ah, men va lite torr och fräsch då,


Svett.
Svett.
Och åter svett.
Jag har spelat fotboll i drygt femton år - och jag kan knappt erinra mig om att jag någonsin svettats lika mycket som under gårdagens konsert.
Okej. Det har jag väl kanske egentligen. Men jag ville försöka få er att förstå hur svettig jag, och de flesta andra, var. Jag stod bakom Stafrin Jr och då och då valde jag i ren frustration att torka den blöta pannan på dennes tröjslaf. Jag vet faktiskt inte om jag blev torrare eller blötare. Det var en enda stor pöbel sammansatta av svett.
Klart är att man borde nypt en av platserna allra längst framme vid scenen. Vi stod istället på andra raden, fick väl sisådär en tio kvadratcentimeter var att röra oss på. Vi gjorde dock försök att nästla till oss platserna vid räcket - men när inte ens den klassiska "Du har telefon nere i insläppet"-dragningen går hem är det svårt.
Konserten, med Hoffmaestro om nu någon i Mellansverige mot förmodan inte var där, var ju galen. Sinnessjukt tryck, hittade man en munfull syrefylld luft framför scenen så kunde man skratta sig lycklig, och inga problem med allsången då det gick att sjunga samma saker på alla låtar då de - framförallt efter ett tag - lät i stort sett identiska.
Men...
... det finns ju en gammal tumregel som säger att man inte bör stå på en nattklubb med en ljusblå tröja som är så pass nerdränkt i svett att inte ens den allra ömmaste av mödrar skulle omfamna en mot betalning.
Roligt var det dock, får man lov att säga. Galna hundrakilos tanter med låg tyngdpunkt slogs, knuffades och bet för att få en plats på tredje raden. En tjej sparkade bakut på mitt lår på grund av att hon blivit lite framåtpressad av den svettiga mobben och jag kokade så till den milda grad att hon nog inte vågat rört sig ur fläcken än.
Men allt i allt - torskad Clasico för Real och svett, svett och åter svett och en hundrafemtiokronorsbiljett som skulle säljas men som brann inne i min jackficka - så var det väl sådär.
Till sist, för att go lite modeblogg on you lot: T-shirten med Skrot-Nisse-motiv som en av bandmedlemmarna skuttade runt i skulle jag ge ett halvt bohag för. Efter lite effektivt googlande vet jag vart man inom kort kan få tag på en.
Passar bra med en ny t-shirt, för efter gårdagen svettkavalkad lär ju den smäckra Humör-varianten vara förbrukad för det här jordelivet.
Det går inge bra nu. Varken i kärlek eller spel.
Nej, inget går min väg just nu.
Och allra minst du.
Kommentarer
Trackback