pirkt,

Vi fick som sagt ingenting alls gjort med vår artikel till skolan idag. Två anledningar var att a) inte hade några vettiga idéer att skriva om och b) att vi inte fick tag i de människor vi halvdant ville intervjua.

Men det finns faktiskt ytterligare en. Det faktum att vi letade oss ner på staden för att placera våra surt förvärvade i några väl valda fonder spelade också in.

När man vaknar upp med två rejäla finnar på den vänstra ansiktshalvan gäller denna prioritering när du ska placera dina fonder.

1. Bli inte skymtad.
2. Bli inte sedd.
3. Smyg in på Handelsbanken, hoppas på en att en banktjänsteman eller ful, gammal bantjänstekvinna tar hand om ditt ärende och placera dina fonder.
4. Bli inte skymtad.
5. Bli inte sedd.
6. Ta dig hem. 

Planen funkade faktiskt.  Hur placerar vi då våra surt förvärvade? Jo, basdelen (runt 2/3 av kapitalet) placerades i lågriskfonden "Stabil 25". Resterande tredjedel delades upp mellan två högriskfonder: "Tillväxtmarknad" samt "Ny energi".

Så i framtiden kommer ni inte bara se mig försöka jobba in Ungeska vattenpololigelag till knappa två gånger pengarna. Nej, nu kommer ni även se mig heja på Mexikanska burritoförsäljare ("Tillväxtmarknad"), kinesiska barnarbetare ("Tillväxtmarknad") samt klimatforskare och motormän ("Ny energi").

Det blir ju också en syn.

Mycket som handlar om undertecknad är nog just det - en syn - för utomstående. I söndags när vi sent på kvällen fick hedersuppdraget att köpa mjölk och Bregott hände följande.

1. Vi väljer att gå in i butiken utan att ta med en korg.
2. Vi får balansera fyra mjölktetror och en smörbytta på varandra.
3. Vi klarar balansövningen, betalar med vårt eget allkort istället för det ordinerade ICA-kortet.
4. Vi balanserar fram till bilen och öppnar bildörren.
5. Balansen sviker, smörbyttan som är överst i pyramiden faller, landar på kanten och studsar in långt under bilen.
6. Jag är inte den som ligger på mage på en blöt parkeringsplats och gräver med armen under en bil för att komma åt ett smörpaket, så därför satt vi oss i bilen och backade ut.
7. Vi hoppas till gud att vi inte backar över smörpaketet.
8. Vi konstaterar att vi inte gör det, utan kan med enkelhet leta oss ur bilen, gå fram till parkeringsrutan och hitta ett extrasaltat Bregott mitt i rutan.

Det fanns ju folk som bevittnade skådespelet och det kan, kan, kan inte ha sett särskilt vettigt ut. Dock marginellt bättre än om vi verkligen backat över smörpaketet och spridit klegg över hela parkeringsplatsen och gegget.

Vi avslutar med lite genuin Seinfeldklass. You gotta, gotta, gotta love it. 

Kramer återvänder till sitt jobb på bagelbageriet efter en tioårig strejk:

KRAMER: All right, everybody! I'm back!

MANAGER: Who are you?

KRAMER: Cosmo Kramer... The strike is over.

MANAGER: Oh yeah! Kramer.

KRAMER: Huh... Didn't any of the other guys come back?

MANAGER: No, I"m sure they all got jobs... like, ten years ago.

KRAMER: Oh, man. Makes you wonder what it was all for...

MANAGER: I could use someone for the holidays...

KRAMER: Alright! Toss me an apron, let's bagel! What are those?

MANAGER: Those are raisin bagels.

KRAMER: I never thought I'd live to see that...