pirkt,

Jag och Akdags ende, som inte kan gå ut i den här staden utan att minst en gång under kvällen få höra att han är lik Adrian Grenier i Entourage, tog igårnatt i hand på att aldrig mer beträda Allstar (varför heter det inte Allstars, det hade ju varit så mycket enklare att säga?) nattetid.

Stället besitter ju det allra bedrövligaste av klientel. Stället har ingen profil. Det finns ingen typisk Allstar-människa. På Stadshuset hade jag med enkelhet kunna ge konkreta exempel på urtypen ur dess klientel.

Igår befann sig där ett gäng hårgeléknarkande turkar på Allstar - personer som uppenbarligen tidigare varit stamgäster på BK och som när det slog igen bestämde sig för att frekvent söka sig till andra sidan gatan. Där fanns också Stödegrabbarna, som förfestat på flaket till sin EPA-traktor på vägen in till stan, parkerat traktorerna vid Aveny, sett att Klubb Lyset bommat igen på grund av för lite folk, och då sökt sig till Allstar. Sedan fanns där också något sorts gammalt garde som inte gjorde många glada.

Det här stod jag på fullaste allvar och köade till. Länge och väl.

Jag hade nämligen fått höra att "allt folk kommer att vara på Allstar". Jag blev med andra ord relativt felunderrättad, för enligt Lagrélls ende var det relativt skapligt på dennes hemvist på Stadshuset. Och relativt skapligt, det är milsväga bättre än vad den fabulösa sportsbaren bjöd på igår.

Idag sov jag väldigt länge. Ovanligt länge för att vara mig. Jag vaknade inte långt innan Premier League 2010 skulle till att avgöras på Old Trafford. Jag såg första halvleken hemmavid, innan jag i samråd med Lagréll styrde kosan mot Gula villan inför den andra halvleken - där en beskärd del spelare i laget befann sig.

Det blev en trevlig vistelse i villan. De flesta avlägsnade sig efter toppmötet, men jag, Lagréll, Aziz, Mirza och Jagne den äldre stannade kvar och såg först Schalke-Bayern och sen Arsenal-Wolves.

Apropå den sistnämnda matchen; det ser ju på riktigt ut som att Theo Walcott slutade med friidrotten och började spela fotboll ifjol, typ. Det lilla kvicka rådjurskidet har ju speluppfattning som en inavlad tamiller och tar gång på gång större felbeslut än en investerare i den isländska räktrålarindustrin.

Lagréll och jag passade på att ta med oss varsin dator, koppla ihop med nån sladd och avsluta vår säsong med  mitt Atletico och hans Valencia. Jag är stolt att kunna berätta att de rödvita knep en fjärdeplats och att man nästa säsong kommer att få spela i Champions League. Detta trots att laget parkerade på en sextondeplats när nästan halva serien var spelad. En fantastisk upphämtning med andra ord, och en mycket rolig save som jag hoppas kan få leva och frodas under x antal bortaresor under året.

Jag lyckades, med hjälp av "Laslo Målvakt" på telefon från urskogen, få igång Gula villans trådlösa nätverk klockan 15:51. Tre minuter senare, 15:54, slevade jag iväg den sista helgarderingen på det svårlösta mötet mellan Preston och Watford. Totalt hann jag gardera upp min utgångsrad till ett värde av torftiga 24 kronor innan jag skeppade in raden till inlämning, allt för att inte torska på spelstoppet som jag lyckats gjort med försmädligt liten marginal vid ett antal tidigare tillfällen.

När klockan närmade sig sex så satt vi ändå där och var tre ynka mål ifrån tretton rätt. Jag fick dock bara ett av målen - Bendtners förlösande 94:e-minuten-panna till 1-0 för Arsenal som hela Gula villan-trojkan hoppade, skrek och jublade åt. Detta trots att Mirza i och med målet förlorade åtskilliga tusen kronor på sitt inlämnade Topptips med 8 rätt, då storfavoriterna Arsenals vinst drog ner utdelningen på åtta rätt. Jag vet inte varför vi jublade. Men det är ju roligt.

Jag fick elva rätt och belönades med 1050 kronor totalt. Hade jag bara hunnit kosta på oss två halvgarderingar i matcherna Bristol City-Nottingham (där hade vi en spikad 2:a) och Middlesbrough-Crystal Palace (även där en spikad 2:a) så hade jag istället kammat hem dryga 500 000 kronor.

Det hade suttit fint.

Efter en smäckrare påskmiddag hos farmor och farfar så bar det av till en som aldrig behöver yppa termen "det hade suttit fint". Allt sitter nämligen fint för denne medrigg. Jag pratar självklart om Klonk-Basse som återvänt från sitt arbete med att tilldelas pengar från Svenska Spel på Gotland för en vecka i Norrlands Huvudstad.



Klonk-Basse, som här använder en speciell medriggslutning på armbågen för att tillbe sina gudar Mammon och Fru Fortuna inför en pott, och jag spelade ett spel som kallas "SS". Det är ett spel man spelar över internet. Man har virtuella kortlekar och lika virtuella marker. Det går ut på att ta den andres marker. Spelet är över när alla markerna är på Klonk-Basses sida av det virtuella spelbordet.

Först satte sig Klonk-Basse vänd mot teven, med sin lika bärbara som medriggade dator i knät riktad mot mig, vilket möjliggjorde för mig att se alla de kort som gotlänningen blev tilldelad. Jag påtalade i all min dumhet detta för Klonk-Basse som då förstås vände sig bort.

Vilket misstag. Att se Klonk-Basses kort är nämligen, och det här har Gotlands Universitet gjort studier på, det enda sättet för en icke-gotlänning att lyckas gå åtminstone plus-minus-noll mot den osannolika medriggen.

Nu blev det förlust, ett koppel av hundralappar skeppades iväg och vår tidigare vinst är näst intill bortblåst.

Det är ju väldigt enkelt att spela poker när man i andra handen av en turnering tilldelas 84ruter på big blind och floppar tre ruter mot en spelare som sitter med J5ruter.

Äh. Imorgon tänker jag satsa på Europatipset, som ser väldigt skevt ut sett till streckprocenten. Mer tid ska jag lägga ner, och ett dyrare system ska det bli. Jag tänker mig någonstans att öka dagens 24 satsade kronor till åtminstone en 32, 36 kronor. Eventuella intressenter som kanske skulle vilja dela på ett större system kan gärna höra av sig.

Imorgon syns vi på IP:s läktare. Jag kommer inte ingå i matchtruppen utan kommer att få löpa kondition samt styrketräna med halvskadade Jagne innan matchen.