pirkt,

Jag valde att lägga fokus på min trötthet i förra inlägget. Men det blev ju en frukost och träning, trots min väldiga trötthet.

Frukosten blev kanske någon minut försenad, något Naurin påpekade omgående genom att stå bakom min rygg och peka på klockan då min slevförsedda näve försökte slussa in luftpartiklar i den lösa, korniga sörjan för att åstadkomma lite fasthet i gröten.

Den blev lite väl lös, men det var ju ingen mannagrynsgröt som den sju år äldre mittbackskollegan Christian Brink bjöd på i förrgår.

Träningen bestod av nerjoggning för de fyra utespelare - Ekbek, Fjulle, Silfver och Mirza - och fotbollsträning för oss övriga, vilket var Väsby-startelvan plus jag och båda Jagnarna.

Det gick ganska bra. Spel sex mot fem på slutet, och jag fick - likt den form- och konditionslösa rese jag är - vara med det laget som var en mer i alla tre matcherna. Det är ett skapligt övertag att vara en man mer, speciellt när den extra spelaren är en virtous som undertecknad, och det syntes.

5-1 efter första sjuminutersmatchen vändes togs nästan igen i den andra och ställningen var 6-5 inför den avgörande perioden där jag bytte lag efter halva sjuminutersperioden. Ledning med 10-6 efter tre och en halv minut blev till 10-10 efter full tid - efter att ingen mindre än Erik Löfgren visat upp varför han på FM11 inte bara kommer vara med för första gången utan även ha 20 i avslut och kyla då jag efter ett väggspel med Aziz tofflade in kvitteringen med knappa minuten kvar.

10-10 efter en episk kamp i tre delar - och Sören Ericson - som tillsammans basade på träningen då Åkeby var i Stockholm och minglade, norpade salta pinnar ur ett glas och snackade om den hetaste Superettan någonsin - ville avrunda träningen.

Det gick ingen med på. Det skulle avgöras - via straffar. Jag, som tillhört båda lagen och var för psykiskt kluven för att lägga, satt och såg straff dunkas in. Till slut var det bara jag kvar. Jag lurade Lagréll åt fel håll och rullade bollen i det vänstra hörnet på det där nesliga sätt man bara ser stora straffskyttar göra. Det är Riquelme, det är Pirlo, det är Mendieta och det är jag, vars seriösa straffkarriär tog slut på Gothia Cup 2006 då jag lyckades missa två straffar på samma dag - i såväl kvartsfinalen och semifinalen.

Den efterföljande straffen slog Ari med fel fot, och då var Naurin direkt där och nöp den.

Först kvitteringsskytt och sedan matchhjälte, alltså. Ifall inte det borgar för en plats i startelvan i premiären mot Brage på tisdag, då vet inte jag vad den här Sören Ericson är för en filur...

Nej, skämt å sido - jag är inte ens i form att ingå i truppen till fredagens cupmatch borta mot Sirius. Jag har en del att jobba med för att få upp formen framöver. Imorgon är det schemalagd ledighet för truppen, men jag har för avsikt att med Sheriffen köra ett specialpass imorgon bitti. Även på fredag, när i stort sett alla åker till Uppsala för match, har jag att pussla ihop något bra träningsmässigt. Ett Sheriff-pass på morgonen och träning med U21-laget på eftermiddagen låter vettigt.

Jag läste på Markus Leifbys eminenta liverapport från Superettans upptaktsträff att någon länkade till denna blogg och refererade till den som Superettans bästa. Eftersom vi inte ens lyckats lobba in en puff för bloggen i Dagbladets införbilaga så är all reklam väldigt uppskattad.

När vi skriver flera pergamentsrullar om en ganska vanlig och köldbiten träning i början av april - då vill vi, på pirkt.blogg.se, att så mycket folk som möjligt slösar sin tid på att läsa det.

You got to spend some time, love.
You got to spend some time with me.
And I know that you'll find love.
I will possess your heart.