pirkt,

Gör vi ett mål i alla matcher i årets serie, samtidigt som vi släpper inte släpper in något mål i någon av dessa matcher - då vinner vi nog med stor säkerhet Superettan.

Men trots dagens 1-0-seger mot seriekollegan Väsby så tror jag inte att gemene man hade några väldiga problem att torka bort smilet från sina anleten när de ställde sig framför badrumsspegeln efter matchen.

För det var ju inte direkt någon klang- och jubelföreställning det bjöds på.

Jag satt intill Martinsson, Klonk-Basse samt Sundströms såväl förste som andre, så snacket och skratten gick varma och störde då och då den absoluta fokusen på matchen.

Men i matchens början känns det som att vi hamnar lite fel i positionerna på de offensiva spelarna. Vi pressar en och en med spelarna i den offensiva trean, och blir enkelt omkringspelade av tekniska och talangfulla Väsbylirare. Scenariot kändes igen från höstens möte i Superettan, då ett uppflyttningsjagande GIF blev totalt avklätt på IP av ett Väsby som slet med näbbar och klor för att klara sig kvar i serien. Då löpte man en och en hela matchen, samtidigt som Väsby lirade runt, runt och höll i boll.

Jag tyckte dock att det blev bättre efter en stund, vi slutar "ragga" som "Snuffe Sjukhusgrisen" hade sagt. Väsby skapade inte mer än ett antal farliga hörnor där någon flipperstudsade mellan spelare i målområdet under sin fina period i början.

Vi tar över lite, men skapar väl inte så där jättemycket. Lite folk i boxen men många inläggslägen. Det krävs att en av seriens finaste vänsterfötter - Väsbys Elvis måste vara där och konkurrera - knorrar in en frispark som kanske, kanske skulle ha kunnat tippas till hörna av Väsbypytsvaktaren. Istället ser det ut som att han försöker greppa bollen, och det gick inget vidare.

Det blir segermålet. I andra halvlek öppnar spelet upp sig i takt med att Väsby tar över bollinnehavet och taktpinnen. Det öppnar sig väldiga ytor offensivt och det är väl åtminstone en två-tre gånger som vi är en passning ifrån ett rent fyrtiometersfriläge, men skärpan finns inte riktigt där...

... förutom när Foppa hittar Wallerstedt, på insidan om den bortre mittbacken, i det minimala djup som fanns bakom Väsbys försvarslinje - det kan redan ha varit säsongens djupledspassning på IP.

Väsby är närmare 1-1 än vi 2-0 då deras anfallare får ett helt friläge sedan mittbackspar Brink och Jonson valt att ställa samtidigt som nämnde anfallare tog löpningen i djupet och mötte linjen exakt då bollen slogs.

I övrigt gör mittbacksparet, och även Ek när han ersatte Brink i mitten av andra, ett utmärkt arbete och jag skulle nog vilja säga att mittbackarna var den lagdel som skötte sig allra bäst i vårt lag. Där såg det lika stabilt ut som tidigare matcher, medan det på de flesta andra positioner inte var riktigt samma klass som tidigare.

Det var väl min sammanfattning.

Till sist vill jag tycka väldigt synd om Robban Lundström som tydligen brutit ett fot i benen och tvingas gå med gips i fyra veckor... Nu när serien drar igång och han fick visa upp sin fantastiska snabbhet (snabbast i laget, enligt mitt bedömaröga, med reservation för att jag inte har sett CH på nära håll) från start i genrepet.

Väldigt, väldigt synd.

Nå - nu när min rapport bara var halvdan och visade på saker ni redan sett; vad tyckte ni själva?