hemvändarn,
Sven återvände till sin hemstad igårkväll.
Detta efter ett halvår i de franska alperna som gått i denna durskala:
Karln var brunare än Bosse Pettersson, även om det ser ut som att han tilldelats av en släng av gulsotssleven på den andra bilden. Men icke. Han var enbart brun. Brunare än de små barn som lurar i vassen iklädd ett svettigt linne på Östtimors solkust.
Inte konstigt när man inte gjort annat än suttit med bar överkropp i snön på 2400 meters höjd och sippat på en glasflaska mjöd.
Men vad är väl ovanstående scenario mot att få flanera Sundsvalls gator? Han bjöds idag på den klassiska rundan MQ-Affären-Carlings-DNA-Intersport som alltid får en att uppskatta att man inte har några sekiner över.
Det finns nämligen ingenting roligt att lägga pengar på i den här staden. Det blev inte roligare än när jag visade Sven det senaste som Sundsvallsmodet har att erbjuda - rullskon.
"Det är väl inga som köper dom här?", undrade Sven.
"Nej, inga verkliga människor", svarade jag varpå en man som satt hukad på dynan intill tittade upp.
Vad han hade på fötterna? Jo, han satt och provade ett par rullskor för dryga två tusen kronor.
Nåväl. Väldigt trevligt att ha Sven hemma igen.
Ikväll är det valborgsmässoafton. Nybörjarnas afton.
Så ta med er HB-dunken ut i natten, gott folk. Gå på Oscar och låtsas att du tar studenten igen snart.
En annan åker ut till farmor och farfars stuga, umgås med familjen och äter en bättre middag innan han åker tillbaka för sömn före midnatt.
Samhället är ju nämligen uppbyggt så att den stora pöbeln behöver Superetta-underhållning när de ligger utslagna och bakfulla på första maj.
Och vi har en toppstrid att haka på imorgon eftermiddag på Skytteholms IP.
What's sad about pride?
It is keeping us apart.
What's sad about love?
Oh, eventually it'll break your heart.
Detta efter ett halvår i de franska alperna som gått i denna durskala:
Karln var brunare än Bosse Pettersson, även om det ser ut som att han tilldelats av en släng av gulsotssleven på den andra bilden. Men icke. Han var enbart brun. Brunare än de små barn som lurar i vassen iklädd ett svettigt linne på Östtimors solkust.
Inte konstigt när man inte gjort annat än suttit med bar överkropp i snön på 2400 meters höjd och sippat på en glasflaska mjöd.
Men vad är väl ovanstående scenario mot att få flanera Sundsvalls gator? Han bjöds idag på den klassiska rundan MQ-Affären-Carlings-DNA-Intersport som alltid får en att uppskatta att man inte har några sekiner över.
Det finns nämligen ingenting roligt att lägga pengar på i den här staden. Det blev inte roligare än när jag visade Sven det senaste som Sundsvallsmodet har att erbjuda - rullskon.
"Det är väl inga som köper dom här?", undrade Sven.
"Nej, inga verkliga människor", svarade jag varpå en man som satt hukad på dynan intill tittade upp.
Vad han hade på fötterna? Jo, han satt och provade ett par rullskor för dryga två tusen kronor.
Nåväl. Väldigt trevligt att ha Sven hemma igen.
Ikväll är det valborgsmässoafton. Nybörjarnas afton.
Så ta med er HB-dunken ut i natten, gott folk. Gå på Oscar och låtsas att du tar studenten igen snart.
En annan åker ut till farmor och farfars stuga, umgås med familjen och äter en bättre middag innan han åker tillbaka för sömn före midnatt.
Samhället är ju nämligen uppbyggt så att den stora pöbeln behöver Superetta-underhållning när de ligger utslagna och bakfulla på första maj.
Och vi har en toppstrid att haka på imorgon eftermiddag på Skytteholms IP.
What's sad about pride?
It is keeping us apart.
What's sad about love?
Oh, eventually it'll break your heart.
Kommentarer
Trackback