cypern, gerillans incheckning,
Cypernresan som sådan är ju egentligen helt avhandlad. Men det finns ytterligare en känga att dela ut, och som så många gånger förr var det den cypriotiska gerillan som var i farten.
När en cypriot vill vara rolig så drar han oftast följande vits:
"Hur många flygplatsanställda krävs det för att kunna checka in sakerna på en cypriotisk flygplats?"
"Vet inte"
"Fjorton"
"Hahaha"
Det roliga här är ju uppenbarligen det faktum att det är så osannolikt.
Det krävs inte fjorton cypriotiska flygplatsanställda för att smärtfritt få checka in sitt bagage. Det krävs uppenbarligen många, många fler. För det blev ett väldigt trassel när GIF:s stolta spelar- och ledarstab skulle checka in sina grejer, trots att ett drygt dussin solbrända flygplatsnissar skyndade till.
Den cypriotiska gerillan vill inte att man ska få ta hem de föremål man har fört med sig in i landet. Detta för att gerillaledarna vill försnilla golfklubbor, fotbollar och annat de kan fördriva tiden med när de inte ligger i skyttegravar och kastar granater mot grekiska officerare. Klubbchefen höll på att bli av med sitt golfset och Vartan höll på att bli av med i stort sett allt det material som möjliggör dennes materialartjänst.
Nåväl, via en lista som någon solbrun flygplansanställd kom löpande med så fick bara vissa av oss - några spelare och någon ledare - ta med tre väskor. Så det blev ett väldans flyttande hit och dit i det medelhavsreglerade kösystemet innan vi slutligen tråcklade igenom tjugotvå spelare och en handfull ledare.
Mirza "Darko Kovacevic" Durakovic var så här sprattlande nöjd över att slutligen, efter timmar i den icke-ventilerade incheckningszonen, ha fått lämna av sin sista väska i någon form av specialbagare-lucka.
Det enda den cypriotiska flygplatsen höll godkänd nivå på var dess tax-free-shop. Jag och Jacconelli inhandlade varsin flaska årgångsdryck via vår välbärgade vän Lagréll. Detta då mitt kort var spärrat (jag återkommer om det) och Jacconelli av någon anledning jag inte minns inte kunde punga ut själv - kanske på grund av att hans digra U21-lön inte nått Jaccos konto.
Lika nöjd var Lagréll för det, kanske på grund av att han gång på gång gick på verbalt om någon sorts ockerränta.
När man var nöjd med sina inköp, det blev även en flaska doftvatten för undertecknad, så satte vi oss i gaten. Eftersom vi var på en flygplats så tänkte väl gemene man att man skulle kunna sätta sig och avnjuta lite trådlöst nätverk med sin bättre bärbara.
Men då hade vi underskattat gerillans gästvänlighet igen. Ingen nätverksuppkoppling - och inte heller någon ström bjöds det på. Ett av de frågor som gerillan driver allra hårdast i sitt diktaturförtryck är att man ska bibehålla den trehålskontakt som filosofen Sokrates lanserade till länderna kring medelhavet år 408 f.Kr. för all framtid. Detta gör att inga andra europeer ska kunna ha tillträde till dess elkällor.
Aziz gjorde dock, likt han gjorde flertalet gånger med blixtrar till följd på hotellet - trots att vi tilldelades adaptrar av någon gerillamotståndare i hotellreceptionen, ett tappert försök till att framkalla eld.
Han använde, likt de flesta stora elektriker världen över, en tandpetare.
Lyckades han framkalla el skulle Darko ge honom fyra euro att använda på flygplatsens karrakiosk.
Men det lyckades inte. Gerillan hade varit där och tandpetarspärrat kontakten.
Försenat blev planet så klart. Gerillan höll väl på att kontrollera salthalten i var och en av alla jordnötter i bistrovagnen, allt för att hålla ön i ett fortsatt järngrepp.
Billy Berntsson passade på att ta sig en lur. Han kanske var "ööveurtröutt" som han hade uttryckt det själv.
Men hem kom vi till slut, även om vi fick småspringa till anslutningsflyget till Stockholm från mellanlandadets Prag. "Raggarn", mindre känd som busschauffören Ronny, verkade ha snålat med värmen på bussen mot Sundsvall, för sedan hemkomsten har jag snuvat genom näsan likt Sven Nylander under ett hemma-VM i friidrott.
Ett inlägg tror jag jag ska kunna klämma fram ur intet. Det finns ett antal saker jag inte lyckats klämma in. Ett antal frågor i kommentarsfältet som borde besvaras.
Kommentarsfältet? Jo, under Cypernveckan så fanns det faktiskt en levande kommentatorsflora för en stund. Kors i taket.
Nu är det dött som en oinglasad svensk tomatodling i februari. Trist, kan jag tycka.
Du tittar i din atlas,
bläddrar och gråter,
vad är det med dig?
Säg det.
När en cypriot vill vara rolig så drar han oftast följande vits:
"Hur många flygplatsanställda krävs det för att kunna checka in sakerna på en cypriotisk flygplats?"
"Vet inte"
"Fjorton"
"Hahaha"
Det roliga här är ju uppenbarligen det faktum att det är så osannolikt.
Det krävs inte fjorton cypriotiska flygplatsanställda för att smärtfritt få checka in sitt bagage. Det krävs uppenbarligen många, många fler. För det blev ett väldigt trassel när GIF:s stolta spelar- och ledarstab skulle checka in sina grejer, trots att ett drygt dussin solbrända flygplatsnissar skyndade till.
Den cypriotiska gerillan vill inte att man ska få ta hem de föremål man har fört med sig in i landet. Detta för att gerillaledarna vill försnilla golfklubbor, fotbollar och annat de kan fördriva tiden med när de inte ligger i skyttegravar och kastar granater mot grekiska officerare. Klubbchefen höll på att bli av med sitt golfset och Vartan höll på att bli av med i stort sett allt det material som möjliggör dennes materialartjänst.
Nåväl, via en lista som någon solbrun flygplansanställd kom löpande med så fick bara vissa av oss - några spelare och någon ledare - ta med tre väskor. Så det blev ett väldans flyttande hit och dit i det medelhavsreglerade kösystemet innan vi slutligen tråcklade igenom tjugotvå spelare och en handfull ledare.
Mirza "Darko Kovacevic" Durakovic var så här sprattlande nöjd över att slutligen, efter timmar i den icke-ventilerade incheckningszonen, ha fått lämna av sin sista väska i någon form av specialbagare-lucka.
Det enda den cypriotiska flygplatsen höll godkänd nivå på var dess tax-free-shop. Jag och Jacconelli inhandlade varsin flaska årgångsdryck via vår välbärgade vän Lagréll. Detta då mitt kort var spärrat (jag återkommer om det) och Jacconelli av någon anledning jag inte minns inte kunde punga ut själv - kanske på grund av att hans digra U21-lön inte nått Jaccos konto.
Lika nöjd var Lagréll för det, kanske på grund av att han gång på gång gick på verbalt om någon sorts ockerränta.
När man var nöjd med sina inköp, det blev även en flaska doftvatten för undertecknad, så satte vi oss i gaten. Eftersom vi var på en flygplats så tänkte väl gemene man att man skulle kunna sätta sig och avnjuta lite trådlöst nätverk med sin bättre bärbara.
Men då hade vi underskattat gerillans gästvänlighet igen. Ingen nätverksuppkoppling - och inte heller någon ström bjöds det på. Ett av de frågor som gerillan driver allra hårdast i sitt diktaturförtryck är att man ska bibehålla den trehålskontakt som filosofen Sokrates lanserade till länderna kring medelhavet år 408 f.Kr. för all framtid. Detta gör att inga andra europeer ska kunna ha tillträde till dess elkällor.
Aziz gjorde dock, likt han gjorde flertalet gånger med blixtrar till följd på hotellet - trots att vi tilldelades adaptrar av någon gerillamotståndare i hotellreceptionen, ett tappert försök till att framkalla eld.
Han använde, likt de flesta stora elektriker världen över, en tandpetare.
Lyckades han framkalla el skulle Darko ge honom fyra euro att använda på flygplatsens karrakiosk.
Men det lyckades inte. Gerillan hade varit där och tandpetarspärrat kontakten.
Försenat blev planet så klart. Gerillan höll väl på att kontrollera salthalten i var och en av alla jordnötter i bistrovagnen, allt för att hålla ön i ett fortsatt järngrepp.
Billy Berntsson passade på att ta sig en lur. Han kanske var "ööveurtröutt" som han hade uttryckt det själv.
Men hem kom vi till slut, även om vi fick småspringa till anslutningsflyget till Stockholm från mellanlandadets Prag. "Raggarn", mindre känd som busschauffören Ronny, verkade ha snålat med värmen på bussen mot Sundsvall, för sedan hemkomsten har jag snuvat genom näsan likt Sven Nylander under ett hemma-VM i friidrott.
Ett inlägg tror jag jag ska kunna klämma fram ur intet. Det finns ett antal saker jag inte lyckats klämma in. Ett antal frågor i kommentarsfältet som borde besvaras.
Kommentarsfältet? Jo, under Cypernveckan så fanns det faktiskt en levande kommentatorsflora för en stund. Kors i taket.
Nu är det dött som en oinglasad svensk tomatodling i februari. Trist, kan jag tycka.
Du tittar i din atlas,
bläddrar och gråter,
vad är det med dig?
Säg det.
Kommentarer
Trackback