pirkt,

Idag var ju också en dag. Det är inte ens en överdrift att säga att den gått i olidlighetens tecken.

Vi klev upp klockan sju imorse. Bara det. When can a human be a human?

Ja, inte vid klockan sju på morgonen i alla fall. Hade en cro magnon eller en helt vanlig grissvans-makak blivit serverade en smörbytta, nåt skinkpaket, en större hushållshost och några frukostredskap så hade den nog ätit väldigt snarlikt till hur en annan gör vid sju på morgonen.

Väl på skolan fick vi först en uppgift på förmiddagen. Sedan en ny på eftermiddagen. Båda otroligt tråkiga.

Det enda roliga med dagens skoldag var den kvart då vi fick skriva dikter - var och en fick konstrueras på under trettio sekunder - till ett ord som läraren valde ut. Eller; ordet skulle vara med i dikten.

Jag tyckte faktiskt det var roligt och dikterna vart nästan så usla så att de kunnat publiceras på den här fattiga bloggen.

Men bara nästan.

Nåväl, dagens sista uppgift - den stora av dom - kostade vår a-lagsträning. Jag var tvungen att tacka nej till storlagsspel med a-laget för att göra en uppgift med deadline klockan 18.

Helt i onödan. Värdelös uppgift som bemöttes med ett värdelöst arbete från undertecknad.

17.53 tror jag vi lämnade in det hela till slut. På jobbet.

Jo, för direkt efter skoldagen - då tog jobbdagen vid.

23.00 stämplade vi ut från Dagbladets stolta redaktion.

Ni kanske undrar - vad hinner man med på sex-sju timmar på en tidningsredaktion, en vanlig onsdagkväll i oktober i en mellanstor och medioker svensk stad.

Jo, följande:

- komma på att det är jackpott på V64.

- börja fila med Patrik Näsberg - känd som mannen som äter sin Fajita Pita utan bröd - på ett bättre system.

- lämna redaktionen för att ta en bättre Subwaymacka. Subway Melt var namnet, iordningställd av en tafflig nykomling som inte ens kunde erbjuda mig en fördelaktig dressing till min valda macka.

- återvända till redaktionen. Fila vidare.

- sätta punkt för systemet och springa ner till Vinnarhålet för inlämning.

- slå på TV4 Sport och följa V64-dramatiken från Valla.

- konstatera att man skäms för att dela namn med en så usel människa som E*ik Ad*elsson. En bedrift att tappa ledningen i ett 200-meterslopp med - Scully jävla Gully.

- sitta där med miss i första och V6 ikryssad.

- hinna in på Zvetlana Boko till fina 15 gånger efter Näsbergs tips.

- se Näsberg själv onda över att ha glömt att pynta in på nyss nämnda krake medan man själv sitter och snyter sig i svenska kvalitétssedlar.

- se V64-utdelningen skjuta i höjden.

- slå över till fotbollen och se ett målfyrverkeri, en överglad och förmodat brunkrämsbrun Bosse Pettersson och en - med all rätt - hyllad Lars Lagerbäck efter slutsignalen.

- gå hem.

... jo, just det. Vi hann ju faktiskt skriva nio bättre centimetrar om en lindrig stukning hos Mats Levin samt snappa upp några, säkert felciterade, citat från Lagerbäcks presskonferens efter matchen.

Väl hemkommen, sådär tjugo över elva fick vi sätta tänderna i skoldagens första uppgift - den vi aldrig hann med.

Så klockan 00.00 stämplade vi ut. Typ. Låter som rimliga arbetstider, 08.00-00.00.

Ett "god natt" har i nyktert tillstånd aldrig varit mer befogat.

God natt.

October's passing by
a marathon of skeletons
nobody here knows my name