uselheten personifierad,

Slog upp mina lika skela som blågröna första gången vid tiosnåret. Jag har alltid tyckt att Peggy Lejonhjärtas "Sista styverns trappor" är ypperlig att vakna till. Sättet den drar igång på gör det svårt att ligga kvar och dra sig.

Men om man däremot är snabbt där med avtryckarfingret och slår av stereon - då är det med ens mycket enklare.

Tio i elva väcktes jag av min ende far då jag påtalat att jag skulle börja jobba på Dagbladet klockan elva.

Fyra kvicka skinkmackor, ett par glas mjölk och drygt tjugo minuter senare infann vi oss på stadens stoltaste sportredaktion.

Började dagen med att finna följande meddelande i bevakningslistan intill något knäck om John Östmans V75-seger med Speedy Gold, skrivet av någon anonym välgörare:

"Den här kan Erik "Travkungen" Löfgren ta hand om".

Jojo. Efter lördagens helomvändning av den morotsälskande sällskapshästen tycker jag snarare att hästkrakar gör sig bättre på en smörbredd fransk rågbrödsskiva än på en tävlingsoval.

Men men, John var trevlig. Berättade att han hittade rygg ledaren och hittade luckan med 200 kvar. "Man vet ju alltid att Örjan kommer med en smygkörd rackare, men jag hade bensin nog att hålla undan", sa John.

Det vet man ju.

Motriggen fortsatte. Jag skulle ha bevakat Gruscupen i Selånger, men efter en kik på spelschemat konstaterades att finalerna gick vid halv femsnåret. Eftersom jag hade träning klockan 18:00 och skulle behöva röra mig hemöver vid fyrarycket.

Istället blev... bordtennis. Pingis. Ping-pong. Timrås Sporthall. Aprilkulan.

En final i herrarnas seniorklass och en elvaårig liten grabb som kommit tvåa i fjortonårsklassen. Uppgifter om att damklassen lagts ner på grund av för få tjejer.

Vad gör man åt det? Det satt jag och funderade över länge och väl. Slet mitt hår. Beklagade mig. Ondade över hur jag åter igen kunde sitta här med en trasslig trettiocentimetershistoria till text som egentligen inte säger någonting mer än att vi varit på plats på en ping-pongturnering.

Nåväl. Klockan slog fyra till slut och texten blev grönmarkerad.

Hann hem, äta en smäcker pastarätt, lägga mig på soffan och slumra till framför inledningen av Chelsea-Stoke. Jag var i det där tillståndet av trans som jag brukar nå då jag är väldigt trött och ögonen slår igen.

När kommentatorn sa Ballacks namn svävade min dröm iväg till fotbolls-VM 2006. När han sa Lampards namn drömde jag om ett perfekt avslut efter marken på rullande boll från sexton meter. När kommentatorn sa Nikolas Anelkas namn svävade drömmen iväg och jag drömde om en sedelpress som gick på högvarv.

Träningen var, som alla andra träningar två dagar innan match, väldigt tuff. Stegen, stjärnan, en liten återhämtningspaus med styrspel och avslutsträning innan det avslutades med tempospel fyra-mot-fyra.

Walle och CH saknades på träningen, men Brink - som för bara några dagar sedan blev omsprungen på stan av rullatorbundna pensionärer - var med för fullt igen.

Juniorspelarna Sala Ahmed och Granit Buzuku, båda födda -93, var två nya ansikten på dagens träning. Det går snabbt i GIF-leden just nu. En bra U21-match mot BP och du kan gå från bara semiordinarie innermittfältare i Sheriffens gäng till att träna med a-laget.

Men det är exakt så det ska vara, tycker jag. Presterar man ska man belönas. Det är sporrande. På samma sätt borde El Suecos hästskötare i lördags ha applicerat en sele på hästkrakens huvud där en nyplockad morot hänger ner framför tandraden - på precis onåbart avstånd - för att sporra hästen till att inte vända om på bortre lången.

Nåväl. För egen del gick det kasst. Det är något med att jag tar totalt slut i benen av stjärnlöpningarna. Att jag inte orkar på fyra-mot-fyra-spelet. De där sista metrarna, när man ska hänga med en kvickare spelare, finns inte där.

Väldigt dåligt var det från min sida.

Men med i matchtruppen var man likafullt, vilket inte ska tas som någon som helst bedrift då alla a-lagsspelare kommer att sitta där i och med att Ari är avstängd och tre spelare är på skadelistan.

Sala och Granit gjorde det bra ifrån sig. En juniorspelare ska vara med för att fylla ut bänken på tisdag, dessa två stärkte båda sina aktier idag.

Sol var det också, hela dagen. Men då satt man inne vid en dator eller vid några pingisbord.

Jaja, det blir ju en dag imorgon också. Med organiserad frivillig träning vid tiosnåret.



Jag är en av alla dom som vill ge upp när jag är söndagskvällsförvriden.
Vad gör man då?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback