ska vi utvärdera?
I söndags gjorde jag ett val. Jag valde att gå på GIF Sundsvall-Åtvidaberg istället för att se Manchester United-Manchester City.
Det var, i alla avseenden, ett felval.
Anledningar till att GIF Sundsvall-Åtvidaberg var ett enda stort felval:
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte alls hålla någon som helst allsvensk klass.
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte ha något eget spel alls. Inga idéer framåt.
- laget vi kom dit för att se ta chansen lyfte långt, lyfte snett och var ihåliga bakåt.
- det var för varmt.
- alla klassdamer hade valt att istället för att gå på GIF sitta hemma och se Manchesterderbyt.
- man tappade tron på allt vad allsvenskt spel heter för en lång tid framöver.
Men, gott folk, vi hade ju spelat in Manchesterderbyt på den inspelningsbara boxen. Det har aldrig slagit fel förr. Den här gången trodde jag verkligen att jag skulle lyckas. The perfect eftersända matchen.
Gick det, tror ni?
Döm själva: vi såg första femtio minutrarna snabbspolat där vi stannade upp och kollade målen. Därefter buggade sig inspelningen som brukligt, hoppade ur inspelningsläget och till realtid där 3-2 syntes klart och tydligt i 87:e minuten. Vi trycker oss dock tillbaka och snabbspolar fram och ser igenom alla målen och ser igenom matchen. Vi flyger, jag och Akdags ende, ur soffan när Craig Bellamy - Craig Bellamy! - står för sitt andra världsklassmål - andra världsklassmål! - för matchen till 3-3. Kort därefter buggas det hela igen, vi kastas åter ut i direktsändning till starten av Chelsea-Tottenham. Bra, tänker vi. Vi vet att matchen slutade 3-3, det kan bara ha varit högst en minut kvar när vi hoppade ur. Vi behöver således inte se de sista sekunderna.
Eller? Vi slår på text-teven, fram till 377 och ser 4-3 Michael Owen. Vi får trycka upp sändningen igen för artonde gången.
The perfect eftersända derbyt? I think not.
Fantastisk match, nästan så att man hade velat vara Patrick Bolin - påpassligt på plats i Manchester och på Old Trafford - för en dag eller två. Fredrik Broman - Darren Fletchers kanske största anhängare - hade även han en stor dag.
Idag då? Vi skulle vakna tidigt och utnyttja den föreläsningsfria dagen till max. Vi skulle skriva klart den artikel vi har fått till uppgift. Intervjua lite tidningsfolk, göra klart.
Gjorde jag det? Nja.
Ikväll skulle vi ha tränat och ätit något gott och nyttigt hemmavid.
Resultat: jobb från 16-23 med ett Chrunchy Nacho som enda tilltugg.
Heja.
Varför är du så tyst?
Varför är du så tyst?
Det var, i alla avseenden, ett felval.
Anledningar till att GIF Sundsvall-Åtvidaberg var ett enda stort felval:
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte alls hålla någon som helst allsvensk klass.
- laget vi kom dit för att se ta chansen visade sig inte ha något eget spel alls. Inga idéer framåt.
- laget vi kom dit för att se ta chansen lyfte långt, lyfte snett och var ihåliga bakåt.
- det var för varmt.
- alla klassdamer hade valt att istället för att gå på GIF sitta hemma och se Manchesterderbyt.
- man tappade tron på allt vad allsvenskt spel heter för en lång tid framöver.
Men, gott folk, vi hade ju spelat in Manchesterderbyt på den inspelningsbara boxen. Det har aldrig slagit fel förr. Den här gången trodde jag verkligen att jag skulle lyckas. The perfect eftersända matchen.
Gick det, tror ni?
Döm själva: vi såg första femtio minutrarna snabbspolat där vi stannade upp och kollade målen. Därefter buggade sig inspelningen som brukligt, hoppade ur inspelningsläget och till realtid där 3-2 syntes klart och tydligt i 87:e minuten. Vi trycker oss dock tillbaka och snabbspolar fram och ser igenom alla målen och ser igenom matchen. Vi flyger, jag och Akdags ende, ur soffan när Craig Bellamy - Craig Bellamy! - står för sitt andra världsklassmål - andra världsklassmål! - för matchen till 3-3. Kort därefter buggas det hela igen, vi kastas åter ut i direktsändning till starten av Chelsea-Tottenham. Bra, tänker vi. Vi vet att matchen slutade 3-3, det kan bara ha varit högst en minut kvar när vi hoppade ur. Vi behöver således inte se de sista sekunderna.
Eller? Vi slår på text-teven, fram till 377 och ser 4-3 Michael Owen. Vi får trycka upp sändningen igen för artonde gången.
The perfect eftersända derbyt? I think not.
Fantastisk match, nästan så att man hade velat vara Patrick Bolin - påpassligt på plats i Manchester och på Old Trafford - för en dag eller två. Fredrik Broman - Darren Fletchers kanske största anhängare - hade även han en stor dag.
Idag då? Vi skulle vakna tidigt och utnyttja den föreläsningsfria dagen till max. Vi skulle skriva klart den artikel vi har fått till uppgift. Intervjua lite tidningsfolk, göra klart.
Gjorde jag det? Nja.
Ikväll skulle vi ha tränat och ätit något gott och nyttigt hemmavid.
Resultat: jobb från 16-23 med ett Chrunchy Nacho som enda tilltugg.
Heja.
Varför är du så tyst?
Varför är du så tyst?
Kommentarer
Trackback