det värsta jag sett,
Inkilningsmiddag. Mestadels halvintresserade människor där. Tacosmiddag i samtid med matchen.
Förutsättningarna för att på bästa sätt se och ta till sig en fotbollsmatch var alltså inte optimala där vi satt längst ute i hörnet på en köksstol i Lunds endes paradvåning. Vi såg inte ens hela teven.
Men jag kan konstatera tre saker:
- att Sverige borde ha punkterat matchen både en, två och tre gånger.
- att det blev ännu mer klart att Rasmus Elm inte borde valt den holländska mysligan. Elms svaghet är hårdheten och närkampsspelet och - som idag vid den klumpiga straffsituationen - timingen i dessa. I den holländska ligan, där man lagstadgat emot hårt närkampsspel, kan Elm inte lära sig detta. Åren i AZ kommer alltså vara helt överflödiga. Han kommer dunka in långskott, leverera passningar - men det kommer inte göra honom mycket mer redo för Premier League för det.
- att det här var det värsta jag sett.
Nej, inte Zlatans hopslagsmål. Nej, inte att det skedde nio sekunder över övertiden.
Jag syftar förstås på den ungerska mittbackens agerande vid målet. Vid långbollen från Rasmus Elm. Bollen slås alltså från egen planhalva, ungraren i fråga har flera sekunder på sig att värdera bollbanan. Hans uppgift är att hoppa och få sin pannlob på lädret.
Jag har sällan sett någon misslyckas så grovt med den här uppgiften. Oavsett nivå. Inte helt utan störningsmoment som i det här läget.
Han behöver inte ens träffa bollen rent. Det är sekunder kvar, bara minsta touch åt valfritt håll skulle göra att bollen letar sig förbi Zlatan och därmed säkra den ungerska segern.
Jag vet inte om han var svenskättad, om han fick en gedigen slant av Lagréll eller vad det nu var; men det där ska inte kunna ske.
Det är ju ingen genialisk boll från Elm som vissa vill få det till. Det är den enda panik-sista-sekunden-boll han kan slå, niohundratusen niohundranittionio gånger av en miljon så nickas just den där bollen undan. Men inte idag.
Sen gör väl målvakten ett slätstruket intryck i duellen - nog ska han väl kunna våga gå dit med en större del av kroppen mot Zlatan. Nog kan han ta en lårkaka i sista sekunden i en avgörande match för att få kroppen bakom bollen och säkra segern.
Men framför allt - mittbacken... det ska inte kunna hända.
Men tack.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
Förutsättningarna för att på bästa sätt se och ta till sig en fotbollsmatch var alltså inte optimala där vi satt längst ute i hörnet på en köksstol i Lunds endes paradvåning. Vi såg inte ens hela teven.
Men jag kan konstatera tre saker:
- att Sverige borde ha punkterat matchen både en, två och tre gånger.
- att det blev ännu mer klart att Rasmus Elm inte borde valt den holländska mysligan. Elms svaghet är hårdheten och närkampsspelet och - som idag vid den klumpiga straffsituationen - timingen i dessa. I den holländska ligan, där man lagstadgat emot hårt närkampsspel, kan Elm inte lära sig detta. Åren i AZ kommer alltså vara helt överflödiga. Han kommer dunka in långskott, leverera passningar - men det kommer inte göra honom mycket mer redo för Premier League för det.
- att det här var det värsta jag sett.
Nej, inte Zlatans hopslagsmål. Nej, inte att det skedde nio sekunder över övertiden.
Jag syftar förstås på den ungerska mittbackens agerande vid målet. Vid långbollen från Rasmus Elm. Bollen slås alltså från egen planhalva, ungraren i fråga har flera sekunder på sig att värdera bollbanan. Hans uppgift är att hoppa och få sin pannlob på lädret.
Jag har sällan sett någon misslyckas så grovt med den här uppgiften. Oavsett nivå. Inte helt utan störningsmoment som i det här läget.
Han behöver inte ens träffa bollen rent. Det är sekunder kvar, bara minsta touch åt valfritt håll skulle göra att bollen letar sig förbi Zlatan och därmed säkra den ungerska segern.
Jag vet inte om han var svenskättad, om han fick en gedigen slant av Lagréll eller vad det nu var; men det där ska inte kunna ske.
Det är ju ingen genialisk boll från Elm som vissa vill få det till. Det är den enda panik-sista-sekunden-boll han kan slå, niohundratusen niohundranittionio gånger av en miljon så nickas just den där bollen undan. Men inte idag.
Sen gör väl målvakten ett slätstruket intryck i duellen - nog ska han väl kunna våga gå dit med en större del av kroppen mot Zlatan. Nog kan han ta en lårkaka i sista sekunden i en avgörande match för att få kroppen bakom bollen och säkra segern.
Men framför allt - mittbacken... det ska inte kunna hända.
Men tack.
Jag behöver en mun till för att kunna andas,
ett hjärta till för att inte stanna.
Kommentarer
Trackback