blomkålsnylle och paradis-nikola,
Lunchen idag bestod av en större tallrik av gårdagens nudelwok med kyckling.
Där fann jag något jag som tur är - peppar, peppar, omfamna en hel urskog - inte stöter på varje dag.
Ett blött litet knyte av rent och skärt äckel. Jag är så pass välsignad att jag stöter på dessa gröna bollar så pass sällan att jag inte ens är riktigt säker på vad de heter.
Men jag tror det är ett så kallat kålhuvud. Vad jag däremot med all säkerhet vet är att det är fantastiskt äckligt.
När jag ätit min tallrik tittade jag av någon anledning i kylen igen och kom på att vi kalasade på en pastarätt för någon dag sedan som det enligt uppgift skulle ha blivit mat kvar av.
Mycket riktigt. I en gammal glassburk fann vi en diger arbetarportion av pastarätten som tog våra smaklökar från en av de värsta smaker som Moder Jord uppfunnit till en av de allra bästa.
Jag vet inte hur djuret som pressar ut den smäckra mjölk som blir till dessa halloumiskivor ser ut, men jag kan slå fast att de mjölkbönder som dagligen handskas med dessa kreatur då och då borde ge dem ett tack, en klapp och kanske, kanske ett varsammare drag i spenen.
För halloumi - det är nöten själv det.
Den som inte lagt ett antal halloumiskivor på en upphettad grillbädd - den har inte riktigt grillat.
Himlen är full av dis och duggregn och man inte kan göra mycket annat än att sitta inne - då är det förstås oerhört kokningsframkallande att min Spotify åter har börjat skicka ut reklam i högtalarna. Den där jävla Nikola Sarcevic, som ju faktiskt är en skaplig artist med ett koppel bra låtar, har tydligen lagt sig till med några unga fattigjon som då och då börjar gasta så att blåmesarna i det fågelmatsfyllda trädet utanför fönstret flyr i skräck.
Vem tror han att han är, den här Nikola? Paradis-Oskar?
Varför har jag då inte Premium, som jag så ofta i olika sammanhang skryter om?
Jo, ett gäng gycklare försökte runt månadsskiftet, medan jag var nere i Cypern, knycka pengar från mitt digra bankkonto genom uttag i USA. Det gick dock inte vägen, då den sluge bankmannen - tillika vännen till familjen - U-G anade onåd och ifrågasatte ifall en motrigg som undertecknad verkligen kunde ha fått korsa Atlanten.
Att tjyvarna försökte ta ut 5000 svenska riksdaler hade väl hur som haver satt käppar i hjulet, för sådant kapital har jag aldrig lyckats binda till mig.
Kortet mitt spärrades och den rullande utbetalningen med Spotify uteblev, så nu bryter Paradis-Nikola in då och då med sina skrikande ungar till min fullkomliga kokning.
Har förresten sållat lite i min tidigare veckolånga lista. Så här ser den ut nu. Såga gärna.
Vi var där när alla ropade lev
Världen var vacker och så undrebart skev
Vi skruva till den vi vred och vi vred
Tills livet vällde in på riktigt I oss med
Där fann jag något jag som tur är - peppar, peppar, omfamna en hel urskog - inte stöter på varje dag.
Ett blött litet knyte av rent och skärt äckel. Jag är så pass välsignad att jag stöter på dessa gröna bollar så pass sällan att jag inte ens är riktigt säker på vad de heter.
Men jag tror det är ett så kallat kålhuvud. Vad jag däremot med all säkerhet vet är att det är fantastiskt äckligt.
När jag ätit min tallrik tittade jag av någon anledning i kylen igen och kom på att vi kalasade på en pastarätt för någon dag sedan som det enligt uppgift skulle ha blivit mat kvar av.
Mycket riktigt. I en gammal glassburk fann vi en diger arbetarportion av pastarätten som tog våra smaklökar från en av de värsta smaker som Moder Jord uppfunnit till en av de allra bästa.
Jag vet inte hur djuret som pressar ut den smäckra mjölk som blir till dessa halloumiskivor ser ut, men jag kan slå fast att de mjölkbönder som dagligen handskas med dessa kreatur då och då borde ge dem ett tack, en klapp och kanske, kanske ett varsammare drag i spenen.
För halloumi - det är nöten själv det.
Den som inte lagt ett antal halloumiskivor på en upphettad grillbädd - den har inte riktigt grillat.
Himlen är full av dis och duggregn och man inte kan göra mycket annat än att sitta inne - då är det förstås oerhört kokningsframkallande att min Spotify åter har börjat skicka ut reklam i högtalarna. Den där jävla Nikola Sarcevic, som ju faktiskt är en skaplig artist med ett koppel bra låtar, har tydligen lagt sig till med några unga fattigjon som då och då börjar gasta så att blåmesarna i det fågelmatsfyllda trädet utanför fönstret flyr i skräck.
Vem tror han att han är, den här Nikola? Paradis-Oskar?
Varför har jag då inte Premium, som jag så ofta i olika sammanhang skryter om?
Jo, ett gäng gycklare försökte runt månadsskiftet, medan jag var nere i Cypern, knycka pengar från mitt digra bankkonto genom uttag i USA. Det gick dock inte vägen, då den sluge bankmannen - tillika vännen till familjen - U-G anade onåd och ifrågasatte ifall en motrigg som undertecknad verkligen kunde ha fått korsa Atlanten.
Att tjyvarna försökte ta ut 5000 svenska riksdaler hade väl hur som haver satt käppar i hjulet, för sådant kapital har jag aldrig lyckats binda till mig.
Kortet mitt spärrades och den rullande utbetalningen med Spotify uteblev, så nu bryter Paradis-Nikola in då och då med sina skrikande ungar till min fullkomliga kokning.
Har förresten sållat lite i min tidigare veckolånga lista. Så här ser den ut nu. Såga gärna.
Vi var där när alla ropade lev
Världen var vacker och så undrebart skev
Vi skruva till den vi vred och vi vred
Tills livet vällde in på riktigt I oss med
Kommentarer
Postat av: Molina
Brysselkål heter kålsorten och är en ypperligt god grönsak med lite beska som uppskattas av vuxna smaklökar, vänta och se!
Trackback