konsten att dricka för mycket,
Nej, inte kaskadspy-i-en-vänlig-själs-rödvinbärsbuske-mycket. Inte alls. Vi är en elitidrottsman i vardande för all del.
Men ikväll var det som sagt middagssittning med skolan ikväll. 300 kronor hade man betalat för att få delta. Man fick i samband med betalningen kryssa i alternativen öl eller cider. Eftersom jag inte är en fullvuxen man utan en pubertal pojke egentligen hemmahörande på ett landsortsdisco så kryssade jag i ciderrutan.
Fick jag då en strid ström av ciderflöde kvällen igenom, tror ni?
Icke. Till den undermåliga skagentoasten lilla, lilla brödbiten och de gigantiska salladsbladen och de tre spensliga räkorna fick vi förvisso cider. Allt gick då som på räls. Keep 'em coming, tänkte vi.
Så blev det inte. Det blev vin till huvudrätten - en välsmakande potatiskaka med en bättre köttbit till - och därefter, håll i er nu, punsch till efterrätten - en förmodat tilltänkt pannacotta som visade sig vara någon slags mjölig blåbärssoppa.
Punsch?! Hur tänkte de nu, de kära planerarna? Hur många kom till sittningen i frack, hög hatt och monokel? Åtminstone en minoritet.
Istället blev det ju så att man fick gå ner och inhandla egen dryck. En dubbel dubbeluppsättning med dryck inhandlades till huvudrätten och efterrätten. Till fördelaktiga priser, skall sägas.
Och visst, det var trevligt och så och drycken satt där den skulle. När middagsborden tunnades ut letade sig Lunds ende och undertecknad mot Svenssons, detta syndikatnäste. Där kände som väntat Lunds ende alla och några till medan undertecknad satt som ett fån och läppjade på en bättre drink i stillhet. Vi var inte bara ett fån, vi var ett fån som lyssnade till djupgående innebandydiskussioner.
Nåväl, även en bättre drink tar slut och så gör som tur var även innebandydiskussioner. Vi började ringa efter skjuts hem - det här skulle bli en kortare, lugnare kväll - utan lycka. Istället hem till Lunds ende för ett snabbare toabesök och någonstans här kom vi på att;
"Fan, jag kan ju inte åka hem och sova nu. Jag har druckit lite för mycket för det".
Har ni varit med om det? De gånger man sagt att man ska hem tidigt men lyckats fått i sig en respektabel mängd dryck vilket medför att det vore tjänstefel att gå hem och sova. Du är åtminstone skyldig dig själv att gå ner på staden och kolla dina utvägar. Gör du inte det har du under kvällen i stort sett strimlat sönder pengar, och det har bara a) medriggar, b) klonkare och c) adelsmän råd med. Vi är ingetdera så därför begav vi oss åter ner på staden för att, som sagt, se över våra utvägar.
Men vafan; efter lite kikar här och där med one hit-wonderet han-som-nästan-släppte-en-singel-stjärnan DJ Ompaland så kom vi på att "just ja, det här är Sundsvall. Här finns inga utvägar".
Vi var till och med på Espans nyöppning, det hette något med Memento har jag för mig, för att se vilket sorts skojarklientel det stället skulle locka. Vi hade kallt räknat med att om ett ställe känt för sin uselhet genom tid och rum nyöppnar så bjuder de åtminstone på gratis inträde. Kanske gratis dryck och tilltugg också, men åtminstone inträde.
Men icke. 80 kronor ville de ha. Verkade troligt att jag hade en tvåsiffrig Espanpeng över.
Nej, det blev ingen lyckad kväll det här heller. Men men, det är bara tre år kvar.
Kvällens bästa: Vi fick trots allt åka taxi hem. Förvisso med en taxichaufför som gjort det till sin personliga nisch att köra extra långsamt och ha extra dyr framkörningskostnad. Men vafan - mamma betalar för att få hem sitt förstfödda gossebarn.
Kvällens roligaste: Det måste nog bli detta; mitt i all dryckeshysteri på kåren fläker studentkårens äldsta medlem, en bildjournalist på åtminstone trettiofem år, ur sig följande:
"Under de här åren grundas många framtida alkoholvanor. Om tjugo-trettio år får vi se vart det slutar".
Att säga följande är, om ni undrar, nog inte the one and only way to bli en populär studentfestprisse.
Kvällens sämsta: Vart var duuuu, ikvääll?
Men vad vet jag. Jag vet bara att imorgon - då blir det mys framför teven. Tottenham-United, City-Arsenal. Det är nästan så man skäms över hur pass bortskämd man ska bli av Canal +.
God natt.
I'll always do my best for her, on that I give my word
In a world of steel-eyed death, and men who are fighting to be warm.
"Come in", she said,
"I'll give you shelter from the storm".
Men ikväll var det som sagt middagssittning med skolan ikväll. 300 kronor hade man betalat för att få delta. Man fick i samband med betalningen kryssa i alternativen öl eller cider. Eftersom jag inte är en fullvuxen man utan en pubertal pojke egentligen hemmahörande på ett landsortsdisco så kryssade jag i ciderrutan.
Fick jag då en strid ström av ciderflöde kvällen igenom, tror ni?
Icke. Till den undermåliga skagentoasten lilla, lilla brödbiten och de gigantiska salladsbladen och de tre spensliga räkorna fick vi förvisso cider. Allt gick då som på räls. Keep 'em coming, tänkte vi.
Så blev det inte. Det blev vin till huvudrätten - en välsmakande potatiskaka med en bättre köttbit till - och därefter, håll i er nu, punsch till efterrätten - en förmodat tilltänkt pannacotta som visade sig vara någon slags mjölig blåbärssoppa.
Punsch?! Hur tänkte de nu, de kära planerarna? Hur många kom till sittningen i frack, hög hatt och monokel? Åtminstone en minoritet.
Istället blev det ju så att man fick gå ner och inhandla egen dryck. En dubbel dubbeluppsättning med dryck inhandlades till huvudrätten och efterrätten. Till fördelaktiga priser, skall sägas.
Och visst, det var trevligt och så och drycken satt där den skulle. När middagsborden tunnades ut letade sig Lunds ende och undertecknad mot Svenssons, detta syndikatnäste. Där kände som väntat Lunds ende alla och några till medan undertecknad satt som ett fån och läppjade på en bättre drink i stillhet. Vi var inte bara ett fån, vi var ett fån som lyssnade till djupgående innebandydiskussioner.
Nåväl, även en bättre drink tar slut och så gör som tur var även innebandydiskussioner. Vi började ringa efter skjuts hem - det här skulle bli en kortare, lugnare kväll - utan lycka. Istället hem till Lunds ende för ett snabbare toabesök och någonstans här kom vi på att;
"Fan, jag kan ju inte åka hem och sova nu. Jag har druckit lite för mycket för det".
Har ni varit med om det? De gånger man sagt att man ska hem tidigt men lyckats fått i sig en respektabel mängd dryck vilket medför att det vore tjänstefel att gå hem och sova. Du är åtminstone skyldig dig själv att gå ner på staden och kolla dina utvägar. Gör du inte det har du under kvällen i stort sett strimlat sönder pengar, och det har bara a) medriggar, b) klonkare och c) adelsmän råd med. Vi är ingetdera så därför begav vi oss åter ner på staden för att, som sagt, se över våra utvägar.
Men vafan; efter lite kikar här och där med one hit-wonderet han-som-nästan-släppte-en-singel-stjärnan DJ Ompaland så kom vi på att "just ja, det här är Sundsvall. Här finns inga utvägar".
Vi var till och med på Espans nyöppning, det hette något med Memento har jag för mig, för att se vilket sorts skojarklientel det stället skulle locka. Vi hade kallt räknat med att om ett ställe känt för sin uselhet genom tid och rum nyöppnar så bjuder de åtminstone på gratis inträde. Kanske gratis dryck och tilltugg också, men åtminstone inträde.
Men icke. 80 kronor ville de ha. Verkade troligt att jag hade en tvåsiffrig Espanpeng över.
Nej, det blev ingen lyckad kväll det här heller. Men men, det är bara tre år kvar.
Kvällens bästa: Vi fick trots allt åka taxi hem. Förvisso med en taxichaufför som gjort det till sin personliga nisch att köra extra långsamt och ha extra dyr framkörningskostnad. Men vafan - mamma betalar för att få hem sitt förstfödda gossebarn.
Kvällens roligaste: Det måste nog bli detta; mitt i all dryckeshysteri på kåren fläker studentkårens äldsta medlem, en bildjournalist på åtminstone trettiofem år, ur sig följande:
"Under de här åren grundas många framtida alkoholvanor. Om tjugo-trettio år får vi se vart det slutar".
Att säga följande är, om ni undrar, nog inte the one and only way to bli en populär studentfestprisse.
Kvällens sämsta: Vart var duuuu, ikvääll?
Men vad vet jag. Jag vet bara att imorgon - då blir det mys framför teven. Tottenham-United, City-Arsenal. Det är nästan så man skäms över hur pass bortskämd man ska bli av Canal +.
God natt.
I'll always do my best for her, on that I give my word
In a world of steel-eyed death, and men who are fighting to be warm.
"Come in", she said,
"I'll give you shelter from the storm".
Kommentarer
Trackback