pirkt,

Vad säger man?

Har man väl släppt Markusevangeliet som debutsoloplatta så går det inte att komma ifrån väldigt hårda jämförelser.

Och det kan vi väl direkt konstatera - ingen av skivorna når upp till den nivån.

Musiken är inte lika medryckande, texterna når fortfarande enorma toppar men har inte samma jämnhet.

Textrader som "Nedre botten, beautyshopen, jag funderar på att gå dit varje gång jag hatar mitt liv. 'Hej, snälla kan ni ändra precis allting'" kan räknas till något av det bästa han skrivit.

Men sen finns det ju faktiskt låtar som inte är bra. Jag vet att man egentligen inte kan skriva en recension så här pass tidigt, efter så här pass lite lyssning.

Musik som betyder något, där texterna är det vitala - min musik - måste lyssnas in oerhört noga innan man vet om låten är bra eller inte. Men jag kan nog säga att låtar som "Isande diskant" och "Ge mig ingen vit skit ge mig aftobeat" aldrig kommer sätta sig och bli bra.

På Markusevangeliet är ju varenda låt faktiskt fantastiskt obeskrivligt bra. Ren klass från början till slut. Inga utfyllnadslåtar alls.

Det finns det ju faktiskt - på Prinsen av Peking, men framför allt på Lev som en gris dö som en hund.

Jaja, Aftonbladet gav skivorna en trea, Expressen en tvåa. DN en fyra. Kristianstadbladet en femma.

De lokala tidningarna har båda enats om en fyra.

Som alltid är det Expressen som är snett på det - klart som fan skivorna ska tilldelas åtminstone en trea. De är ju bra. De är ju Krunegård.

Här på pirkt.blogg.se, den enda skivrecensionsajten värd namnet, beslutar vi oss för en trea.

Hade en ny okänd artist släppt Prinsen av Peking hade jag tilldelat honom en femma i betyg.

Men nu går det inte att komma ifrån att Markus Krunegård har levererat Markusevangeliet. Den nivån är Krunegårds femplusnivå, det här når inte riktigt dit.

Nu måste man snarast leta sig till en skivbutik för att köpa skivorna. En människa som kan skriva en låt som "Mitt kvarter" måste man stödja. Det är ens musikaliska plikt. I kampen mot Lena&Orup-lallandet.

---

Dålig på vardag,
men duktig på fest.
Usel på sånt som människor gör mest.