tolv timmars annandagsjobb,
Klockan kvart över åtta imorse slog man upp portarna till Gula villan för att inmundiga den sedvanliga frukosten.
Idag var det norrmannen Christian Brink och makedoniern Nuri Mustafi som stod vid spisen för att tillaga gröten, koka äggen och ställa fram brödskivor med diverse pålägg.
Jag kom tidigt. Brink hälsade lika trevligt som alltid med ett smil bredare än Sognefjorden och bjöd mig på att väl smaka av dennes fortfarande puttrande grötkok. Den såg fantastiskt lös och ofärdig ut, som en nyttig groddsoppa, men som den lille fjunige junior på 83 kilo man är så tog jag två skopor och log.
"Den är kanske lite lös", sa Brink.
"Ja, men den tjocknar ju säkert till när den får stå ett tag", sa jag.
Tommy Naurin, frispråkig göteborgare, var inte lika snäll i sitt omdöme:
"Åh, fan; mannagrynsgröt!", var den första reaktionen när han kom in i köket.
"Är det inte mannagynsgröt?", var den andra.
"Är det här samma gröt som vi äter varje dag?", var den tredje.
"Nej, men seriöst? Är det här samma gröt som vanligt?", var den fjärde.
"Ja, men ge mig ett glas då så kanske jag kan dricka upp den", var slutligen den femte.
Edit: Äggen blev dock, enligt uppgift, bra. De ska Nuri och Brinken ha en eloge för.
Hade jag varit Glenn Hysén hade jag kanske ställt mig upp på en stol, kastat mig mot fönsterbrädet, klängt mig fast i en gardinstång och ropat "CH är här" under frukosttimmen, men nu nöjde vi oss med ett stilla konstaterande.
Vi som inte spelade mer än halva matchen igår hade en lugnare träning passnings- och avslutsträning med Sören Ericson, medan startelvan fick jogga ner och köra styrka. Den lugna träningen för oss berodde självklart på att vi imorgon möter Assyriska borta i U21-serien, där alla gårdagens bänkspelare ska vara med.
Jag, som inte tränat fotboll sedan förra fredagen, gjorde nog en av mina svagare träningar sedan åttaårsåldern då det finns dokumenterat på video att jag just då kanske inte alls var den vassaste kniven i Medskogslådan. Ingen timing, ingen bollträff, ingen ork.
Just beroende på detta sa jag åt Sören Ericson att jag inte var riktigt redo för en startplats imorgon. Så imorgon blir det till att sitta i åtta timmar bussledes för att nöta bänk större delen av matchen. Jag fick dock bestämma själv hur många minuter jag ville ha, och i nuläget låter 15-20 som en bra siffra för att få igång matchflåset.
Efter träningen bjöds jag och Lagréll hem till Ekbeks flotta paradvåning i stenstaden, där han nu bor som ungkarl medan flickvännen solar, badar och har kul på andra sidan jordklotet.
Ekbek är mittback i laget, bör påpekas. De flesta känner nog honom främst från succéprogrammet "Sockerstek med Ek" här på pirkt.blogg.se.
Något sockerstekt blev det inte, enligt vad mina vana smaklökar kunde utröna. Men väl en synnerligen smäcker korvstroganoff med ris, efter att Ekbek varit på Hemköp och inhandlat grädde och potatis. Vid kassan noterade jag och Lagréll att den Hagafostrade mittbacken gick och bar på ett grönt betalkort.
Jag vet inte säkert varför Ekbek har ett grönt betalkort - till skillnad från oss vanliga ungdomars röd-vit-gula - men jag antar att kassörskan tar ifrån en ung man dess kort och byter det till det moget gröna kortet när han handlar sin första lösviktspotatis.
Ekbek flinade gott när han fick betala dryga elva kronor för sina nästan två kilo handplockade potatisar, medan jag fick pynta ut sexton kronor i surt förvärvade mynt för arton gram tuggummi.
Efter den delikata lunchen - vi får nog, i brist på kunnande, bjuda Ek på någon köpelunch framöver i gengäld - och lite spel på hushållets Playstation 3 så begav vi oss till IP där IFK Sundsvall tog emot Älgarna i en träningsmatch. Matchen var väl dock inte något som platsat som underhållningsnummer i Cirque de Soleils uppsättning, direkt.
Roligast var anfallaren i Älgarna, som måste vägt in på 120 kilo. Han såg ut lite som Super-Mac i Buster. En Super-Mac som blivit hungrig och svalt sin anfallskollega Bullen.
Därefter begav vi oss till Gula villan där jag och Lagréll tänkte sitta och se AIK-Örebro med ett halvt getöga samtidigt som den rafflande FM 07-duellen skulle fortgå på varsin sammankopplad dator. Men AIK-matchen, som Örebro vann med 1-0 till slut till glädje av vår X2-gardering på vårt tiorättiga Europatips, blev det inte mycket av med för vår del, då Gula villan har betalat för i stort sett alla kanaler i hela vida världen förutom Com Hems PPV-rackare.
Men FM 07-lir blev det. En rafflande försäsong där Lagréll måste utnyttjat både en och två admin-kontakter för att roffa åt sig alla sina dyra nyförvärv.
Klockan åtta packade vi ihop och åkte hem, efter tolv timmar kring IP.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan. Mask är här och vi ska se Boston Tea Party och ett inspelat avsnitt av Solsidan som jag missat.
Jag tror bestämt, även om fotbollsformen just för stunden är ganska kass, att jag mår ganska bra.
Har du kommit nånstans,
har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Idag var det norrmannen Christian Brink och makedoniern Nuri Mustafi som stod vid spisen för att tillaga gröten, koka äggen och ställa fram brödskivor med diverse pålägg.
Jag kom tidigt. Brink hälsade lika trevligt som alltid med ett smil bredare än Sognefjorden och bjöd mig på att väl smaka av dennes fortfarande puttrande grötkok. Den såg fantastiskt lös och ofärdig ut, som en nyttig groddsoppa, men som den lille fjunige junior på 83 kilo man är så tog jag två skopor och log.
"Den är kanske lite lös", sa Brink.
"Ja, men den tjocknar ju säkert till när den får stå ett tag", sa jag.
Tommy Naurin, frispråkig göteborgare, var inte lika snäll i sitt omdöme:
"Åh, fan; mannagrynsgröt!", var den första reaktionen när han kom in i köket.
"Är det inte mannagynsgröt?", var den andra.
"Är det här samma gröt som vi äter varje dag?", var den tredje.
"Nej, men seriöst? Är det här samma gröt som vanligt?", var den fjärde.
"Ja, men ge mig ett glas då så kanske jag kan dricka upp den", var slutligen den femte.
Edit: Äggen blev dock, enligt uppgift, bra. De ska Nuri och Brinken ha en eloge för.
Hade jag varit Glenn Hysén hade jag kanske ställt mig upp på en stol, kastat mig mot fönsterbrädet, klängt mig fast i en gardinstång och ropat "CH är här" under frukosttimmen, men nu nöjde vi oss med ett stilla konstaterande.
Vi som inte spelade mer än halva matchen igår hade en lugnare träning passnings- och avslutsträning med Sören Ericson, medan startelvan fick jogga ner och köra styrka. Den lugna träningen för oss berodde självklart på att vi imorgon möter Assyriska borta i U21-serien, där alla gårdagens bänkspelare ska vara med.
Jag, som inte tränat fotboll sedan förra fredagen, gjorde nog en av mina svagare träningar sedan åttaårsåldern då det finns dokumenterat på video att jag just då kanske inte alls var den vassaste kniven i Medskogslådan. Ingen timing, ingen bollträff, ingen ork.
Just beroende på detta sa jag åt Sören Ericson att jag inte var riktigt redo för en startplats imorgon. Så imorgon blir det till att sitta i åtta timmar bussledes för att nöta bänk större delen av matchen. Jag fick dock bestämma själv hur många minuter jag ville ha, och i nuläget låter 15-20 som en bra siffra för att få igång matchflåset.
Efter träningen bjöds jag och Lagréll hem till Ekbeks flotta paradvåning i stenstaden, där han nu bor som ungkarl medan flickvännen solar, badar och har kul på andra sidan jordklotet.
Ekbek är mittback i laget, bör påpekas. De flesta känner nog honom främst från succéprogrammet "Sockerstek med Ek" här på pirkt.blogg.se.
Något sockerstekt blev det inte, enligt vad mina vana smaklökar kunde utröna. Men väl en synnerligen smäcker korvstroganoff med ris, efter att Ekbek varit på Hemköp och inhandlat grädde och potatis. Vid kassan noterade jag och Lagréll att den Hagafostrade mittbacken gick och bar på ett grönt betalkort.
Jag vet inte säkert varför Ekbek har ett grönt betalkort - till skillnad från oss vanliga ungdomars röd-vit-gula - men jag antar att kassörskan tar ifrån en ung man dess kort och byter det till det moget gröna kortet när han handlar sin första lösviktspotatis.
Ekbek flinade gott när han fick betala dryga elva kronor för sina nästan två kilo handplockade potatisar, medan jag fick pynta ut sexton kronor i surt förvärvade mynt för arton gram tuggummi.
Efter den delikata lunchen - vi får nog, i brist på kunnande, bjuda Ek på någon köpelunch framöver i gengäld - och lite spel på hushållets Playstation 3 så begav vi oss till IP där IFK Sundsvall tog emot Älgarna i en träningsmatch. Matchen var väl dock inte något som platsat som underhållningsnummer i Cirque de Soleils uppsättning, direkt.
Roligast var anfallaren i Älgarna, som måste vägt in på 120 kilo. Han såg ut lite som Super-Mac i Buster. En Super-Mac som blivit hungrig och svalt sin anfallskollega Bullen.
Därefter begav vi oss till Gula villan där jag och Lagréll tänkte sitta och se AIK-Örebro med ett halvt getöga samtidigt som den rafflande FM 07-duellen skulle fortgå på varsin sammankopplad dator. Men AIK-matchen, som Örebro vann med 1-0 till slut till glädje av vår X2-gardering på vårt tiorättiga Europatips, blev det inte mycket av med för vår del, då Gula villan har betalat för i stort sett alla kanaler i hela vida världen förutom Com Hems PPV-rackare.
Men FM 07-lir blev det. En rafflande försäsong där Lagréll måste utnyttjat både en och två admin-kontakter för att roffa åt sig alla sina dyra nyförvärv.
Klockan åtta packade vi ihop och åkte hem, efter tolv timmar kring IP.
Nu ska jag luta mig tillbaka i soffan. Mask är här och vi ska se Boston Tea Party och ett inspelat avsnitt av Solsidan som jag missat.
Jag tror bestämt, även om fotbollsformen just för stunden är ganska kass, att jag mår ganska bra.
Har du kommit nånstans,
har du sumpat din sista chans,
är du framme nu?
Kommentarer
Postat av: Brink
Men äggen blev bra iaf!
Postat av: erik löfgren,
Jag smakade aldrig äggen, Brink, men jag litar på ditt ord. Och mackorna, osten, skinkan och tomaterna var det inget fel på!
Postat av: fm
Varför lirar ni fm 07 ??
Postat av: hog
Ja åttan är ju mycket bättre. Det kräver en förklaring.
Trackback