balthorans balthora,
Medskogsbrons BK-Östersund 0-1. Det var den kvalplatsen till tvåan.
Undertecknad fick det glädjande beskedet att han skulle starta på bänken på grund av sin långa sjukdomsfrånvaro. Vi slapp alltså skämma ut oss, tänkte vi.
Det slapp vi inte. Icke. I halvtid, vid ställningen 0-0, är Hoffe tvungen att kliva av. Jag, som blivit ordentligt anfådd av att hämta bollar på skottuppvärmningen, var tvungen att hoppa in. Utan uppvärmning, jag hade stått och lattjat gris med Sundströms andre hela pausen. Så det var bara att tejpa på sig benskydden och löpa ut till avspark.
Jag var ju inte helt frisk, hade inte rört en boll på en och en halv vecka och hade följdaktigen matchform som en nedfrusen portion med citrondraperad hälleflundra med kokt potatis och romsås. Därför var vi en tanke iväg från att yppa följande fras:
"Kan inte Broman gå ner på mittbacken? Då kan ju Nerkman gå in på topp och Silfver kliva ner på mitten". Men det gjorde jag inte.
Istället gick jag ut och stod för den sämsta defensiva insats Medelpad skådat sedan Christian Söderberg gjorde tjugoåtta minuter på högerbacken under David Wilsons ledning. Södda blev sedan utbytt, den förnedringslindringen fick inte jag.
Jag vågade inte nicka. Jag vågade inte gå in i duell. Jag vågade inte göra någonting. Toppa detta med att jag hade en förkärlek till att slå upp bollar på läktaren och du summerar väl en i alla avseenden sämre mittbacksinsats.
Hur gick 0-1-målet till, undrar du?
Jo, efter en inläggsfrispark dimper bollen ner vid jättekalven Fagerbergs (han som gjorde tre på oss senast) fötter. Han fläker bollen i sidled mot det i stort sett öppna målet från nära håll. Jo, målet är bara till stor del öppet, för i vägen står trots allt en sämre mittback.
Tyvärr är det här en sämre mittback med kalviga och okontrollerbara ben. Därför letar sig bollen så sakteliga emellan den sämre mittbackens ben och in i nätet.
Så späd på det faktumet (vi hade bara en sämre mittback i dag och det var jag) på den redan nämnda uselheten och vi har dagens insats.
Heja.
Det hela blir dessutom mycket roligare av att denne usle mittback inte har någonting annat att falla tillbaka på. Så när fotbollen går åt anus så vill han inget hellre än att slå sig själv harmynt med en tyngre hålslagare.
Hilarious.
Man missade som tur var ingen höjdarmatch hemmavid. "Så äckligt dåligt att man ville kräkas", sa min ende far om första halvlek.
Istället åkte han till Westhagen i paus, och därför kan man nu inte ens låtsas att man är en respektabel mittback hemmavid.
När du står ensam kvar på tå,
och ytan inte går att nå.
Undertecknad fick det glädjande beskedet att han skulle starta på bänken på grund av sin långa sjukdomsfrånvaro. Vi slapp alltså skämma ut oss, tänkte vi.
Det slapp vi inte. Icke. I halvtid, vid ställningen 0-0, är Hoffe tvungen att kliva av. Jag, som blivit ordentligt anfådd av att hämta bollar på skottuppvärmningen, var tvungen att hoppa in. Utan uppvärmning, jag hade stått och lattjat gris med Sundströms andre hela pausen. Så det var bara att tejpa på sig benskydden och löpa ut till avspark.
Jag var ju inte helt frisk, hade inte rört en boll på en och en halv vecka och hade följdaktigen matchform som en nedfrusen portion med citrondraperad hälleflundra med kokt potatis och romsås. Därför var vi en tanke iväg från att yppa följande fras:
"Kan inte Broman gå ner på mittbacken? Då kan ju Nerkman gå in på topp och Silfver kliva ner på mitten". Men det gjorde jag inte.
Istället gick jag ut och stod för den sämsta defensiva insats Medelpad skådat sedan Christian Söderberg gjorde tjugoåtta minuter på högerbacken under David Wilsons ledning. Södda blev sedan utbytt, den förnedringslindringen fick inte jag.
Jag vågade inte nicka. Jag vågade inte gå in i duell. Jag vågade inte göra någonting. Toppa detta med att jag hade en förkärlek till att slå upp bollar på läktaren och du summerar väl en i alla avseenden sämre mittbacksinsats.
Hur gick 0-1-målet till, undrar du?
Jo, efter en inläggsfrispark dimper bollen ner vid jättekalven Fagerbergs (han som gjorde tre på oss senast) fötter. Han fläker bollen i sidled mot det i stort sett öppna målet från nära håll. Jo, målet är bara till stor del öppet, för i vägen står trots allt en sämre mittback.
Tyvärr är det här en sämre mittback med kalviga och okontrollerbara ben. Därför letar sig bollen så sakteliga emellan den sämre mittbackens ben och in i nätet.
Så späd på det faktumet (vi hade bara en sämre mittback i dag och det var jag) på den redan nämnda uselheten och vi har dagens insats.
Heja.
Det hela blir dessutom mycket roligare av att denne usle mittback inte har någonting annat att falla tillbaka på. Så när fotbollen går åt anus så vill han inget hellre än att slå sig själv harmynt med en tyngre hålslagare.
Hilarious.
Man missade som tur var ingen höjdarmatch hemmavid. "Så äckligt dåligt att man ville kräkas", sa min ende far om första halvlek.
Istället åkte han till Westhagen i paus, och därför kan man nu inte ens låtsas att man är en respektabel mittback hemmavid.
När du står ensam kvar på tå,
och ytan inte går att nå.
Kommentarer
Trackback