pirkt,

Moneybrother, Spegelsalen

P P P P+



Anders Wendin - vilken sjukt medriggad människa.

Karln har av någon högre makt tilldelats de två saker jag saknar kanske allra mest - ett fördelaktigt utseende och en fantastisk sångröst. 

Utöver dessa två faktum har han dessutom lärt sig konsten att skriva fantastiskt bra musikstycken.

Man borde med andra ord stå och onda över denne medrigg. Men det gör man inte. Man står och dansar från första stund. Besudlar Moneybrothers fantastiska stämma med sin egen mittbacksröst.

Det var en fantastiskt bra spelning. Precis som väntat.

Medelåldern i publiken var dock högre än väntat. Ryck och knycks äldre vän var där och - just det - ryckte och knyckte framför scenen. Oerhört roligt under en lång tid.

Varför var konserten inte en femma?

För att de nya låtarna från senaste skivan satt sig hos... tja, i stort sett bara undertecknad. Men så är undertecknad en lyricspundare av stora mått.

Konserten stannar upp lite. Samma sak när Wendin väljer att spela en cover mitt i konserten. Inte Bob Marley-dängan, den funkade. Men den andra, den stjälpte mer än den hjälpte.

Hade dessa nämnda låtar bytts ut mot exempelvis saknade Downtown Train och Klaraberg till dig, ja, då hade nog femman varit ett faktum.

Nu sparar vi femman till den sjätte december istället.

Fyra P - med ett plus intill, undrar ni?

Jo, jag träffade ju den gode Anders Wendin på Oscars dit jag onödigt nog betalade in mig senare samma natt.

Jag tog i hand och berömde honom för en väldigt bra spelning.

"Tack, kompis", svarade han.

Kompis. Med Anders Wendin. Det är det som höjer upp betyget med ytterligare ett plus.

För en cool bajare slänger väl inte bara ur sig ett "kompis" hur som helst?

---

Feelings that grow stronger in the dark,
will be lost in the light.