hej tard,
FM-demot tankat och en Sunderland-save påbörjad.
Varför Sunderland? Jag vet inte. Ett bra lag som handlat en del men som fortfarande har en slant kvar?
Förmodligen.
Spelet har dock varit relativt likt 09:an hittils i mina ögon. Inte hittat några större skillnader. Matchmotorn i 3d - som jag alltid har hatat och bojkottat - är lite bättre men långt i från perfekt. Det ser ut att bli ytterligare ett år i de runda plupparnas tecken.
Nåväl. Vi har inte hunnit spela så mycket då vi har en uppgift som ska vara inne imorgon. Personporträtt. Jan Skog tackade i eftermiddags vänligen men bestämt nej via mejl.
Istället fick vi ett nytt namn av den gode Åttingsberg. Eva-Lotta Palm. Bosatt i Jönköping. Så hur gör den förhållandevis rutinerade 19-årige journalisten för att ta kontakt? Jo, han ringer så klart upp. Men frågan är, hur gör han det?
Jo, genom att inleda med något slags ohörbart snabbtalarmantra:
"Hej-Erik-Löfgren-heter-jag-och-ringer-från-jag-går-journalistprogrammet-på-Mittuniversitetet-jag har-fått-i-uppgift-att-göra-ett-personporträtt-av-en-gammal-student-på-skolan", hasplar jag ur mig snabbt, sluddrigt och på en och samma utandning.
"Hej, det här var Erik Löfgren på Dagbladet", är enkelt att säga. Inga problem. Oavsett hur okänd människan är för dig kan du alltid berätta varifrån du ringer och de förstår direkt.
"Aaah, dom ringer från tidningen", tänker folk.
Men så fort jag ringer privat, i ett skolarbete allt som oftast, så känner jag att jag måste förklara vem fan jag är och varför i helvete jag ringer och stör.
"Den här rösten känner jag inte igen. Säg vafan du ringer ifrån, vem fan du är och varför i hela helvetet du har ringt och stört mig. Och gör det snabbt, utan att andas", tänker jag att folk tänker när jag ringer.
Typ.
Eva-Lotta var dock särdeles trevlig och en telefonintervju, en så kallad telefonare av bland andra Morgan Pålsson, är inbokad klockan åtta ikväll.
Först: träning. Kvadrat följt av spel med två målvakter, det är vad jag kallt räknar med.
Du borde leva livet,
men du söker nånting annat.
Idiot.
Varför Sunderland? Jag vet inte. Ett bra lag som handlat en del men som fortfarande har en slant kvar?
Förmodligen.
Spelet har dock varit relativt likt 09:an hittils i mina ögon. Inte hittat några större skillnader. Matchmotorn i 3d - som jag alltid har hatat och bojkottat - är lite bättre men långt i från perfekt. Det ser ut att bli ytterligare ett år i de runda plupparnas tecken.
Nåväl. Vi har inte hunnit spela så mycket då vi har en uppgift som ska vara inne imorgon. Personporträtt. Jan Skog tackade i eftermiddags vänligen men bestämt nej via mejl.
Istället fick vi ett nytt namn av den gode Åttingsberg. Eva-Lotta Palm. Bosatt i Jönköping. Så hur gör den förhållandevis rutinerade 19-årige journalisten för att ta kontakt? Jo, han ringer så klart upp. Men frågan är, hur gör han det?
Jo, genom att inleda med något slags ohörbart snabbtalarmantra:
"Hej-Erik-Löfgren-heter-jag-och-ringer-från-jag-går-journalistprogrammet-på-Mittuniversitetet-jag har-fått-i-uppgift-att-göra-ett-personporträtt-av-en-gammal-student-på-skolan", hasplar jag ur mig snabbt, sluddrigt och på en och samma utandning.
"Hej, det här var Erik Löfgren på Dagbladet", är enkelt att säga. Inga problem. Oavsett hur okänd människan är för dig kan du alltid berätta varifrån du ringer och de förstår direkt.
"Aaah, dom ringer från tidningen", tänker folk.
Men så fort jag ringer privat, i ett skolarbete allt som oftast, så känner jag att jag måste förklara vem fan jag är och varför i helvete jag ringer och stör.
"Den här rösten känner jag inte igen. Säg vafan du ringer ifrån, vem fan du är och varför i hela helvetet du har ringt och stört mig. Och gör det snabbt, utan att andas", tänker jag att folk tänker när jag ringer.
Typ.
Eva-Lotta var dock särdeles trevlig och en telefonintervju, en så kallad telefonare av bland andra Morgan Pålsson, är inbokad klockan åtta ikväll.
Först: träning. Kvadrat följt av spel med två målvakter, det är vad jag kallt räknar med.
Du borde leva livet,
men du söker nånting annat.
Idiot.
Kommentarer
Trackback