filosofi,
Nu ska vi bli filosofiska:
Hedvig Lindahl sätter sig på rumpan och ser bollen retfullt ta en båge över henne och in i nätet vilket betyder 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll.
Problemet är bara att ingen ser det. Klockan är åtta, fredagsmystimman är slagen. Fredagsmys är en diffus term - men alla vet att det fan i mig inte innebär att man tittar på damfotboll. Ingen sitter alltså framför teveapparaterna.
Läktarna i Helsingfors gapar komplett tomma. Ingen är där och bevittnar.
Har då Hedvig Lindahl satt sig på rumpan och sett bollen ta en båge över henne och därpå in i nätet vilket betytt 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll?
Något för Dave Lundgren och andra upplysta filosofer att klura på så här på fredagskvällen.
En annan filosofifråga som i mina ögon är ännu mer svårlöst:
Om en damlandslagsmålvakt i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) går ut för att plocka ner en studsande boll, men istället för att vänta ner studsen väljer att hoppa så högt hon kan när bollen når sin absoluta maxhöjd och därför missar bollen varpå den jagande motståndaranfallaren får öppet mål i en oerhört viktig match... får den damlandslagsmålvakten i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) någonsin stå i ett fotbollsmål efter det?
Jag trodde att det samlade filosofsamfundet kommit fram till att svaret på den sistnämnda frågan var nej, men likväl står den där likbleka pajsaren mellan stolparna idag igen.
Hade det här varit en värld i min smak hade det här klippet på århundradets sämsta målvaktsinsats funnits utlagt på Youtube, men det gör det inte. Men jag litar till att ni vet vilken situation jag vill peka på. Mot USA, har jag för mig. I VM, förmodligen.
En sak till apropå damfotboll. Okej att de inte kan springa lika snabbt, vara lika starka eller skjuta lika hårt som gemene Division IV-spelare. Men snälla... nog ska de väl åtminstone kunna slå till bollen på ett korrekt sätt? Med ett tillslag som åtminstone ser naturligt ut? Okej att skotten inte blir närmelsevis lika hårda, men själva tillslaget måste ju åtminstone utåt kunna se likadant ut.
De flesta damfotbollsspelares tillslag ser ungefär lika naturliga ut som om en professionell boulespelare hade valt att nicka fram sina klot istället för att kasta dem.
Medan mina ögon,
letar efter vad dina ögon vill.
Åh, vem vet? Vem vet? Vem vet?
Hedvig Lindahl sätter sig på rumpan och ser bollen retfullt ta en båge över henne och in i nätet vilket betyder 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll.
Problemet är bara att ingen ser det. Klockan är åtta, fredagsmystimman är slagen. Fredagsmys är en diffus term - men alla vet att det fan i mig inte innebär att man tittar på damfotboll. Ingen sitter alltså framför teveapparaterna.
Läktarna i Helsingfors gapar komplett tomma. Ingen är där och bevittnar.
Har då Hedvig Lindahl satt sig på rumpan och sett bollen ta en båge över henne och därpå in i nätet vilket betytt 1-0 för Norge i kvartsfinalen i det högprioriterade europamästerskapet i damfotboll?
Något för Dave Lundgren och andra upplysta filosofer att klura på så här på fredagskvällen.
En annan filosofifråga som i mina ögon är ännu mer svårlöst:
Om en damlandslagsmålvakt i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) går ut för att plocka ner en studsande boll, men istället för att vänta ner studsen väljer att hoppa så högt hon kan när bollen når sin absoluta maxhöjd och därför missar bollen varpå den jagande motståndaranfallaren får öppet mål i en oerhört viktig match... får den damlandslagsmålvakten i fotboll (låt säga Hedvig Lindahl) någonsin stå i ett fotbollsmål efter det?
Jag trodde att det samlade filosofsamfundet kommit fram till att svaret på den sistnämnda frågan var nej, men likväl står den där likbleka pajsaren mellan stolparna idag igen.
Hade det här varit en värld i min smak hade det här klippet på århundradets sämsta målvaktsinsats funnits utlagt på Youtube, men det gör det inte. Men jag litar till att ni vet vilken situation jag vill peka på. Mot USA, har jag för mig. I VM, förmodligen.
En sak till apropå damfotboll. Okej att de inte kan springa lika snabbt, vara lika starka eller skjuta lika hårt som gemene Division IV-spelare. Men snälla... nog ska de väl åtminstone kunna slå till bollen på ett korrekt sätt? Med ett tillslag som åtminstone ser naturligt ut? Okej att skotten inte blir närmelsevis lika hårda, men själva tillslaget måste ju åtminstone utåt kunna se likadant ut.
De flesta damfotbollsspelares tillslag ser ungefär lika naturliga ut som om en professionell boulespelare hade valt att nicka fram sina klot istället för att kasta dem.
Medan mina ögon,
letar efter vad dina ögon vill.
Åh, vem vet? Vem vet? Vem vet?
Kommentarer
Postat av: Thomas Dennerby
Bra skrivet!
Postat av: Pirkt
Haha.
Trackback