DM-mästare i kosty... nåja, täckjacka.
Han vann DM. Han var bäst i distriktet på att gå.
Nu står man där själv - på den absoluta toppen. Matfors stolta IF besegrades på hemmaplan ikväll och undertecknad blev, som man säger, mästare i täckjacka.
Vi följde matchen från bänken då vi legat uppe hela natten och hostat och helt sonika bett Sheriffen om att bli placerad just där. Så uppvärmning av Lagréll, täckjackesittning, lite stelt latjande i pausen och mottagande av medaljen i ädlaste guld - det blev min insats i 2009 års DM-final i fotboll.
Insatsen från Medskogs stolta var väl inte förstklassig, det blev till och med en microdels nerv efter Matfors 2-1-reducering på hörna, men det räckte. Broman, uppväxt, fostrad och fortfarande boende i Matfors fick avrunda kalaset med att bredsida dit slutresultatet 3-1 efter ett Iidelförarbete värt namnet.
Lite trist att att konfettikanonen satts ur spel. Den hade höjt det celebra firandet till ännu högre höjder.
One another note: Milan - sicken guldgruva! Fortfarande! Zurich, ett lag som trots allt stod upp hyggligt mot mighty, mighty Real Madrid, gästar San Siro och Milan trycks ned i osannolika 1,29.
Vi har redan konstaterat Milans uppenbara uselhet och när de dukar upp ännu ett bjud så är vi inte sena att hugga. Underspelet står i 2,60. Tack. 0-0, ett högst troligt resultat, står i 22 gånger. Det tar vi, sa Sheriffen. Vi är inne att vikta av på 0-1 till 32 gånger men gör det inte.
Slut: 0-1 och vi kan konstatera att vi har överskattat Milan igen. Jag trodde verkligen att man, om man nu inte lyckades skapa framåt, skulle kunna hålla tätt bakåt åtminstone. Men då hade jag inte räknat med the force that is Hannu Tihinen.
22 gånger hade smakat smördraperad påfågel.
Nåväl, underspelet satt som en smäck och det tidigt lagda spelet på Marseille att gå vidare stärktes igen, trots Marseilles klara förlust mot Real.
Det kan inte vara lätt att vara Milanista i dagsläget.
... och så klart: Lagréll gjorde mål idag. Ett avslut på mål - ett mål. Jag tror att han är bäst i laget med den procenten. Snäppet över Stenberg.
Att synas utan att verka
Ser enkelt ut på håll
Men jag lever på impuls nu
Via fjärrkontroll
Men jag sa alltid nej...
Jan Majlards syn på isterband,
Och visst fanns denne gigant på världens största videocommunity.
Den mångfacceterade Jan får svara på den ständigt aktuella frågan; vad har du för förhållande till isterband?
Det är det här som menas när man pratar om framtidens multijournalister. Man ska inte bara kunna krönikera om fotboll och sport i allmänhet, rätt vad det är så ska man också kunna ge svar på hur man förhåller sig till isterband.
Och Jan gör det bra, riktigt bra. Undertexten till videon lyder: Jan Majlard har ett mer ingående förhållande till isterband.
Jag kan tänka mig att Jan var mer utförlig än de andra som fick frågan. Men så är han också Sveriges bästa och mest mångfacceterade krönikör.
Håll till godo:
En dag står vi över februari du och jag.
Natten var så kall, vi höll hårt om varann.
barshelona,
TV6 bestämmer sig för felaktigt uttal
Inom tevemediet brukar man vara noga med uttal.
Men inte på TV6 - där går man emot strömmen.
- Vi har bestämt oss för att säga Barsselona istället för Barcelona, säger kanalens solbruna ansikte utåt, Ola Wenström.
Det var inför tisdagskvällens sändningar som alla medlemmar i Champions League-studion hos TV6 bestämde sig för att enas kring uttalsfrågan.
- Det var ett unisont beslut. Ola (Andersson, reds anm.) har ju uttalat Barshelona i flera år nu och vi har bestämt oss för att stödja honom i sin ovilja att lära sig, säger Ola Wenström. Så i fortsättningen kommer alla att säga Barsselona.
Du tycker inte att ni borde ta avstånd från uppenbara felaktigheter och korrigera dessa?
- Nej. Det är inte så vi arbetar på TV6. Alla kan ju med blotta ögat konstatera att Bosse Pettersson ligger farligt nära hudcancerns gräns men produktionsbolaget fortsätter att sponsra Bosses solarietimmar, förklarar Wenström.
Det har sedan tidigare florerat rykten om att uttalet Barsselona och smeknamnet Barssa ska ha kommit från Ola Anderssons och övriga studiomedlemmars vana att yppa verbet 'bärssa' - ett uttryck för att efter sändningens slut hinka i sin oansenliga mängder öl.
Detta dementeras dock av Wenström:
- Jag förstår att folk kan dra de paralellerna, men det vill jag bestämt dementera. Att vi bestämt oss för att uttala Barsselona är inte grundat på något annat än vår gemensamma inkompetens och ovilja att göra ett seriöst intryck för våra tittare.
TV6 beslut ska ses i ljuset av att Mats Nyström nyligen offentliggjorde sitt beslut att framöver ha en uttalad målsättning att prata så pass barnsligt att det kan uppfattas som riktat till dagisbarn.
Jan Majlards ende son
erik_nr13@hotmail.com
kommentarer,
Det känns väldigt bra.
Nåväl, kvällen spenderades hos Akdags ende där undertecknad prövade sina vingar på NHL 10 - ni vet det där spelet där Nicklas "Det är skön. T" Bäckström oerhört nördigt säger "EA Sports, it's in the game" i reklamen.
Det blev, trots seger i debuten efter straffar, ingen större succé. Dessa fingrar är inte gjorda för att skjuta kvicka handledsskott på svårmanövrerade skillsticks.
FIFA 10-demot testades också. Det var sig, förutom 360-graders-vinklarna samt de påstått förbättrade skotten, ganska likt.
Men för det absolut ingen besvikelse. Vi ska nog kunna finansiera ett PS3-köp med tillhörande FIFA inom en snar framtid, särskilt som CSN verkar vilja bli bloggens självutnämnda sponsor.
Till sist - det finns inte och kommer aldrig finnas en bättre humorserie än Seinfeld. Inte heller kommer det finnas en genialare karaktär än George Costanza. Mark my words.
Den som motsätter sig eller bara vill styrka min tes får gärna kommentera något, det är alltid lika roligt.
Håller någon med får det en att känna att man är rätt ute och motsätter någon sig... ja, då hänger jag ut de i bloggen och hånar de för deras felaktiga åsikter.
Inte svårare än så. Godnatt.
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
låt oss säga,
Men den här meningen ska ju inte under några omständigheter få passera tankestadiet, hur stressat det än kan vara efter en premiär i Basketligan.
I shall quote:
"Men Dragons jobbade sig in i matchen, inte minst tack vare Jeanssons fina mål och säkra pass". Sundsvalls Tidning, 25/9 -09.
Vi pratar alltså basket här. Sundsvall Dragons. Och tydligen - tydligen pratar vi också mål.
Ska vi fortsätta på den inslagna vägen hade en GIF-match kunnat beskrivas på följande sätt:
"GIF Sundsvalls storväxta guard Hannes Sigurdson stod för två vackra poäng när Vasalund besegrades med klara 4-1.
Den andra poängen kom efter att Aziz Corr Nyang lyft in bollen i straffområdet där Sigurdson hoppade upp och förpassade bollen i nät via pannan - en så kallad alley-oop."
Ingen träning idag då såväl Sheriffen som Kalle Ståhl var indisponibla. Istället har vi legat och läst, tagit paus för Simpsons och Family Guy och sedan klivit på läsningen igen.
Däremellan hann vi även kontrollera vårt saldo på Handelsbanken. Detta görs bäst genom att hälla upp ett tetrapak vin i ett glas, luta sig tillbaka i en länsstol och därpå slå numret till Bank på telefon. Därpå kan man långsamt sippa på vinet och kanske, kanske unna sig en liten, liten runk till saldouppläsningen.
Idag nöjde vi oss dock med att snabbt gå in på hemsidan för att direkt slå fast att det var trevlig läsning. CSN har nämligen fört över 5400 kronor till vårt konto. Mig veterligen är studiestödet på dryga 2000 kronor vilket skulle innebära att vi har konfiskerat 3400 kronor extra relativt oförtjänt.
Medrigg at last?
Och gäst ikväll är Jesus
Han har kickat heroin
Han läppjar på sitt glas och Ramlösa blir vin
Han berättar om sina vapen, sin tid i San Tropez
Om att ge sig själv en chans, om sin nya Z3
I en värld av idioter står han först i kön
Han berättar framför kameran om hur han bytte kön
Eller något helt annat som också är privat
Om alla dom han älskat och dom han bara sög av
Men han sa alltid nej
Men ingen, ingen, ingen, ingen hör...
Kent - Socker
cookalong uppskjuten,
Sundströms andre svängde förbi mina kvarter med sin stolta tjänstebil. Lagréll satt redan i passagerarsätet så undertecknad fick hoppa in i själva skåpet på skåpbilen. Där hade Sundströms andre gjort det hemtrevligt med en liten utfällbar pall i ädlaste trä samt ett par spännband så att man kunde holka fast sig själv intill skåpbilsväggen.
Trevligt.
Nåväl, då maten inmundigades på annan ort idag så skjuter vi på del två av Cookalong med Majlards ende. Vi har helt sonika inte tiden som krävs för en publicering då vi har en handfull olika 300-sidorsböcker som ska läsas ut.
Det är roligt.
Till sist vill jag tacka den lilla klick på ungefär två procent av läsarskaran som bidrar med tips när man vill bli upplyst.
Jessica, som vi får anta spelar skivor på Stadshuset på fredagar, länkade till upplysning om Peggy Lejonhjärta - och det tackar vi för.
Nu är den där inspelningen från i mars någon gång och frågan är - när kommer albumet?!
Nej, dags att åter krypa ned under täcket och läsa lite facklitteratur. Den här sängen håller, precis som vi hoppades på vid inköpet, på att bli vår allra tappraste vän.
Snygga kan de kanske inte anklagas för att
vara. Men debutskivanViskningar och rop
(2004) går inte av förhackor.
Spotifyuppladdning på sin plats snarast!
Vi pratar pop och politik
Skivomslag och valpaket till latte på kredit
Och mitt i nån perfekt debatt om krogtrafik
Har man plötsligt glömt varför man en gång flyttade hit
Minns du än den ihåliga eken i Sandbergs allé?
Vi var förtrollade av leken och livets idé
Inte trodde vi väl då att jag skulle ge mig av
Peggy Lejonhjärta - AB Stockholmshem
alanya,
Planet lyfter vid åttasnåret på lördagkväll från Midälvas stolta flygplats och jag och Sven landar förhoppningsvis i Alanya.
Ska det bli tråkigt?
Nej, nej och åter nej. Förhoppningsvis.
Jag hoppas att Bromans ende, Larssons ende samt Lagrélls ende alla väljer att ta sitt förnuft till fånga och boka en likartad resa snarast möjligt.
Det här svensk-tyska kriminaldramat där hälften av rollbesättningen är dubbade rullar av någon outgrundlig anledning vidare i TV4.
Jag har hittills sett till Ola Rapace, Peter Haber, Jonas Karlsson och Tuva Novotny skymta förbi i några av de svensktalande rollerna.
Att svensk skådespelarelit väljer att ställa upp på tysk teveproducerad skit borde säga det mesta om att finanskrisen kanske även drabbat filmbranschen.
"Det är den allra sista varningen - utvisningen så att säga". Jo, så är det ju.
Vi har belyst honom förr och vi gör det igen för han har inte blivit mindre ful.
Quasi.
Förstår inte riktigt i vilket gammalt torkskåp de hittat de svenska rösterna till de tyska skådespelarna. Men aukustiken fungerar inte alls i samklang och det hela mynnar ut i något väldigt roligt och det hela blir inte alls särskilt spännande.
Imorgon skulle jag hålla ögonen öppna på den här klassportalen. Vi har nämligen ett förinspelat Cookalong med Majlards ende som kommer släppas imorgon runt lunchtid så att alla med förutsättningar, viljan och karaktären kan laga sig en bättre lunch med tydliga instruktioner.
Jag vill dock varna för att nivån kommer att höjas betänkligt.
Peggy Lejonhjärta - Att dansa och slåss. Det finns få låtar som gör sig bättre i en bilstereo.
Jag köpte debutskivan för ett herrans antal år sedan. Vad hände sen?
Du säger väl till om jag ska gå,
du säger till.
Eller följ mig till dom gråa, höga husen
bakom järnvägsspåren.
återgår till människostadiet,
Jag har som berättat tidigare känt mig oerhört mänsklig idag söndag.
Jag har inte alls känt mig som den där omänskliga killen som igår spänstigt hoppade upp, mötte bollen med pannloben och skallade in bolluslingen via ribban och ner i målet bakom en Sparris.
Säsongens första seriemål kom alltså igår, i den sista omgången.
Men det där med omänskligheten var så klart på skoj. Vi släppte alltså fyra baljor mot Thorssa, Ejerås och alla andra som hade lust att stå helt omarkerade i ett offensivt straffområde.
Nej, nu får vi snart gäster vilket betyder att vi måste resa oss ur den steglöst ställbara för någon timme. Tur då att vi börjar piggna till någorlunda. Jag har en aning om att dagens lunch, den sedvanliga oxfilésteken med egengjorda potatiskakor, kan ha muntrat upp sinnelaget något.
Giffarna Giffarnana spelade idag med sina fulltidsproffs, sina fulltidsproffs och sina fulltidsproffs mot ett gäng lärare, sjukvårdsbiträden och snickare. Det blev fullt förståeligt 1-1 och fulltidsproffsen blir nog kvar i lärar-, sjukvårdsbiträde- och snickarserien även nästa år.
Jag var Chuck Berry,
du var hela Rolling Stones.
du kanske ser mig skaka dagen efter när jag letar efter tråden,
Man kommer sin vana trogen hem runt femsnåret imorse och borde därför enligt mina beräkningar kunna sova till, tja, ett-två nånting.
Men det kan man så klart inte. Istället ska man vakna runt tiosnåret med halsont, täppthet i näsan samt en allmän slagsida som överträffar Estonias.
Jag mår sämre än Andreas Lundstedts kuk.
Att man inte är kapabel nog att sova ut är som sagt en anledning till att hata sig själv morgonen den tjugosjunde september 2009.
Det finns säkert hundratals andra anledningar som man ådrog sig i en tätare dimma igårnatt.
Men jag minns inte riktigt, och det är väl så det ska vara efter en 4-4-upphämtning mot Kuben följt av en bättre lagfest.
Absolut Pears, som fick en ny chans igår bara för att jag inte ville cementera min flickstatus genom att dricka Mango för artonde utekvällen i rad, verkar ha suttit där den skulle.
EDIT: Haha, nu minns jag en sak: Torbastunk, denne gigant, fick sina chinos sönderrivna på Max stolta hamburgeresturang igår. Den fredlige NSK-keepern hamnade mitt i ett elakartat handgemäng mellan två förmodat livsfarliga fullblodsmördare. Mitt i tumultet tar nån alltså tag i Torbastunks byxlinning och formligen sliter upp fickpartit som får sig en ordentlig törn.
Fickmynningen lossnar alltså från sitt ursprungliga fäste och hänger istället förstrött längs byxbenet utan att någonsin kunna fylla sin funktion igen.
Jag hoppas att jag skrattade gott åt det här igår kväll i kön, för det måste, måste, måste har varit oerhört roligt.
Kvällen i betyg:
Lagfest Förfest med Medskogsbron och lokala -92:or, 93:or och möjligen också någon -94:a: + + +
Kommentar: Jag trodde på lagfest. Det var det - ett tag. Nåväl, man fick se Real krossa knappt besegra semesterön och Zlatan göra Barcas första. Och dryck fick man ju i sig.
Ny förfest med Larssas och Hoffes gamla dagisfröknar 27-åriga milfar: + + + +
Kommentar: Sa jag 27-åriga milfar? Dåså.
Ett fyllt Stadshus där alla jag någonsin hälsat på befann sig: + + + +
Kommentar: Jag minns inte om jag hade så där väldigt roligt, men det måste ha varit ens eget fel. Förutsättningarna fanns. Klassdamerna staplades på hög. Vad fick jag ut av det hela? Några nummer? Ja, ett. Mattias Thorsells.
Max-besöket: + + + + +
Kommentar: Ja, det här är en efterhandskonstruktion. Det var väl mest drygt att stå i kö till ett förvisso bättre Crunchy Nacho-mål, men som tidigare nämnt; Torbastunk fick sina chinos sönderrivna av två yxmördare. Det kan, så här i efterhand när det sjunkit in, inte bli annat än fem plus.
Gången hem: + +
Kommentar: Jag tror den långa vandringen i bitkylan kan ha bidragit till att man fortfarande ligger i den steglöst ställbara sängen och aldrig mer vill sätta fötterna i golvet. Ingen klassdam vid sin sida heller - istället Sven. Inget fel i det förvisso - den riviga innermittfältaren var trots allt med och betvingade Matfors på bortaplan igår. En historisk seger för ett i alla avseenden historiskt Söders BK.
Din skönhet inspirerar till en lögn,
när nattens sista trummor dånar ut.
dan före dopparedan,
Jag vill att ni sent på fredagskvällen ska smaka på två ordkombinationer.
Först och främst: verbet "att ta helg". Svenska språkets kanske allra mest omtyckta verb?
Finns det en skönare känsla för en normalfuntad människa än när fredagens arbetstimmar är över och man vet att en helg med ledighet, Premier League-matcher framför teven samt obscena mängder dryck och trevligt sällskap väntar en?
Ja, men inte fan är det många.
Vår helg togs för snart två timmar sedan, runt elvasnåret. Då hade vi producerat klassjournalistik i fyra timmar och ätit en bättre hamburgertallrik på avhämtning från - BK. Jo, det BK.
Varför?
I'll tell you.
Smaka på nästa ord: "ALLSTAR - The fabulous sportsbar".
Man kommer in till redaktionen, samspråkar kort med Näsbergs ende samt Hasse som inte jobbar på Sporten som båda redan bestämt sig vad och vart de ska äta.
O'Learys har alltså slagit upp portarna igen med en liten justering - det är inte O'Learys längre. Det är Allstar - The fabulous sportsbar, och det är där vi ska hämta av mat ifrån.
Självklart hakar man på beställningståget - man är ju ingen matlådemänniska direkt.
Så man går lite snabbt igenom menyn, letandes efter den gamla hederliga sweet chili-pastan som på den gamla goda O'Learys-tiden hette just Sweet Chili Pasta.
Man sållar mellan de olika pastarätterna - fyra stycken bjuder man på varpå två serveras utan köttillbehör. Något sweet chili-inspirerat hittar vi inte. Det närmaste är en Spicy Thai Wok som lät ganska god till en början.
"Biff eller kyckling wokat med sesamolja, chili, vitlök, paprika, lök, zuccini, broccoli och nudlar."
Inte alls fel. Ska vi ha någon sås på det här, tänker vi?
Jodå. "Allt i en underbar ostronsås."
OSTRONSÅS! Ska folk sitta och läppja ostronsås till landskamperna i fortsättningen? Ska Royale behöva springa på IP:s toaletter stup i kvarten under hemmamatcherna?
Man är tvungen att bläddra över till hamburgermenyn för att hitta något ätbart.
Där har Näsbergs ende och Hasse som inte jobbar på Sporten redan slagit till på två gamla klassiker; Fajita Pitan och en klassisk Club Sandwich. Bara det att det inte var deras namn längre. Nej, nej. Eftersom ALLSTAR är ett sånt fabulous nytt ställe har de döpt dessa två klassiker till Fabulous Club Sandwich och Fabulous Fajita Pita.
Fabulous verkar vara ordet. Låter lite... gay. En sak är säker - jag tänker aldrig, under några omständigheter uttala det föreliggande fabulousadjektivet. Aldrig.
Nåväl, fick vi vår mat? Nej, jag har ju redan berättat om att jag satt i mig en BK-burgare med tillhörande strips. Detta på grund av att ALLSTAR, den lite mer fabulousa krogen, inte "hade tid att laga mat till avhämtning".
Har mig veterligen aldrig hänt på O'Learys.
Tredje och sista smakprovet: "Den vackraste ligan. Den smartaste fotbollen". Sagt av någon begåvningshandikappad stackare på Kanal 9:s reklam för - Serie A.
Jo, vackert var ordet. Tre faktorer till att Serie A är den vackraste ligan att titta på:
- man filmar matcherna från 400 meters avstånd.
- halva bilden upptas av till två tredjedelar tomma läktare.
- hela bilden går i jämngrått. Det enda som bryter färgmönstret är ensamma bengaliska eldar som brinner på en tom läktarsektion.
Jag har länge gått efter måttstocken "när Knight Rider börjar på teve är det dags att sova".
Imorn väntar dessutom Kuben i säsongens sista seriematch och vi har revansch att utforda efter vår pikanta insats förra lördagen.
Godnatt.
Little by little,
you gonna hear me cry.
where did I go wrong?
Han hyllades till skyarna av såväl mig som mina närmaste stolsgrannar på matchen igår.
Hade jag arbetat journalistiskt igår hade jag lobbat för att kanadensaren, som i mitt tycke skapade en hel del på egen hand, skulle haft åtminstone en trea, men högst troligt en fyra i betyg.
Han drev in puck, dribblade och skapade heta chanser i en lina som i övrigt var helt iskall.
Det är mitt omdöme.
I ST däremot får Corso en tvåa i betyg.
I Dagbladet, den riktiga tidningen när det gäller sport i länet, ger Corso en - etta.
Någon som var på gårdagens match som kan säga vem som har rätt i denna betygssoppa?
Where did I go wrong, I lost a friend
Somewhere along in the bitterness
And I would have stayed up with you all night
Had I known how to save a life
Timråpremiär,
Fribiljett till en Timrårpremiär på en torsdag? Jo, jag tackar jag.
Och nog märktes det till en början att det var premiär. Nog såg det ut som att de rödvita gjorde sina första framträdanden på halt underlag sedan senhösten -98 i Ruhpolding.
Spelarna, främst de rödvita, hade problem att slå enkla, öppna tvåmeterspassningar. Pucken gled ifrån klubban och blev till fösningar som enkelt bröts. Det var som att man inte var van vid det hala underlaget, att det var ett innebandylag som bokat fel hall.
Det var med andra ord tragikomik on ice.
Sämst av alla i den första perioden var Fredrik Hynning. Att jämföra honom med Bambi som kastades ut på en alldeles för hal is vore osjyst mot Bambi. Det lilla rådjurskidet skulle nog ha kunnat vispa till pucken en och annan gång om hon fått chansen. Hynning kunde inte det. Jag vet inte hur många gånger han tappade puck, missade puck vek ner sig i närheten av puck.
0-1-målet kom, trots att också Brynäs varit dåliga, i slutet på första då Anders Lindbäck släppt första stolpen alldeles för enkelt i power play.
I andra perioden fortsätter den kompletta uselheten från hemmalagets sida till en början. Sebastian Erixon och Pär Styf hade inledningsvis en intern uppgörelse i att försöka ta flest felaktiga beslut.
Sedan hände någonting.
Timrå kom in i det hela, publiken hakade på och äntligen såg vi tillstymmelse till den där stämningen som man - förutom att spana efter eventuella klassdamer - kommer dit för att uppleva.
Ganska snart kom också målet mitt i den andra perioden. Fredrik Sonttag, som stod för en relativt blek insats i övrigt, stod för ett indianhopp på offensiv blå, plockade ner pucken med handen och förpassade in kvitteringen med ett rungande slagskott bakom Markström.
Brynäsmålvakten hade dessförinnan agerat som en sån där burväktare som det krävs något alldeles extraordinärt för att överlista. Han kommer vara väldigt bra i år, den unge jätten. Kanske mycket beroende på att han täcker hela målet.
Därefter tog Timrå över spelet, skapade chanser och borde ha gjort det då förmodligen avgörande 2-1-målet. Daniel Corso kan vara den bästa center Timrå innehavt sedan... ja, räcker Riku Hahl till mot det vi såg ikväll? Corso var superb. Varje gång han tog emot vände han upp mot försvaret, satte fart och tog sig enkelt in i zon och oftast till och med till en halvmålchans. Hade den där jävla nummer sju Hynning haft klubban i isen och varit en aning alert hade han fått både en och två passningspoäng idag.
Fantastisk spelare. Den ende som kan vara riktigt nöjd med sin insats i Timrålägret, om nu inte kanadensaren har en ännu mycket högre nivå inom sig. Men det kan jag inte tänka mig, den här nivån räcker väldigt gott.
Nåväl, Timråpressen kom av sig lika snabbt som den tillkommit och Lindbäck gör en lika viktig som fin parad på ett friläge med fem kvar av andra. Mål där och bortalaget hade nog rest hem till Pelle Ohlsson-län med tre pinnar.
I den tredje och likafullt mållösa perioden är spelet tillbaka, efter en liten höjning i andra, på botten. Absoluta botten underhållningsmässigt. Inte heller övertiden blir det minsta underhållande.
Slarv, slarv, uselhet, dumdristighet, slarv, uselhet. Ungefär den rundgången var det.
Enda gången det blev riktigt farligt - eller åtminstone riktigt dråpligt - var när Lindbäck var ute och lekte Johan Smott där knappt ens Johan Smott skulle lekt Johan Smott. Ren tur att det inte straffade sig.
Nej, det var tur att biljetten var gratis. Synd dock att man skyndade iväg några biljettslantar på hemmaseger till dubbla pengarna. Jag hade förväntat mig det gamla vanliga, hyperaktiva Timrå stöttad av en aktiv entusiastisk och premiärtörstande hemmapublik. Det höll - i ungefär en sjuminutersperiod i den andra perioden, och det räckte inte.
Nåväl, dags att summera i punktform.
Tre bra:
Andreas Dackell har varit med länge. Dackeupproret på 1500-talet påstås ha startats av någon vid namn Nils Dacke. Det är fel. I de gamla gistna historieböckerna har två L fallit bort i slutet på Dackell och högst felaktigt lyft upp den lokale jönsaren Nils Dacke till en ikonstatus. Nej, det var istället Nils Andreas Dackell startade Dackellupproret på 1500-talet, och nu - snart femhundratio år senare - spelar han i Brynäs förstaline samtidigt som han år för år utökar sitt rekord för äldsta levande däggdjur. Och han gör det bra. Imponerande.
Daniel Corso har vi sagt det mesta om redan. En klasspelare som kommer betyda allt för Timrå i vinter. Sanna mina ord.
Förstapausens kokta med bröd får tredjepriset i brist på en tredje bra spelare på isen. Fast i formen, inga blåsor samt en rättvänd böj. Det räcker en dag som denna för att bli matchens tredje stjärna.
Tre dåliga:
Mattias Karlsson ska väl förhoppningsvis vara bättre än så här?
Fredrik Hynning var skrattretande dålig i främst den första perioden. Det såg ut som att Hynning kom direkt från Östtimors solkust utan en aning om vad is, klubba eller skridsko var. Fel på allt - hela tiden. Borde gjort mål.
Pär Styf stod nog för planens genomgående sämsta insats. Sällan sett kaptenen så fel - hela tiden.
En rolig:
Ove Molin spelar av någon anledning fortfarande hockey på Elitserienivå och för det förtjänar han ett hedersomnämnande.
Han är ingen spelare i mängden, han särskiljer sig och ger något extra till publiken. Mål, poäng, snygga dragningar?
Nej. Skratt. Varje gång jag ser Ove Molin på en hockeyrink skiner jag upp i ett léende. Varför? Jo, för att Ove ser så malplacerad ut. Han är plufsigheten personifierad samtidigt som han med enkelhet skulle misstas för en mård även på öppet torg tillsammans med andra människor.
Ove Molin borde spela överviktiga elaka möss i julkalendrar för SVT, det är vad Ove Molin borde göra. Det vet jag, det vet du, och det är därför man drar åt smilbanden varje gång man ser honom. 
En elak, överviktig råtta i en julkalender eller rent av Ove Molin?
Men du kan ta och skriva upp,
att jag ska bli en reko kille med finess.
AC Milan,
Men det här är ju min alldeles egna blogg och då får man bryta mot alla normer och oskrivna lagar. Till och med mina egna.
Jag hade tänkt spela Udinese hemma mot Milan till generösa 3,30 gånger slanten:
Jag ska inte ta upp Milans föråldrade lag som en anledning, för det har ältats till... Äh, det är klart att jag måste göra det. Det är ju i stort den enda anledningen till att man konstant bör gå emot det här laget.
De är gamla, de är trötta, de är mätta, de saknar helt hungerkänslor och sist men inte minst... de är dåliga.
Hitta en spelare av yppersta världsklass i det här gänget av medelålders män i överklassen och du vinner en årsförbrukning av salta salmiakstänger.
Mathieu Flamini, Gennaro Gattuso, Filippo Inzaghi, Kahka Kaladze, Alessandro Nesta, Massimo Oddo, Andrea Pirlo, Clarence Seedorf, Marco Storari och Gianluca Zambrotta.
Nej, Pirlo håller inte yppersta världsklass. Tyst. Marco Storari - vad är det för en skojarpytsvaktare? Alessandro Nesta? Alla som tror han hade gått in i backlinjen i något av de fem bästa Premier League-lagens backlinje räcker upp en hand eller kommenterar något beskt.
Alexandre Pato sticker ut ur skaran. Han är ung, speedig och har framtiden för sig. Många skulle direkt vara där och hävda att han är en världsklasspelare. Men nog är han relativt överskattad allt. Det är inte FM-Pato direkt.
På bänken sitter en skeltand som med ett uns inställning kunde vara världens näst bäste och lapar yogurt.
Yoghurt, undrar ni? Jo, det var yoghurten som fick Ronnie på fall. Efter det här sponsorkontraktet blev han aldrig sig lik. (Tro på fan, är det inte Ronaldo som smygit sig in på inspelningen och kallar sig "Ronaldinhos brorsa" för att komma över några gratisyoghurtar)
På bänken sitter också Klaas-Jan Huntelaar. Av Kakápengen la man alltså en tredjedel på en bänkspelare, varpå resterande 500 miljoner gick ner i Berlusconis ficka. Hur stor del av de slantarna som sedan förpassades under Kahka Kaladzes bänk i omklädningsrummet är fortfarande oklart.
Nej, AC Milan anno 2009 är inget topplag. Däremot verkar folk och bookies tro det efter att man bortaslagit erkänt hemmastarka Marseille i CL.
Jag hoppas att överskattningen i oddssättningen håller i sig ett litet tag till så att man kan sko sig.
Jag har tänkt-spela-mot-Milan-men-till-slut-inte-gjort-det för sista gången. That's for sure.
Men jag tycker det finns dom
som hörs på radion varje dag
som inte skulle få sjunga alls
besvikelse,
Tänkte att man skulle kunna komma hem från träningen och slå sig ner i soffan för att se lite spännande allsvensk fotboll på TV4 Sport.
Men det var inte allsvenskan på TV4 Sport ikväll. Bättre upp - det var landskamp - Sverige-Belgien...
... i damfotboll. Ridå.
Nej, då sitter jag hellre här och ser på när knippet med vindruvor så sakteliga blir övermogna och bruna.
Som tur var svängde Sven förbi och planerade en stundande Alanyaresa. Imorgon är det undertecknad och Lagréll, som genom att vara en del av spelarrådet får räknas som en auktoritet, som förhandlar med Sheriffen om ledigheten.
Vecka 44, då det är sagt att vi ska vara ledig en vecka, är för sent. Frosten har då lagt sig över Europa och på 500 kronor i månaden kommer inga Medskogsspelare till något Thailand.
Nej, veckan efter DM-finalen mot Matfors - då bär det förhoppningsvis av. Dagen efter en förhoppningsvis lyckad tenta.
Men det lär bli tuffa förhandlingar - Sheriffen kanske tar på sig cowboyhatten och stålsätter sig.
We'll se.
Nu ska vi läsa igenom några artiklar från några för mig okända klasskamrater. Vi ska försöka såga och klaga.
Det ska nog gå bra, det är ju det vi gör till vardags.
Det är kanske konstigt att vi aldrig
springer på varann mer
Jag har funderat på det
Men jag hatar dom ställena du känner till
Och dom vännerna du rör dej med
Och jag kan inte hjälpa det
”Det är ett mindre brott att råna en bank
än att äga den” sa Berthold Brecht
Och nu när jag ser dej med kotlettfrippa och atachén
Så håller jag med han om det
cookalong for dummies,
Gordon Ramsey hade en. Comebackande Tina Nordström hakade på.
Vi pratar självklart om cookalongs - teveprogrammen där läsarna framför köksteven får följa med tevekockarna när de lagar en bättre rätt.
Nu är det dags för en tredje part att blanda sig in i leken. Ingen mindre än Jan Majlards ende son ska nu anamma konceptet på denna eminenta blogg.
Nej, det blir inget videobloggande. Ja, det blir efterkonstruerat. Men vafan - vi kallar det cookalong ändå.
Cookalong for dummies - med Jan Majlards ende son
För att hänga med i programmet rekommenderar jag att du besöker www.recept.nu. Där finns en lista över samtliga ingridienser som används i programmet.
Innan träningen behöver vi få i oss någon form av föda. Valet faller idag på en relativt svårblandad filblandning. 
Steg 1: Ställ fram en djupare tallrik. Greppa A-filstetran högt upp på ryggslutet med ett bestämt grepp. Luta den sedan något framåt samtidigt som du nyper åt längsmed ländryggen på tetran och riktar öppningen mot tallriken.
Svårighetsgrad: Medel. 
Steg 2: Ta fram en större sked. Sänk skeden stillsamt ner i syltburken innan du med en svepande rörelse för den uppåt igen. Förhoppningsvis har du i det här skedet en rejäl klick hallonsylt på din sked som du nu för över den filfyllda tallriken. Luta sedan lätt på skeden och tippa över klicken i tallriken.
Svårighetsgrad: Över medel.
Steg 3: För nu skeden med högre hastighet fram och tillbaka genom filen. Detta bör - om du gör rätt - medföra att sylten beblandar sig med filen och bildar en rosaskimrande blandning. Fortsätt rör om tills syltklumparna har tunnats ut och blandningen är helt jämnrosa.
Svårighetsgrad: Mycket svårt.
Till filblandningen ska vi servera en dryck som inte är alldeles lätt att tillreda. Jag hjälper er därför grundligt igenom varje steg. 
Steg 1: På pirkt.blogg.se:s matsektion använder vi enbart isplastpåsar när vi tillreder iskuber. Isplastpåsen ska fyllas med kallt vatten i mynningen på toppen. Försök använda båda händerna då du särar på mynningen.
Varning: Håll inte fingrarna under rinnande kallvatten under en längre tid. Det kan i värsta fall leda till att fingertopparna blir kalla och kylslagna under ett tiotal sekunder.
Svårighetsgrad: Mycket svårt. 
Steg 2: Knyt den nu fyllda isplastpåsen med en dubbel rosettknut. Det här är den svåraste manövern under hela dryckestillverkningsprocessen. Man brukar säga att isplastpåseknytandet definerar dryckestillverkaren. Håll den öppna mynningen uppåt under knytmanövern för att förhindra att det kalla vattnet rinner ut ur isplastpåsen.
Svårighetsgrad: Mycket svårt. 
Steg 3: Du som följt tillverkningen hittills får vänta i tjugofem-trettio minuter innan dina iskuber är redo för användning. Men eftersom det här är internet och dessutom en internetbaserad klassblogg så har vi självklart förberrett en isplastpåse med färdiga iskuber. Du pressar helt sonika ut iskuberna ur dess plastficka varpå du förpassar dem ner i ett större glas. Fyll glaset till bredden med is för ökad läskande effekt.
Svårighetsgrad: Mycket enkelt. 
Steg 4: Vrid på kallvattnet på vattenkranen och känn försiktigt efter med fingret om det är tillräckligt kallt. Var inte för ivrig med att hälla upp vattnet i ditt isfyllda glas utan låt det bli ordentligt kallt för optimalt läskande effekt. När vattnet är tillräckligt kallt för servering häller du helt sonika upp det i det isfyllda glaset och serverar.
Varning: Låt inte fingret stå för länge under rinnande kallt vatten. Det kan i värsta fall leda till att fingertoppen blir kall och kylslagen.
Svårighetsgrad: Medel. 
Har du följt alla stegen i denna cookalong borde du sitta med ett smörgåsbord av svårtillagade delikatesser framför dig i form av en blandtallrik fil och ett glas isvatten.
Nästa vecka ska vi lära oss hur vi kokar nudlar.
Fotnot: Hittade du ingen lista över samtliga ingridienser på www.recept.nu beror det på att ett lukrativt sponsorkontrakt fortfarande står utan underskrift. Men efter detta premiärprogram av allra högsta kvalité kan vi räkna med att det är ordnat till nästa vecka.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
i skuggan av alexander östlundgate,
Helikopterrånarna som tömt den svenska kassareserven har dominerat nyhetsflödet idag.
Så hade det inte varit om inte Sundströms andre delgett svaret om varför Alexander Östlund och jag har sjutton gemensamma Facebookvänner.
Då hade Östlundfrågan varit huvudprioritet att granska för Aftonbladet, Expressen, pirkt.blogg.se, DN och alla de andra mediejättarna.
Nu var våra läsare våran läsare som uppdaterar sidan ideligen i brist på riktigt arbete för en gångs skull på hugget och därmed slapp vi en Alexander Östlundgate i svensk media. Det uppskattas.
Svaret - att Alexander Östlund i fråga kom från Matfors och inte alls hade något med Zlatan, landslaget eller Stureplan att göra utan bara hade en bild på den riktige Alexander för att stärka sitt eget varumärke - var dock något av en besvikelse.
Idag var universitetslivet som vi hade förväntat att det skulle vara på förhand. Lektion 10.15 till 11.00, därefter får du disponera dagen hur du vill.
I vårt fall blir det hela däremot relativt uppstyrt. Först då vi behövde uträtta ett antal ärenden på skolan först, såsom att hämta vänta på Lunds ende, hämta ut passerkort, vänta på Lunds ende, lämna in uppgift.
Och nu ska jag försöka ställa mig i ordning för träning. Nej, inte bara det - jag ska försöka ställa mig i ordning så pass bra att jag inte längre uppträder som västvärldens formsvagaste spelare.
Stackars den som inte bryr sig,
stackars dom som inte tyr sig,
till andra än sig själva.
stålbert,
En tanke om att den jag ringer kommer att vara elak. Obarmharteligt elak.
Den tanken inpräntade ingen mindre än Bert Stålberg hos undertecknad då han någon gång under sommarhalvåret 2008 hånskrattande dömde ut mig eftersom jag inte hade kollat upp vilka Kubens stolta IF mötte i kommande bortamöte i vår allas Division III Mellersta Norrland.
"Vilka har ni nästa nu då?", löd frågan varpå Bert raljerade över hur oerhört dåligt insatt jag var.
Nåväl. Detta har medfört att jag alltid är lite, lite orolig när jag ska ringa helt främmande människor. En egenskap jag förstår inte är särdeles bra som journalist.
Men men - när man ska ringa en webbredaktör för en kristen dagstidning, då kan man åtminstone slappna av på förhand.
Och mycket riktigt - Emanuel Karlsten, webbredaktör för Dagen.se, var lika trevlig och vältalig som man kan förvänta sig av en kristen webbredaktör. Här är för övrigt hans populära blogg.
Men bara för att folk säger bra saker till mig så betyder inte det att jag kan skriva en bra artikel till skolan för det. Inte alls. Jag är inte mycket till journalist - än.
Vi måste likafullt lämna in någonting imorgon och vi lär väl bli totalsågad jämsmed fotknölarna.
På fotbollsfronten då? Något nytt förutom att Lagréll införskaffat en mobil? Jo, följande:
- Iidel vill bli stor och stark och gymma mellan september och december. Typ.
- Vi spelade fullstort spel för första gången i år (?).
- Undertecknad cementerade sin status som lagets, och säkerligen hela Mellansveriges, formsvagaste spelare. Peter Harryssons tjugosjuåriga cockerspaniel känner sig nog bättre tränad.
Till sist, en fråga jag hemskt gärna vill ha svar på.
VARFÖR HAR JAG SJUTTON GEMENSAMMA VÄNNER MED ALEXANDER ÖSTLUND PÅ FACEBOOK?
Ja, den Alexander Östlund.
Mig veterligen rör sig inte några av våra vänner i vare sig landslagssammanhang eller på Stureplan.
Så vad är grejen?
Där långt åt andra hållet,
syns taket på ett fängelse.
Och här är vi,
och du ler ett riktigt léende.
he is reachable,
När ett dylikt kortfattad och påannonserat sms dyker upp i inkorgen kan det bara betyda en enda sak:
Lagrélls ende har fått en mobil i sina ägor. Han går, för första gången på ett drygt ett dussin månader, åter att nå på ett sätt som inte känns stenåldrigt.
Välkommen tillbaka till kommunikationssamhället, Lagréll.
När hösten kommer och tiden går för fort,
när allt känns på rutin och redan gjort.
luckstapytsvaktare,
Det är en målvakt från regionen man talar om. En målvakt som följts av Sirius och som nu även uppges vara intressant även för GIF Sundsvall.
Den målvakten är tydligen inte länets bästa unga målvakt Stefan Lagergren utan... Björn Bodingh.
Jo, de menar så på riktigt om nu inte Lunds ende har fabricerat ännu en nyhet.
Lagrélls ende har alltså spelat i Tipselit samt Medskogs i tjugoåtta år utan att få en vettig chans. Och när de nu är intresserad av att ta in en målvakt född 1990 från distriktet - då funderar de på Björn Bodingh.
Inte ens Staffe SR tänkte så urbota fel.
Jag kom på mig själv med att undra för ett ögonblick
Om du var på väg hit, eller härifrån
Det tysta ekot är av ett slag för sig
Det kommer ensamt, om det är nåt att ha
Vad du än gör ta inga råd från mig
Jag vet, de fungerar inge bra
ångan uppe,
Vi fick som sagt ingenting alls gjort med vår artikel till skolan idag. Två anledningar var att a) inte hade några vettiga idéer att skriva om och b) att vi inte fick tag i de människor vi halvdant ville intervjua.
Men det finns faktiskt ytterligare en. Det faktum att vi letade oss ner på staden för att placera våra surt förvärvade i några väl valda fonder spelade också in.
När man vaknar upp med två rejäla finnar på den vänstra ansiktshalvan gäller denna prioritering när du ska placera dina fonder.
1. Bli inte skymtad.
2. Bli inte sedd.
3. Smyg in på Handelsbanken, hoppas på en att en banktjänsteman eller ful, gammal bantjänstekvinna tar hand om ditt ärende och placera dina fonder.
4. Bli inte skymtad.
5. Bli inte sedd.
6. Ta dig hem.
Planen funkade faktiskt. Hur placerar vi då våra surt förvärvade? Jo, basdelen (runt 2/3 av kapitalet) placerades i lågriskfonden "Stabil 25". Resterande tredjedel delades upp mellan två högriskfonder: "Tillväxtmarknad" samt "Ny energi".
Så i framtiden kommer ni inte bara se mig försöka jobba in Ungeska vattenpololigelag till knappa två gånger pengarna. Nej, nu kommer ni även se mig heja på Mexikanska burritoförsäljare ("Tillväxtmarknad"), kinesiska barnarbetare ("Tillväxtmarknad") samt klimatforskare och motormän ("Ny energi").
Det blir ju också en syn.
Mycket som handlar om undertecknad är nog just det - en syn - för utomstående. I söndags när vi sent på kvällen fick hedersuppdraget att köpa mjölk och Bregott hände följande.
1. Vi väljer att gå in i butiken utan att ta med en korg.
2. Vi får balansera fyra mjölktetror och en smörbytta på varandra.
3. Vi klarar balansövningen, betalar med vårt eget allkort istället för det ordinerade ICA-kortet.
4. Vi balanserar fram till bilen och öppnar bildörren.
5. Balansen sviker, smörbyttan som är överst i pyramiden faller, landar på kanten och studsar in långt under bilen.
6. Jag är inte den som ligger på mage på en blöt parkeringsplats och gräver med armen under en bil för att komma åt ett smörpaket, så därför satt vi oss i bilen och backade ut.
7. Vi hoppas till gud att vi inte backar över smörpaketet.
8. Vi konstaterar att vi inte gör det, utan kan med enkelhet leta oss ur bilen, gå fram till parkeringsrutan och hitta ett extrasaltat Bregott mitt i rutan.
Det fanns ju folk som bevittnade skådespelet och det kan, kan, kan inte ha sett särskilt vettigt ut. Dock marginellt bättre än om vi verkligen backat över smörpaketet och spridit klegg över hela parkeringsplatsen och gegget.
Vi avslutar med lite genuin Seinfeldklass. You gotta, gotta, gotta love it.
Kramer återvänder till sitt jobb på bagelbageriet efter en tioårig strejk:
KRAMER: All right, everybody! I'm back!
MANAGER: Who are you?
KRAMER: Cosmo Kramer... The strike is over.
MANAGER: Oh yeah! Kramer.
KRAMER: Huh... Didn't any of the other guys come back?
MANAGER: No, I"m sure they all got jobs... like, ten years ago.
KRAMER: Oh, man. Makes you wonder what it was all for...
MANAGER: I could use someone for the holidays...
KRAMER: Alright! Toss me an apron, let's bagel! What are those?
MANAGER: Those are raisin bagels.
KRAMER: I never thought I'd live to see that...
She turned around to look at me
As I was walkin' away
I heard her say over my shoulder,
"We'll meet again someday on the avenue,"
Tangled up in blue.
ska vi utvärdera?
Det var, i alla avseenden, ett felval.
Anledningar till att GIF Sundsvall-Åtvidaberg var ett enda stort felval:
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte alls hålla någon som helst allsvensk klass.
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte ha något eget spel alls. Inga idéer framåt.
- laget vi kom dit för att se ta chansen lyfte långt, lyfte snett och var ihåliga bakåt.
- det var för varmt.
- alla klassdamer hade valt att istället för att gå på GIF sitta hemma och se Manchesterderbyt.
- man tappade tron på allt vad allsvenskt spel heter för en lång tid framöver.
Men, gott folk, vi hade ju spelat in Manchesterderbyt på den inspelningsbara boxen. Det har aldrig slagit fel förr. Den här gången trodde jag verkligen att jag skulle lyckas. The perfect eftersända matchen.
Gick det, tror ni?
Döm själva: vi såg första femtio minutrarna snabbspolat där vi stannade upp och kollade målen. Därefter buggade sig inspelningen som brukligt, hoppade ur inspelningsläget och till realtid där 3-2 syntes klart och tydligt i 87:e minuten. Vi trycker oss dock tillbaka och snabbspolar fram och ser igenom alla målen och ser igenom matchen. Vi flyger, jag och Akdags ende, ur soffan när Craig Bellamy - Craig Bellamy! - står för sitt andra världsklassmål - andra världsklassmål! - för matchen till 3-3. Kort därefter buggas det hela igen, vi kastas åter ut i direktsändning till starten av Chelsea-Tottenham. Bra, tänker vi. Vi vet att matchen slutade 3-3, det kan bara ha varit högst en minut kvar när vi hoppade ur. Vi behöver således inte se de sista sekunderna.
Eller? Vi slår på text-teven, fram till 377 och ser 4-3 Michael Owen. Vi får trycka upp sändningen igen för artonde gången.
The perfect eftersända derbyt? I think not.
Fantastisk match, nästan så att man hade velat vara Patrick Bolin - påpassligt på plats i Manchester och på Old Trafford - för en dag eller två. Fredrik Broman - Darren Fletchers kanske största anhängare - hade även han en stor dag.
Idag då? Vi skulle vakna tidigt och utnyttja den föreläsningsfria dagen till max. Vi skulle skriva klart den artikel vi har fått till uppgift. Intervjua lite tidningsfolk, göra klart.
Gjorde jag det? Nja.
Ikväll skulle vi ha tränat och ätit något gott och nyttigt hemmavid.
Resultat: jobb från 16-23 med ett Chrunchy Nacho som enda tilltugg.
Heja.
Varför är du så tyst?
Varför är du så tyst?
sunday,
Dmytro Chygrynskiy, känd som Chygriiyinskijyiy, visade inga 25 miljoner euro-tendenser igår. Seg, övermodig och osäker, var adjektiv som alla stämde in på den Pippi Långstrumpinfluerade mittbacken.
Några tänkbara orsaker till att Chygriiyinskijyiy inte visade sig från sin bästa sida igår kan vara:
- radonhalten i luften är mycket lägre i Spanien än hemma i Ukraina.
- den spanska ligan spelas i färg till skillnad från den ukrainska som går i jämngrått.
- han möter i den spanska ligan inte längre enbart muterade Tjernobyloffer.
Åter till Dagen med stort D fotbollsmässigt:
Jag hade helt glömt att det ska spelas ett i stort sett avgörande toppmöte i Superettan. Det kan vi inte missa.
Men hur gör vi då med Manchesterderbyt? Jag gillar det inte - men enda lösningen är att spela in det på den inspelningsbara boxen.
Och det har ju aldrig slagit fel förr? Jo, just ja.
Det blir alltså en förskjuten kväll då vi även behöver se Chelsea-Tottenham eftersänt.
Hur kan man få lägga alla dessa matcherna samtidigt? Måste bryta mot någon slags lag.
Om speakern på IP yppar minsta lilla om Manchesterderbyt under GIF-matchen kommer han få smaka bly.
Äh, come on Giffers kämpa på, ååh, åååh.
Grattis Klonk-Basse, förresten.
Har du kommit nånstans,
har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
ältning,
Äh, vill man kalla sig Sundsvalls bästa blogg så får man fan hosta upp en utvärdering även i allra tyngsta motgång.
IFK Sundsvall - Medskogsbrons BK 2-0 (2-0)
Vi kan konstatera att undertecknad liksom hela laget fick en helt okej start på dagens match. Vi skapade bland annat ett dubbelläge för Iidel men Wikström eller vad han nu heter i hemmamålet parerade bra två gånger om.
Därefter återgick vi till att rulla, rulla, slå bort, rulla svårt och vara totalt ofarliga. Men 0-0 hade vi åtminstone i tjugosju minuter och allt som allt hade det dittills sett hyggligt stabilt ut bakåt.
Då träder vi in i bilden.
Det kommer en långboll mot en löpande Benny Mattsson. Bollen går för långt och vår mittbackskollega Anton får ostört nicka ner den. Han väljer att nicka ner den på undertecknad i sidled. Uppmaningen ”lätt rygg” betyder på fotbollsspråk att jag har någon som pressar men som är relativt långt bakom mig. Jag tar väl helt sonika ner bollen med låret och spelar den på andra tillslaget - på uppstudsen - till Larssa ute på kanten, tänker vi.
Det hinner vi inte. Fram bakom ryggen stormar Sergio Hinestroza fram, knycker bollen i mitt nedtag och störtar till ett friläge från nära håll mot Lagréll. 1-0 till IFK.
Ridå ner? Nej, inte riktigt än. I slutet av samma halvlek spelas bollen runt i backlinjen. Larssa rullade till Anton. Anton rullade till mig. Jag tittade upp, orienterade mig, ställde de klumpigare 44:orna i ordning för att ta emot bollen, snubblade, fläkte bollen framåt med knät till en Sergio – igen – som satte fart mot målet. Försökte liggande fläka ut ett ben, snubblade upp igen och såg Sergio lobba in 2-0 över Lagréll. Därefter var jag väldigt, väldigt nära att sparka sönder min högra fotled. Jag måttade springande en hårdare spark mot stolpen och det var i allra sista stund som jag ångrade mig och vek av för en luftspark.
Kanske tänkte jag att det enda som är skämmigare än att snubbla helt ostörd och bjuda på ett mål är att snubbla helt ostörd och bjuda på ett mål och därpå sparka av sig själv foten och bli utburen på bår.
Jag tror jag tänkte rätt.
Nåväl. 0-2 i paus och man kände sig ungefär lika uppskattad som illasinnade hemorrojder. Vi bytte dock skor i pausen, från ett par slitna plastdobbsskor till ett par nyare skruvdobb. Det gick trots allt lite bättre och vi kommer väl undan med ett underkänt betyg i den andra halvleken.
I den första kan vi konstatera att en överkryssad geting låter milt.
Jag kan tänka mig att de knappa tvåhundra själarna på Baldershovs IP tänkte endera a) att den där Erik Löfgren måste ha spelat riktigt tungt på IFK Sundsvall idag, eller b) att den där Erik Löfgren måste ha blivit mordhotad till att lägga sig av något sydostasiatiskt spelsyndikat, eller så frågade de kanske sig själva c) vem fan är den där nummer tretton?
Nu var det ju inte så att vi skulle ha tagit tre poäng om vi haft en mittback som inte gjorde två prakttavlor. Vi skapar ju ingenting alls. Dessutom har IFK ytterligare fyra, fem chanser där de kunde och kanske borde ha gjort mål. Benny Mattsson, som väntat – Braxen spelade i Allsvenskan i fjol – bra idag, nickade bland annat utanför fri framför ett helt öppet mål.
Så det skulle inte ha blivit någon Division II ändå. Vi får trösta oss med det nu när vi förstört vårt anseende i hela fotbolls-Medelpad för en lång framtid.
Vi kan också trösta oss med att folk verkligen försöker vara snälla mot en. Det här kan vara den snällaste omskrivning jag läst av undertecknads två extremtavlor:
”Balders matta släppte i precis rätt lägen, med IFK-ögon sett”, skrivet av Viktor Lövgren, en av planens bättre spelare idag från sin vänsterbacksplats i hemmalaget.
Nåväl.
V75 var också en besvikelse idag. Inte ens nära. Trots det – och trots insatsen – så bjöds vi på oxfilé, fläskfilé och kantarellsås omvartannat. Därpå lite chips, Hot and Sweet och popcorn framför Barca-Atleti.
Man har det oförtjänt bra.
Till sist: Messi och Xavi – finns dem? Vilka ska kunna stoppa det här laget i Champions League? Zlatan – som bar Italiens bästa lag på sina tatuerade axlar - är ju för fan bara en utfyllnadslunkare. Vackert förstamål dock.
Imorgon är det fotboll, fotboll och åter fotboll. Och nej, vi ska inte snubbla själv på någon grön yta. Vi ska ligga i soffan och se Manchesterderbyt samt Londonderbyt Chelsea-Tottenham.
Du har vart ute i världen,
i flera år.
Men jag stanna på mitt rum,
och såg dagarna gå.
Så uppsnärjd i det blå.
Resultat: Division III Mellersta Norrland,
IFK Östersund - Junsele IF 0-4 (0-1)
Domare: Mathias Eneberg, Krokom.
Publik: 83.
Kubikenborgs IF - Alsens IF 1-5 (0-2)
Mål, Kubikenborgs IF: Stefan Wigren. Alsen: Markus Hellby 2, Petter Magnusson 2,
Jimmy Hernerud.
Domare: Nicklas Persson, Viksjöfors.
Publik: 47.
Frösö IF - Graninge FF 4-0 (1-0)
Domare: Joakim Nilsson, Östersund.
Publik: 89.
IFK Sundsvall - Medskogsbrons BK 0-0 (0-0)
Domare: Henrik Nyström, Sundsvall.
Publik: 148.
IFK Sundsvall - Erik Löfgren 2-0 (2-0)
Mål, IFK Sundsvall: Erik Löfgren 2.
Domare: Henrik Nyström, Sundsvall.
Publik: Hela fotbolls-Medelpad.
När du står ensam kvar på tå,
och ytan inte går att nå -
när du träffat botten,
kom ihåg mig då.
det är visst nån som är tillbaka,
Nej, jag går inte bildjournalistik.
Vissa dagar är posten roligare att öppna än andra.
Han är tillbaka. Det är fredag. Vi får chansen att jobba igen efter en tid i frysboxen. Det är Sundsvallsderby imorgon. Det är Manchesterderby på söndag.
Man kan ha det sämre, hävdar jag bestämt.
Nu åker vi.
Ljus stanna kvar,
kom och var min vän.
Ljusna mig igen, igen, igen.
it has grown out of proportion,
Det vägskäl man kommer till när en blogg har vuxit sig så pass stor att dess huvudskribent får lockelser från annat håll.
Den dagen är idag. Det har inkommit ett sms från ett okänt nummer med följande meddelande, och det är inget mindre lockande erbjudande:
"Du tycker inte att det vore lite kul att göra repotage om eclair konditori eller? ;):P"
Som ni märker så innehåller meddelandet ingen underskrift, men enligt väldigt säkra källor är personen som skickat förfrågan en spelare i SDFF som vill ha hjälp med en skoluppgift.
"Hur menar du?" är undertecknad vänlig nog att svara.
Till denna subtila fråga fick man inget svar tillbaka.
Vid dessa vägskäl brukar bloggaren vanligtvis erbjudas något lukrativt föreläsararbete eller dylikt. Vi erbjuds att skriva uppsatser åt gymnasieelever av ren välvilja.
I think I'll pass. Den här bloggen behöver mig bättre.
Till sist; jag tror jag har slängt iväg nio hundra kronor på roligare saker än ett fåtal läroböcker.
Till allra sist; den lycklige medrigg som klonkade in 10,2 miljoner på onsdagens V64 var ensam med sex rätt. Hur var han det då, undrar inte ni men jag?
Jo, genom att ha lämnat in en 48-kronors Flex-Harry Boy. Alltså ett system som datorn gör åt dig - förutsatt att du betalar dina fyrtioåtta kronor. Klart man ska ha en dryga tio miljoner för det besväret.
Det finns alltså ytterligare en enorm medrigg som florerar i vårt avlånga land, ty Klonk-Basse säger sig inte ha fått några sjusiffriga belopp insatta på sitt konto. "En vanlig dag hade jag kanske kunnat missa en sån summa, men igår gick jag faktiskt igenom mitt konto noggrannt och kollade hur många felinsatta Scorecastvinster jag fått införda", var Klonk-Basses svar.
And the silence, it became so very clear,
that you had long ago disappeared.
And I cursed myself for being surprised
that this didn't play like it did in my mind.
(Bixby Canyon Bridge - Death Cab For Cutie. Fantastisk låt förutom det där lätt irriterande slutet)
det svarta fåret i ankafamiljen uttalar sig,
Anna Anka - smaka på det namnet, som Ralf-Michael Carlsson skulle ha uttryckt sig.
Anna Anka - jag kommer när skriva ut det namnet otaliga gånger i sin helhet eftersom det är så roligt - är ingen moster till Knatte, Fnatte och Tjatte utan påstår sig istället vara en svensk lyxfru i Hollywood.
Hon är gift med Paul Anka, 68 år gammal. Själv är hon 38 år gammal men har genom otaliga skönhetsoperationer och ett utmärglad kropp fått sig själv att se bra mycket äldre och slitnare ut. Något som torde vara unikt i Hollywoodkretsar. Kanske hon har gjort detta för att anpassa sig till sitt nya efternamn, Anka, genom att transplantera sig till ett mer anklikt utséende.
Nåväl, när vi nu har en svensk tant som ligger med en sextioåttaårig gubbe så måste vi förstås skriva spaltmeter om det. pirkt.blogg.se är inget undantag.
Så här tycker Anna Anka om olika saker som hon får tycka till om i rikstäckande media för att hon ligger med en sextioåttaårig gubbe. Citaten, som är kursiva, är plockade från Aftonbladet.se.
– Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer, skriver Anna Anka på Newsmill.
Slutsats: Jämställdhet är tragiskt.
Anna Anka hymlar inte med att hon har barnflicka. Och en massagekvinna, en hårtjej, en nageltjej, en personlig tränare, och en hundskötare. Livet som mamma skulle vara mycket svårare annars.
Slutsats: Har du inget jobb utan är hemma hela dagarna är det svårt att få tid över. Är du arbetslös men saknar något av följande - massagekvinna, hårtjej, nageltjej, personlig tränare, hundskötare - så får du helt enkelt lämna över ditt barn till de sociala myndigheterna.
- Som hemmafru ska du ställa upp på alla sätt, du ska alltid var snygg och välklädd. Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen, säger Anna Anka.
Slutsats: Anna Ankas liv går ut på att försöka få ligga med en sextioåttaårig gubbe som mäter en och en halv meter i strumplästen.
- Jag vill bli en förebild för svenska kvinnor. Jag har brutit upp från Jantelandet. Jag önskar att fler svenskor gjorde som jag. Ni skulle bli mycket lyckligare, säger Anna Anka.
Slutsats: Jag ska erkänna en sak, jag är kanske inte den som är allra, allra mest insatt i feminismdebatten. Så jag ska väl egentligen inte tycka så mycket. Jag har bara en spontan tanke: om alla arbetande kvinnor i Sverige sa upp sig från sina jobb och istället siktade på att få ligga med rika sextioåttaåriga gubbar for a living så har jag en svag föraning om att kvinnans roll i samhället skulle backa en aning igen. Jag vet som sagt inte, bara en spontan tanke jag har. En Anka är nog bättre insatt.
Vad gör jag hemma och skriver om trettioåriga ankansikten som ligger med sextioåttaåriga gubbar? Jo, jag hoppade helt sonika över eftermiddagens föreläsning om bildjournalistik.
Istället lägger vi oss i östra Medelpads allra skönaste säng med en bättre laptop i knät. Man kan ha det sämre.
På tal om säng; vi har nu på bara någon vecka omskolat oss till ryggsovare. Vilken bedrift, det har länge varit ett mål för undertecknad.
Nästa sociala mål får nu bli att bli en "hejare". Ni vet - en sån som vinkar subtilt och uppskattande till de bilister som stannar för en när man går över ett övergångsställe. Jag har försökt under ett tag - men det är en konst i sig att lära sig. Man kan inte tacka i alla lägen, det får inte gå till överdrift, utan bara när det är befogat. Jag har mycket kvar att lära, men jag tror det kommer att innebära en positiv utveckling för mig att till slut bli en "hejare". Det borde alla bli - vilket trevligt samhälle!
Ryggsovare, bloody hell. Måste se roligt ut. Vem fan sover på rygg?
Jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser,
jag ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder.
vem är bougherra?
Madjid Bougherra är en av Fifa 09:s bästa mittbackar. En mytomspunnen mittback i Glasgow Rangers som inte ens en alldeles för fotbollsintresserad människa som en annan har någon koll på vad han sysslar med i verkliga livet.
Nu vet jag. Han skjuter poäng till sitt skotska manskap borta mot Stuttgart. Jag gillar hur han övertar bollen från den andra, sämre lämpade, medspelaren. Mycket Fifa 09 över den manövern.
Så, nu vet ni Sigge, Pygga, Glas och... har jag glömt nån?
Nej, det var alla som var intresserade.
Seinfeld slut - dags att sova. Jag älskar mitt inrutade, meningslösa liv - hur är ditt liv?
Förresten - sex rätt på V64 gav ikväll 10,2 miljoner. Jag, som lämnade in ett 24-raders system på väg till matchen, satte två spikar men var aldrig nära.
Om jag var du skulle jag kolla med Klonk-Basse.
Och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde.
varför finns det inga kvoter?
Hur väljer man att göra det, tro?
Jo, genom att sända kommentatorsljudet ungefär tre sekunder före tevebilderna. Alltid roligt för åskådarna att vara förberedda på vad som kommer härnäst, tänker väl Solarie-Bo där han sitter och smörjer in sig.
Det ska jag tala om för dig Bosse, att det är det inte. Det förstör hela matchen.
Vår match då? Jo, det blev seger till slut. Torftiga 1-0, får vi lov att säga. Nog hade vi chanser för en 5-6 åtminstone.
Men det var nästan komiskt så vi missade. Undertecknad stod för en dubbelmiss i andra halvleken som var bortom all overklighet. Mittbacken missar bollen, Majlard får den på foten, bollen rullar mot det öppna målet - Graningemålvakten hinner dit och vispar ut den. Vart? Jo, på Majlards fot varpå bollen styrs i stolpen och ut.
Man är ju ingen killer, direkt.
I övrigt stod vi för en i alla avseenden genomusel insats. Fick en bra start, kände mig taggad och alert - sen gick allt käpprätt åt skogen. Jag hade bolltouch som en bakfull Jean-Alain Boumsong, vann dueller lika ofta som Bengt Frithioffsson är nykter och måste totalt sett uppfattats som efterbliven av den arga mobben på läktaren.
Och nu är jag egentligen för snäll mot mig själv.
Jaja, det fanns folk som gjorde det bra också.
Lagréll + + +
Anton + +
Hoffe + + +
Majlard -
Qviberg + +
Ludde + + +
Broman + + + +
Granit + + + +
Emil + + +
Iidel + +
Stenberg + + +
Typ så.
"Det finns flera saker som tyder på att Barca är här för att ta poäng". No shit, Solarie-Bosse.
Nåväl. Vi har dragits med det här efterblivet försända ljudet i knappa nittio minuter nu. Börjar bli dags för en sammanfattning av matchen i betygsform.
Dåliga: Zlatan - Sneijder.
Mycket dåliga: Henry - Muntari.
Bra: Xavi - Milito.
Mycket bra: Messi - absolut ingen alls.
När Xavi och Messi spelar runt bollen på offensiv planhalva är det ju inte längre fotboll som vi känner det. Det ska inte vara så omöjligt att vinna bollen i den sporten. Det liknar snarare den doppboll man spelar på skolgympan.
Sulley Ali Muntari är en väldigt, väldigt dålig yttermittfältare. Väldigt, väldigt dålig I tell you.
Popcorn blev det å, helt oförtjänt. De som säger att OBH Nordicas popcornmaskin är en onödig köksatteralj - jag skäms å era vägnar över hur fel ni har.
Men visst, ät era trista, torra microvågspopcorn ni.
God natt. Skola imorgon igen, hundratals timmar per dag.
Men du kan ta och skriva upp att jag ska bli en reko kille med finess.
nu åker vi, Solarie-Bosse!
Är det bara Steves ende vän, Dag "Daggen" Olsson, som läser det här?
Nåväl, nu till sakfrågan för dagen: Champions League.
Det är dags igen för en ny säsong. Ola har gått på ett antal skrattkurser över sommaren, Bosse har varvat solariesolning insmord i sololja med solariesolning ismord i margarin. De är redo för en ny säsong.
Vi såg första halvlek av Real Madrids parkpromenad borta mot FC Zürich. Ronaldo inledde med en kontrollerad hästspark, Ronaldo skarvade elegant fram en genialt löpande Higuain som i sin tur spelade skjöt snett till en rutinerad Raúl. När vi hade slagit över till TV6 för att försöka få se några höjdpunkter i pausen så passade Higuain på att göra ett eget mål.
På sexan fick undertecknad samtidigt se - just det - reklam.
Nåväl, en imponerande insats av Real i första. Snabbt spel, inga onödiga bolltransporter och ordentlig fart på främst Ronaldo på sin kant. Kaká stod också för några världsklassnummer med sin osannolika snabbhet med boll, men varvade det med enkla bolltapp. Lassana Diarra var Lassana Diarra när han är som bäst och... tja, Higuain visar att han borde går före Benzema på topp. Det har han förtjänat.
I paus är det som vanligt. Bosse sitter och droppar av smör, sololja och hudflagningar, Ola Andersson agerar som en andra klassens Jens Fjällström och Ola Wenström han skrattar, ler och smilar upp sig omvartannat. Sladjan är mest bara jobbig och det hela blev lite obehagligt när han avslöjade att Jeppe "Hamstrarn" Blomqvist skulle gästa hans egna program senare ikväll.
Jag tror av någon anledning att det kan bli riktigt socialt obehagligt.
Inför kvällen placerade jag två spel: Real Madrid och Marseille vidare ur gruppen till 3,60 på Svenskaspel samt Sevilla och Rangers vidare ur gruppen till 3,75 på samma statliga sida.
Så när man då i paus ser att Pippo Inzhagi trotsat alla sina ålderskrämpor och åstadkommit 1-0 för Milan på bortaplan mot Marseille så väljer man att flytta fokus dit. Ska vårt långtidsspel spricka redan i första omgången - vilket det i stort sett gör vid OM-förlust?
Nej, inte utan att vi ser spektaklet. Så vi slår över till Viasat Sport och följer matchen, ser att OM öppnar bra och att Heinze går upp och tidigt knoppar in 1-1. Vackert. Marseille fortsätter dominera så pass att vi väljer att gå in på livespelet och spela Marseille till uppskruvade 2,85.
Men vad händer? När man vänder ryggen till Real-matchen så släpper de upp till 2-3 och när man zappar dit för att se det med egna ögon så passar Inzhagi på att ignorera åldersdiabetesen, alla åderbrock och istället toffla dit 2-1 för Milan.
Ridå. Helt jävla oförtjänt. Äckliga, äckliga, äckliga Pippo har äcklat sig igen.
När ni får se sammandraget från matchen i Bosses, Olas och Olas studio så får ni förhoppningsvis se hur Milanspelarna slänger sig, filmar, är gamla och framför allt får med sig årets vänligaste domslut.
Mathieu Flaminis satsning med båda sulorna är en av årets förhoppningsvis fulare satsningar. För det fick han ett gult kort vid ställningen 1-1.
Vi kan konstatera att stämningen på Olympique Marseilles hemmaarena Stade Vélodrome är något utöver det vanliga. När en hel flertusentalig sektion hoppar samtidigt så får man lite "När vi hoppar för Giffers blir det mål"-vibbar. Men bara lite.
Äh, fiaskodag rent spelmässigt. Vi fick dock in välbehövliga kronor på vårt Nordicbetkonto efter att Dalkurds FF säkrat seriesegern till fina sju gånger.
Det där var väl ett roligt inlägg?
Nej, förlåt.
Att komma hit var som att gå genom en spegel,
och jag var bara nitton och jag tänkte att det här var bra.
Här kanske jag stannar kvar.
Hjärtat slår. Det slår skiten ur mig.
Jag vill att du ska se.
Majlards ende gillar,
Så vad gör man? Jo, man bajsar ut ett inlägg om vad man gillar måndagen den fjortonde september 2009.
Vi gillar...
... att Medskogsbrons stolta BK tog tre poäng hemma mot Frösö. Det var väl ingen storslagen insats men tre poäng är tre poäng och det borde vara målet för allt fotbollsspelande.
... att Majlard fick hoppa in i paus och lyckades hålla någorlunda rent bakåt.
... främst Hoffes, Granits och Bromans insats idag. Planens tre bästa i mina skela blågröna.
... att Djurgården inte tog en endaste poäng hemma mot Malmö FF. Det hade varit oerhört äckligt om Djurgården fått in en kvittering efter sin lilla timeout. Kan tycka att en match bör brytas i det där skedet. Varför inte? Det är hemmalaget, som ligger under, som gynnas av pausen. Nu har de ju en damtränare och en gammal Gladiatordomare som tränare, så de lyckades ju inte vända ändå.
... att skratta åt den plufsiga pajsare i luva som med självsäkra steg begav sig ner på Stockholms Stadions gröna matta. Han tänkte liksom att; "näe, det här går ju inte. Nu är det dags för mig att styra upp ett och annat. Låt mig bara dricka upp min artonde måndagskvällsöl".
... att le åt Jan Tauer, tyska andraligans sämsta spelare, som väljer att vid underläge 1-2 vila pannloben mot Rick Kruys pannlob. Utan någon avsikt att när han ändå är igång skada Malmömittfältaren så väljer han att ta ett rött kort för laget som krigar i nedflyttningsstriden. Hur gör man då när man vandrar mot omklädningsrummet efter ett idiotrött i ett läge där laget är på väg ner i avgrunden? Jo, man applåderar sig själv och klappar symboliskt på det klubbmärke man gör allt för att få nedsmutsat.
... att David Batra totalsågade ärkenöten Pernilla Wahlgren och hela hennes överskattade släkt. Nu såg jag ingen av de andra rostarna men förhoppningsvis gick de lika hårt åt.
... att Stewe Galloway, som den mysfarbror och före detta Gladiatordomare han är, väljer att krama om den plufsige pajsaren. Steve är alldeles för snäll med tanke på att han är väldigt lik en husalf från Harry Potter. Och de är inte snälla.
En husalf? Steve Galloway?
Vi ogillar...
... spelare som ser ut som Pippi Långström. Jan Tauer nu och förr i tiden var det Pablo Garcia, Real Madrids oförsvarbara Osasunavärvning för några år sedan. Då förstörde Pablo för ett lag som jag bryr mig om, medan Janne skjuter ett lag man ogillar skarpt i sank. Så egentligen borde man ju kanske gilla Janne, men det går bara inte.
... att Pernilla Wahlgren ens ställer sig på scenen. Kliv ner genast.
... att vi åter igen slängdes in i hetluften utan någon egentlig förberedelse. Lite bättre än senast idag och då gick det också bättre. Tänk vad Majlard hade kunnat uträtta med en rejäl uppvärmning. Ojvoj.
... att jag inte förstår hur man får reda på hur många som gör ens olika klassquizar? Det lär ha varit en del som gjort "Vilken krog bör du gå på?"-quizen. Tänk om vi nått ut till en tiondel av de människorna på denna klassblogg.
... att det är skola hela dagen imorgon då det vankas sommarvärme.
Nej, nu blir det Seinfeld. Seger, Seinfeld och en bättre nattsömn på det. Man kan ha det sämre.
Att låtsas att man är handicapad - you got to love George Costanza.
Ta mig till kärlek,
ta mig till dans.
Ge mig nåt som tar mig någonstans.
oh boy,
- klivit upp klockan tio.
- röjt undan grimaljer till förbannelse.
- dammsugit hela nedervåningen noggrannt.
- diskat diverse finglas och annat som inte går att diska i maskin, vilket i sig är en skandal då vi snart går in i 2010-talet. Allt borde vara diskmaskinsdiskbart.
- konstruerat 2009 års bästa Facebookquiz.
- tränat.
Inget av ovanstående borde, om vi går efter de i forskarkretsar accepterade fysiska lagarna, vara möjligt för undertecknad att klara av. Inte efter gårdagen.
Och mycket riktigt - vi klarade heller inte av allt. Träningen gick åt anus. Vi avslutade tacklingen med att hamna på en grövre efterkälke varpå vi svarade med att kapa Qviberg jämsmed knäleden. Dessutom lyckades vi med konststycket att få ont själv. Inte så lite heller. Vi hade ungefär åtta liter snor och slem i halsen som vi med ens blixtsvalde. Det är min teori. Det var hur som helst inte alls en särskilt skön känsla.
Varför hade vi snor och slem upp i halsen? Jo, för att vi överskattade vår egen friskhet och slet som ett bältdjur längsmed högerflanken ifrån vår nya högerbacksplats. Detta gjorde oss väldigt trött, för en sak är säker; de här kalvbenen är inte skapta för att älga fram på någon kant. Det har vi gjort pinsamt klart för omvärlden vid ett antal tillfällen tidigare.
Nåja, petad är vi till imorgon i alla fall. Nu är det match måndag, onsdag, lördag den här veckan så det lär ju bli svårt att slå oss in i laget igen under något av rehabpassen däremellan.
Det är tråkigt.
Vad som är roligt är det faktum att TV4 väljer att visa en kriminalroman ikväll. Nej, inte Beck. Nej, inte Wallander. Istället en svensk-tysk samproduktion vid namn Kommisarien och havet. Den är dubbad, riktigt dåligt dubbat och det blir i sin tur väldigt roligt.
Några andra själ till att det här är väldigt roligt är att handlingen är av den klassen att Kreativt Skrivande-Rogga hade kunnat vara upphovsman. Dessutom inser man att det inte hade spelat någon roll om handlingen var bra - ingen människa kan hänga med i en kriminalroman om man hela tiden sitter och skrattar över hur skådespelarnas munnar kommer i konstant efterhand.
Och till sist; de har en Quasimodo-look-a-like i rollistan. Andy Gätjen heter han, han är tysk och kanske den som är allra sämst dubbad på hela filmen.
Så här ser han ut, och då är den här bilden väldigt snäll mot Andyboys utstående pannlob.
Nu blir det tio timmars bättre sömn som avrundning av en i sanning bättre helg.
I'm wondering baby, what can a poor man do?
Why the commotion about her, man?
Why the commotion about her then?
vem i medskogsbrons stolta BK är du?
Men vi har inte tid nu. Det är träning på g och vi hinner bara tipsa om att det numera inte bara finns usla applikationer på Facebook.
Nu finns där också den fantastiska quizzen "Vem i Medskogsbrons stolta BK är du?". Gör den är du vänlig, annars har jag lagt ner en dyrbar timme, massa knåpande och filande i onödan.
Och äran att bli den första som blir Sheriffen finns där ute för dig.
I'm wasting my time,
I've got nothing to do.
I'm hanging around,
I'm waiting for you.
But nothing ever happens,
and I wonder...
kändisdjungeln,
Jag trodde att det mesta var gjort inom tevemediet - att det måste vara svårt att hitta nya lågvattenmärken. Men TV4 proved me wrong.
Varför är bara en handfull av deltagarna kändisar? Varför är Kenneth Andersson med? Vem är den långhåriga stackaren som döpts till Mickey? Varför försöker Bengt Frithiofsson spela ung och cool? Är det för barnbarnen?
Uppsnappade citat: "Jag bangar aldrig!", sagt av Bengt efter att ha blivit utmanad till att lägga sig i en kista full med diverse djungelkreatur. "Jag bjuder alla på god middag ikväll. YEEEAAH!", vrålat av Bengt när han återvänt till lägret efter att ha lyckats uthärda alla de äckliga ormar som TV4 kastade i ansiktet på honom.
Det blir en dag i spelets och sportens tecken idag. Fnulat på ett billigare V75-system nu på eftermiddagen och kom väl fram till en chansartad rad med två spikar.
Nej, inte Triton Sund.
Nej, inte Scully Gully.
Nej, inte Lome Stjernen.
Era jävla favoritspelare.
Utan istället spikar vi Nemo Lavec och Rea Montana.
Vi ses med andra ord endera i en skamvrå eller i någon slags rikemannaklubb ikväll.
Fotbollsmässigt är jag sugen på City till dryga tre gånger pengarna mot ett Arsenal som ställer upp med Eduardo ensam på topp. Och Diaby på planen. Och Song på planen.
Nej, det nyper vi, sa Sheriffen.
Den har blåst sig trött
och alla flickor har gått hem
Och du va sötade än dom
men jag slängde bort dig igen
konsten att dricka för mycket,
Men ikväll var det som sagt middagssittning med skolan ikväll. 300 kronor hade man betalat för att få delta. Man fick i samband med betalningen kryssa i alternativen öl eller cider. Eftersom jag inte är en fullvuxen man utan en pubertal pojke egentligen hemmahörande på ett landsortsdisco så kryssade jag i ciderrutan.
Fick jag då en strid ström av ciderflöde kvällen igenom, tror ni?
Icke. Till den undermåliga skagentoasten lilla, lilla brödbiten och de gigantiska salladsbladen och de tre spensliga räkorna fick vi förvisso cider. Allt gick då som på räls. Keep 'em coming, tänkte vi.
Så blev det inte. Det blev vin till huvudrätten - en välsmakande potatiskaka med en bättre köttbit till - och därefter, håll i er nu, punsch till efterrätten - en förmodat tilltänkt pannacotta som visade sig vara någon slags mjölig blåbärssoppa.
Punsch?! Hur tänkte de nu, de kära planerarna? Hur många kom till sittningen i frack, hög hatt och monokel? Åtminstone en minoritet.
Istället blev det ju så att man fick gå ner och inhandla egen dryck. En dubbel dubbeluppsättning med dryck inhandlades till huvudrätten och efterrätten. Till fördelaktiga priser, skall sägas.
Och visst, det var trevligt och så och drycken satt där den skulle. När middagsborden tunnades ut letade sig Lunds ende och undertecknad mot Svenssons, detta syndikatnäste. Där kände som väntat Lunds ende alla och några till medan undertecknad satt som ett fån och läppjade på en bättre drink i stillhet. Vi var inte bara ett fån, vi var ett fån som lyssnade till djupgående innebandydiskussioner.
Nåväl, även en bättre drink tar slut och så gör som tur var även innebandydiskussioner. Vi började ringa efter skjuts hem - det här skulle bli en kortare, lugnare kväll - utan lycka. Istället hem till Lunds ende för ett snabbare toabesök och någonstans här kom vi på att;
"Fan, jag kan ju inte åka hem och sova nu. Jag har druckit lite för mycket för det".
Har ni varit med om det? De gånger man sagt att man ska hem tidigt men lyckats fått i sig en respektabel mängd dryck vilket medför att det vore tjänstefel att gå hem och sova. Du är åtminstone skyldig dig själv att gå ner på staden och kolla dina utvägar. Gör du inte det har du under kvällen i stort sett strimlat sönder pengar, och det har bara a) medriggar, b) klonkare och c) adelsmän råd med. Vi är ingetdera så därför begav vi oss åter ner på staden för att, som sagt, se över våra utvägar.
Men vafan; efter lite kikar här och där med one hit-wonderet han-som-nästan-släppte-en-singel-stjärnan DJ Ompaland så kom vi på att "just ja, det här är Sundsvall. Här finns inga utvägar".
Vi var till och med på Espans nyöppning, det hette något med Memento har jag för mig, för att se vilket sorts skojarklientel det stället skulle locka. Vi hade kallt räknat med att om ett ställe känt för sin uselhet genom tid och rum nyöppnar så bjuder de åtminstone på gratis inträde. Kanske gratis dryck och tilltugg också, men åtminstone inträde.
Men icke. 80 kronor ville de ha. Verkade troligt att jag hade en tvåsiffrig Espanpeng över.
Nej, det blev ingen lyckad kväll det här heller. Men men, det är bara tre år kvar.
Kvällens bästa: Vi fick trots allt åka taxi hem. Förvisso med en taxichaufför som gjort det till sin personliga nisch att köra extra långsamt och ha extra dyr framkörningskostnad. Men vafan - mamma betalar för att få hem sitt förstfödda gossebarn.
Kvällens roligaste: Det måste nog bli detta; mitt i all dryckeshysteri på kåren fläker studentkårens äldsta medlem, en bildjournalist på åtminstone trettiofem år, ur sig följande:
"Under de här åren grundas många framtida alkoholvanor. Om tjugo-trettio år får vi se vart det slutar".
Att säga följande är, om ni undrar, nog inte the one and only way to bli en populär studentfestprisse.
Kvällens sämsta: Vart var duuuu, ikvääll?
Men vad vet jag. Jag vet bara att imorgon - då blir det mys framför teven. Tottenham-United, City-Arsenal. Det är nästan så man skäms över hur pass bortskämd man ska bli av Canal +.
God natt.
I'll always do my best for her, on that I give my word
In a world of steel-eyed death, and men who are fighting to be warm.
"Come in", she said,
"I'll give you shelter from the storm".
skoluppgift,
Vad har man näsa för då? Ja, inte mycket, man är ju ingen flamländsk tryffelhund. Men jag hade faktiskt varit och sniffat i varför det inte finns något spelombud i Birsta City tidigare, spelförstörd som man är, och på den vägen blev det.
Jag tror hur som helst att jag är ensam med den nyheten skiten. Alla andra skrev om Alexander Rybaks framträdande i Birsta ikväll, vilket påminner mig om att jag genast måste åka dit.
Eller näe, jag har ju middagssittning med skolan. Fan också. Annars hade jag varit där Alexander, det vet du.
Nåväl; här är den, Majlards första inlämning.
Jan Majlard, spel- och dobbelreporter.
erik_nr13@hotmail.com
Vaknar upp och somnar igen,
vet inte vad jag väntar på.
den där ingvar,
Han fick ett uppslag i alla lokaltidningar när han var i Birsta och åt köttbullar, träffade personal och pratade pensionsplaner.
Men är han inte lite överskattad, den där Ingvar Kamprad?
När man gått och velat, trånat och till slut bestämt sig över vilket databord man vill ha på sitt nykomponerade rum - ja, då har ju inte ens arbetet börjat med Ingvars jävla gör-det-själv-metod.
En medrigg har kanske råd att hyra in en polsk Martin Timell eller åtminstone Tim Allen från den gamla amerikanska sitcom-serien Home Improvement - på svenska känd som Tummen mitt i handen - som hade sin storhetstid i slutet på 90-talet när man ännu inte förstått att allt som innehåller enorma mängder inlagda skratt inte behöver vara bra.
Men vi är, som ni alla är väl införstådda med, ingen medrigg.
Nu ägnade vi istället hela kvällen åt denna möbel. Blev det klart för det? Nej. En skruvgänga var skev och projektet gick inte att slutföra. Tack, Ingvo.
Den uppskjutna matchen, känd som Graningegate, sågas inte bara i Graningeled. Även på Patronforumet går man hårt åt Sheriffens och Medskogsbrons agerande i frågan. Åtminstone en fullblodsskojare vid alias Skitkrille som skriver uppskattningsvis arton inlägg om hur otroligt fel det är att flytta matchen. Till slut avrundar han med det här autentiska citatet:
"Kan vara den största skandalen jag hört talas om inom svensk fotboll. Giffarna bör gå ut i media och be om ursäkt. Så pinsamt är det."
Jo, så kan man ju tycka.
Graningegate, snart i ett Sportblad nära dig.
Min kära, enda vän:
jag vill ha allting.
vilket rabalder,
På fotbolly.se går att läsa en liten text av en uppretad Graningetränare som i lördags - då matchen skulle ha spelats - såg två av de intygat sjuka spelarna på Baldershovs IP där de bevittnade IFK-Selånger.
Men nu är han väl ändå lite fel underrättad, den gode Graningeledaren?
Nog var det väl fler än två av de intygat sjuka som befann sig på matchen den dagen.
Jag tror Graningetränarens misstag var att han bara genomsökte den takbeklädda läktaren där två sjuklingar satt och sökte skydd mot den kalla vinden. Hade han istället vänt blicken mot gräsplätten uppe på platån, den plats på Baldershovs IP där det drar som allra snålast och kyligast, så hade han sett ytterligare ett gäng sjuklingar sitta i bar överkropp och shorts, ivrigt slickandes på varsin Piggelin.
Gårdagens överlägset bästa citat, sagt i omklädningsrummet innan debaclet mot Östersund:
Sundströms andre: ”Vi har match måndag, onsdag, lördag nästa vecka”.
Lagrélls ende: ”Vilken av dem väljer vi att ställa in då?”.
He he he.
Jag hoppas seglen tar dig med,
till en oupptäckt planet.
Ingenting av det här.
Ingenting av det där.
balthorans balthora,
Undertecknad fick det glädjande beskedet att han skulle starta på bänken på grund av sin långa sjukdomsfrånvaro. Vi slapp alltså skämma ut oss, tänkte vi.
Det slapp vi inte. Icke. I halvtid, vid ställningen 0-0, är Hoffe tvungen att kliva av. Jag, som blivit ordentligt anfådd av att hämta bollar på skottuppvärmningen, var tvungen att hoppa in. Utan uppvärmning, jag hade stått och lattjat gris med Sundströms andre hela pausen. Så det var bara att tejpa på sig benskydden och löpa ut till avspark.
Jag var ju inte helt frisk, hade inte rört en boll på en och en halv vecka och hade följdaktigen matchform som en nedfrusen portion med citrondraperad hälleflundra med kokt potatis och romsås. Därför var vi en tanke iväg från att yppa följande fras:
"Kan inte Broman gå ner på mittbacken? Då kan ju Nerkman gå in på topp och Silfver kliva ner på mitten". Men det gjorde jag inte.
Istället gick jag ut och stod för den sämsta defensiva insats Medelpad skådat sedan Christian Söderberg gjorde tjugoåtta minuter på högerbacken under David Wilsons ledning. Södda blev sedan utbytt, den förnedringslindringen fick inte jag.
Jag vågade inte nicka. Jag vågade inte gå in i duell. Jag vågade inte göra någonting. Toppa detta med att jag hade en förkärlek till att slå upp bollar på läktaren och du summerar väl en i alla avseenden sämre mittbacksinsats.
Hur gick 0-1-målet till, undrar du?
Jo, efter en inläggsfrispark dimper bollen ner vid jättekalven Fagerbergs (han som gjorde tre på oss senast) fötter. Han fläker bollen i sidled mot det i stort sett öppna målet från nära håll. Jo, målet är bara till stor del öppet, för i vägen står trots allt en sämre mittback.
Tyvärr är det här en sämre mittback med kalviga och okontrollerbara ben. Därför letar sig bollen så sakteliga emellan den sämre mittbackens ben och in i nätet.
Så späd på det faktumet (vi hade bara en sämre mittback i dag och det var jag) på den redan nämnda uselheten och vi har dagens insats.
Heja.
Det hela blir dessutom mycket roligare av att denne usle mittback inte har någonting annat att falla tillbaka på. Så när fotbollen går åt anus så vill han inget hellre än att slå sig själv harmynt med en tyngre hålslagare.
Hilarious.
Man missade som tur var ingen höjdarmatch hemmavid. "Så äckligt dåligt att man ville kräkas", sa min ende far om första halvlek.
Istället åkte han till Westhagen i paus, och därför kan man nu inte ens låtsas att man är en respektabel mittback hemmavid.
När du står ensam kvar på tå,
och ytan inte går att nå.
boniventure,
Ungefär 1,20 in i klippet ser ni en av de mörkaste stunderna på Idrottsparken under 2000-talet. Två glada kenyaner sänker GIF Sundsvall på bortaplan och firar detta genom att hånfullt dansa runt vid Sundsvalls Kommuns skattebetalares betalda hörnflagga.
Visst är det Barken som är nära att fläka ut ett ben i tid?
Ett sjukdomsskjutet Medskogsbron mot Östersund eller Malta-Sverige ikväll? Valet är ditt.
Vi är dom som kan skratta åt allt med varann,
vi är dom som kan gråta när ingen ser på.
Uppsalas stoltheter,
Nummer 4 - i efterhand känd som Jonas Lundmark; sprang som en kalv på grönbete, såg ut som en kalv på grönbete och spelade säkert inte mycket bättre högerbacksspel än en den genomsnittliga kalven på grönbete.
I mitten på den första halvleken valde Jonas att relativt ostört spänna bak nackpartiet, ladda kraft och därpå skalla till lädret stenhårt i insidan av den egna stolpen. Det är ju också ett val.
I den andra halvleken utgick Lundmark under en defensiv hörna. Istället för att försöka nicka bort hörnan tillsammans med sina lagkamrater så valde Jonas att springa ut till sidlinjen för att bli ompysslad av Sirius läkarteam. Det var tydligt så att banansalvan på Jonas nedre tandrad var slut efter ett intensivt läppjande, och nu ville han ha en påfyllning av sin favoritsalva för att kunna fullfölja matchen.
Det fick han. "Jag vill ha lite banansalva i ögat också", tillade Jonas varpå Siriusläkaren - en luttrad man som sett och hört det mesta - även applicerade lite banansalva i ögat. Sirius stolta högerback skulle därpå rusa ut på planen igen och hjälpa sina lagkamrater att försvara nästa hörna.
Men precis när han tar sina första kalviga steg in på konstgräset svider det till i ögonloben. "AAAUGHRRHGH", utbrister Jonas. "Det svider! Det svider!", gallskriker han vidare innan han kastar sig bakåt mot avbytarbänken och in i den luttrade Uppsalaläkarens armar. Läkaren - som sett det här skådespelet förr - är snabbt framme med gasbindan och lindar in hela huvudet och det svidande ögat i hopp om att Jonas smärta ska avta.
Det gör den som tur var och Jonas kan ägna den kommande timmen av att bli tunnlad av Emil Forsberg, bortsnurrad av Emil Forsberg och ifrånsprungen av Emil Forsberg. Men banansalvan var god att vila tungan mot.
Nummer 23, senare känd som Sunday Sylvester Bale; utmärkte sig redan tidigt med en särdeles kantig och egen löpstil och en ännu kantigare teknik. "Det ser ut som att han stöter bollen framför sig som med en biljardkö", sa Martinsson och det var en särdeles träffande beskrivning.
Relativt snart efter Wallerstedts påpassliga 1-0-mål får han så chansen den gode Sunday Sylvester. Han får väldigt med yta på vänsterkanten och har ett en-mot-en-läge mot en mittback i full fart. Men med sina biljardlika rörelser så avtar farten snabbt drastiskt och GIF-backen verkar få kontroll över situationen. Då kommer den - den geniala vinklingen till höger som skapar yta för ett högerskott på insidan om GIF-försvararen. Skottet kommer i steget, försvararen hinner inte täcka. Dessa skott från dessa positioner har vi sett förr. Vi har sett Thierry Henry vika in de där skotten i det bortre aviga krysset i en nätt inåtskruvsbåge gång efter gång.
Nu har vi också sett Sunday Sylvester Bale lyckats pricka - inte den bortre aviga stolpen - utan den bortre aviga hörnflaggan.
Hade youtube.com varit en videouppladdningssida i min smak så hade jag kunnat referera till Oyuga Pauls legendariska miss i Allsvenskan för ett antal år sedan. Nu kan jag inte göra det i rörlig bild och det tynger mig.
Det var inte i samma klass som Oyuga Pauls magiska träff - ingen kan se lika självgod ut inför en så makaber miss som den självförtroendestinne kenyanen - men inte väldigt långt därifrån. Oerhört roligt hur som helst.
Jag skulle kunna rabbla en handfull till spelare i detta kollektiv som helt ofattbart besegrade GIF med 2-0 på hemmaplan, men jag har inte den tiden.
Vi hinner bara konstatera att Emil Forsberg var bäst på plan och visade att inte ens skickliga Superettanhögerbackar kunde stå emot när han sätter fart vid kortlinjerna... Äh, han var bara bäst och tunneln på banansalva-Jonas var nog en av de vackrare IP skådat på väldigt länge.
Vi kan också sammanfatta det så att GIF i stort inte imponerade och att det stundtals var riktigt usel fotboll som presterades. Men likafullt så hade hemmalaget chanser att stänga igen matchen både en, två och tre gånger vilket man borde ha gjort. Nu blev det trots allt nerv länge vid ställningen 1-0 och det ska det inte behöva bli mot lag som innefattar spelare som de två ovan nämnda.
Inte om här ska bli någon allsvenska.
Betygen:
Sundfors: + +
Billy: + + +
Ek: + +
Brink: + +
Myrestam: + +
Ari: +
Mirza: + +
Forsberg: + + + +
Aziz: + +
Sliper: + + +
Wallerstedt: + +
Blev det fel ska ni veta att jag skrattade en hel del under matchen vilket kan ha påverkat koncentrationen. Sedan har jag också ganska höga krav.
Du är ju född att börja med,
och det är vackert så.
Var gång du dig i spegeln sätt,
så såg du väl däri.
Att dig en sällsam ära skett,
att du fått människa bli.
utvärdering; att åka buss,
Väl på navet kan man väl inte göra mycket annat än att hoppa på en buss. Så vi åkte buss.
Del I i bussåkandets ädla konst: Förspelet.
En buss är inte en taxi. Det här är ett grundläggande och viktigt faktum för en bussåkare, så vi tar det igen. En buss är inte en taxi. Du får vänta på din tur hem. På min buss, 82:ans plusbuss med destination Södermalm, är den här väntetiden som högst trettio minuter.
På den här tiden kan du som har två friska ben eller en genomsnittligt snabb permobil välja mellan att a) vänta, eller b) börja gå och hinna hem innan halvtimman gått.
Idag valde vi att vänta. Eftersom Navet ligger i centrala Sundsvall finns det ingenting att göra under väntetiden om du inte är alldeles för spelberoende och kan knåpa ihop en trippel med U21-VM-kval, en ensam Superettamatch och några favoritbetonade Speedwaymatcher på Vängåvans spelbutik. Inte ens undertecknad är så förstörd.
Betyg: 2/10.
Del II i bussåkandets ädla konst: Påstigandet.
Du får inte längre betala med kontanter på stadsbussarna. Smart, tänker du. Att få betala med kort är nog såväl smidigt som bekvämt.
Det är det inte. "Jaha, du har ett sånt där kort", är det första man får höra. Krångel, krångel, krångel, dra kort på konstigt ställe, vänta väldigt länge på att ett kvitto ska skrivas ut, få kvittot, gå iväg och sätta sig. Det är proceduren. En procedur som får kön bakom dig att ringla lång. Du hör inga högljudda suckar bakifrån, men du vet att alla tänker något i stil med "åh, nej, inte en kortbetalare".
Plusbetyg utdelas till det faktum att busstransport nu har blivit så pass opopulärt att du får välja och vraka bland sittplatserna. Så var det inte på min tid. Dessutom frågade busschauffören om jag var vuxen. "Hur gammal är vuxen?", frågade jag och tänkte att gränsen gick vid 18-19-20. "26", svarar busschauffören.
Jag blev nästan lite stolt över att ha sett så pass gammal ut. Busschaffisen kan ju i och för sig ha dragit en fräckis och försökt lura till sig några extra vuxenören till Connex digra kassa. Men nej, vi tror på förstaalternativet och drar upp betyget lite.
Betyg: 3/10.
Del III i bussåkandets ädla konst: Åkandet.
Lugnt, stabilt, relativt snabbt. Rena säten, antar jag, då busschauffören röt i med ett "du grabben, ska du åka med upp så tar du ner fötterna från sätet". Inte till mig, lite vett har jag, utan till en ligist intill.
Minus: För fyra-fem år sedan gick det att se åtskilliga klassdamer på den genomsnittliga bussresan. Numera går inte det, på grund av bussåkandets drastiskt sjunkande anseende.
Dessutom känner de flesta av de mer vana bussåkarna varandra. De hejar och slår sig ner vid de som de brukar åka buss med. Du, som förhoppningsvis inte har som fritidsaktivitet att åka buss, hamnar därigenom lite utanför bussällskapet och kan känna lätta slängar av ensamhet.
Betyg: 5/10.
Del IIII i bussåkandets ädla konst: Avstigandet.
Du trycker på den illröda knappen efter att ha passerat Rörgatan. Vanligtvis vet du vart nästa hållplats är, men inte nu. Varje busschaufför har ett eget ställe att stanna vid på min hållplats. Vid just detta testtillfälle var det för tidigt vilket medförde att jag fick gå extra långt.
Jo, just det. Du är som sagt inte hemma när du stiger av bussen om du inte är en otrolig medrigg. Du får fortfarande gå, bara inte lika långt.
Betyg: 1/10.
Totalbetyg, bussåkning: 2/10.
Kommentar: Överskattat. Ta bilen.
Ikväll blir det Giffarana.
Cause it's a brand new game, and I want to play.
Going up the country - Canned Heat.
snabbpromenad,
Det slängdes med kraftuttryck som "horpassningar", "grisar" och "äckel" mest hela tiden.
Ett förtydligande; en horpassning är när en spelare är fri eller åtminstone bryter in i offensivt straffområde och därpå väljer att slå en passning till en medspelare med x-knappen på Playstationdosan. Dessa passningar är i stort sett omöjliga att bryta för det försvarande laget. När de sedan följs av ett snabbt, fegt distansskott så har laget i fråga genomfört ett i folkmun kallat hormål.
När Akdags ende och Pygga stod för två sådana hormål i rad när de hämtade in ett 1-3-underläge mot undertecknad och Dragons senaste förvärv så hängde smockan i luften.
Men det blev en kväll fri från handgemäng och vi fick avsluta med en match med Boca och Marre Palermo. Trevligt.
Nu ska jag leta mig ner mot universitetet genom en raskare promenad. Detta för att testa om min länge sjuka kropp är redo för någon slags fysisk aktivitet. Om svaret är ja kanske vi kan gå in på mittbacken till morgondagens möte mot Östersund.
Om svaret är nej är vi följdaktigen borta imorgon och då räknar jag kallt med att matchen flyttas. Som brukligt.
He he he.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.
fan check photos,
Morgonstund har guld i munnen, sägs det.
Guldet för denna morgon har således bestått av Nyhetsmorgon, en jordgubbs-Risifrutti samt otaliga mejl från Facebook.
Applikationen "Fan check photos" skickar mig ideligen mejl till min redan överfyllda och i stort nedlagda hotmailadress.
Eftersom själva applikationen är helt värdelös och intetsägande så anar jag att dess främsta funktion är att påminna en om att man sitter alldeles för mycket vid Facebook.
Nåväl, eftersom jag har gett mig min morgon redan ska jag nu ge mig min dag på bästa sätt, som Fred Åkerström skulle ha sjungit.
Hur gör man det? Jo, genom en bättre lunch hos Ghamil innan man flanerar stadens gator ut och in tills man besökt varenda kvadratmeter värd namnet. Det brukar alltid ta sin kvart.
Jag skulle ge dig,
allting du pekar på.
Men bara när du inte hör,
vågar jag säga så.
the gardener,
När Ralf Edström goes bananas för Radiosportens räkning vid Zlatans 2-1-mål.
Dag Malmqvist: Ibrahimovic... det sista som händer... målvakten kommer ut och den studsar faktiskt... i MÅL!
Ralf Edström: Världsrekord!
Daggen: Den studsar i mål!
Raffe: Det är världsrekord!
Daggen: Den studsar i mål!
Raffe: Helt otroligt!
Jag väljer att inte säga så mycket om Ralfs floskel, det har många andra redan gjort.
Jag väljer bara att länka till det här.
Och det här.
Jag lämnar det till er att pussla ihop ett och två.
Man kan också acceptera lite slött att man är pank,
och sen helt sonika ge upp;
men det är ingen som har lust.
Majlards helg,
Det är min ende låtsasfars helg vi pratar om.
Jan Majlard på Svenska Dagbladet fick som väntat äran att skriva krönikor om Sverige-matchen igår.
Som han gjorde det, gott folk. Som han gjorde det.
Här finner ni hela matchkrönikan. Vi nöjer oss med att publicera några lösryckta citat och kommentera dem med den värdighet de förtjänar.
Majlard-citat: "Jag hade minuterna före kvitteringen vänt mig mot SvD-kollegerna och sagt att bara en straff kan rädda uddlösa Ungern."
Kommentar: Jan Majlard vet allting - innan det händer. Han vet exempelvis att Marta aldrig kommer bli värvad till en herrallsvensk klubb. Detta eftersom han vet att klubbcheferna är för fega. För platsa, det skulle hon. Jo. Lyssna på Majlard.
Majlard-citat: "Det var som om någon installerat en skärpa i laget som inte funnits tidigare. Kim Källström var Ove Grahn, Anders Svensson sufflerade, Behrang Safari överlappade, Johan Elmander for fram som ett ånglok och Olof Mellberg stängde igen."
Kommentar: "Kim Källström var Ove Grahn". Magik.
Majlard-citat: "Han rörde sig med en värdighet, han vände bort motståndare, han hade en sådan där intim afton med bollen som om det vara bara dom två, småsnackande som polare, på hela arenan."
Kommentar: Riktigt så magisk var väl inte Zlatan just ikväll? Något metaforiskt småsnack tyckte jag mig inte se. Majlard skriver att Zlatan var riktigt jävla bra - då var Zlatan riktigt jävla bra.
Idag söndag skrev Majlard en ny dagen-efter-krönika. Krönikan handlade om samspelet Källström-Ibrahimovic. Här finner du den i sin helhet.
"Zlatan och Kim - förenar eld och vatten" är rubriken. Bara det...
Majlard-citat: "De korsar varandras väg i en kritisk sekund. Armar upp, handflatorna möts. Zlatan lämnar det erkännande ögonblicket först. Han ser ut att tänka: Okej, vi är olika, jag är ett år äldre än dig, jag sparkade ner dig och blev utvisad på Rambergsvallen, jag snodde den där straffen för dig på Ullevi, i din hemstad, du gillar inte mig, men du tror på dig själv, kör ditt eget race och ger alltid järnet."
Kommentar: Hur ser man ut när man tänker så? Bara Majlard som känner igen det ansiktsuttrycket.
Majlard-citat: "Och Kim, han som kunde gå rakt fram så folk fick flytta på sig redan i Djurgårdens omklädningsrum, han bara kör på. Ständigt på väg mot en hörnflagga."
Kommentar: "Ständigt på väg mot en hörnflagga". Jag vet inte riktigt vad Jan vill säga med det här och det gör mig ju onekligen till less of a krönikör. Jag tycker mest att det låter oerhört roligt.
Majlard-citat: "Kim är lika mycket tungviktare som Zlatan. Båda utstrålar en urkraft så fort de får på sig ett par dobbskor."
Kommentar: Uttrycket dobbskor säger ganska mycket om att Jan inte är purfärsk längre. Ett klassuttryck för den mer belevade krönikören.
Majlard-citat: "De är samma andas barn med olika bakgrund. Men ändå som eld och vatten, två oförenliga element. De skulle aldrig kunna dela rum."
Kommentar: Människokännaren Jan lobbar för att själv få ta över rollen som hotellnyckelutdelare och ihopparare hos landslaget.
Så. Det var den riktige Majlards helg i publicerade skrifter. Jag, som en gång utsågs till dennes arvinge, känner att jag trots allt har en lång bit kvar att vandra efter att ha läst dessa alster.
Nu ska jag lägga mig i en bredare och för all del skönare säng och drömma om Kim och Zlatan, eld och vatten och en framtid med Marta i herrallsvenskan.
Har ni av någon anledning inte läst vad Jan tycker i Martafrågan så har ni den här.
"Men det är väl ingen svensk klubb som skulle våga ta chansen?
Många spelare skulle vara rädda för att bli uppsnurrade och i frånsprungna."
Om nu GIF tar steget upp i år - våga ta chansen Cain!
Sluta dröm om det ljuva livet.
Du kommer aldrig vara med om det.
Och be aldrig mer om ursäkt,
för sakerna du aldrig gjorde.
Kanske dags att ta Selånger på allvar...
Delad serieledning. Tre omgångar kvar.
Femton poäng av arton möjliga i derbytabellen.
Bergssäker och välförtjänt 3-1-seger på Baldershov idag.
På självaste IFK-dagen, med ingen mindre än Takida-Robban på plats.
Det kanske är dags att börja ta Selångers FK på allra största allvar.
Det här är ingen riktig krönika. En riktig krönika går i tryck. En riktig krönika får krönikören betalt för. En riktig anställd och avlönad krönikör ger Zlatan Ibrahimovic en femma i betyg efter Ungern borta.
Jag är ingen riktig krönikör. Än. Det faktumet medför att vi kan vinkla denna krönika väldigt privat och personligt. Vi behöver inte vara neutrala. Vi kan till och med flika in en rad eller två om undertecknads spelfördärvelse.
Vi tröck nämligen in ordentligt med keramik på IFK-seger till dubbla pengarna.
Jag menar; titta på förutsättningarna!
Ex-allsvenske Benny Mattsson mot den lokale sjuttonåringen Andreas Larsson.
Två Division I-bröder vid efternamn Axelsson mot en ensam Khreis Superstar.
Sam Saidi mot Danne Jansson.
Hade jag varit mer insatt hade jag kunnat rabbla upp fler namn och exempel, men min poäng är den att:
spelare för spelare är IFK Sundsvall ett bra mycket bättre lag än Selånger.
Jag glömde bara en aspekt i min förhandsanalys - the factor that is Conny Sjödin and his ledarskap. Den väger - tyvärr för mitt spel och Medskogs uppflyttningschanser - väldigt tung.
IFK må ha seriens bästa mittbackspar och kanske var det precis vad man ville skryta med på självaste IFK-dagen. För gång på gång i den första halvleken gav man Khreis Superstar den uppenbara fördelen att löpa igenom en för högt stående kamratbacklinje och skaffa sig ett friläge med tjugo meter tillgodo. Gång på gång kom också någon av Axelssonbröderna ikapp och stod för storstilade sista-sekunden-brytningar.
Så det kanske var meningen, vad vet jag. Varför inte briljera lite när Takida-Robban sitter på läktarna? Onekligen imponerande, men ack så farligt och dumdristigt.
Bortalaget spelade – som vanligt – med en helt annan kompakthet mellan sina lagdelar och inte en gång hittade IFK-bollarna in i ytan bakom backlinjen. Tre gånger i den första halvleken skapades halvchanser efter att laget kommit runt på kanterna och stuckit in bollar snett-inåt-bakåt. Resultatlöst dock. Att komma igenom centralt var inte att tänka på.
Selånger däremot hittade ytor emellan framför allt IFK:s för dagen bleka innermittfält där matchens gigant – den flintskalliga Näslundbrodern med nummer sju på ryggen – dominerade stort såväl på huvudet som med fötterna.
Och när Daniel Jansson i slutet på första gjorde som Daniel Jansson har en vana av att göra i derbymatcher – det vill säga stå för osannolika världsklassdrömmål – så var Selånger i ett odiskutabelt framsäte.
IFK svarade med att gå ut till den andra halvleken – och sänka sig rejält. Selånger å sin sida låg ännu tätare, blev ännu mer kompakta och lyckades ändå vara mycket farligare än sina motståndare. Det var fortfarande vidöppet bakom IFK-backlinjen och Khreis och Näslundbrodern avlöste varandra när det gällde att hota offensivt.
Khreis gör ju alltid minst ett mål i derbysammanhang och idag var inget undantag. Påpassligt efter en fast situation och locket kring tätstridskistan var pålagt. Igenspikat, nerhissat i en grop och överröst med jord blev det när Näslundbrodern fick placera dit 3-0. Förvisso efter en solklar och helt feltolkad offside, men likafullt; det var Carsten Jancker-kopian oerhört väl värd.
Att en domare på den här nivån kan ta ett sådan enormt felbeslut och sedan även visa ut den som påvisar det… ja, det är väl vad man har att vänta i Division III Mellersta Norrland i år. Tyvärr.
Nåväl, det hade inte spelat någon roll. Selånger hade inte släppt in två mål mot det slarviga, oorganiserade och felpassande kollektiv som för dagen var IFK Sundsvall.
Oorganiserade kan man inte kalla Selångers FK. Conny Sjödin anklagas ofta i folkmun för att inte vara någon taktiker över huvud taget utan bara stå för en sjusärdeles stark vinnarmentalitet. Jag vet inte om det är så att det är Byström som står med taktiktavlan inför matcherna eller om Conny är underskattad – men Selånger är förbannat bra organiserade. Man släpper inte till en tum. Någon av dessa två ligger bakom detta – kanske båda tillsammans.
Helt klart är det däremot att det är ingen mindre än den gamle GIF-tränaren Sjödin som ligger bakom att Andreas Larsson (som glatt får statuera exempel) kan gå ut i en avgörande toppmatch och helt plocka bort en exallsvensk Benny Mattson. Det är lite av Conny kännetecken i mina ögon. Han får folk att oavsett förutsättningar vinna matcher, vilket han lyckades med även idag. Sjuttonårige Larsson släppte Benny Guldfot - som en gång i tiden var hans rättmätiga smeknamn - till ett läge i slutminuterna, men Bennys vänsteravslut höll allt annat än allsvensk klass och totalt sett går matchen-i-matchen odiskutabelt till den rödlätta sjuttonåringen.
Benny var inte ensam i sitt lag med att inte lyckas med någonting. Ingen vitblå gjorde det.
Såna dagar är alltid outhärdliga för ett lag.
Speciellt i ett helt avgörande toppmöte.
Speciellt när Takida-Robban är på plats.
Dagens hedersomnämnande: Takida-Robban för att han tog sig tid i sitt späckade rockstjärnesuperstarschema för att signera Takidaskivor intill hamburgergrillen.
Dagens bästa: Den flintskallige Näslundbrodern med nummer sju på ryggen. Totalt överlägsen i nittio minuter. Vann dueller, höll i boll och kalvade in 3-0 efter att ha upplöst alla gällande offsidelagar.
Dagens rätt: Lagréll på läktaren sa inför säsongen att Khreis Superstar (känd innan säsongen som Ahmad Khreis) skulle göra femton till tjugo mål den här säsongen. Majlards ende tippade på tre-fyra. Vi får väl konstatera att Lagréll fick mer rätt.
Dagens fel: IFK Sundsvall till 2,00 på Nordicbet. Samt Rolle Engströms fem plus till Zlatans gårdagsinsats i dagens ST.
Dagens finsmakare: De tre onamngivna Medskogsspelare som missade tjugo minuter av den andra halvleken på grund av att de lokala Baldersgrillburgarna inte räckte. Nej, Max och Crunchy Nacho skulle det vara.
Dagens snyggaste mål: Vilken fråga! Skrev jag inte att det var derby? Och att Selånger var inblandat? Självklart står väl Daniel Jansson för en utomjordisk volleyträff kryssribba in. Vardagsmat numera.
Dagens tränare: Duon Magnus Byström och Conny Sjödin. På ren jävla knock-out.
Jan Majlards ende son,
Sundsvall 6/9 2009.
erik_nr13@hotmail.com
Kom igen Lena.
Vad skulle vi annars göra?
det värsta jag sett,
Förutsättningarna för att på bästa sätt se och ta till sig en fotbollsmatch var alltså inte optimala där vi satt längst ute i hörnet på en köksstol i Lunds endes paradvåning. Vi såg inte ens hela teven.
Men jag kan konstatera tre saker:
- att Sverige borde ha punkterat matchen både en, två och tre gånger.
- att det blev ännu mer klart att Rasmus Elm inte borde valt den holländska mysligan. Elms svaghet är hårdheten och närkampsspelet och - som idag vid den klumpiga straffsituationen - timingen i dessa. I den holländska ligan, där man lagstadgat emot hårt närkampsspel, kan Elm inte lära sig detta. Åren i AZ kommer alltså vara helt överflödiga. Han kommer dunka in långskott, leverera passningar - men det kommer inte göra honom mycket mer redo för Premier League för det.
- att det här var det värsta jag sett.
Nej, inte Zlatans hopslagsmål. Nej, inte att det skedde nio sekunder över övertiden.
Jag syftar förstås på den ungerska mittbackens agerande vid målet. Vid långbollen från Rasmus Elm. Bollen slås alltså från egen planhalva, ungraren i fråga har flera sekunder på sig att värdera bollbanan. Hans uppgift är att hoppa och få sin pannlob på lädret.
Jag har sällan sett någon misslyckas så grovt med den här uppgiften. Oavsett nivå. Inte helt utan störningsmoment som i det här läget.
Han behöver inte ens träffa bollen rent. Det är sekunder kvar, bara minsta touch åt valfritt håll skulle göra att bollen letar sig förbi Zlatan och därmed säkra den ungerska segern.
Jag vet inte om han var svenskättad, om han fick en gedigen slant av Lagréll eller vad det nu var; men det där ska inte kunna ske.
Det är ju ingen genialisk boll från Elm som vissa vill få det till. Det är den enda panik-sista-sekunden-boll han kan slå, niohundratusen niohundranittionio gånger av en miljon så nickas just den där bollen undan. Men inte idag.
Sen gör väl målvakten ett slätstruket intryck i duellen - nog ska han väl kunna våga gå dit med en större del av kroppen mot Zlatan. Nog kan han ta en lårkaka i sista sekunden i en avgörande match för att få kroppen bakom bollen och säkra segern.
Men framför allt - mittbacken... det ska inte kunna hända.
Men tack.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
travlördag,
Vår dyrare rad innehöll ett singelstreck på 1 Immenso November, vilket sprack omgående efter att ha stumnat i ledningen på upploppet.
Åh, så tråkigt, men vi kan ju glädjas åt att vi hade 9 Sharapova på vår egna, lite mindre påkostade, rad.
Än tråkigare är det att travsändningen är så obotligt seg... Reklam, värmningar, dösnack. Tacka vet jag sammanfattningssändningarna klockan sex, när man bjuds på lopp på lopp på lopp - överlappande. Jag vill väl inte veta att Simb Chaplin har galopperat två gånger i rad på värmningen; jag har ju redan spikat honom på mitt egna system och kan ju ogärna annulera det efter spelstopp.
Wey! Trots att jag gick in lite på Indira G (Expekt, 6,50 vinnarodds) efter att Nybrinkskojaren utsett det till dagens spel så blev jag glad över att se Sundbys Gidde storma till seger i avdelning två. Trevligt, trevligt och bra för mitt egna system med en 24-oddsare.
Äh, nog talat om spel och dobbel.
Dagens nyhet är ju otvivelaktligen att morgondagens planerade bortamöte mot Graninge är inställt. Detta på grund av att Medskogsbrons spelartrupp drabbats av ett gemensamt berguvsinfluensavirus.
Förstår inte riktigt hur Sheriffen lyckades övertala Graningen till en matchflytt, månne körde han med några gamla moraliskt tveksamma westernfasoner.
Oerhört skönt och behövligt var det dock, då det enligt säkra Lagrélluppgifter bara var sex utespelare på morgonens träning. Undertecknad tänkte bege sig upp vid åttasnåret för att åka ner och bevittna träningen från sidan, men till slut blev det till att välja en välbehövlig utsovning istället.
Undertecknad hade inte kunnat medverka i en eventuell match imorgon, så han blev oerhört glad när han hörde nyheten. Ikväll blir det en inkilningsmiddag, tillagad av nollorna till faddrarna. Jag har själv fått till uppgift att, tillsammans med Lunds ende, inhandla grönsaker och creime fraiche.
Det känns, och då finns det en viss risk för överskattning, som att det är en lagom nivå för en annan. Om jag har en bra dag kanske jag även kan hacka grönsakerna samt hälla upp creime fraichen i en skål. Men det ska som sagt vara på en bättre dag. Nu känner vi av en förkylning och det kan dra ner prestationen.
Fyfan vad tråkig han är den där Zoran.
Vi avslutar med tre saker jag skulle göra om jag blev ensam med sju rätt i eftermiddag.
1, Gå med stora sedelbuntar på fickan. Det ser så otroligt coolt ut.
2, Sluta ta med hempoppade popcorn till bion.
3, Köpa en ny lampskärm till kontoret.
Oho för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho för att satsa det sista på mirakel.
filosofi,
Hedvig Lindahl sätter sig på rumpan och ser bollen retfullt ta en båge över henne och in i nätet vilket betyder 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll.
Problemet är bara att ingen ser det. Klockan är åtta, fredagsmystimman är slagen. Fredagsmys är en diffus term - men alla vet att det fan i mig inte innebär att man tittar på damfotboll. Ingen sitter alltså framför teveapparaterna.
Läktarna i Helsingfors gapar komplett tomma. Ingen är där och bevittnar.
Har då Hedvig Lindahl satt sig på rumpan och sett bollen ta en båge över henne och därpå in i nätet vilket betytt 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll?
Något för Dave Lundgren och andra upplysta filosofer att klura på så här på fredagskvällen.
En annan filosofifråga som i mina ögon är ännu mer svårlöst:
Om en damlandslagsmålvakt i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) går ut för att plocka ner en studsande boll, men istället för att vänta ner studsen väljer att hoppa så högt hon kan när bollen når sin absoluta maxhöjd och därför missar bollen varpå den jagande motståndaranfallaren får öppet mål i en oerhört viktig match... får den damlandslagsmålvakten i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) någonsin stå i ett fotbollsmål efter det?
Jag trodde att det samlade filosofsamfundet kommit fram till att svaret på den sistnämnda frågan var nej, men likväl står den där likbleka pajsaren mellan stolparna idag igen.
Hade det här varit en värld i min smak hade det här klippet på århundradets sämsta målvaktsinsats funnits utlagt på Youtube, men det gör det inte. Men jag litar till att ni vet vilken situation jag vill peka på. Mot USA, har jag för mig. I VM, förmodligen.
En sak till apropå damfotboll. Okej att de inte kan springa lika snabbt, vara lika starka eller skjuta lika hårt som gemene Division IV-spelare. Men snälla... nog ska de väl åtminstone kunna slå till bollen på ett korrekt sätt? Med ett tillslag som åtminstone ser naturligt ut? Okej att skotten inte blir närmelsevis lika hårda, men själva tillslaget måste ju åtminstone utåt kunna se likadant ut.
De flesta damfotbollsspelares tillslag ser ungefär lika naturliga ut som om en professionell boulespelare hade valt att nicka fram sina klot istället för att kasta dem.
Medan mina ögon,
letar efter vad dina ögon vill.
Åh, vem vet? Vem vet? Vem vet?
personporträtt; oskar lund,
Jan Majlards ende son
skrivet åt Mittuniversitetets journalistprogram.
erik_nr13@hotmail.com
fyra delar säng,
Det här var ju också en dag.
Sängliggande till klockan åtta.
Skola, datorintroduktion, från kvart över nio till elva.
Mat på Norrporten, en bättre helstekt kotlettrad med tillhörande stekpotatis.
Därefter sängläge sedan klockan ett, och än har vi inga som helst planer på att förflytta oss.
Att köpa en ny klassäng är inget man gör bara sådär. Det har en viss effekt på livet. Den har skapat ett nytt intresse - att planlöst bara ligga. Den har blivit mitt nya nav - jag kan navigera mellan tevetittande, musiklyssnande och slösurfande.
Dagens uppdelning med fyra delar sängliggande på en del ickesängliggande lär bli den officiella uppdelningen för undertecknad i fortsättningen. Sängliggande är egentligen fel term. Jag kan ju, tack vare ställbarheten, vara såväl sängliggande som sängsittande. Det skiljer mig från ett apatiskt flyktingbarn.
Ikväll blir det, efter att OLW återmatat in begreppet i våra huvuden, fredagsmys. Nån bättre middag, kanske några bättre nävar popcorn och kanske, kanske – om inte reporäntan sjunkit drastiskt under eftermiddagen – kanske vi har råd att hyra en film nere på ICA Bergsgatan.
Förhoppningsvis reagerar kroppen och dess myskoxeinfluensavirus bra på fredagsmyset så att jag kan träna imorgon och därefter spela match (Graninge away) på söndag. Men just nu känns det inge vidare. Inge vidare alls. Bäst vore om Sheriffen, med sin karisma och medhavda respekt, kan få Graninge att flytta matchen på grund av lagets alla sjuklingar.
Vad vill du?
Men kom då.
Jag är ju här och väntar på dig.
nysäng,
Nu är vi ju trots allt en bättre, seriösare nittonåring och nöjer oss därför med ett konstaterande; vilken säng!
2,10 lång, 1,20 bred, steglöst ställbar samt med en tillhörande bäddmadrass utav guds nåde. Är jag inte utvilad imorgon bitti så kommer jag aldrig någonsin kunna bli utvilad.
Ställbarheten kommer inte bara underlätta läsning och tevetittande. Om intresse finns lämpar sig denna säng perfekt för en person som satsar på att slå sig in bland världens fetaste människor. Ge mig tre veckor och obegränsat antal burkar med kycklingklubbor i den här sängen och jag kvalar in till en tjockisdokumentär hos Aschberg på TV3. En perfekt tjockissäng I tell you.
Det blev en stillsam och kort pubrunda med Mittuniversitetets inkilning. Vi besökte klasspubarna Irish och Daltons och kanske, kanske dyker det upp en fortsättning på kroglivsutvärderingen någon gång snart.
Till sist så bjuder den flyktande fåraherden Klonk-Basse, som nu för tiden livnär sig på att valla får och klonka Keno på Gotland, på en klasslänk.
Det är den gamle GIF-profilen Mikael Åskoog som skriver om sitt liv som stjärna i Division II, spelandes för Visby/Gute. Klonk-Basse själv erbjuder sig själv att å GIF:s räkning scouta Åskans framsteg inför nästa säsong. Vi får se om Snuffen, Powell eller någon annan nappar.
Hur får man in denna geniala melodi på sin telefonsvarare? Den måste ju finnas för nedladdning. Annars har jag länge funderat på att be någon legend rabbla upp mitt "jag kan inte svara just nu, men lämna gärna ett meddelande"-mantra. Tänk så överraskande och roligt om Christer Ulfbåges säregna och manliga stämma skulle dyka upp efter ett antal toner. Eller Masse Nyström... Ojojoj. Det där måste vi forska vidare i.
Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
(förra inlägget saknades låttext. Detta berodde på a) att jag hade oerhört bråttom och b) att jag var rädd att stava fel)
mister moon, mister moon,
Dagens mest ofattbara: På hemvägen efter två skoltimmar och en bättre lunchbuffé på BK stötte vi ihop med Bolins ende son. Den för tillfället skadade högerbacken i Kubikenborgs stolta IF är nu för tiden en lösdrivare som i brist på jobb ofta ses på gator och torg. Vi stötte idag på honom utanför Hedbergska och började samtala om det mesta. Vi kom till slut in på Moon Martin, denne legendar.
Han har tydligen slutat i Kuben. Slutat med fotboll.
Hur sjukt är inte det? Hade inte Stålberg lurat över honom till den svartgula sidan i våras hade Moon varit i GIF Sundsvalls a-lag nu. Det tror många och det tror jag med. Han var som de flesta vet inte gjord av vanligt människokött utan av en granit-, stål-, och kopparblandning som var orubblig oavsett situation.
Jag minns en gruscup i Svartvik för något år sedan. Vi mötte värdlaget och ledde stort. Från trettio meter rullade bollen så sakteliga mot Moon som inte tvekade utan drog till på ett tillslag. Bollen gick i en stenhård, rak båge rätt upp i krysset, utan någon som helst chans för målvakten. Det var bara ett problem – det var i fel mål. Det var Lagréll i GIF-målet som var chanslös.
Moon kunde dock oftare bjuda på geniala Bergkampframspelningar till medspelare. Gärna med tån, perfekta i djupled. Man fick dubbelkolla både en och två gånger för att se vems fot bollen lämnade, men nog var det Moon alltid.
Men allt som oftast var Moon en stabil defensiv innermittfältare som vann boll, fördelade enkelt – och besatt det hårdaste och bästa närkampsspel jag någonsin stött på.
Nu ska han sluta, vilket är värt omnämnandet Dagens mest ofattbara.
Gårdagens mest bortglömda: Onekligen det faktum att vi fick handen av programansvarige Åttingsberg igår på föreläsningen. Den vi kablade ur på. Jag har försökt att negligera vikten i det här, men det går ju inte längre.
Ni vet väl vad handen innebär? När någon äldre, gärna i någon slags ledarposition, förbarmar sig över en person och anser att de en stödjande klapp på axeln. Nej, inte klapp. Handpåläggning är det rätta ordet. Dessa handpåläggningar utdelas endast till personer så tragiska att de är utom all räddning. Ledaren anser det då korrekt att lägga handeln på axeln på individen, trots att det bevisar för övriga gruppen att denna individ är lägre stående.
Jag har aldrig, och då har jag ändå gått med en hel drös av ockerblyga nötter, aldrig sett någon få handen. Inte live. Jag har bara hört sägnar om den. Igår fick jag själv bekräfta att den verkligen finns där.
Handen medför, enligt sägnen, att individen i fråga aldrig återkommer till handpåläggningsplatsen på grund av att dennes integritet som människa blivit så kränkt att den inte känner sig bekväm med någon annan människa någonsin igen.
En oskriven regel vi dock bröt mot redan idag. Det gick faktiskt ganska bra. Inga urkablingar, inga händer. Ganska bra efter ens förutsättningar med andra ord.
Dagens minst efterlängtade: Att behöva gå hela vägen hem. Det är hemskt och något vi dragit oss för att göra sedan vi eller våra klasskamrater i trean skaffade bil.
Nackdelar med att gå hem istället för att åka bil: Det är varmare nu än i juli. Det är brant. Uppför. Man möter så många dagisbarn som ska heja på en. Det är brant. Uppför.
Nu ska här hämtas hem en bättre ställbar från sängvaruhuset Sova.
förstaintrycket,
Förstaintrycket är viktigt. Det får man höra hela tiden. Det vet alla.
Det vet därför även jag, men trots det är det inget vi behärskar. Inte alls.
The timeless art of first impressions, den här veckan:
GIF Sundsvalls a-lag: Träning igår, klockan 15:00. Vi får chansen att vara med. En väldig chans. Rolig att få. Det är bara ett problem – vi blir sjuk. Snuffen och Powell står där vid två minuter i tre och spottar, fräser och formligen kokar. ”Vart fan är den där jävla LöFgren?”, skriker de i kör. Han ligger hemma i sängen med halsont, men det har ingen meddelat tränartrojkan.
Förstaintrycksbetyg: 2/10.
Mittuniversitetet: Idag var det skrivövning. En överraskande scen utspelade sig och vår uppgift var att skriva början på en nyhetsartikel. Jag och Lund bildar par. Tre exempel tas upp på scenen för framställning. Därefter väljer lärare Åttingsberg att även ropa upp Lund på scenen, på grund av att han vill se ifall hans Dagbladetrutin gett avtryck i övningen.
Framför Lund går en spjuveraktig pajsare upp på scenen. En person som vanligtvis inte brukar ha några problem med att tala inför grupper. En pajsare som vanligtvis är ganska självsäker. Ibland dryg, säkert. Denne pajsare, känd som Pirkt och ägare av Sundsvalls bästa blogg, utses inom tvågruppen till att läsa upp nyhetsartikeln.
Jag gick självsäkert fram. Tittade upp. Såg sextio ansikten. Bröt ihop. Lämnade över pappersbiten till Lund efter att ha hasplat fram något falsettartat och ohörbart till rubrik och ingress.
Anledningar till att en vanligtvis relativt talför pajsare väljer att kabla ut inför folk just på den viktiga förstaintrycksdagen.
Halsont. Åkomman som hållit oss borta från träning försöker vi bota med hjälp av ett envetet sugande på en halstablett av märket Fishermans Extra Strong. Detta kan ha bidragit till att halsmandlarna tagit oerhört mycket stryk och därför misshandlade vår talarröst. Jag tror att nervositeten kan ha eskalerat out of control när jag hörde hur de första tonerna som krängde sig ut ur mungipan lät. Det kan alltså ha legat bakom urkablingen.
För smarta klasskamrater. En av våra styrkor som talare inför en klass har varit att jag alltid känt mig som en av klassens smartaste. Jag behöver inte skämmas över att stå inför klassen eftersom jag är bättre än stora delar av den. Men här, ärade läsare, här är vi långt ifrån smartast. Det vill såväl skolan – med sina många nutidsorienteringsquizzar – som våra klasskamrater – genom skånska ”jag-vet-allt-om-allt-om-allt”-svar – tydligt bevisa för oss. Det kändes kanske lite som att sextio ögonpar såg ner på en. Jag ser ju trots allt ganska ung och dum ut.
Analfabetism. Nej, trots att vi var morgon bläddrar upp morgontidningarna till sportdelen ska inte vår läskunnighet behöva drabbas till den här graden.
Äh, vi kan ju bara konstatera att vi stod för ett förstaintryck som kommer ta ungefärligen tre och ett halvt år att reparera. Översatt till ett förstaintryck på fotbollsplanen var det här som att slå åtta raka uppspel på foten på Akombo som gör att motståndarlaget går upp till 6-0 i ett prestigefyllt spel.
Förstaintrycksbetyg: 1/10.
Det blev en lunch på Norrporten med Lagrélls ende son – denne okrönte och nyblivne Facebookkonung. Ghamils currygryta hade erhållit högsta betyg om den innehållit kyckling. Nu har ju Ghamil, eller någon annan ansvarig, dock beslutat att beställa in ett gigantiskt lass med blandfisk som måste avverkas i tid. Så det blev torsk till curryn.
Mest noterbart var annars att de två högklassiga if-eller-nåt-annat-företag-som-håller-till-i-Norrporten Arena-damerna hade slagit sig samman och bildat något slags milfkollektiv. Förmodligen till de manliga arbetskamraternas stora förtret då de inte längre får luncha tillsammans.
Nej, nu ska jag sova. Det hönsinfluensavirus jag bär på gör mig trött, oavsett hur mycket jag sover.
Och ja, jag förtjänar mer kommentarer.
I walked by your house today,
in the corner of your view.
But that did not interest you.
att se på vinbrännboll,
Lunds ende dök upp idag på skolan. Trevligt å.
Blev till att lägga sig och sova efter skola och en bättre BK-lunch. Vi vaknade lagom till Simpsons och Family Guy - man kan vakna till sämre teveprogram - innan vi blev övertalad av nämnde Lund att ta sig ner för diverse inkilningsaktiviteter.
För egen del hade jag på förhand helst legat kvar och kurerat mig, men med facit i hand får man väl säga att man gjorde rätt som styrde familjens Mazda mot stadskärnan.
Vinbrännboll stod på Norra Berget stod på inkilningsagendan. Undertecknad, som dragit på sig en släng av hönsinfluensan, deltog inte utan satt på sidan och bevittnade en kassaskåpssäker seger för journalist- och bildjournalistlinjen mot nå grafiknördar som kallade sig själv Commitare. Eller nåt.
Nog förlorade de brännbollen, men de studentpojkar som hamnat i denna Commitare-klass kan skratta sig lyckliga över den genomgående höga klassen på damerna.
Nåväl, det var - trots våra uteblivna slag och bränningar - relativt trevligt och nog knöt vi några nya halvkontakter åtminstone. Några man kan heja på vid skolbänken och - ifall Lund skulle svika någon gång - kanske till och med sätta sig ner med.
Till sist: Jag hoppas man slipper se Magnus Hedman i teve framöver, om han nu inte väljer att göra reklam för diffusa gympulver på tysk kabel-teve efter klockan 23. Han måste väl fått sparken från allt nu?
Jag tycker det att det var lindrigare när Sven Melander Sven Nylander - av alla! - testade kokain för något år sedan än nu när Hedman åker fast. Ingen vettig själ tror väl att hemligheten bakom Svens framgångar fjärdeplatser var en rejäl lina i startblocken. Svenne - av alla! - ville väl bara ha lite skoj och känna sig cool med Patrik Sjöberg när strålkastarljusen dött ut.
The case that is Magnus Hedmans däremot; dessa preparat kan ju vara orsaken till att Magnus lyckades jobba sig i form att bli tredjemålvakt i Chelsea på ålderns höst. Samt till det obestridliga faktum att han blivit nära, nära vän med Arjen Robben på samma gång.
Till sist 2; hur genialt är inte Little Britain?
Äh, vafan, till sist 3: imorgon börjar skolan 08.15. Är det lagligt? Finns den tidszonen? Finns det alarm som går att ställa så tidigt?
Till syvende och absolut sist: vad roligt det vore med en präktig knarkskandal kring Sven Melander, som felaktigt hängdes ut här i bloggen nyss. Det har varit alldeles för tyst om honom länge.
På Snacka om nyheter-manér: TV-stjärnan Sven Melander snortade vadå i vadå?
Jag kunde krupit över alper.
Jag kunde svalt en ocean.
För att va först i dina tankar.
horhorans horhals,
Vad händer då? Jo, efter det att man sett det sista av Barcamatchen från familjens spikmatta - allt för att få bukt med en ömmande axel - och lagt sig i sin snart ersatta säng; då märker man genast känningar i halsen.
Vi somnar och vaknar efter många snoozningar, om och men upp med ett tilltaget halsont. The svininfluensa-kind.
Blev alltså ingen träning, vilket vi meddelade Sheriffen på förmiddagen under vår första och enda föreläsning. Hade vi tränat idag hade vi nog kunnat spoilera restena av säsongen. Nu får vi försöka kurera oss till imorgon, vilket vi gör med glass, te och Fishermanstabletter.
Men tror ni meddelandet till Sheriffen nådde Powell och Snuffen? Icke. Istället ringde Urban och frågade var man var nu.
Heja mig.
Heja på.
Nu ska jag lägga mig i sänghalmen med en bättre Ben&Jerrys-kopp och se på Simpsons.
Kurering kallas det.
I dagarna kom vår beställda säng in på Sova i Birsta. Det ska bli skönt att få lite klassömn under natten nu när man är tvungen att kliva upp okristligt tidigt igen på dagarna.
Det går inge bra nu,
varken i kärlek eller spel.