertopparna blir kalla och kylslagna under ett tiotal sekunder.
Svårighetsgrad: Medel.
Steg 2: Här introducerar vi ett nytt köksredskap, ett som inte användes vid framställandet av förra veckans blandsylt. Detta köksredskap, som illustreras på bilden, är spisen - en väldigt vital del av det moderna köket.
Ställ din nu med vatten fyllda kastrull på den spisplatta du vill värma upp. Vrid därefter spisen till den värme du eftersträvar - i det här fallet illustreras valet "P" som på exempelspisen står för "power". Power är engelska för kraft vilket betyder att spiserhällen värms upp med stor kraft vilket medför att den blir varm väldigt snabbt. Din spis kanske saknar ett vridreglage där "P" finns med. Vrid då till den högsta siffra du kan finna, i många fall en nia, och stanna reglaget där.
Varning: Känn inte efter på den valda plattan om den blir varm eller inte. Detta kan orsaka första klassens brännskada. Det brukar gå att lita på att plattan blir varm i sinom tid. Litar du inte på plattans uppvärmning och prompt måste känna efter, låt då istället ett husdjur - förslagsvis ett lätt fågelfä av undulatstorlek - stillsamt spatsera på den valda plattan. Konsten med denna gamla avkännarteknik är i vilket läge det är dags att förvisa undulaten från plattan. Oftast ger undulatens ben ifrån sig ett lätt sjudande orangeskimrande sken då plattan börjar bli riktigt varm - vilket signalerar att det är dags att plocka bort undulaten.
Svårighetsgrad: Mycket svår.
Steg 3: Medan vattnet i kastrullen kokar; häll över två till tre teskedar salt i vattnet. Teskeden är enkelt att förväxla med det förrädiska kryddmåttet. En liten tumregel att bära med sig är att kryddmåttet är litet och teskeden bra mycket större.
Varning: Pass upp för kokande vatten som har en tendens att vara oberäkneligt. Är du inte uppmärksam kan kokande vatten sprätta upp på din saltspridande hand. Detta kan orsaka första klassens brännskada och är mycket farligt.
Det är därför yrket som pastasaltare är ett av de mer välbetalda och respekterade på de finare stjärnrestaurangerna.
Svårighetsgrad: Svår.
Steg 4: Tillsätt en rejäl näve spaghetti och övervaka sedan vattnet medan det sjuder på kokplattan. Ställ ett tidtagarur på sju eller åtta minuter. Vill du ha din pasta al dente, det vill säga tuggmotståndskraftig, väljer du den kortare koktiden. Om du känner att du har gott om tid och inte behöver titta till teven på dig kan du röra om i kastrullen för att inte spaghettin ska klumpa sig. För att ha tid till omrörning är det därför lämpligt att lägga själva matlagningen under en teveprogramfri timme. Laga inte mat på kvällen, då kan du missa såväl Seinfeld som Simpson och Family Guy.
Varning: Om du har tid över och känner för att röra om, gör detta i första hand med en pastagaffel som återfinns i någon av de övre lådorna. Bara ifall alla pastagafflar är förlagda, i diskmaskinen eller undermåliga är det brukligt att istället röra om i kokvattnet med underarmens baksida. Detta kan dock, i extrema otursfall, leda till andra gradens brännskada. Försök därför använda dig av en pastagaffel vid omrörning.
Svårighetsgrad: Medel.
Steg 5: Efter sju till åtta minuter, när klockan ljuder; slå av plattan genom att vrida reglaget tillbaka till noll. Plattan svalnar då allt eftersom.
Varning: Nymodiga spisar har ofta något slags signalement om plattan fortfarande är varm eller ej. På en äldre spis saknas denna funktion. Försök för den delen inte själv känna av med handflatan om spisplattan är varm eller inte - detta kan orsaka första klassens brännskada. Låt då istället ett husdjur - förslagsvis en ung dräktig tamiller - sätta sig på plattan för en stund. Ger tamillern ifrån sig ett brunstigt hanläte samtidigt som det börjar sprätta i benen hos den lille krabaten bör du omgående plocka bort denne från kokplattan då den i detta fall fortfarande är varm.
Svårighetsgrad: Medel.
Steg 6: Förflytta kastrullen till diskhon. Där viker du försiktigt kastrullen framåt för att stillsamt låta det kokande vattnet skvala ur genom den små mynningarna på kastrullens ena sida. Rikta mynningarna ner i diskhon för att undvika a) vattenskador och b) brännskador. Häll ut allt vatten ur kastrullen genom att vända den upp och ner till slut.
Har du inte en kastrull med inbyggt durkslag härstammar du förmodligen från valfritt u-land. Då kan du följaktligen inte ha genomfört de föregående stegen innefattande för dig främmande ting som spis, rent vatten och pasta. Du kan med andra ord sluta läsa ifall du inte har tillgång till en kastrull med inbyggda durkslag.
Varning: Försök under inga omständigheter dig på denna manöver med ett simpelt durkslag. Detta är en väldigt farlig manöver som med största sannolikhet kommer orsaka första gradens brännskador på även den mest vane matlagare.
Svårighetsgrad: Lätt.
Steg 7: Ta fram en väl avvägd portion av Ghamils köttgryta ur kylen. Denna ska du, i enlighet med de recept som går att finna på Recept.nu, ha avhämtat på Norrporten Arena någon gång den senaste månaden för att därpå ha kylt ner den.
Vänd därpå på den bytta Ghamils köttgryta ligger i, håll den över en vardagstallrik och slå upprepade gånger byttan mot vardagsporslinet.
Detta torde medföra att köttgryteklumpen bildar en aptitlig klump på tallriken - precis som på bilden. Tänk på det gamla ordspråket att man också äter med ögat. Försök därför att få köttgrytan att se lika aptitlig ut på bilden.
Svårighetsgrad: Lätt.
Steg 8: Öppna familjens microvågsugn och placera köttgrytetallriken centralt på den snurrande glasskivan.
Svårighetsgrad: Lätt.
Steg 9: Ställ in microvågsugnens timer på i runda slängar två minuter. Ta därefter tre rejäla steg bakåt, bort från microvågsugnen och vänta.
Varning: Otaliga är de forskare som forskat på mikrovågsugnens påstådda hälsofarlighet. Den påstås kunna sprida luftburen cancer eller dylikt, jag har inte orkat ögna igenom allt, och det är inget man vill dra på sig över en köttgryta med spaghetti. Stå därför inte för nära microvågsugnen under själva uppvärmningen utan ta ett par säkerhetssteg bakåt.
Avståndet på bilden ovan är alldeles för kort och kan leda till magnetisering av hela hjärnloben.
Svårighetsgrad: Mycket svårt.
Steg 10: Rigla ett snöre av olivolja över din färdigkokade spaghetti. Skaka därpå kastrullen för att oljan ska spridas runt bland spaghettin.
Svårighetsgrad: Mycket lätt.
Steg 11: Ställ i ordning för en vardagslunch. Välj bort finglas samt finbestick och ta istället fram ett vanligt vardagsglas samt ett par inätna vardagsbestick.
Till måltidsdryck bör det serveras Coops äppeljuice. Ta gärna fram en brödkorg för att ännu höja lunchupplevelsen ytterligare.
Varning: Ifall du serverar dig själv en brödbit bör du också servera smör till. Var då försiktig med att ta ett för lättsaltat smör. Det är inte gott. Ser du att Bregottbyttan i kylskåpet för dagen är grön, välj då bort hela brödätningsprocessen. Den gröna byttan innebär att smöret är normalsaltat.
Röd bytta ska det vara för att brödätningen ska ge mervärde under lunchen.
Svårighetsgrad: Medel.
Steg 12: Fläk försiktigt över den oljiga spaghettin över den via micron tillredda köttgrytan.
Svårighetsgrad: Mycket lätt.
Du ska nu, om du följt de tolv undervisande stegen, ha serverat dig själv en i sanning bättre lunch.
Vi har i det här hissnande avsnittet introducerat en av köksområdets allra farligaste redskap och tillrett oss en varmrätt - en process som mig veterligen alltid varit avsedd enbart för vuxna människor.
Frågan är: hängde ni med? Eller ska vi återvända till isvatten och syltblandad fil?
tävling,
Tävlingar med tillhörande eftertraktade priser is the way to go bloggmässigt.
Därför anordnas pirkt.blogg.se:s första tävling ikväll där ni kan vinna Johan Martinssons otroligt populära basker.
Den vackra baskern som Johan Martinsson glömt hos undertecknad en blötare septemberkväll finns bara i svart och vinnaren får själv välja färg och form bland alla de baskrar som syns tillgängliga på bordsbilden nedan.
Här nedan ses baskern i dess rätta element:
Johan Martinsson visar att baskern fungerar såväl till vardags som till fest samt till flygresa. Matchas med fördel till glatt humör, svartblå-randig tröja, luftfylld nackkudde samt en av två hörlurar i öronen.
Tävlingens uppgift: Den som på bästa sätt ger en förklaring huruvida huvudbonaden på bilden är en basker eller en keps vinner... objektet.
Tävlingen är öppen för alla. *
* = Eftersom tävlingsledaren själv inte äger mössan räcker det med en kommentar från ägaren för att han vid första bästa tillfälle ska få tillbaka baskern.
Tävlingen avslutas på fredag 23 oktober klockan 18.00. Samma tid som jofama.blogg.se avslutar sin tävling, vi får helt sonika se om vi hinner ifatt kommentarsmässigt fram tills dess.
I'm not the boy I used to be,
this town has got the youth of me
All the eyes turn hollow
from the work of sorrow
aah, det är så man gör...
Den har gått från ett genomsnitt på en kommentar per dag de senaste veckorna till att förra inlägget inkassera - knappa 4400 stycken.
Varför? Jo, för att de lottar ut en skinnjacka.
Det är alltså så man ökar sina kommentarer med 440 000 procent över en natt?
I och för sig skulle det för oss inte innebära ett smack, eftersom 0 gånger 4400 fortfarande är 0, enligt "F:ets" senaste rön.
Nu: iväg mot Sheriffmöte!
Du, du e du e för fin. Du e, du e - Du e för fin för det trash du gillar,
Varför ska du kasta pärlor åt svin?
division three mid north land, bloody hell,
Jag vet inte riktigt vilka som är mina alternativ - förutom att Selånger var "de första" att anmäla sitt intresse ikväll då Conny ringde.
Jag skriver inte "de första" för att jag tror att det kommer fler intressenter, utan för att det låter väldigt bra att skriva.
Nåväl, någorlunda intressant ska det väl förhoppningsvis bli och lite klarhet ska det väl förhoppningsvis bringa.
Apropå CL så kändes väl de 37 gånger som gick att hitta på Rubinseger borta mot Barca idag som ett underodds.
Klonk-Basse däremot hade satt en hundring på 1-2 och Karadeniz som sista målskytt till 2100 gånger pengarna. Basse meddelade detta över MSN följt av en ensam :)-smiley. Bara ännu en dag i Klonk-Basses medriggade liv.
Rangers, som vi har spelat vidare från gruppen till knappa fem gånger pengarna, ser väldigt heta ut. Jag hade i dagsläget hellre kunnat investera i ett par solida kardborreskor inför vintern än att lägga åtskilliga slantar på ett stolt självmålande lag.
Vi såg första halvlek i Pool-Lyon och andra halvlek av Barca-Rubin. Jag hade helst stannat kvar på sexan och sändningarna från Anfield. Inte bara för att det var kanske kvällens på förhand bästa match - utan även för att Bosse Pettersson kommenterade spektaklet.
"Att nickarna allt som oftast går mitt på målvakten - det är något vi måste klura ut inom fotbollen", sa Bosse efter att Fabio Aurelios nick från nära håll reflexräddats av den gamle FM-buggmålvakten Hugo Lloris.
Så här ser Bosse Petterssons inofficiella ranking av den framtida fotbollens största problem ut:
1. Få bukt med problemet att nickarna från nära håll går mitt på målvakten så att de kan reflexrädda.
2. Informera allmänheten om att man faktiskt nu har åtgärdat problemet med mitt-på-målvakten-nickarna.
3. Ta hand om rasismen på läktarna.
4. Motarbeta läktarvåldet och huliganismen.
Typ så.
... och nej, Klonk-Basse klonkade inget idag. Det var ett skämt. Han påstår sig inte ha haft 1-2 Karadeniz, men det kan ju vara så att han bara förlagt kupongen. Den dyker nog upp.
God natt.
Sara är en sol-och-vårare, det är vår minsta gemensamma nämnare
Vi borde va det perfekta paret
Om det är sant att minus minus blir plus
primetime,
Men det fick vi så klart.
En smärre luftvägskattarr hade vi ådragit oss. Det lät ondare än det var. Det var så pass snällt att man inte kunde behandla det med antibiotika men väl träna under tiden man tog hostmedicin mot det.
Och tränade we did. Inte med a-laget som fem andra Medskogsspelare, utan med gamla goda Medskogs.
Bara det att det inte var gamla goda Medskogs. Det var Majlard, Broman, Larssa, Qviberg, Granit, Gurra och Stenberg. Och sen ytterligare tjugo spelare från juniorlaget.
Det var med andra ord ingen bedrift att spela hyggligt solidt och relativt hårdfört mittbacksspel idag.
Vad skiljer Majlards ende från andra hårdföra mittbackar över hela världen, undrar ni?
Spelar han extra tufft?
Spelar han extra flärdfullt?
Spelar han med extra stor spelförståelse?
Nej, nej och åter nej.
Det som skiljer undertecknad från all världens andra hårdföra mittbackar är att han åker hem i bilen till tonerna av Håkan Hellströms briljanta "För sent för edelweiss"-skiva. När så bilturen är slut och han står utanför sitt hus och borde kliva ur bilen - då kan han inte riktigt det. Den fantastiska biten "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" är nämligen bara till hälften färdigspelad.
Majlard sitter då helt sonika kvar i bilen och sjunger och lyssnar klart på låten. Sedan går han in.
Jag tror jag är den enda hårdföra mittbacken i västvärlden som gör något dylikt. Det kanske är därför jag spelar i Division III Mellersta Norrland också.
Eller så beror det på att jag varit sjuk åttiofem procent av min vakna tid de senaste två åren. Vi fick till slut en remiss till sjukhuset för provtagning angående eventuella allergier.
Imorgon kommer ett nytt, efterlängtat avsnitt av succéserien Cookalong med Majlards ende. Gå in på www.recept.nu så att ni är förberedda framför köksdatorn.
Du har vart ihop med Leonardo DiCaprio.
Du har vart med Joaquin Phoenix i Hollywood.
Du har bott med Jaggers dotter i Mexiko.
Ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig
godkänd,
Skönt att höra att den välförtjänta fruktkorgen är på väg. När väl en sådan tråddragare som "Lillis" informeras så lär det inte dröja länge innan den dyker upp utanför dörren.
Några synpunkter på den kommande korgen:
Den bör innehålla...
... ett antal granatäpplen.
... några päron.
... dagsfärska vindruvor.
... en och annan kiwi.
... ett knippe bananer. Inte gröna, inte bruna - gula.
... två röda äpplen.
... flertalet mandariner.
Den bör inte innehålla...
... några apelsiner.
... fallfrukt.
Så, då var det utrett. Jag anser detta viktigt nu när GIF Sundsvall stannar i Superettan vilket säkerligen innebär att utbetalning av löner till Division III-spelare prioriteras bort. Då jag inte lär se röken av några femhundra kronor i månaden så borde jag i alla fall kunna kvittera ut en fruktkorg i lön för ett års slit.
I övrigt kan vi konstatera att vi fick godkänt på karriärens första tenta - Journalistikens grunder.
Betyget, ett B, låter sämre än vad det är. A, B, C, D, E är alla godkända betyg, F är underkänt.
Hade lärarna rättat så pass snällt som fjolårets ettor hade försäkrat att de skulle så hade vi dock alldeles säkert legat på ett A. Jag kan tycka att de var ganska hårda.
B - det låter ju förjävla dåligt.
Men men, vi klarade det hela vilket kommer vara det viktiga i tre år framöver.
Cecilia Frode var ett frejdigt inslag i Roast på Berns. Ett under att hon inte klipptes bort.
"Det enda som är konstigare än Cecilia Frode är väl... att Cecilia Frode är här ikväll" summerade väl upp det hela rätt bra.
Cruel town, it's a cruel town.
Cold people, cruel town.
fruktkorg,
Det är inte roligt. Kanske för att jag är särdeles medioker. Hade man behärskat det hela hade det ju faktiskt kunnat vara ganska kul.
Skolan började klockan 8.15 imorse. Bara det borde bryta mot några människorättslagar.
Skolan slutar klockan 18 ikväll. Där har vi ett definitivt brott mot åtskilliga människorättslagar.
Nåväl, vad jag tänkte säga innan jag skyndar till lunch hos Ghamil är att jag kollade posten imorse. Läste igenom de båda tidningarna där Dagbladet körde över ST i matchbevakningen, bläddrade bland reklam och blev besviken.
Inte heller idag hade de skickat den. Fruktkorgen med det tillhörande tackbrevet från IFK Sundsvall.
Det var jag, Erik Löfgren, som fick igång Sergio Hinestrozas målskytte, en viktig faktor till att IFK idag är ett Division II-lag.
Det var jag som gav honom chansen att bättra på sitt självförtroende genom att medvetet snubbla fram honom till dubbla frilägen. Det var jag som stärkte honom till att senare även avgöra mot Division II-lag.
Jag får fortsätta vänta. Men den måste ju komma?
Dom som skulle vara fredssymboler skiter på perrongen och jag förstår,
jag skulle själv gjort samma sak om jag kunde flyga härifrån.
lika som bär,
Crazy Frog? Edwin Phiri?
Jag vet mycket väl att Crazy Frog är något längre, men i övrigt är likheten slående. Edwin Phiri, detta zambiska kraftpaket. Han är så kompakt att muskelsenorna i baksida lår är för korta för att kunna stå rätt upp och ner och kunna slappna av. Istället skuttar han omkring ständigt omkring med lätt böjda ben - precis som sin jämlike Crazy Frog. Vidare ser vi samma kraftiga underbett, ett sånt som har tagit livet av många i en stående dusch, samt samma spjuveraktiga uppsyn.
Starka är de också, på olika plan. Crazy Frog är stark mentalt som orkar stå ut med att vara en hatad och ouppskattad person genom sina oerhört störande reklamfilmer. Det tar Crazy Frog.
Edwin Phiri är stark på det fysiska planet. När Edwin karaktäristiskt stormar fram längs högerflanken så räcker det inte för Daniel Sliper att lägga hela armen runt zambierns nacke för att vrida ner honom, utan han måste samtidigt med sin lediga högerfot fälla krokben för honom. Det tar Phiri. Han ställer sig upp och - inte joggar - skuttar spjuveraktigt tillbaka till sin ursprungsposition.
En ypperlig liknelse som vi tackar ingen mindre än Lagrélls ende för.
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Lev med det.
gif sundsvall - ljungskile sk 0-3 (0-2),
Han kom som ett yrväder en juniafton med för stora fötter till för smala vader.
Under en period på några veckor i somras lyckades han få mig att tro på att GIF Sundsvall anno 2009 var ett lag för den högsta serien.
I två månader har jag förstått att jag blev grundligt lurad.
Igår blev det klart. Pinsamt klart att GIF Sundsvall inte har något i den högsta serien att göra.
Det har ju varit klart rent spelmässigt och rent truppmässigt en längre tid nu. Igår blev det också i stort sett klart även poängmässigt. På papperet, så att säga.
Den 20 augusti spelade GIF Sundsvall 1-1 mot seriesuveränen Mjällby hemma på plastgräset. Det var i mina ögon den sista glimten av något som - med väldigt snälla ögon - kunde ha skulpterats till något som kanske var värt en allsvensk plats.
Det är i princip två månader sedan. Sedan dess har GIF på hemmaplan varit det sämre laget mot Ängelholm trots 4-1-seger, det knappt bättre laget mot ett mediokert Sirius, förlorat rättvist mot Åtvidaberg, vänt i slutminuterna mot Syrianska efter uselt spel samt förlorat relativt rättvist mot Väsby.
Av två månaders hemmafotboll har man inte ens med den mest positiva av inställningar kunnat lämna IP nöjd och belåten.
Det har varit krampaktigt. Dåligt spel. Inget tempo. Inga idéer.
Sen kom gårdagens drabbning. Sedan kom Ljungskile hemma den 18 oktober 2009.
Det var de senaste två månadernas alla små tendenser samlade under lupp. Hade folk inte insett att Giffarnas spel de senaste två månaderna inte var nära någon allsvenska - är folk med andra ord helt okunniga inom spelet fotboll - ja, då blev den här matchen säkert en rejäl ögonöppnare.
"Jaha, blir det ingen allsvenskt spel nästa år?".
Nej, det blir det inte. Och tur är väl det.
Vi behöver inte gå in särskilt djupt på matchen. Vi kan konstatera att det kunde stått 0-3 redan efter en kvart om inte 2009 års Fredrik Sundfors för en stund förväxlats med 2003 års upplaga.
Vi kan också konstatera att Fredrik Sundfors, trots sin urkabling i den andra halvleken, är den enda GIF-spelare som kan säga sig vara nära ett godkänt betyg.
Jag skulle säga att det vore tjänstefel att sätta ett högre betyg än underkänt på alla GIF-spelare idag.
Jag kunde omöjligt tänka mig att en mittbackslinje kunde bli osäkrare och mer ihålig av att plocka bort Christian Brink.
Det kunde den.
Jag trodde inte Mirza Durakovic kunde ge ett blekare intryck än han gjorde senast mot Väsby.
Det kunde han.
Jag trodde inte att någon tränare skulle kunna fortsätta spela med två defensiva innermittfältare som tillsammans mäter fyra äpplen hög. Inte efter Väsby-matchen senast.
Det kunde man tydligen.
Efter Johan Patrikssons fjolår - minns främst insatsen den eviga insatsen mot Örebro på senhösten - såg jag det som självklart att han skulle lämna klubben och det fort.
En sån spelare hade inget att göra i ett lag som vill upp i Allsvenskan, tänkte jag.
Nu sitter jag här efter att denne Patriksson med ett mål och ett oerhört vackert målpass sänkt GIF Sundsvall. Suddat ut det sista av det allsvenska hoppet.
Och det var inte bara det att Patriksson petade in en balja och var inblandad i lite farligheter framåt - det hade jag på förhand tänkt att han kunde vara - utan han lekte verkligen med sina gamla lagkamrater. Han dominerade spelet. Han styrde, han ställde offensivt - ja, han till och med snurrade upp folk då och då.
Med Patrikssons tolv mål och tio assist hade GIF förmodligen knipit en andraplats. Så hade nog många sämre krönikörer tänkt.
Men det är ju bara det att Johan Patriksson inte hade gjort dessa tjugotvå poäng i den krampaktiga, tempofattiga, idélösa tillvaro som är GIF:s offensiv. Det är ett ganska tragiskt konstaterande som säger att något är väldigt fel.
Nej, den här säsongen har - bortsett från ett par matcher när Aziz kom in som en frälsande sommarbris - varit ett enda stort misslyckande. Ett fiasko.
GIF Sundsvall har heltidsanställda spelare. Nej, inte ett par. Hela laget.
De är heltidsproffs. De möter lärare, systemvetare och 37-åriga farbröder i total avsaknad av korsband som kallar sig Jörgen.
De blir utrullade. Gång efter annan.
GIF-ledningen kommer imorgonbitti vakna upp till förhoppningsvis två bitska lokaltidningskrönikor, en missad allsvenska, en spelartrupp som i år inte bara varit för dålig utan även för stor samt för dyr.
Jag förstår verkligen inte hur de ska lösa saker och ting nästa år.
I Superettan. Denna usla, tråkiga, förjävliga och alldeles, alldeles, alldeles... GIF-förtjänta serie.
Betyg, GIF Sundsvall:
Sundfors: ++
Robban: -
Södda: -
Erkan: -
Myrestam: -
Ari: +
Mirza: -
Sliper: +
Emil: +
Aziz: -
Walle: -
Matchens bästa spelare:
Johan Patriksson, Ljungskile SK. Vart var den där farten, den där ettrigheten, den där tekniken (?!), de där funktionella dribblingarna (?!?!?!) ifjol?
Aktionen på andra målet var - och jag trodde aldrig jag skulle behöva skriva det här om JP - riktig högklassig.
Jan Majlards ende son
pppirkt@gmail.com
bara lev som en gris,
Jag är ganska dålig på vardag. Det är jag.
Igår kväll tänkte jag kompensera det genom att vara duktig på fest.
Det gick väl sådär, kanske.
Vi stolpar väl upp några händelser:
- Jag trodde till en början att jag luktade sopor.
- Det gjorde jag inte. Inte värre än vanligt. Det visade sig vara min dryckespåse som kom direkt från krabbfiske i de nordnorska fjordarna.
- Vi fick skjuts av Sundströms förste - så nu vet ni att det finns en sån och varifrån pseudonymen Sundströms andre kommer ifrån.
- Vi började omgående sms:a runt och fråga ifall någon kände till någon förfest som låg närmare Stadshuset.
- Vi stannade dock kvar och satt framför teven, kollade Real Madrid-Valladolid, drack, gick och blandade usla granatäpplesgroggar, snackade, betygsatte, drack lite till, kollade Valencia-Barca, tippade fel, drack ytterligare innan vi slutligen ramlade ner på Stadshuset.
- Märkte av att det blivit senhöst då uteverandan, the place to be, var helt öde. Istället fick man helt sonika slå sig ner i den andra verandan, den ganska mycket mer avdankade inneverandan.
- Jag var inte helt opåverkade. Det ska erkännas.
- Jag var så pass påverkad att vi under loppets gång var tvungna att beställa in ett större glas vatten. Vilken förödmjukande scen. Vatten. På krogen.
- Vi gick omgående efter vattenglaset och beställde alkoholhaltigt i baren. Varför vet jag inte. Jag brukar inte veta det. Jag minns beställningsprocessen först idag när jag skulle unna mig själv en bättre kokt med bröd på IP, men när jag saknade min femtiolapp i fickan.
- Det var väldigt mycket folk där. Folk vi känner och folk vi kanske inte borde ha uppträtt nyktrare inför.
- Akdags endes utekväll borde ha varit oerhört speciell. Det blev den inte. Detta på grund av att han själv vill få det att framstå som att han försatt sig i en George Costanza-situation socialt. Det har han inte. Situationen är inte alls särskilt rolig.
- Det blev Max runt tresnåret. Vi avnjöt ett i sanning bättre Crunchy Nacho-mål och förundrades över hur lite folk det var där. Inte ens ett slagsmål fick man se.
Det var väl det.
Eller nja; vi kom ju faktiskt hem vid femsnåret för att skriva ett inlägg om hur gärna vi skulle byta plats med vem som helst på sekunden om jag kunde.
Det påståendet står jag fortfarande för även en söndag som denna då man suttit med en keps av anrik marmor på IP:s stolta icke-allsvenska läktare.
Samma nätter väntar alla.
lev som en gris - dö som en hund,
Vad säger man?
Har man väl släppt Markusevangeliet som debutsoloplatta så går det inte att komma ifrån väldigt hårda jämförelser.
Och det kan vi väl direkt konstatera - ingen av skivorna når upp till den nivån.
Musiken är inte lika medryckande, texterna når fortfarande enorma toppar men har inte samma jämnhet.
Textrader som "Nedre botten, beautyshopen, jag funderar på att gå dit varje gång jag hatar mitt liv. 'Hej, snälla kan ni ändra precis allting'" kan räknas till något av det bästa han skrivit.
Men sen finns det ju faktiskt låtar som inte är bra. Jag vet att man egentligen inte kan skriva en recension så här pass tidigt, efter så här pass lite lyssning.
Musik som betyder något, där texterna är det vitala - min musik - måste lyssnas in oerhört noga innan man vet om låten är bra eller inte. Men jag kan nog säga att låtar som "Isande diskant" och "Ge mig ingen vit skit ge mig aftobeat" aldrig kommer sätta sig och bli bra.
På Markusevangeliet är ju varenda låt faktiskt fantastiskt obeskrivligt bra. Ren klass från början till slut. Inga utfyllnadslåtar alls.
Det finns det ju faktiskt - på Prinsen av Peking, men framför allt på Lev som en gris dö som en hund.
Jaja, Aftonbladet gav skivorna en trea, Expressen en tvåa. DN en fyra. Kristianstadbladet en femma.
De lokala tidningarna har båda enats om en fyra.
Som alltid är det Expressen som är snett på det - klart som fan skivorna ska tilldelas åtminstone en trea. De är ju bra. De är ju Krunegård.
Här på pirkt.blogg.se, den enda skivrecensionsajten värd namnet, beslutar vi oss för en trea.
Hade en ny okänd artist släppt Prinsen av Peking hade jag tilldelat honom en femma i betyg.
Men nu går det inte att komma ifrån att Markus Krunegård har levererat Markusevangeliet. Den nivån är Krunegårds femplusnivå, det här når inte riktigt dit.
Nu måste man snarast leta sig till en skivbutik för att köpa skivorna. En människa som kan skriva en låt som "Mitt kvarter" måste man stödja. Det är ens musikaliska plikt. I kampen mot Lena&Orup-lallandet.
Dålig på vardag,
men duktig på fest.
Usel på sånt som människor gör mest.
platsbyte,
med vem som helst,
på sekunden,
om jag kunde.
dagens resultat,
Aston Villa-Chelsea 2-1.
Kommentar: Roligt.
Everton-Wolves 1-1.
Kommentar: Tråkigt. Jag hade singel-etta på Styktipset.
Cardiff-Crystal Palace 1-1.
Kommentar: Tråkigt. Jag hade singel-etta på Stryktipset.
Kalmar-GAIS 2-2.
Kommentar: Tråkigt. Jag hade singel-etta på Stryktipset. Dessa tre missar gav mig tio rätt istället för tretton vilket hade inneburit en tröja och några lösören.
Pirkt Ferrer-Ola Nalbandian 6-1, 6-1.
Kommentar: Mycket roligt och väntat. Ola Nalbandian visade upp en svag form vilket gjorde att matchen inte blev så sevärd för den soptunna, det draperi och den dörr som beskådade matchen från sidan. Pirkt Ferrer slog många så kallade unforced errors, men blandade dessa med allt fler winners.
Timrå IK-Djurgårdens IF 2-3.
Kommentar: Tråkigt. Men ack så väntat. Timrå är inte bra i år. Vi får vänta och se hur mycket Sonnenberg och Caslava kan göra för att lyfta laget.
Nu blir det förhoppningsvis en bättre middag följt av en storslagen utgång.
Storslagen utgång, det var inte igår.
Take a look at my left eyebrow.
If it's raised, it means yes.
If it's not it means take a guess.
finn ett fel,
FM 10-demot är här. Hela Medskogslaget är med. Eller: bara nästan.
Någon saknas. En mittback som ersatts av en vänsterback från juniorerna.
Nu förväntar jag mig att min trogna läsarskara gör uppror och mejlbombar Sports Interactive för att få in Majlards ende i laget lagom till det riktiga spelet anländer.
Eller är det kanske Urban som ringt upp Sports Interactive och berättat att "den där Erik Löfgren ska snart slussas iväg, så det blir nog bäst ifall ni plockar bort honom ur truppen redan nu".
Kanske det.
Hon har svikit mig,
bedragit mig.
Hon har lämnat, glömt och lurat mig.
alanya 2009,
Nåväl, nu är de upplagda och då passar vi på att summera resan i bilder. Och lite text.
Först: enbart text då vi summerar resan dit.
Detur är ett resebolag som ordnar charterresor, bland annat från Sundsvall. Vår avresa var satt till klockan tjugo över åtta på fredagkvällen. Klockan tolv lyfte vi. När man åker från Sundsvall kan man som relativt oallmänbildad 19-åring förutsätta att personalen på planet är svenskar. Så var inte fallet.
Personalen var från Turkiet, såväl flygvärdinnorna (ingen hit) som cockpit-personalen. Kaptenen förklarade att det var något slags problem och började provstarta jetmotorerna ett dussin gånger. Ingen lycka, tydligen. Istället fick vi efter en stunds velande lämna planet och åter sätta oss i gaten.
Där satt vi och väntade, väntade och väntade. Oerhört tråkigt. Mitt i all ondning fick vi detta meddelande i högtalarsystemet:
"Vi måste be er att inte gå in och röka på toaletterna. Jag förstår om det är väldigt jobbigt, men rökningen kan leda till att sprinklersystemet aktiveras inne i lokalen".
Det var typ bara det som fattades för ett totalt antiklimax. Men vi klarade oss. Folk svalde väl cigarettröken.
Nåväl, vid tolvsnåret lyfte vi som sagt - detta efter att den turkiske piloten, som rent spontant kändes lite mindre mån om kvalitét än gemene svenske pilot, konstaterat att "the airplane seems okey".
Ja, men passa på att skynda igång med starten medans det "känns okej".
Framme på hotellrummet vid sjusnåret på morgonen.
Bra start.
Kultur: Resans kulturella inslag avklarades redan på den andra dagen i Alanya. På den första bilden ser en skarpsynt hök att en borg är belägen högst upp på toppen av berget. Dit beslutade vi oss för att gå. Det kunde ju inte vara så långt.
Och det var ju faktiskt inte längre än en mil i konstant uppförsbacke i dryga trettio grader Celcius. Väl uppe, några timmar och sju liter kroppsvätska (det är all svett som åsyftas, inget annat) senare så var vi framme. Motsvarande 50 kronor, 10 turkiska lira, ville de giriga kulturturkarna ha i inträde per person.
Har man gått en mil i uppförsbacke för att få kolla på någon trist gammal borg som man kan berätta för sina far- och morföräldrar om, ja, då är det väl bara att pynta upp.
50 svenska var dock väl tilltaget för ruiner, ruiner och åter ruiner. Men de hade en hygglig utsikt, det får man ge stället.
Och framför allt: 50 kronor är billigt för att kunna komma hem och låta lite sofistikerad vid hemkomsten:
"Låg ni bara på stranden och solade?"
"Nej, vi gick också upp till en gammal fornhistorisk bergsby från det gamla Osmanska riket. Det var intressant".
Only: it wasn't.
Utgångar: Första kvällen bar det iväg ut. Alanyas nattliv skulle överblickas.
Det tog en sisådär tio minuter. Vi konstaterade att allt såg likadant ut - det enda som skillde de tre-fyra ställena åt var hur mycket folk det var där.
Hur det såg ut? Jo, ett dansgolv med blinkande ljus som gjort för att vilseleda söta svenska tjejer. Leda in dem i villfarelsen om att den där sliskiga turken med mohikanfrisyr faktiskt inte är så himla farlig utan ganska trevlig och fin.
Köttmarknad, skulle man kunna konstatera. Det finns ju fördelar och nackdelar med det.
En ganska stor nackdel visar sig ifall det råder akut brist på klassdamer samtidigt som det råder ett överflöd på sliskiga turkar.
Det ska sägas att ungefär nittio procent av de turister som befann sig i Alanya den här veckan var pensionärer. Tyska och svenska pensionärer. Det var särdeles långt mellan klassdamerna som allt som oftast visade sig vara ryssar.
Vi var ute till halv-tre-snåret ändå första natten - därefter var vi ganska less och klarade oss från utgångar fram till resans näst sista kväll.
Då blev det å andra sidan riktigt kalas. Med ett något bittert slut dock, skall motvilligt erkännas.
Dagens Outfit-fjortisbilderna visar ungefär hur man såg ut när man gick ut. För lite uppåtfrilla är det tydligaste felet när jag ser dessa bilder i efterhand. Lite för lite svettiga, också.
Sol och bad: Sol, värme och utan moln på himlen - så såg det ut var eviga dag. Runt trettio grader ungefär. Sisådär 24-25 grader i vattnet var det nog. Alldeles lagom. Alldeles perfekt. Stränderna var något grovkorniga och inte som gjorda för att gå de långa dagliga strandpromenaderna som Sven och jag gick på förmiddagskvistarna. I rent spaningssyfte och inget annat, skall tilläggas.
Retfulla stenar i vattenbrynet störde också på sina ställen. Men som ni ser på bilden längst till höger så gick det att kasta sig med de ibland hyggliga vågorna utan att skrapa upp sig. Som Sven i det här fallet gör med den äran.
Sa jag att Sven, Rikard Svensson, är 21 år gammal? Nåväl, lekte bland vågorna gjorde han dock. Hela tiden.
Här på den så kallade Kleopatrastranden spenderades merparten av de vakna timmarna.
Träning: Nu går fotot på Sheriffens SMS inte att läsa, men det stod att det vore bra om jag höll igång med träning på semestern, då det kunde bli aktuellt med a-lagsträningar framöver. När Sheriffen talar - då lyssnar man delvis.
Hur tränar man då på en turkisk charterort? Jo, genom de gamla träningsmaskiner i ädlaste armeringsjärn som turkarna ställt upp längs strandpromenaden. Det fanns en uppsjö av olika övningar, till vänster ser ni Sven på en så kallad juckövning, bilden intill kör jag en patenterad monoski-övning. Dessutom fanns det tandemträning som nu kan urskilja på de två mittenbilderna.
Åh, så mycket roligare träningen blir om man kan göra det tillsammans, varje rörelse samtidigt.
Nu tränade vi ju inte på maskinerna i fråga utan hoppade bara upp på de för att ta foton, men ifall Sheriffen undrar hur det gick med träningen hänvisar jag till dessa kort.
Till höger syns jag dessutom med vår plastboll vid foten vilket får kännetecknas som posning och teknikträning i ett och samma moment.
På den allra sista bilden lyckas Sven fånga resans första och sista helt genompendlade fotbollsspark. Detta då vi på avresedagen försökte lämna över vår barnsliga badboll till några barnfamiljer. Föräldrarna i familjerna verkade dock tro att vi var två opiumhandlare från Köpenhamn som försökte lura på dem något slags smugglingsjobb.
Så då blev det till att sparka iväg bollen ut på måfå mot strandkanten.
Kanske resans bäst tagna bild.
Dryckesjom: Bland det första vi gjorde vid ankomsten var att handla på oss varsin vattenflaska - turkarna kan inte dricka sitt kranvatten - samt varsinn kylslagen flaska av den stolta turkiska ölen Efes.
Efter en klunk av denna dryck bestämde jag mig för att det inte bara var min första för resan - utan även min sista. Jag kan när jag tänker tillbaka känna den där sura eftersmaken som fick en att undra ifall någon av de ingredienserna vatten, korn och humle hade blivit utbytt mot något mer typiskt turkiskt. Månne dansgolvssvett.
Nej, istället klev man på den Tax Free-Jäger som inhandlats på Midlanda. Tillsammans med det lokala, och självklart billigare, Red Bull-substitutet slank det ner riktigt hyfsat. Men inte utan en rejäl omrörning med drinkpinnen - som i grund och botten var en oanvänd engångsrakhyvel.
En kväll ägnade vi oss åt verklig tjejdryck, något som Sven är van vid hemifrån. Till skillnad från undertecknad som gärna sveper i sig klassiskt manliga alkoholdrycker där merparten slog igenom för den stora publiken genom filmen Jägarna. Exempelvis Absolut Mango eller päroncider.
Nåväl, traktens billigaste druvor blandade med sockerdricka av högsta dignitet var relativt lättdrucket, men samtidigt ganska verkningslöst.
Nej, fart blev det först när det investerades i en flaska av den turkiska vodkan Istanblue. Jag vet inte hur turkarna destillerar sin sprit, men det susade i rejält i säven hela kvällen.
Billig var den också. Knappa hundringen för en sjuttis vill jag minnas. Även här fick traktens Red Bull-substitut bistå som komplement.
En vanlig flaska Absolut - eller för den delen det mer manliga valet Absolut Mango - var dock inte mycket billigare i Turkiet än i Sverige. De lismade turkförsäljarna har förmodligen kollat upp vad en flaska kostar i Sverige och därefter satt samma pris här.
Summa summarum: det blev mindre dryck än väntat under veckan.
Mat: Det blev en del ätande. Lunch samt middag ute på restaurang var dag. Det blev en hel del olika rätter. Mycket vanligt. Spaghetti och lasagne. Kebab som gemene halvturk på Kebab City i stan gör bättre.
Det fanns få genuina turkiska matställen som vi lite mer sofistikerade resenärer vill åt. Vi hittade dock ett riktigt klasställe sista kvällen. Inga menyer, inga inkastare - bara två olika huvudrätter med turkisk mat. Till förrätt serverades arton (typ) olika smårätter samt en ny trave bröd var femte minut.
Själva huvudrätten var någon slags kycklingsgryta med morätter, kanske inte det allra bästa jag ätit - inte ens under resan, men själva stämningen var förstaklassig.
Man fick studera stället och bestämma sig i lugn och ro. Vanligtvis står det en handfull unga turkar utanför varje restaurang. Du behöver inte alls stanna för att kolla på menyn utanför för att de ska börja kränga. Så fort du passerar hör du ett "HEJ KOMPIS!", "EXCUSE ME, CAN I SAY SOMETHING?!" eller dylik inledningsfras. Vissa skulle ta en i hand. Många lockade med tv-sända fotbollsmatcher.
Här fick man sitta i lugn och ro vilket var väldigt skönt.
Vitt bröd fick man till varje rätt som en liten förrätt. Väldigt intetsägande och trist bröd, som ett uselt plagierat nambröd. Detta måste endast serveras till dumma turister då den genomsnittlige turken (Bastürk) annars skulle gå runt med en liten degklumpsskulpterad kulmage.
Den sista bilden visar en frukosttallrik.
Klassiska poseringar: Då Sven inte har någon visningsbild på Facebook var han väldigt mån om att ta poserande bilder vid ställen som såg ut att vara vackra. Eftersom jag är en god vän så ställde jag upp och poserade.
De flesta bilderna är alltså helt intetsägande och bara resepynt.
De två första bilderna är dock tagna från ett ställe som betydde en del för oss båda under veckan. Det som vi sofistikerade resenärer valde att kalla för "pisstället".
Här gick man upp för en brant trapp, hoppade upp för diverse stenblock vid sidan av trappen, nästlade sig igenom några träd - och du var fri att uträtta dina ärenden långt ifrån annat folk och myndigheter. Inte för att jag tror att det finns någon egentlig lag om offentlig urinering. Det skulle förvåna mig om det finns några egentliga lagar alls i Turkiet.
Ja, förutom de obligatoriska kapa-av-en-arm-på-en-tjuv- och avrättning-genom-hängning-om-du-rör-narkotikum-lagarna.
Övriga bilder är upplagda bara för att... ja, man ser ju så mycket bättre ut när man fått lite färg på sig.
"Jag blir så snygg när jag har fått lite färg", sjunger Annika Norlin i en Säkert-låt. Så långt skulle inte jag gå, men man är åtminstone inte lika likblek och motbjudande.
Hur många tror att Bosse Pettersson skulle få synas i TV6 om han inte hade sin karaktäristiska bränna?
Eftersom Bosse formodligen har något slags kontrakt skulle han säkert även som kritvit få fortsätta i studion, men kameran skulle inte vinklas mot Bo under en enda sekund.
Glosor från resan:
Husturk: En turkisk kille med inoljad uppåtfrilla som följer med hotellrumsnyckeln. Ses sedan intill rumsägarna var de än går. Har ett gäng på tre tjejer från Göteborg åkt till Turkiet, valt att gå ut för att ta några drinkar på en bar - ja, då sitter husturken på den fjärde stolen. Han är obligatorisk.
Jag och Sven hittade aldrig vår husturk. Vi kollade under tevebänken, i badkaret och i garderoben efter den. Vi hittade den aldrig.
Nu i efterhand minns jag ett relativt stort utrymme i en byrå ovanför garderoben. När jag slog upp dörrarna där såg jag ingenting annat än en röd bucklig matta. Det är för mig uppenbart att husturken låg dold under mattan.
Attans, med en husturk vid vår sida när vi flanerade gator och torg hade vi inte bara kunnat locka turkletande klassdamer utan vi hade även med hjälp av husturken ta fler bilder på både mig och Sven.
Hantverksrespekt: Att respektera sitt hantverk är väldigt viktigt i Turkiet. Det är därför den gamle anrike skoputsaren på gatan väljer att inte erbjuda sina tjänster till alla typer av skor. Det måste vara en urvalsprocess.
När Sven och jag gick förbi - i sandaler och vita tygskor - fick vi dock flera erbjudanden om putsning.
Respekt för hantverket, var det.
Inkastare: Kanske världens jobbigaste fackfolk. Att säga att vi var från Island underlättade en aning, men bara en aning. "No, thanks" var fortfarande den överlägset mest uttryckta ordkombinationen på resan.
Efes: Probably the worst beer in the world.
Äh, klockan är tre. Ni får fan hålla till godo.
I'm breaking my back just to know your name.
Heaven ain't close in a place like this.
dos Santos i tumult i comebacken,
Royston Drenthe, som värvades till Medskogsbron
under uppmärksammade frisörformer i somras var i
veckan tvungen att åter lämna klubben. Foto: Arkiv/Facebook.
Drenthe byttes rakt av mot den före detta Barca-
och Tottenhamyttern Giovani dos Santos som gör
sin andra vända i Medskogsbron och Division III
Mellersta Norrland. Foto: Arkiv/Facebook.
Den mexikanska stjärnanfallaren Giovani dos Santos är tillbaka i Medskogsbrons BK.
I somras byttes han rakt av mot Real Madrids Royston Drenthe - i veckan bytte lagen tillbaka.
Och dos Santos comeback blev inte helt konfliktfri.
(Norrporten Arena, Sundsvall)
Det var under spelmomentet på torsdagens träning för Medskogsbron som comebackande Giovani dos Santos hamnade i något som angränsade till handgemäng med en motståndare.
De två kombatanterna stod och lutade mot varandra - panna mot panna. Något som väkte känslor hos lagkamraterna.
- Ska man göra upp kan man ju åtminstone slänga ner varandra på marken, säger en Medskogsspelare som vill vara anonym.
dos Santos var dock snabbt tillbaka till vänster i backlinjen. Det är den platsen som den unge mexikanen verkar ska kunna slå sig in på i Medskogsbron, detta trots att dos Santos har sina styrkor på offensiv planhalva.
Men det verkar som att demontränaren Sheriffen Cedergren ser dos Santos som en direkt ersättare till bortflyktande Royston Drenthe.
Hade pirkt.blogg.se inte gjort en grundlig research hade gemene man med blotta ögat kunna komma på tanken att det är samma person på vänsterbacken - som bara bytt frisyr.
Men det kan pirkt.blogg.se avslöja att så är det inte. Royston Drenthe har lämnat klubben, Gio dos Santos har återvänt.
- Ja, Drenthe lämnade i förra veckan, bekräftar dos Santos själv.
Hur ser du på hela affären?
- Det är ju så det går till i den här branschen. Det går väldigt snabbt. Vem vet? Drenthe kan kanske komma tillbaka.
Har han uttryckt en sådan önskan?
- Ja, det är inte alls otroligt att han kommer tillbaka.
Räkna med en fortsatt transfersoppa i Medskogsbrons stolta BK.
Övrigt noterat från träningen: Majlards ende storspelade något överraskande när denne fick sno på sig målvaktshandskarna under spelmomentet. Bland annat räddades två frilägen av unge Granit Buzuku med en lika delar fläkig som graciös målvaktsstil.
Kicken, vart är den?
Kicken, vart tog den vägen?
hej tard,
Varför Sunderland? Jag vet inte. Ett bra lag som handlat en del men som fortfarande har en slant kvar?
Förmodligen.
Spelet har dock varit relativt likt 09:an hittils i mina ögon. Inte hittat några större skillnader. Matchmotorn i 3d - som jag alltid har hatat och bojkottat - är lite bättre men långt i från perfekt. Det ser ut att bli ytterligare ett år i de runda plupparnas tecken.
Nåväl. Vi har inte hunnit spela så mycket då vi har en uppgift som ska vara inne imorgon. Personporträtt. Jan Skog tackade i eftermiddags vänligen men bestämt nej via mejl.
Istället fick vi ett nytt namn av den gode Åttingsberg. Eva-Lotta Palm. Bosatt i Jönköping. Så hur gör den förhållandevis rutinerade 19-årige journalisten för att ta kontakt? Jo, han ringer så klart upp. Men frågan är, hur gör han det?
Jo, genom att inleda med något slags ohörbart snabbtalarmantra:
"Hej-Erik-Löfgren-heter-jag-och-ringer-från-jag-går-journalistprogrammet-på-Mittuniversitetet-jag har-fått-i-uppgift-att-göra-ett-personporträtt-av-en-gammal-student-på-skolan", hasplar jag ur mig snabbt, sluddrigt och på en och samma utandning.
"Hej, det här var Erik Löfgren på Dagbladet", är enkelt att säga. Inga problem. Oavsett hur okänd människan är för dig kan du alltid berätta varifrån du ringer och de förstår direkt.
"Aaah, dom ringer från tidningen", tänker folk.
Men så fort jag ringer privat, i ett skolarbete allt som oftast, så känner jag att jag måste förklara vem fan jag är och varför i helvete jag ringer och stör.
"Den här rösten känner jag inte igen. Säg vafan du ringer ifrån, vem fan du är och varför i hela helvetet du har ringt och stört mig. Och gör det snabbt, utan att andas", tänker jag att folk tänker när jag ringer.
Typ.
Eva-Lotta var dock särdeles trevlig och en telefonintervju, en så kallad telefonare av bland andra Morgan Pålsson, är inbokad klockan åtta ikväll.
Först: träning. Kvadrat följt av spel med två målvakter, det är vad jag kallt räknar med.
Du borde leva livet,
men du söker nånting annat.
Idiot.
mats fortsätter leverera,
Mats Olsson har ändrat sig lite. Typ. Kanske.
Eller: egentligen inte. Han vill fortfarande ha Henke Larsson som förbundskapten - nu på studs - men han har insett att förbundet aldrig kommer låta honom ta över.
Vilka fegisar.
Istället stöder nu Mats en av de två mer favorittippade namnen i förbundskaptensjakten.
Erik Hamrén.
Eftersom jag anar att vissa inte orkar klicka på en länk som tar en till en gammal hipsterkrönikör - de flesta som läser det här är väl fotbollsointresserade klassdamer? - så skriver jag även ut Mats Olssons åsikter.
"Jag tycker fortfarande att Henrik Larsson borde slussas in direkt som ny förbundskapten, jag ser inga problem med att Henke precis har slutat som spelare, han är redan betydligt äldre och tillräckligt avskärmad från lagkamraterna för att det inte ska kännas konstigt att han plötsligt blir chef.
Han har ingen formell utbildning, men allting går att ordna om man bara vill.
Däremot har jag förstått att det från förbundshåll upplevs som så otroligt jobbigt att försöka pressa in Henke - han kan ju inte ens träna knattar! - att jag också förstår att det är fullständigt meningslöst att fortsätta lansera honom just nu."
Det om Henke.
Om Hamrén:
"Därför är mitt förslag Erik Hamrén.
Han är 52 år.
Han tränar Rosenborg i Norge, ett mer eller mindre topplag i Europa."
Ett mer eller mindre topplag i Europa, säger Mats Olsson. Rosenborg ligger 71:a över UEFA:s klubbranking över Europas bästa klubbar.
71:a. Varken mer eller mindre.
"Han har en lång och gedigen resa bakom sig i svensk fotboll, från IFK Sundsvall över Enköping, Väsby, Brommapojkarna, Vasalund och Degerfors fram till AIK, Örgryte, Aalborg och Rosenborg.
- - -
Och han har tillräckligt med pondus, rutin och erfarenhet av internationella matcher och storstjärnor för att kunna handskas och prata med Zlatan Ibrahimovic."
I exakt vilka klubbar som Hamrén har varit i har han fått 'tillräckligt' mycket erfarenhet av internationella matcher och storstjärnor i närheten av Zlatan Ibrahimovic?
Vad är en storstjärna, according to Mats?
Nej, jag tycker inte Erik Hamrén är ett jättedåligt val. Jag tycker Mats Olsson är helt snett på saker och ting - hela tiden.
74% av FM-demot nedladdat. Snart kör vi, på bekostnad av morgondagens inlämningsuppgift!
Ever since I was eight och nine,
I've been standing on the shoreline.
idag var en snäll dag,
Idag var ju också en dag. Det är inte ens en överdrift att säga att den gått i olidlighetens tecken.
Vi klev upp klockan sju imorse. Bara det. When can a human be a human?
Ja, inte vid klockan sju på morgonen i alla fall. Hade en cro magnon eller en helt vanlig grissvans-makak blivit serverade en smörbytta, nåt skinkpaket, en större hushållshost och några frukostredskap så hade den nog ätit väldigt snarlikt till hur en annan gör vid sju på morgonen.
Väl på skolan fick vi först en uppgift på förmiddagen. Sedan en ny på eftermiddagen. Båda otroligt tråkiga.
Det enda roliga med dagens skoldag var den kvart då vi fick skriva dikter - var och en fick konstrueras på under trettio sekunder - till ett ord som läraren valde ut. Eller; ordet skulle vara med i dikten.
Jag tyckte faktiskt det var roligt och dikterna vart nästan så usla så att de kunnat publiceras på den här fattiga bloggen.
Men bara nästan.
Nåväl, dagens sista uppgift - den stora av dom - kostade vår a-lagsträning. Jag var tvungen att tacka nej till storlagsspel med a-laget för att göra en uppgift med deadline klockan 18.
Helt i onödan. Värdelös uppgift som bemöttes med ett värdelöst arbete från undertecknad.
17.53 tror jag vi lämnade in det hela till slut. På jobbet.
Jo, för direkt efter skoldagen - då tog jobbdagen vid.
23.00 stämplade vi ut från Dagbladets stolta redaktion.
Ni kanske undrar - vad hinner man med på sex-sju timmar på en tidningsredaktion, en vanlig onsdagkväll i oktober i en mellanstor och medioker svensk stad.
Jo, följande:
- komma på att det är jackpott på V64.
- börja fila med Patrik Näsberg - känd som mannen som äter sin Fajita Pita utan bröd - på ett bättre system.
- lämna redaktionen för att ta en bättre Subwaymacka. Subway Melt var namnet, iordningställd av en tafflig nykomling som inte ens kunde erbjuda mig en fördelaktig dressing till min valda macka.
- återvända till redaktionen. Fila vidare.
- sätta punkt för systemet och springa ner till Vinnarhålet för inlämning.
- slå på TV4 Sport och följa V64-dramatiken från Valla.
- konstatera att man skäms för att dela namn med en så usel människa som E*ik Ad*elsson. En bedrift att tappa ledningen i ett 200-meterslopp med - Scully jävla Gully.
- sitta där med miss i första och V6 ikryssad.
- hinna in på Zvetlana Boko till fina 15 gånger efter Näsbergs tips.
- se Näsberg själv onda över att ha glömt att pynta in på nyss nämnda krake medan man själv sitter och snyter sig i svenska kvalitétssedlar.
- se V64-utdelningen skjuta i höjden.
- slå över till fotbollen och se ett målfyrverkeri, en överglad och förmodat brunkrämsbrun Bosse Pettersson och en - med all rätt - hyllad Lars Lagerbäck efter slutsignalen.
- gå hem.
... jo, just det. Vi hann ju faktiskt skriva nio bättre centimetrar om en lindrig stukning hos Mats Levin samt snappa upp några, säkert felciterade, citat från Lagerbäcks presskonferens efter matchen.
Väl hemkommen, sådär tjugo över elva fick vi sätta tänderna i skoldagens första uppgift - den vi aldrig hann med.
Så klockan 00.00 stämplade vi ut. Typ. Låter som rimliga arbetstider, 08.00-00.00.
Ett "god natt" har i nyktert tillstånd aldrig varit mer befogat.
God natt.
October's passing by
a marathon of skeletons
nobody here knows my name
rättelse, TE,
Signaturen "TE" kommenterar vår hafsigt ihopskrivna matchkrönika så här:
"Detta var en av de fattigaste bloggarna jag läst. Sedan kan du inte ha sett samma match som alla oss andra. Faktum att du missade sponsorpriset ger ju en guldstjärna, som utropades innan slutsignalen.
Det fanns tre stycken som visade allsvensk klass. Ari, som vågade och visade vad han kan. Wallerstedt som brottas med sina markeringar och vinner boll, men varken Kali eller Akombo kunde utnyttja dessa. Samt Erkan som visar stor pondus.
Men jaja...fundera på sponsorpriset nu...sedan kan du sluta skriva", dundrar "TE".
Jag tackar ödmjukast för kritiken och hoppas att fler följer i TE:s fotspår och vågar skriva vad de tycker och tänker.
Jag kan ge "TE" rätt på en punkt och en punkt only. Att jag var för hård mot Ari Skulason.
Dagen efter matchen, även känd som veckans lediga dag, så slog vi upp tidningarna och möttes av en Ari-trea i såväl Dagbladet som ST. Where did I go wrong, nynnade jag för mig själv och slog mig ner för att i snabbspolningsläge (x2) se matchen på nytt på vår stolta inspelningsbara.
Och visst - Ari var hygglig i den första halvleken. Han skjöt skottet som blev till hörna och han knorrade in en bra hörna på Erkans hjässa. I övrigt så hade han ett bra inlägg. Å andra sidan slarvade han vid 0-1-målet, ganska rejält skall sägas, och vann knappt en enda duell. Dessutom var han inte helt lyckad i det långa passningsspelet. En tvåa kan han ha gått till paus med efter den insatsen.
I andra börjar Ari relativt piggt, han har några aktioner där han får med sig några billiga frisparkar av den ytterst GIF-vänlige (jo, de finns) domaren.
Men sedan tar de sista trettio minuterna vid. Vid underläge mot ett bottenlag på hemmaplan är Ari - i egenskap av GIF:s enda kreatör - den som ska ta tag i saker, skapa saker offensivt. Ari går dock istället in och slår bort i stort sett varenda boll.
Jag har mycket större krav på den lille islänningen, som dock sett till hela säsongen är den GIF-spelare som kanske hållt högst genomgående klass. Men nu snackar vi en enskilt match, och det är annat. Tvåa i paus, en snäll etta i andra halvlek.
Det blir en halvstark etta i min bok. Och det är inte allsvensk klass i mina ögon.
Så vi ändrar i matchbetygen, så får vi göra på en fattig blogg likt denna, och ger Ari ett plus och tilldelar istället Mirza kvällens andra minus. Han gör verkligen ingenting på de minuter han får tilldelad sig och han måste ha sett det som något slags hån när ST kommer in i omklädningsrummet och säger "det gick bra idag för dig".
Jag ska säga att jag verkligen trodde på Mirza när han värvades. En GIF-värvning som andra klubbar - norska och svenska förstadivisionsklubbar - varit och ryckt i. En spelmotor som fördelar spelet, kan lägga frisparkar och vinna närkamper.
Tom Kåre, drömde jag mig iväg till. Jag fick det gamla vanliga. Hammarby hade kanske kunnat få Mirza om de velat. På samma sätt som att de kunde plockat ner Anton Andersson om de velat.
Nu spelar båda i GIF istället.
På Anton Andersson-temat; denne sågs som den "nye Petter Andersson" när GIF lade beslag på honom från Division II. Det har han inte riktigt levt upp till. Han har inte alls blivit lika kvick, lika teknisk och lika dominant som sin efternamne Petter.
Fram tills nu. Petter Andersson har trasat sönder korsbandet, gjort comeback, och trasat sönder korsbandet igen direkt i comebacken. Det är osäkert om han någonsin kan komma tillbaka och han kanske måste åka Permobil resten av livet, som Alf-Inge Haaland.
Det måste betyda att Anton Andersson nu i dagsläget är lika bra som Petter Andersson. Kanske lite, lite bättre nu när Petter inte kan stå upp och inte har några korsband. Nej, nu ska vi inte överdriva.
pirkt.blogg.se rättar:
Ari: +
Mirza: -
Angående Erkan och Walle: nej, TE, bara nej.
Veckans guldstjärna? Det var nytt för mig.
Nåväl. Vi kan vakna upp en morgon och känna; fan - vi satte nog ett lite lågt betyg på Ari Skúlason i gårdagens match.
Det kan vi må lite dåligt för.
Mats Olsson, Expressens gamle hipsterkrönikör som i all sin 50-årskris inte längre är så hipp, kan nog tänkas må ännu lite sämre om några dagar.
Jag hoppas det.
"Jag tycker det vore väldigt roligt faktiskt".
En fråga jag saknar en aning men bara en aning: Hur ser du, Mats Olsson, på att den gode Henrik aldrig nånsin har tränat ett lag?
... sluta skriva? Nej, inte än, TE.
Säg att jag är ledsen,
för alla fel som blev.
Men att inget enda av dom,
var menat som nån slags elakhet.
fifa - again,
För hennes son tar allt som oftast bilen vid niosnåret en helt vanlig vardagkväll för att "spela FIFA med Sigge".
Jag hade gärna haft en klassdam väntandes någonstans eller ett fint illegalt och farligt extraknäck - livet hade känts lite mer spännande då.
Men det har jag alltså inte.
Jag, en 19-årig kille som pluggar till det seriösa yrket journalist, åker och spelar teve-spel på vardagskvällarna.
Det är ju så roligt.
Men jag låter gärna min ömma moder tvivla på mina sysslor - då kan hon i alla fall ha illusionen för sig själv att hennes son gör någonting - förvisso kanske illegalt - med sitt liv. Att han vuxit ifrån att spela spel. Vi låter henne gärna leva i den villfarelsen.
Nåväl - på speltemat:
På fredag kommer demot till FM 10 ut. Football Manager, kanske man behöver förtydliga - men det hoppas jag inte. Jag räknar kallt med att alla sitter och väntar lika exalterat som en annan.
Vi fick vår läxa idag - skriva ett personporträtt om Jan Skog (vilket namn!), en journaliststudent som började '99. Han tycks dock inte verka som journalist längre då man inte finner några Janne Skog-artiklar vid en googling på namnet. Jag hoppas han istället jobbar med något extremt - skogshuggare, maffiaboss, fluffer - så att jag har en klar vinkel på texten.
Deadline är satt till klockan 17.00 på fredag. Dags att ringa honom imorgon, skriva klart artikeln på torsdag och lämna in senast fredag morgon.
För resten av fredagen, denna välsignade speldag, är ägnad åt... ja, samma som du och du och du ska ägna er åt.
FM 10. Smaka på det spelnamnet. Jag tror och hoppas att alla andra aspekter i mitt liv blir lidande av det släppet. Så bra ska det kunna vara.
Och ja, just det: imorgon är det storspel med a-laget. Med Majlards ende på, förhoppningsvis, en av mittbackspositionerna. Får jag spela ytterback med min a) oförmåga att spela ytterback, b) rinnsnuva och c) kikhostans kikhosta kan jag lika gärna lämna in på förhand.
2006 2010 is already here:
it's gonna be another shitty year.
försening,
Och eftersom jag är ledig idag så är det väl relativt konstigt att jag är uppe i ottan och levererar färdigskrivna alster?
Mycket riktigt. Så hårt går vi inte in - inte ens för den här klassbloggen. Det var istället nämligen så att anledningen till att vi var uppe i den arla morgontimman var att vi tvingades till ofrivillig deffning imorse.
Nej, inte av Sheriffen. Nej, inte av Karl Ståhl. Utan av programansvarige Ingemar Åttingsberg som skulle ha sin gårdagsläxa levererad till dennes fack på Mittuniversitetet på morgonkvisten. Så vi fick helt sonika kliva upp vid kvart-i-åtta-snåret för att åka med vår ömma moder ner, lämna papperen och därpå vandra hela vägen tillbaka.
Dessa deffningspromenader, som gjorts kända genom Deffar-Basses korta karriär, är inte sunda. Långt ifrån. Eftersom man inte hunnit äta frukost skriker hela kroppen efter mat så fort man tar första steget. När man sedan svänger upp för att ta sig an Branta Vägen vill kroppen lägga sig ner och självdö.
En bitkyla som senast skymtades i Murmansk midvintern '82 gör inte saken bättre.
Nåväl, hemma är vi igen och frågan är om man ska lägga sig och sova igen - i vad som fortfarande får tituleras den arla morgontimman - eller om man verkligen ska göra något av den här dagen.
Jag ska exempelvis ha fått en ny läxa skickad till mig på gamla hederliga First Class - men jag vågar knappt kolla. Det kan ju vara så att jag har en dag på mig även med den - och då är den här dagen med andra ord förstörd.
Först av allt ska jag slå upp dagens tidningar. Jag borde utlova att jag ska säga upp tidningen om någon av ST och Dagbladet ger mer än en etta åt alla inblandade igår. Men det vet jag att de kommer göra - och jag vill ha något att läsa på morgonarna.
Ska jag gissa Rolles betyg lyder de så här: Sundfors: 2, Billy: 2, Erkan: 3, Brink: 2, Myrestam: 1, Robban: 1, Ari: 2, Mirza: 2, Sliper: 1, Kali: 1, Wallerstedt: 2.
Det är i sådana fall ett skämt, någon slags förskjuten första april, och jag hoppas att jag har väldigt fel.
Det här ska bli ett intressant öppnande av tidningarna.
Oh, every day is just the same.
Every day is just the same.
Oh, it's all the same.
gif, gif, giffarna, här vare, här vare,
GIF Sundsvall – Väsby United 1-2 (1-1)
I stort sett varje gång GIF Sundsvall tar emot ett lag på hemmaplan slås man av tanken: vafan, motståndarna spelar ju enklare, snabbare, rakare – bättre än Giffarna.
Ett bortasvagt lag som framkallar sådana känslor på sin hemmaplan är inget lag för någon toppstrid.
Då GIF tog klivet upp senast, 2007, gjorde man det genom ett enormt starkt hemmaspel. Man släppte in totalt två mål på hela säsongen hemma på IP och framåt öste man på med en frejdig offensiv.
Man var, i de allra, allra flesta matcherna – till och med mot då suveräna Norrköping – det klart bättre laget.
När man inte var det klart bättre laget – ja, då räckte det med ett slumpmål framåt eftersom man alltid höll tätt bakåt. När nu inte Sebastian Rajalakso turade eller Andreas Drugge utnyttjade extrema GIF-nerver.
I år behöver jag inte ens ena handens fingrar för att räkna ihop de gånger jag lämnat en GIF-match nöjd. Där de har styrt spelet med bra passningsspel, snabba anfall och effektivitet. Där de har sett solida ut bakåt.
Istället har vi överrösts av ett spel utan idéer, utan fart, utan målmedvetenhet. Som idag. Kombinerat med ett sällsynt virrigt försvar. Som idag.
Spelidén verkar vara något i stil med att Christian Brink tar emot bollen, tittar upp, ser inga alternativ. Rullar vidare bollen till Erkan Saglik, som tittar upp men inte heller ser några alternativ.
Endera är det så att Mirza Durakovic och Ari Skulason möter jättebra och visar sig, men skyms av ett och annat grässtrå – eller så är det så att västvärldens minsta innermittfältsduo inte har till uppgift att styra spelet.
Istället låter vi två av seriens förmodat sämsta uppspelsfötter sköta uppspelen. Det låter klokt. Och man gör sig ingen brådska. Man rullar bollen ut till en ytterback, blir lätt pressade, rullar tillbaka till mittback som rullar vidare till sin mittbackskollega som stillsamt rullar ut bollen på nästa ytterback som då oftast är relativt pressad och tvingas lyfta en lång pastej.
Tur då att vi har svensk fotbolls bästa huvudspelare på topp. Lite synd bara att Wallerstedt tog och har i år ofta tagit komiska felbeslut varje gång hans kala hjässa nuddar lädret. Ypperligt läge för en framnick – Jonas skallar mot mål från trettio meter. Fri framför målet vid straffpunkten - Walle försöker skarva den i djupet (jo!) till en lagkamrat.
Väsby spelade kvickt, vackert och roligt. Högerkantens Jesper Carlsson snurrade friskt med stackars David Myrestam som av någon outgrundlig anledning petat Christian Söderberg. Och ska man vara snäll mot Erkan Saglik och Jonas Wallerstedt kan man säga att nämnde Carlsson också gjorde 1-0-målet.
Och Elvis da Silva Santana (månne Bajen-Elvis?) måste, i konkurrens med Åtvidlegendaren Christian Bergström, ha seriens allra delikataste vänsterfot. De smördraperade smekningarna vid så gott som alla Väsbys fasta situationer borde ha resulterat i fler bortamål. Bara GIF-försva… f’låt, otur var i vägen.
Jag satt faktiskt och tänkte tjugo minuter in på första halvlek att Daniel Sliper – det har växt ut till en klasspelare det. Han utmanade till en början, gick runt spelare och spelade klokt i två-mot-två-spelet med Billy på kanten.
Men de övriga sjuttiotre minuterna skulle visa att jag hade fel. Oerhört fel.
Han var dock inte ensam om att vara usel idag. Långt ifrån. Ari Skulason var episkt usel. Wallerstedt var ett skämt. Robban var blek, Mirza springer och springer men uträttar absolut ingenting.
Mittförsvaret, de som styr och ställer offensivt, är komponerat som sådant att den ene har en omtalat usel uppspelsfot – och den andre en ännu sämre. Brink är lång och tung, Erkan är tung och stark – vilket kom till nytta på målet och bara målet. Det kan jag ge dem.
Men Brink stod, tillsammans med Wallerstedts ”jag-kan-rensa-undan-bollen-med-foten-men-jag-tror-jag-tar-ett-hoppsa-steg-och-försöker-språngnicka-istället”-slängning, för Väsbys 1-2-mål. På sant Micke Nilsson-manér kom norrmannen upp perfekt på ett Väsbyinlägg vid straffområdskanten – men valde att istället för att med kraft nicka undan bollen från farozonen vinkla pannan uppåt och låta bollen dala ner på samma punkt igen.
Det brukar alltid delas ut pris till matchens lirare på Idrottsparken, utsett av matchens sponsorer. Idag stod jag länge efter slutsignalen och lyssnade – men priset var inställt.
Jag förstår de stackars sponsornissarna. Jag hade, inte ens på skämt, utsett Christian Söderberg till matchens Giffare då denne kom in på innermittfältet (skratta inte) och åtminstone vann en handfull dueller såväl i luften som efter marken. Firma Ari/Mirzas duellprocent måste ha legat någonstans under bolåneräntan.
Sen är ju Chribba kanske ingen virtuos som skapt för en innermittfältsroll, men det tror jag de flesta vet vid det här laget.
Chribba höll knappt godkänd Superettanivå i de kanske tjugo minuter han spelade. Med det var han överlägset bäst idag.
Jag vet inte med er, men det klingar inte allsvenskt för mig.
Betygen:
Sundfors: +
Billy: +
Brink: +
Erkan: +
Myrestam: +
Robban: +
Ari: -
Mirza: +
Sliper: +
Ongala: +
Wallerstedt: -
Avbytare:
Anton: +
Södda: + +
Akombo: +
Sämst på plan: Väsbys målvakt Niklas Westberg. Har man Thomas Thudin i laget - THOMAS THUDIN - så ska han stå i målet. Det var 2300 på IP:s läktare, en majoritet var nog där - inte för spelet - utan för att se om Thomas Thudin verkligen existerar på riktigt.
Jan Majlards ende son
pppirkt@gmail.com
orelegerad,
Programansvarige Ingemar Åttingsberg: "Du och jag behöver prata".
Vi har alltså avlägsnat oss för en vecka i Alanya, mer eller mindre olovligen.
Och vi möts av det där i comebacken.
Jag tänkte mig att endera blir jag misshandlad, endera relegerad och bannlyst.
Åtminstone en hårtork á la Sir Alex, det var det minsta vi kunde räkna med.
Men vi fick - en trave uppgifter och hela kvällen på oss att lösa några halvkluriga ingresser. Levererade med ett åtminstone någorlunda glatt humör av den gode Åttingsberg.
What a relief. Nu sitter vi här inför GIF-Väsby och är i det närmaste klar.
Tacka för det. Trots att matchen går på teve vill man ju vara på plats. Men det är jag det. Jag kan ju tänka mig att majoriteten sitter hemma i värmen lyssnande till Niklas Jarelinds stämma och myser.
En sista undran: hur många av de klassdamer man ser på GIF-matcherna tror ni väljer bort att gå till IP för att sitta hemma och kolla på matchen framför teven?
Blir nog en bättre matchrapport efter matchen. Kanske en krönika. Kanske en vinkel på några som förenar eld och vatten - Majlardstyle.
There is no time for us.
There is no time for us.
Oh, the world won't understand.
It's left no time for us.
when we were winning,
Tack vare utlandssemestern, som förvisso var skön och gjorde mig härligt Bosse Pettersson-brun, missade vi inte bara oerhört mycket i skolan. Vi missade också chansen att träna med a-laget i veckan.
Så istället för att träna klassfotboll likt övriga 90:or i laget får vi släpa oss till ett lågprisgym för att tillsammans med några biffar med halskedjor och stubbfrillor tvingas lyssna på dialoger om hur många tusenlappar de lägger på proteinpulver i månaden.
Det finns tre positiva saker med att åka till gymmet själv.
1. Man får stå i duschen hur länge man vill efteråt. Ingen som klagar på att man är seg.
2. Man får dricka Gainomax i omklädningsrummet.
3. Man får åka hem, känna sig lite bra och sjunga högt till Viskningar och Rop.
Och nej, även om Megan Fox går i en nedblötad tight top på löpbandet så är inte själva gymlokalen bättre än att stå och duscha efteråt. Det är oerhört tråkigt. Jobbigt och tråkigt. Och massa speglar som bara berättar att den anabolstinna killen bredvid lyfter mycket mer än du.
... och några Megan Fox;ar finns det inte på Friskis. Not that I know of.
Nåväl, tränade gjorde vi. Därefter fick vi oss en bättre söndagsstek hemma hos vår farmor och farfar. Oerhört skönt att slippa laga mat själv. Man kan tro att med min talang är det är något jag gärna gör hela tiden, men allt jobb med det hyllade matlagningsprogrammet Cookalong med Majlards ende har nästan sugit musten ur matlagningslusten på sistone.
Nåväl, medan vi har pusslat med lite uppläggande av bilder från Alanyaveckan - vilket tar en sinnessjuk tid på den här skojarportalen - så har vi sett Broder Daniel forever.
Efter att ha sett en sån film - eller för all del Winnerbäcks Solen i Ögonen ännu hellre; vill man inte helst av allt i hela världen vara en artist då?
Jo, det vill man.
... och nej, inte Lena eller Orup. Inte Darin. En riktig artist, som vill något och kan något. Som säger någonting och berör. En som vettigt folk bryr sig om.
En Mårten Lärka, kanske.
you get so used to being sad
you never try to be glad
you get so used to being sad
oooh
but happy people never fantasize
happy people never fantasize
happy people never fantasize
oh I want to be a part
I look for love in a hollow heart
I want to be a part of something
happy people never fantasize
happy people never fantasize
my life is a compromise
marre-effekten,
En av anledningarna till att Sverige inte når VM är att vi inte har ett bra komplement till Zlatan Ibrahimovic på topp. Vi har en trettioåttaårig skåning som passerat bäst-före-gränsen för mellan fem och sju år sedan.
Denne gamla flint har numera inte orken att masa sig på rätt sida om offsidelinjen när Zlatan väljer att klacka honom fri i straffområdet. Den gröthalsade åldringen, känd som Henrik Larsson, blir istället för att göra 1-0 avvinkad för offside.
Argentina spelade igår kväll en mycket viktig kvalmatch hemma mot Peru. Efter en sen peruansk kvittering står det 1-1 när klockan tickar upp mot 93.
Argentina har, likt Sverige, en superfixstjärna från Barcelona. Hans namn är Leonel Messi. Likt Sverige har man också en väldigt gammal anfallare intill honom i vad Majlard den äldre skulle kallat kedjan. Den snart trettiosexårige anfallaren är ingen mindre än Martin Palermo.
Vad är då skillnaden mellan dessa två åldringar?
Orkar Martin Palermo masa sig ur offside när det där gyllene läget väl dyker upp?
Nej.
Gör han mål ändå?
Ja, för ingen vinkar bort legenden, hjälten, nationalklenoden Martin Palermo. Inte i 93:e minuten. Inte vid ett segermål. Inte ens på River Plates hemmaarena El Monumental.
Hade Henrik Larsson bara fått låna en blond tuss av karaktär och karisma från Martins hårsvall hade Sverige varit på väg till Sydafrika nu.
Nu ska jag iväg och kika på IFK Sundsvalls första kvalmatch mot Division II-gänget Alvik. Sen tror jag banne mig att jag ska kika förbi Friskis och Svettis för lite bättre gymning.
... till sist: hur episkt usel är Maradona som förbundskapten? Att tillsätta Maradona som förbundskapten för Argentina är värre än om Lagréll skulle utse Tomas Brolin till Lagerbäcks arvtagare.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
the boys are back in town,
Istället till kvällens drabbning. Några hissnande överdrifter måste vara på sin plats.
1. Det var tragiskt att se en försvarsspelare så rädd som Micke Nilsson var ikväll. Efter Mickes "Christer Ulfbåge-klack" i hemmamötet gick han ikväll runt och tänkte något i stil med "nu måste jag få hela foten/huvudet bakom bollen så att den inte glider förbi och gör mig till syndabock. Därför för jag väldigt sakta mina kroppsdelar mot bollen vilket medför att bollen inte flyger iväg utan bara stöts så sakteliga framåt. Jag trycker inte igenom tillslaget, för då kan jag råka göra ett misstag".
Detta medför att bollen aldrig rensas undan ordentligt gång på gång, vilket i sin tur gör att gröthalsarnas anfall inte avslutas i tid utan att man får fortsätta anfalla i all evinnerlighet. Så som på målet. Och angående målet...
2. Det blev ett väldigt liv när afrikanska u-landet (väl?) Gabon gick om Sverige på FIFA:s världsranking. Jag tror inte Gabon är ett bättre landslag än det svenska, men jag kan ju i det närmaste garantera att Gabons förstamålvakt, Didier Ovono, är en bättre målvakt än Andreas Isaksson. Det spelar ingen roll om den gode Didier - som jag inte vet mycket om - mäter en meter i strumplästen, saknar en arm eller är undernärd till bristgränsen. Stått i vägen för Jakob Poulsens skott hade han kunnat gjort ändå.
Jag tror Magnus Hedman, självklart uppumpad på diverse illegala fuskarsubstanser, hade limmat det där skottet med sin högerhand medan han med den vänstra injucerade en bättre kanyl i valfri ådra.
Frågan är bara vem som ska ersätta Isaksson och när? Eddie G?
3. De som säger att Zlatan Ibrahimovic inte gör mycket för det här svenska landslaget kan ingenting, ingenting, ingenting om fotboll. Hade Daniel Majstorovic haft en anfallares spelförstående, hade Marcus Berg inte varit ett litet barn, hade den där gamle, gamle, flintskalliga skåningen orkat krångla sig ur offsidepositionen, hade bolluslingen inte dömts ute när den... ja, hade TV8 bara haft vett att visa en repris i lämplig vinkel hade jag kunnat svara på om den var ute eller inte.
... ja, då hade Sverige vunnit den här matchen.
Nåväl; Zlatan är det svenska landslaget. Till stora delar.
4. Skulle något lag vunnit den här matchen borde det väl ha varit Sverige.
5. Frågan "ska vi spela med en Premier League-yttermittfältare eller med en medelmåttig före detta innermittfältare från den danska SAS-ligan?" fick sitt definitiva svar idag. Seb Larsson - gör honom given.
6. Vad är en skälig kompensation för en missad första vinna-eller-försvinna-halvlek? Detur, dessa skojare, sa att vi skulle vara hemma 19.20 - alltså i god (nåja) tid innan matchen. Men först fyrtio minuter in på matchen kom man innanför dörrarna i ens tomma hem.
I'll sue them big time.
På stämningstemat: Andreas Isaksson är skyldig mig en lyckad utekväll då kvällens blev inställd tack vare dennes tafflighet.
7. Jag missade alltså första halvlek. Ha det i åtanke när ni tyst klagar över mina felaktiga analyser.
I bara felt like skriving, som man säger efter en veckas svengenska på Alanyas gator och torg.
Nedre botten, Beautyshopen,
funderar på att gå dit varje gång jag hatar mitt liv.
"Hej, snälla, kan ni ändra exakt allting?"
Häromkvällen gick snyggaste tjejen från bussen,
hela vägen framför mig till porten.
Sen tog vi hissen upp, och sa hej.
"Hej, jag ska till fyran".
"Ja, jag ska högst upp".
"Hejdå".
ALANYA,
Tillbaka lagom till Danmark-Sverige, nästa lördag.
Tills dess; mediaskugga.
Det skulle ju va dans, dans, dans.
kriminellas intåg ökar förseningsavgifterna,
BROTTSPLATSEN Det var här bibliotekarierna lurade sig till 150 kronor från en oskyldig
boklånare. (OBS Bilden är ett paintmontage)
Kriminella krafter har infiltrerat Sundsvalls bibliotek.
Något som medfört att avgifterna har sjudubblats det senaste året.
- Vårt första och enda mål nu är att tjäna pengar, säger Robin Odelind, ny ansvarig för indrivningen på Kulturmagasinet i Sundsvall.
Runt femsnåret igår eftermiddag kom en 19-årig man, som vill vara anonym men benämnas med pseudonymen Majlards ende, in till Kulturmagasinets bibliotek i Sundsvall.
Med sig hade han tre lånade böcker som han skulle lämna tillbaka.
- Så jag lämnade över böckerna till hon i kassan och vände mig om för att gå, berättar Majlards ende.
Men han fick inte gå - inte förrän han hade betalat förseningsavgiften.
- Jag tänkte väl att det skulle gå på någon tia per bok, förklarar 19-åringe Majlards ende.
Det visade sig dock att bibliotekarien i kassan ville ha hutlösa 150 kronor för en månads försening på de tre böckerna.
En färsk undersökning som pirkt.blogg.se fabricerat visar att förseningskostnaderna för låneböcker ökat med svindlande sju tusen procent sedan senhösten 2008.
- Med tanke på hur mycket jag betalade hade jag ju lika gärna kunnat snott böckerna helt och hållet, resonerar Majlards ende.
Kulturmagasinets nytillsatta indrivningsansvarige, Robin Odelind, berättar om varför avgifterna för försenade böcker har eskalerat så väldeliga det senaste året:
- Vi har märkt att folk har ett väldigt förtroende för ett bibliotek och är därför inte dummare än att vi utnyttjar det till fullo genom att försöka tjäna pengar, säger han. Det finns inga pengar i att låna ut böcker gratis, pengarna finns i avgifterna.
Robin Odelind har en diger bakgrund i indrivningsbranschen. Efter att ha slagit igenom i hemorten Ljustadalen som framgångsrik småindrivare har Odelind hunnit med att arbeta för de flesta föreningar som har anknytning till tung organiserad brottslighet. Han har dessutom hunnit med en kortvarig men upphaussad artistkarriär innan han återvände till den brottsliga banan.
Anledningen till att han nu valde att jobba som indrivare inom biblioteksbranschen var enkel:
- Det är lagligt och det finns enorma pengar att tjäna. Folk vågar inte säga emot, de bara betalar. Det är väldigt sällan vi behöver ta till extremt övervåld, säger han.
Trots Odelinds långa karriär i kriminella kretsar har han inte fällts för något egentligt brott. Något som gör att han är anställningsbar för vilket företag som helst, förklarar Jan-Olof Lundh, polischef i Sundsvall.
- Vi har länge försökt sätta dig ”DJ Ompa”, som han kallar sig. Men han syns aldrig till på tillslagsplatserna. Förmodligen drar han bara i trådarna och har folk sköter alla illegala processer, säger Lundh.
Robin Odelind själv tror att vi bara sett början på avgiftsstegringen för försenade låneböcker.
- Jag hoppas kunna höja priserna ytterligare, förklarar han. Det är ingen som reagerar, så jag tror att det finns utrymme för ytterligare ökningar.
Du ser inga problem med att du kommer direkt från den organiserade brottsligheten?
- Nej. Det är business as usual, avslutar Odelind.
Jan Majlards ende son
erik_nr13@hotmail.com
jo, tack...
Tack vare en ocean av inströmmande lyckönskingar på bloggen - jag kände mig för en stund som bäcköring som letade sig uppåt i en strid ström när lyckönskningarna vällde in som tätast - så sitter jag här efter karriärens första salstenta och känner mig - nöjd.
Det här kan omöjligen ha gått helt fel. Jag måste ha klarat godkänt.
Efter flera dagar med oro, sveda, verk och klåda kan vi nu äntligen slappna av och göra vad vi vill.
Skön. T, som Nicklas Bäckström skulle uttryckt det.
Frågan är vad man vill göra ikväll?
Jag har några punkter.
Obligatoriska:
- äta något alldeles oförskämt gott. Det lutar åt kycklingfilé med nå bättre barbequepommes.
- förtära något slags oförskämt gott snask.
- dricka någon slags dryck.
- spela klassmusik på hög volym, ett typiskt signalement för fredagskvällen.
Möjliga:
- lugnt och städat utforska Sundsvall by night (nej, inte skumpartyt, bara stadskärnan) - igen.
- sen en film på bio, förslagsvis Looking for Eric.
- supa sig kalas.
Det sistnämnda alternativet sållas dock bort direkt. Detta på grund av att det a) alltid är oerhört dumt, egentligen, b) att vi åker till Alanya imorgon och inte vill sitta med en keps av ädlaste marmor på planet och c) för att vi har bokat en klipptid klockan 09.00 imorgonbitti.
Men något borde vi uträtta, kan jag tycka. Det är inte varje dag man avklarat karriärens första tenta.
Så jag skrek; romantik!
Men du var nykter nog att säga kom,
kom, jag har någonting vi måste prata om.
Och nykter utav vin och full av längtan
är det lätt, att säga fel och tänka rätt.
wish me luck,
Önska mig lycka till, då kanske ni får se undertecknad flanera gator och torg ikväll i avsikt att fira.
Och det är alltid en syn.
Oohja, jag var en vinnare längs vattnet.
nästlat in sig bland syndikatet,
Men en sak hade inte överklassyndikatet inte räknat med - att en 19-årig kille utan stamtavla och med rötterna på fattiga Södermalm skulle nästla sig in.
But I did. Jag, som självklart inte beärats med någon inbjudan, smet förbi den serbiska mördarvakten utanför entrén, löpte förbi de kamptränade blodshundarna som väntade i pentryt innan jag söndertrasad och utmattad kröp in bland syndikatet.
Väl kravlandes på In-gallerians marmorgolv gick syndikatet - i sina höga hattar, monoklar och balklänningar - genast dit för att peta på mig med sina käppar i ädlaste mahogny.
Men jag trotsade allt vad sunt förnuft hette, vägrade vända om och lämna syndikatnästet innan jag fått mina nya skor från DNA till 20% rabatterat pris.
De första par riktigt snygga skor jag sett sedan Billy Landsdowne kommenterade fotboll - då hugger vi direkt. Vi har ju trots allt fått 3400 kronor i "nöjespeng" ifrån CSN.
Nöjespeng, undrar ni som inte gått på Mimerskolan? Jo, det var så att Börnt-som-numera-kallas-Jonte som alla andra ungdomar i 15-16-årsåldern fick sitt studiebidrag av mor och far var månad. Det skulle, som för alla andra ungdomar i 15-16-årsålder, räcka till det mesta.
Men inte allt. Nej, nej. Utöver denna studiebidragsslant, som räcker för alla andra ungdomar i 15-16-årsåldern, så skulle Börnt-som-numera-kallas-Jonte även ha råd för lite roligt. En slant som skulle räcka till lite bio, lite Laserhallen, lite snask - allt som kan betäcknas som roligt.
Det är oklart hur pass stort belopp detta tillägg var på, men nog var det ett antal hundralappar alltid. Dess namn? Nöjespengen.
Igen: Nöjespengen.
Imorgon är det tenta vilket medför att jag sitter klistrad vid Erik Fichtelius, Sören Larssons och Björn Hägers samlade alster. Det känns ändå som att det ska kunna gå någorlunda okej.
Tänkte sätta ihop ett antal skivor till den stundande Alanyavistelsen.
Hur ser din "jag ska åka till Alanya den tredje oktober 2009"-platta ut?
När jag går uppåt,
i en prålig värld av mingel.
Singel.