jo, tack...

Tack vare en ocean av inströmmande lyckönskingar på bloggen - jag kände mig för en stund som bäcköring som letade sig uppåt i en strid ström när lyckönskningarna vällde in som tätast - så sitter jag här efter karriärens första salstenta och känner mig - nöjd.

Det här kan omöjligen ha gått helt fel. Jag måste ha klarat godkänt.

Efter flera dagar med oro, sveda, verk och klåda kan vi nu äntligen slappna av och göra vad vi vill.

Skön. T, som Nicklas Bäckström skulle uttryckt det.

Frågan är vad man vill göra ikväll?

Jag har några punkter.

Obligatoriska:

- äta något alldeles oförskämt gott. Det lutar åt kycklingfilé med nå bättre barbequepommes.

- förtära något slags oförskämt gott snask.

- dricka någon slags dryck.

- spela klassmusik på hög volym, ett typiskt signalement för fredagskvällen.

Möjliga:

- lugnt och städat utforska Sundsvall by night (nej, inte skumpartyt, bara stadskärnan) - igen.

- sen en film på bio, förslagsvis Looking for Eric.

- supa sig kalas.

Det sistnämnda alternativet sållas dock bort direkt. Detta på grund av att det a) alltid är oerhört dumt, egentligen, b) att vi åker till Alanya imorgon och inte vill sitta med en keps av ädlaste marmor på planet och c) för att vi har bokat en klipptid klockan 09.00 imorgonbitti.

Men något borde vi uträtta, kan jag tycka. Det är inte varje dag man avklarat karriärens första tenta.



Så jag skrek; romantik!
Men du var nykter nog att säga kom,
kom, jag har någonting vi måste prata om.
Och nykter utav vin och full av längtan
är det lätt, att säga fel och tänka rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback