pirkt,

Jag är ganska dålig på vardag. Det är jag.

Igår kväll tänkte jag kompensera det genom att vara duktig på fest.

Det gick väl sådär, kanske.

Vi stolpar väl upp några händelser:

- Jag trodde till en början att jag luktade sopor.

- Det gjorde jag inte. Inte värre än vanligt. Det visade sig vara min dryckespåse som kom direkt från krabbfiske i de nordnorska fjordarna.

- Vi fick skjuts av Sundströms förste - så nu vet ni att det finns en sån och varifrån pseudonymen Sundströms andre kommer ifrån.

- Vi hamnade på förfest i bröderna Larssons paradvåning. Vi hade dock tänkt att bege oss till Stadshuset senare under kvällen och var lätt besvikna över läget.


- Vi började omgående sms:a runt och fråga ifall någon kände till någon förfest som låg närmare Stadshuset.


- Vi stannade dock kvar och satt framför teven, kollade Real Madrid-Valladolid, drack, gick och blandade usla granatäpplesgroggar, snackade, betygsatte, drack lite till, kollade Valencia-Barca, tippade fel, drack ytterligare innan vi slutligen ramlade ner på Stadshuset.

- Märkte av att det blivit senhöst då uteverandan, the place to be, var helt öde. Istället fick man helt sonika slå sig ner i den andra verandan, den ganska mycket mer avdankade inneverandan.

- Jag var inte helt opåverkade. Det ska erkännas.

- Jag var så pass påverkad att vi under loppets gång var tvungna att beställa in ett större glas vatten. Vilken förödmjukande scen. Vatten. På krogen.

- Vi gick omgående efter vattenglaset och beställde alkoholhaltigt i baren. Varför vet jag inte. Jag brukar inte veta det. Jag minns beställningsprocessen först idag när jag skulle unna mig själv en bättre kokt med bröd på IP, men när jag saknade min femtiolapp i fickan.

- Det var väldigt mycket folk där. Folk vi känner och folk vi kanske inte borde ha uppträtt nyktrare inför.

- Akdags endes utekväll borde ha varit oerhört speciell. Det blev den inte. Detta på grund av att han själv vill få det att framstå som att han försatt sig i en George Costanza-situation socialt. Det har han inte. Situationen är inte alls särskilt rolig.

- Det blev Max runt tresnåret. Vi avnjöt ett i sanning bättre Crunchy Nacho-mål och förundrades över hur lite folk det var där. Inte ens ett slagsmål fick man se.

Det var väl det.

Eller nja; vi kom ju faktiskt hem vid femsnåret för att skriva ett inlägg om hur gärna vi skulle byta plats med vem som helst på sekunden om jag kunde.

Det påståendet står jag fortfarande för även en söndag som denna då man suttit med en keps av anrik marmor på IP:s stolta icke-allsvenska läktare.

---

Samma nätter väntar alla.