att köpa sig en hobby,
Satt med Akdags ende igår på stan. Igen.
Satt på en parkbänk i grådiset och samtalade på ämnet att man borde ha en hobby att ägna sig åt på sin fritid, så att man inte varje eftermiddag behöver bege sig ner på stan för att äta en onödigt saftigt prissatt lunch och titta på folk.
Vi kom fram till att jag inte hade någon hobby längre. Inget att fylla den lediga tiden med.
Fotbollen har ju nämligen blivit mitt arbete. Det som ställer mat på bordet, ifall jag inte skulle haft det så oförskämt bra förspänt och bott hemmavid.
Går jag ut och tränar extra genom att trixa med trasan för mig själv torde detta ses som övertid på arbetet.
Och en hobby måste man ju ha, känner jag. Annars framstår man ju som en tråkig människa som bara lever för sitt enbarmliga arbete.
Just som vi reste oss för att inhandla varsitt flaskskepp med tillbehör fick Akdags ende en idé. Jag har länge påtalat min vilja att kunna spela gitarr. Vi styrde därför kosan mot Musikbörsen, en butik jag trodde var ett litet unket skrymsle men som visade sig vara ett väldigt varuhus.
Några minuter och 1395 kronor senare så var en gitarr i mina ägor, vilket gör att jag på denna lediga förmiddag kan sitta och besudla Anna Ternheims version av "Shoreline" till oigenkännelighet.
Jag har väl dock inga större mål med min nystartade musikaliska bana. Får jag bara sitta på en scenkant och bjuda på mina egna låtar inför 30 000 allsångssjungande människor, då är jag ganska nöjd.
Then I stopped dreaming,
now I'm supposed to fill it up with something,
something, something.
Satt på en parkbänk i grådiset och samtalade på ämnet att man borde ha en hobby att ägna sig åt på sin fritid, så att man inte varje eftermiddag behöver bege sig ner på stan för att äta en onödigt saftigt prissatt lunch och titta på folk.
Vi kom fram till att jag inte hade någon hobby längre. Inget att fylla den lediga tiden med.
Fotbollen har ju nämligen blivit mitt arbete. Det som ställer mat på bordet, ifall jag inte skulle haft det så oförskämt bra förspänt och bott hemmavid.
Går jag ut och tränar extra genom att trixa med trasan för mig själv torde detta ses som övertid på arbetet.
Och en hobby måste man ju ha, känner jag. Annars framstår man ju som en tråkig människa som bara lever för sitt enbarmliga arbete.
Just som vi reste oss för att inhandla varsitt flaskskepp med tillbehör fick Akdags ende en idé. Jag har länge påtalat min vilja att kunna spela gitarr. Vi styrde därför kosan mot Musikbörsen, en butik jag trodde var ett litet unket skrymsle men som visade sig vara ett väldigt varuhus.
Några minuter och 1395 kronor senare så var en gitarr i mina ägor, vilket gör att jag på denna lediga förmiddag kan sitta och besudla Anna Ternheims version av "Shoreline" till oigenkännelighet.
Jag har väl dock inga större mål med min nystartade musikaliska bana. Får jag bara sitta på en scenkant och bjuda på mina egna låtar inför 30 000 allsångssjungande människor, då är jag ganska nöjd.
Then I stopped dreaming,
now I'm supposed to fill it up with something,
something, something.
Kommentarer
Trackback