sladjans röst i natten,
Man märker att det inte är 1977, då man framför SVT fick vara väldigt tacksam om man på kvällskvisten kunde finna en tjeckisk långfilm om pojken Kyosko som är blind men trots det lever ett hyfsat liv.
Nu råder det inte längre någon brist på saker att se på televisionen - och sällan har min tes varit lika tydligt exemplifierad som när jag vilade ögonen på "Sladjans röst i natten" efter dagens matcher;
Man kan göra teve av allt nu för tiden:
Ställ dit tre fotöljer. Ett bord för programledaren. Placera på bordet en bärbar dator. Ropa dit närmsta statistiknisse till programledarfotöljen. Ställ dit en telefon.
Ropa sedan dit två solbruna män av medelåldern. En som är skapligt kunnig inom ämnet fotboll samt en som är väldigt kunnig när det kommer till solarium, fuktkrämer och kroppsoljor av olika slag.
Bygg programmet på att fråga de två profilerna om Lionel Messi är världens genom tiderna bästa fotbollsspelare. Kolla med de två profilerna innan programmet och säkerställ att ingen kommer vara redo att svara på frågan. Ställ frågor om alla andra spelare som varit någorlunda dominanta under något av de senaste sextio åren - och kom unisont fram till att alla de uppräknade har varit världsspelare. Nöj oss med det.
Avbryt de två profilerna då och då med ringsignaler från den fasta telefonen på programledarbordet. Låt semikända fotbollsgäster på telefon svara på några nervöst ställda frågor. "Visst spelade Franz Beckenbauer med mitella en match i VM -70 där du var med, Ronny Hellström?". Ja, tänka sig.
Avrunda programmet lagom till dess att den äldre profilens brunkrämseffekt börjar avta och den medelålders mannens hud börjar se ut som en obehandlad läderhandske.
Jag tror aldrig jag sett ett meningslösare program, och då har man ändå någon gång försökt satt sig in i hur Clark Kents relation med Lex Luthor ser ut egentligen på någon vardagseftermiddag.
Nå, till det viktiga:
United förtjänade förstås inte att åka ut. Det är inte det. Man var totalt överlägsna på alla positioner i första halvlek. Bayerns pytsvaktare blev skakis. Jag vet inte varför, men jag kan tänka mig att det var på grund av att han vid speakerns uppropande av laguppställningarna insåg att dryga 77 000 åskådare skulle få veta att han på fullaste allvar hette Hans-Jörg Butt.
Olic gör ett klassmål när Carrick viker ner sig i slutet av första. van der Saar utan direkt skuld i min bok.
I andra tar Rafael ett andra gula på det dummaste av sätt. Det är förstås påpassligt av Ribery att så tydligt markera mot tröjdragningen då han vet att den unge brassen har en ostskiva i bagaget - men det är ju samtidigt troligare att Gary Neville skulle förvandlats till en liten knähög hamiltonströvare än att han tagit ett andra gult i den där situationen. Orutin, var ordet.
Bayern med en man mindre skapar ju fantastiskt lite. Fick inte till något riktigt tryck. Rullade mest runt bollen, ingen som tog tag i taktpinnen. Ribery försökte. Robben försökte inte, men det är ju så att finns det en handicaptoa på höger väggsida i ett fyraväggars rum så får holländaren gå in i den. Han är ju onekligen väldigt handicappad på högerflanken med sin felande fot som knappt är passningsduglig och än mindre inläggsduglig.
Vi satt och ondgjorde oss över honom i sjuttiofyra minuter - och sen gör han så där. Tar Bayern till semi med en och en halv sekunds briljans - och blir utbytt. Han gjorde sitt ändå. Drog sitt strå till den tyska stacken.
Jag säger inte att United förtjänade att åka ut, det tycker jag inte rent spelmässigt, men jag blev väldigt glad över det.
Jag hatar nämligen Manchester United. Jag växte nämligen upp under en tid då Sir Alex lagbygge grundade sig på en äcklig trio bestående av mördare och psykopater som Roy Keane, Gary Neville och Paul Scholes.
Till sist; trots ett antal bortslösade garderingar så lever vi fortfarande på Europatipset. Det är det viktiga. Imorgon är det dags för Kidderm. och grabbarna att leverera.
Då var jag glad att jag var jag.
Och det är ju ändå ingenting man ändrar på,
så brukade du säga.
Nu råder det inte längre någon brist på saker att se på televisionen - och sällan har min tes varit lika tydligt exemplifierad som när jag vilade ögonen på "Sladjans röst i natten" efter dagens matcher;
Man kan göra teve av allt nu för tiden:
Ställ dit tre fotöljer. Ett bord för programledaren. Placera på bordet en bärbar dator. Ropa dit närmsta statistiknisse till programledarfotöljen. Ställ dit en telefon.
Ropa sedan dit två solbruna män av medelåldern. En som är skapligt kunnig inom ämnet fotboll samt en som är väldigt kunnig när det kommer till solarium, fuktkrämer och kroppsoljor av olika slag.
Bygg programmet på att fråga de två profilerna om Lionel Messi är världens genom tiderna bästa fotbollsspelare. Kolla med de två profilerna innan programmet och säkerställ att ingen kommer vara redo att svara på frågan. Ställ frågor om alla andra spelare som varit någorlunda dominanta under något av de senaste sextio åren - och kom unisont fram till att alla de uppräknade har varit världsspelare. Nöj oss med det.
Avbryt de två profilerna då och då med ringsignaler från den fasta telefonen på programledarbordet. Låt semikända fotbollsgäster på telefon svara på några nervöst ställda frågor. "Visst spelade Franz Beckenbauer med mitella en match i VM -70 där du var med, Ronny Hellström?". Ja, tänka sig.
Avrunda programmet lagom till dess att den äldre profilens brunkrämseffekt börjar avta och den medelålders mannens hud börjar se ut som en obehandlad läderhandske.
Jag tror aldrig jag sett ett meningslösare program, och då har man ändå någon gång försökt satt sig in i hur Clark Kents relation med Lex Luthor ser ut egentligen på någon vardagseftermiddag.
Nå, till det viktiga:
United förtjänade förstås inte att åka ut. Det är inte det. Man var totalt överlägsna på alla positioner i första halvlek. Bayerns pytsvaktare blev skakis. Jag vet inte varför, men jag kan tänka mig att det var på grund av att han vid speakerns uppropande av laguppställningarna insåg att dryga 77 000 åskådare skulle få veta att han på fullaste allvar hette Hans-Jörg Butt.
Olic gör ett klassmål när Carrick viker ner sig i slutet av första. van der Saar utan direkt skuld i min bok.
I andra tar Rafael ett andra gula på det dummaste av sätt. Det är förstås påpassligt av Ribery att så tydligt markera mot tröjdragningen då han vet att den unge brassen har en ostskiva i bagaget - men det är ju samtidigt troligare att Gary Neville skulle förvandlats till en liten knähög hamiltonströvare än att han tagit ett andra gult i den där situationen. Orutin, var ordet.
Bayern med en man mindre skapar ju fantastiskt lite. Fick inte till något riktigt tryck. Rullade mest runt bollen, ingen som tog tag i taktpinnen. Ribery försökte. Robben försökte inte, men det är ju så att finns det en handicaptoa på höger väggsida i ett fyraväggars rum så får holländaren gå in i den. Han är ju onekligen väldigt handicappad på högerflanken med sin felande fot som knappt är passningsduglig och än mindre inläggsduglig.
Vi satt och ondgjorde oss över honom i sjuttiofyra minuter - och sen gör han så där. Tar Bayern till semi med en och en halv sekunds briljans - och blir utbytt. Han gjorde sitt ändå. Drog sitt strå till den tyska stacken.
Jag säger inte att United förtjänade att åka ut, det tycker jag inte rent spelmässigt, men jag blev väldigt glad över det.
Jag hatar nämligen Manchester United. Jag växte nämligen upp under en tid då Sir Alex lagbygge grundade sig på en äcklig trio bestående av mördare och psykopater som Roy Keane, Gary Neville och Paul Scholes.
Till sist; trots ett antal bortslösade garderingar så lever vi fortfarande på Europatipset. Det är det viktiga. Imorgon är det dags för Kidderm. och grabbarna att leverera.
Då var jag glad att jag var jag.
Och det är ju ändå ingenting man ändrar på,
så brukade du säga.
Kommentarer
Trackback