pärssons tunna skivor,
En heldag har spenderats med Martinsson. Vi började med att lämna in ett knippe spelkuponger på Vängåvans spelbutik. En salig blandning av V75- och Stryktipssystem och några långskott till Långenrackare. Martinsson valde även att testa hur långt hans näve av medrigg sträcker sig genom att lämna in en så kallad Miljonpåse, innehållande allsköns olika lotter och jokrar.
Jokrar var förövrigt temat för dagen i stadskärnan. Det räckte med några minuters flanerande för att man skulle träffa på den ena trassliga stycket till person efter den andra. Allra värst blev det när man passerade Body Shop i In-gallerian...
... för där stod nämligen Clownen Sam och spelade sånger iförd tylldräkt och målat ansikte. Sam försökte ju för några år sedan kvala in till hovnarrshögskolan i Provence, men har på senare år nöjt sig med att vara gycklare på heltid i olika varuhus.
Gott så.
Därefter bevittnade vi en fotbollsdrabbning på Idrottsparken. Kubikenborgs stolta IF föll mot OPE IF med solklara 0-4.
Vilket Kuben, undrar ni? Jo, det där Kuben som skulle vinna serien. Jo, det där Kuben som har en tränare som förbarmade sig i tidningarna över att han hade två så pass bra målvakter. "Det är synd att vi inte kan spela med båda samtidigt, då hade vi vunnit serien ännu enklare", formulerade sig Kubentränaren Bert Stålberg i Sundsvalls Nyheter inför säsongen.
Ja, det var väl möjligt att ifall vårprimören "Sparris" hade nypt något av skotten ifall han satts in intill förstemålvakt Högbom i pytsen. Ifall de tagit varsin sida av målet. Ifall "Sparris" hade nyttjat vänsterhandsken medan Högbom brukat den högra.
Men jag tror att det blivit förlust likafullt. För det var ett embarligt spel som tigerränderna visade upp. Inte ett ordentligt anfall på hela matchen.
Jag tror att det är dags att skicka en faktura till herr Stålberg på de femtio kronor som inträdet till det sorgliga spektaklet kostade. Hade vi inte förbarmats med ett så pass underbart soligt väder hade man nog även skickat med en liten uppmaning om att Bert för allas trevnad torde skicka ett handskrivet, ursäktande brev till alla de dryga femtiotalet betalande.
Femtio kronor - ska det kosta så pass att gå och se Division III-fotboll? Nu ingick ju förvisso ett färgutskrivet ark till matchprogram.
Framför teven följde vi sedan fotbollen vid teven. Strykan var bara halvnära, men Lången var vi relativt rätt ute på. En fyrling till 36 gånger snasket satt till tre av fyra delar. Den fjärde borde Jonas Henriksson ha skjutit dit på volley i 85:e. Men framför allt borde nigerianen Dominic Chatto ha sprungit in den då han friställdes från halva planen med tre minuter kvar av matchen...
... men nigerianen tappade travet alldeles intill mål och snubblade bollen i famnen på finske Maanoja.
Tappade travet, var det ja. Jag och Martinsson satt på ett gemensamt V75-system.
Och så här går det när två motriggar av episka mått kanaliserar all sin motrigg ner i en spelkupong:
Vi är med efter tre omgångar, och har i fjärde avdelningen en spik på nummer 11 El Sueco. Då väljer TV4, i sin eftersändning, att visa ett inslag med vår hästkrakes skötare. Där förkunnade den korpulenta damen att krakens segersvit berodde på en enda sak:
Att hästjäveln fått massvis med morötter. Han älskade tydligen morötter. De gjorde honom glad. Dessutom berättade skötaren att kraken egentligen var inköpt som en sällskapshäst.
Så där satt vi med en spik på en morotsälskande sällskapshäst. Men vi var ju åtminstone inte ensamma. Femtiotvå procent av systemen hade också visat tilltro till morotsknapraren.
Sist från start, full fräs på den sista bortre långsidan där hästen lägger sig urstark utanpå ledaren. Det ser ut att gå mot ren och skär kross med halvvarvet kvar...
... men då vänder hästjäveln helt om. Han vänder åt fel håll och lägger sig längst bak i fältet. Han trodde, enligt kommentatorn, att loppet var slut.
Men icke. Det var bara vår speldag som var slut, dumma krake.
Förstår ni den motriggen?
Oho, för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho, för att satsa det sista på mirakel.
Jokrar var förövrigt temat för dagen i stadskärnan. Det räckte med några minuters flanerande för att man skulle träffa på den ena trassliga stycket till person efter den andra. Allra värst blev det när man passerade Body Shop i In-gallerian...
... för där stod nämligen Clownen Sam och spelade sånger iförd tylldräkt och målat ansikte. Sam försökte ju för några år sedan kvala in till hovnarrshögskolan i Provence, men har på senare år nöjt sig med att vara gycklare på heltid i olika varuhus.
Gott så.
Därefter bevittnade vi en fotbollsdrabbning på Idrottsparken. Kubikenborgs stolta IF föll mot OPE IF med solklara 0-4.
Vilket Kuben, undrar ni? Jo, det där Kuben som skulle vinna serien. Jo, det där Kuben som har en tränare som förbarmade sig i tidningarna över att han hade två så pass bra målvakter. "Det är synd att vi inte kan spela med båda samtidigt, då hade vi vunnit serien ännu enklare", formulerade sig Kubentränaren Bert Stålberg i Sundsvalls Nyheter inför säsongen.
Ja, det var väl möjligt att ifall vårprimören "Sparris" hade nypt något av skotten ifall han satts in intill förstemålvakt Högbom i pytsen. Ifall de tagit varsin sida av målet. Ifall "Sparris" hade nyttjat vänsterhandsken medan Högbom brukat den högra.
Men jag tror att det blivit förlust likafullt. För det var ett embarligt spel som tigerränderna visade upp. Inte ett ordentligt anfall på hela matchen.
Jag tror att det är dags att skicka en faktura till herr Stålberg på de femtio kronor som inträdet till det sorgliga spektaklet kostade. Hade vi inte förbarmats med ett så pass underbart soligt väder hade man nog även skickat med en liten uppmaning om att Bert för allas trevnad torde skicka ett handskrivet, ursäktande brev till alla de dryga femtiotalet betalande.
Femtio kronor - ska det kosta så pass att gå och se Division III-fotboll? Nu ingick ju förvisso ett färgutskrivet ark till matchprogram.
Framför teven följde vi sedan fotbollen vid teven. Strykan var bara halvnära, men Lången var vi relativt rätt ute på. En fyrling till 36 gånger snasket satt till tre av fyra delar. Den fjärde borde Jonas Henriksson ha skjutit dit på volley i 85:e. Men framför allt borde nigerianen Dominic Chatto ha sprungit in den då han friställdes från halva planen med tre minuter kvar av matchen...
... men nigerianen tappade travet alldeles intill mål och snubblade bollen i famnen på finske Maanoja.
Tappade travet, var det ja. Jag och Martinsson satt på ett gemensamt V75-system.
Och så här går det när två motriggar av episka mått kanaliserar all sin motrigg ner i en spelkupong:
Vi är med efter tre omgångar, och har i fjärde avdelningen en spik på nummer 11 El Sueco. Då väljer TV4, i sin eftersändning, att visa ett inslag med vår hästkrakes skötare. Där förkunnade den korpulenta damen att krakens segersvit berodde på en enda sak:
Att hästjäveln fått massvis med morötter. Han älskade tydligen morötter. De gjorde honom glad. Dessutom berättade skötaren att kraken egentligen var inköpt som en sällskapshäst.
Så där satt vi med en spik på en morotsälskande sällskapshäst. Men vi var ju åtminstone inte ensamma. Femtiotvå procent av systemen hade också visat tilltro till morotsknapraren.
Sist från start, full fräs på den sista bortre långsidan där hästen lägger sig urstark utanpå ledaren. Det ser ut att gå mot ren och skär kross med halvvarvet kvar...
... men då vänder hästjäveln helt om. Han vänder åt fel håll och lägger sig längst bak i fältet. Han trodde, enligt kommentatorn, att loppet var slut.
Men icke. Det var bara vår speldag som var slut, dumma krake.
Förstår ni den motriggen?
Oho, för att satsa det sista,
på travets tröttaste krake.
Oho, för att satsa det sista på mirakel.
Kommentarer
Trackback