farsan,
Vi brukade, på den tid SF:s bioklubbmedlem Johan "Iidel" Ödmark orkade masa sig till skrivmaskinen för att agera bioexpert för denna klassportal, ligga i framkant.
Men i takt med att "Iidels" skrivglöd försvunnit har vi strandsatts med en huvudskribent som besöker SF:s biosalonger lika ofta som en isländsk räktrålsskeppare beställer in en löjromstoast på lokal.
Idag var jag och såg "Farsan", ungefärligen ett halvår efter att den släpptes.
Vi på pirkt.blogg.se finner inget mervärde i att recensera en gammal film.
Vi nöjer oss med att konstatera följande:
"Farsan" får betyget P P.
"Farsan" sedd med Johan Martinsson får betyget P P P P.
Vi skrattade som brukligt mest åt det som egentligen inte skulle vara roligt. Fick hålla de väldiga skrattsalvorna inom sig för att pöbeln, som satt knäpptyst, inte förstod det så uppenbart roliga.
Månne blev filmen aldrig roligare än det trassliga skådespel av förförisk art som utspelade sig framför oss i snaskkön, där Martinsson skulle beställa in ett knippe lakritssnablar. Där stod Stefan Batan, eller åtminstone någon som såg ut exakt som Stefan Batan, och trixade till sig mobilnummer av en trio yngre damer. När han väl lyckats med detta styrde han över ämnet på fördelaktiga mobilabonnemang som han, i egenskap av Stefan Batan eller någon som var väldigt lik Stefan Batan, kunde ordna fram.
"Jag kan ringa er sen så kanske ni vill komma förbi mitt hotellrum och kolla på mobiler. Jag har alla mobiler på hotellrummet".
Moblitelefonen - den nya gottpåsen eller hundvalpen?
Nu hoppas jag de unga damerna hade hjärnsubstans nog att hålla sig borta från Batan och dennes kompanjon. Vi hann aldrig hjälpa damerna med några råd av visdom - betalning av lakritssnablarna kom emellan.
Imorgon blir det en heldag med denne Martinsson efter den ockertidiga träningen. Vi ska bland annat se hur Sinan Akdag och dennes lagkamrater har konserverat Division III-formen över vintern då de premiärspelar mot OPE imorgon vid tvåsnåret på IP.
Men i takt med att "Iidels" skrivglöd försvunnit har vi strandsatts med en huvudskribent som besöker SF:s biosalonger lika ofta som en isländsk räktrålsskeppare beställer in en löjromstoast på lokal.
Idag var jag och såg "Farsan", ungefärligen ett halvår efter att den släpptes.
Vi på pirkt.blogg.se finner inget mervärde i att recensera en gammal film.
Vi nöjer oss med att konstatera följande:
"Farsan" får betyget P P.
"Farsan" sedd med Johan Martinsson får betyget P P P P.
Vi skrattade som brukligt mest åt det som egentligen inte skulle vara roligt. Fick hålla de väldiga skrattsalvorna inom sig för att pöbeln, som satt knäpptyst, inte förstod det så uppenbart roliga.
Månne blev filmen aldrig roligare än det trassliga skådespel av förförisk art som utspelade sig framför oss i snaskkön, där Martinsson skulle beställa in ett knippe lakritssnablar. Där stod Stefan Batan, eller åtminstone någon som såg ut exakt som Stefan Batan, och trixade till sig mobilnummer av en trio yngre damer. När han väl lyckats med detta styrde han över ämnet på fördelaktiga mobilabonnemang som han, i egenskap av Stefan Batan eller någon som var väldigt lik Stefan Batan, kunde ordna fram.
"Jag kan ringa er sen så kanske ni vill komma förbi mitt hotellrum och kolla på mobiler. Jag har alla mobiler på hotellrummet".
Moblitelefonen - den nya gottpåsen eller hundvalpen?
Nu hoppas jag de unga damerna hade hjärnsubstans nog att hålla sig borta från Batan och dennes kompanjon. Vi hann aldrig hjälpa damerna med några råd av visdom - betalning av lakritssnablarna kom emellan.
Imorgon blir det en heldag med denne Martinsson efter den ockertidiga träningen. Vi ska bland annat se hur Sinan Akdag och dennes lagkamrater har konserverat Division III-formen över vintern då de premiärspelar mot OPE imorgon vid tvåsnåret på IP.
För allt är så svart när jag släcker på natten Jag gråter så lätt när låtarna går i moll Det kanske är lätt för dig att skratta åt mig men Jag kan inte hjälpa det Jag kan inte hjälpa det
Kommentarer
Trackback