Assyriska-GIF 0-1 (uppdaterad och klarr),
Min kropp är inte skapt för att kliva upp ur en ryggliggande djupsömn klockan 05:45. Trots full påklädnad så tenderar hjärnan att söka sig till sidoliggande mot soffans armstöd.
Och vad bjuder Bengt-Åkes grabbar på? Jo, 2-0-underläge och ett väldigt segt och lamt spel. Det var nästan så att man skulle gå och tillskansa sig ytterligare en timmes sömn istället.
Vi sitter och ondar över Bengt-Åke, muttrar om att man borde flyga in Per Mårts i båset till den tredje perioden. Jag tror att snabb förflyttning till en annan tidszon hade gjort underverk för Mårtsens påsar under ögonen.
Men så smäller det bara till. Den kedja man suttit och ondat över mest gör två snabba. Den spelare man ondat över mest - efter Mange Johansson, så klart - spelar smäckert fram till det första och oroar fram det andra. På trettiosju sekunder.
Surt sa räven om rönnbären. 2-3. Psykologiskt viktigt mål, som Staffan Lindeborg borde ha sagt. Hur har Staffan jobbat upp sig till Sverigematcherna igen? Chris måste vara ha blivit sängliggande, stum eller blind över natten.
... eller tja, är han bara blind hade han nog inte gjort det sämre än Staffan ändå.
Nu ska vi utvärdera gårdagens drabbning mot Assyriska på Södertälje Fotbollsarena - även kallad Jalla-Vallen. Vid ankomsten trodde jag för en stund att vi hamnat fel. Den väldiga arenafasaden såg ut att vara i paritet med Råsundas utsida. Inte har väl Assyriska en publikkapacitet på dryga trettiotusen syrianer?
Nej, så var inte fallet. Kebabslantarna hade bara räckt till en redig sittplatsläktare. I övrigt var det inte mycket att skriva hem om. Översnöade, låga träläktare på andra sidan. Ingenting alls på kortsidorna.
Jag var lite rädd att säsongens första riktiga bakslag skulle komma igår. Assyriska var bra ifjol. Rikard Norling är en väldigt, väldigt ansedd tränare, åtminstone i mina ögon. Assyriska har förstärkt allsvenskt i alla lagdelar. Vi saknar Aziz, Sliper, Ari med flera. Hannes gör sina första fotbollsminuter i matchmiljö för året som ensam forward.
Och till en början såg det ut som om vi hade fog för vår oro. Assyriska ägde bollen, utmanade på alla håll och kanter och när vi väl vann bollen var det allt som oftast väldigt stressigt och nervöst. Vändningsspelarna Nuri och Walle lyckas inte riktigt vända på spelet som sig bör. Många framstressade felpass. Vi pressar på bra, men gör det inte som ett lag riktigt. Lite väl mycket att forward plus någon av den offensiva trion kommer i press, blir bortspelade - och sen är det ett glapp ner till resterande spelare. Ytor Assyriska kunde dominera.
Hemmalaget kommer till många en-mot-en-situationer och inläggslägen, men skapar egentligen bara två farliga lägen. Dennis Östlundh skjuter på ett tillslag efter en hörna, Naurin är uppe vid krysset och tippar till hörna. En långhårig mittback som inte var Gustaf Segerström får fritt läge på hörna men styr nicken utanför.
Efter pausvilan går Giffarnana ut som ett nytt lag. Säkrare med bollen, nogrannare i passningsspelet, mer glädje i fotbollen. Alieu Jagne klev upp på topp och Robban Lundström på högermittfältet då Hannes klev ut som förutbestämt.
Jagne visade upp en väldig snabbhet i djupled som inte synliggjorts i NCC-hallens trånga hall. Gång på gång sprintade han förbi hemmalagets mittbackar och skapade bra chanser. Även Robban var viktig för det ökade djupledsspelet vilket fick längd på GIF-anfallen. Med Hannes bollmottagning och targetspel - han var lika stark som vanligt - som grund behövs det att den offensiva trean ger bra understöd och att därefter hela laget trycker upp. Så blev det väldigt sällan i den första halvleken. De chanser de blåklädda skapade var i omställningarna, men utan att riktigt kunna hota i djupet.
Anfallen blev längre med den djupledsgående bollen som Jagne gång på gång var först på och kunde samla in, utmana och vänta in förstärkning.
En av de gånger Jagne löpt sig fri och fått en boll bakom backlinjen så dras han ner av Segerström, precis utanför straffområdet som jag och den assisterande domaren uppfattar det. Frispark, frilägesutvisning (även om en ny mittback fick hoppa in), och Mirza Durakovic kliver fram.
Vi arbetar då och då för Dagbladets stolta sportredaktion. I somras, när Mirza ryktades vara på väg till staden, ringde vi upprepade gånger upp värmlänningen för att fråga om något nytt hade hänt. Första gången vi ringde gjorde vi det dock för att få en bild av vad det var för defensiv innermittfältare GIF Sundsvall var intresserad av egentligen. Mirza berättade då om att han spelade i en så kallad vändningsroll som släpande innermittfältare. Lite av en "Pirlo-roll", insuerade jag, och Mirza höll med. 2008 gjorde den uthålliga innermittfältaren 10 mål på 24 matcher. Vi frågade därför honom var alla dessa mål kom ifrån och Durakovic berättade då om sitt frisparks- och straffskytte.
Vi var med andra ord förvarnade. Vi visste att det här kunde vara något alldeles extra.
Och det var det. Skruvad insida, relativt hård, upp i den översta kryssmaskan. Otagbart för det vitaste håret norr om den tyska technoscenen, den gamle Halmstadsmålvakten Magnus Bahne.
Assyriska skapar inte så mycket mer. Eddie Moussa var halvfarlig hela matchen med sin snabbhet och teknik, men det blir aldrig riktigt farligt. Brink och Ek sköter sig utmärkt i mittförsvaret. Nuri och Walle fick ett rejält grepp om mittfältet i den andra halvleken och får till slut - efter en tveksam första halvlvek - avgå med betyget väl godkänd.
Broman och Jacconelli hoppar in. Gör det helt okej. Vi säger till Tussen om att vi har ont i knät när vi joggar. "Värm lite får vi se om det släpper". Det släpper inte. Inget inhopp. Lika bra det.
Silfver gjorde nog sin bästa match hittills i a-laget, i rollen bakom anfallaren. Mycket bra med bollen och flängde heller inte ut särskilt mycket på kanterna utan höll sig spelbar centralt, vilket är en nyckel i den positionsmässigt svåra rollen.
Det var väl det. Vi slår ett lag som slagit BP (2-0) och Väsby (3-0) i sina tidigare träningsmatcher. Detta på bortaplan. Det är bra.
Matchens mest positiva utropstecken: Alieu Jagnes forwardsspel.
Stressad med bollen hela den första halvleken. Hotade aldrig riktigt på sin kant. Kanske bäst på planen i den andra och erbjöd ett djupledsspel som i mina ögon lyfte hela laget. Sprang ifrån Gustaf Segerström och dennes kollegor med sådan frenesi att det till slut inte bara leddes till farliga chanser utan även till utvisning och i förlängningen mål.
God mat var det också. Stekepäror och nå bättre helstekt och kryddsmör. Klass.
Sen trodde vi att en påse Estrella Nötmix - till det facila priset av 39 kronor - skulle vara nöten själv (hehe, fattar ni?!) på bussresan hemöver. Men vi misstog oss. För torrt. Vi hann se "Bröllopsfotografen". Mycket bra film, även om jag kanske hade ännu högre förväntningar. Lite väl enkel och platt handling?
Drömde om dig inatt igen,
måste va för att du är känd.
Och vad bjuder Bengt-Åkes grabbar på? Jo, 2-0-underläge och ett väldigt segt och lamt spel. Det var nästan så att man skulle gå och tillskansa sig ytterligare en timmes sömn istället.
Vi sitter och ondar över Bengt-Åke, muttrar om att man borde flyga in Per Mårts i båset till den tredje perioden. Jag tror att snabb förflyttning till en annan tidszon hade gjort underverk för Mårtsens påsar under ögonen.
Men så smäller det bara till. Den kedja man suttit och ondat över mest gör två snabba. Den spelare man ondat över mest - efter Mange Johansson, så klart - spelar smäckert fram till det första och oroar fram det andra. På trettiosju sekunder.
Surt sa räven om rönnbären. 2-3. Psykologiskt viktigt mål, som Staffan Lindeborg borde ha sagt. Hur har Staffan jobbat upp sig till Sverigematcherna igen? Chris måste vara ha blivit sängliggande, stum eller blind över natten.
... eller tja, är han bara blind hade han nog inte gjort det sämre än Staffan ändå.
Nu ska vi utvärdera gårdagens drabbning mot Assyriska på Södertälje Fotbollsarena - även kallad Jalla-Vallen. Vid ankomsten trodde jag för en stund att vi hamnat fel. Den väldiga arenafasaden såg ut att vara i paritet med Råsundas utsida. Inte har väl Assyriska en publikkapacitet på dryga trettiotusen syrianer?
Nej, så var inte fallet. Kebabslantarna hade bara räckt till en redig sittplatsläktare. I övrigt var det inte mycket att skriva hem om. Översnöade, låga träläktare på andra sidan. Ingenting alls på kortsidorna.
Jag var lite rädd att säsongens första riktiga bakslag skulle komma igår. Assyriska var bra ifjol. Rikard Norling är en väldigt, väldigt ansedd tränare, åtminstone i mina ögon. Assyriska har förstärkt allsvenskt i alla lagdelar. Vi saknar Aziz, Sliper, Ari med flera. Hannes gör sina första fotbollsminuter i matchmiljö för året som ensam forward.
Och till en början såg det ut som om vi hade fog för vår oro. Assyriska ägde bollen, utmanade på alla håll och kanter och när vi väl vann bollen var det allt som oftast väldigt stressigt och nervöst. Vändningsspelarna Nuri och Walle lyckas inte riktigt vända på spelet som sig bör. Många framstressade felpass. Vi pressar på bra, men gör det inte som ett lag riktigt. Lite väl mycket att forward plus någon av den offensiva trion kommer i press, blir bortspelade - och sen är det ett glapp ner till resterande spelare. Ytor Assyriska kunde dominera.
Hemmalaget kommer till många en-mot-en-situationer och inläggslägen, men skapar egentligen bara två farliga lägen. Dennis Östlundh skjuter på ett tillslag efter en hörna, Naurin är uppe vid krysset och tippar till hörna. En långhårig mittback som inte var Gustaf Segerström får fritt läge på hörna men styr nicken utanför.
Efter pausvilan går Giffarnana ut som ett nytt lag. Säkrare med bollen, nogrannare i passningsspelet, mer glädje i fotbollen. Alieu Jagne klev upp på topp och Robban Lundström på högermittfältet då Hannes klev ut som förutbestämt.
Jagne visade upp en väldig snabbhet i djupled som inte synliggjorts i NCC-hallens trånga hall. Gång på gång sprintade han förbi hemmalagets mittbackar och skapade bra chanser. Även Robban var viktig för det ökade djupledsspelet vilket fick längd på GIF-anfallen. Med Hannes bollmottagning och targetspel - han var lika stark som vanligt - som grund behövs det att den offensiva trean ger bra understöd och att därefter hela laget trycker upp. Så blev det väldigt sällan i den första halvleken. De chanser de blåklädda skapade var i omställningarna, men utan att riktigt kunna hota i djupet.
Anfallen blev längre med den djupledsgående bollen som Jagne gång på gång var först på och kunde samla in, utmana och vänta in förstärkning.
En av de gånger Jagne löpt sig fri och fått en boll bakom backlinjen så dras han ner av Segerström, precis utanför straffområdet som jag och den assisterande domaren uppfattar det. Frispark, frilägesutvisning (även om en ny mittback fick hoppa in), och Mirza Durakovic kliver fram.
Vi arbetar då och då för Dagbladets stolta sportredaktion. I somras, när Mirza ryktades vara på väg till staden, ringde vi upprepade gånger upp värmlänningen för att fråga om något nytt hade hänt. Första gången vi ringde gjorde vi det dock för att få en bild av vad det var för defensiv innermittfältare GIF Sundsvall var intresserad av egentligen. Mirza berättade då om att han spelade i en så kallad vändningsroll som släpande innermittfältare. Lite av en "Pirlo-roll", insuerade jag, och Mirza höll med. 2008 gjorde den uthålliga innermittfältaren 10 mål på 24 matcher. Vi frågade därför honom var alla dessa mål kom ifrån och Durakovic berättade då om sitt frisparks- och straffskytte.
Vi var med andra ord förvarnade. Vi visste att det här kunde vara något alldeles extra.
Och det var det. Skruvad insida, relativt hård, upp i den översta kryssmaskan. Otagbart för det vitaste håret norr om den tyska technoscenen, den gamle Halmstadsmålvakten Magnus Bahne.
Assyriska skapar inte så mycket mer. Eddie Moussa var halvfarlig hela matchen med sin snabbhet och teknik, men det blir aldrig riktigt farligt. Brink och Ek sköter sig utmärkt i mittförsvaret. Nuri och Walle fick ett rejält grepp om mittfältet i den andra halvleken och får till slut - efter en tveksam första halvlvek - avgå med betyget väl godkänd.
Broman och Jacconelli hoppar in. Gör det helt okej. Vi säger till Tussen om att vi har ont i knät när vi joggar. "Värm lite får vi se om det släpper". Det släpper inte. Inget inhopp. Lika bra det.
Silfver gjorde nog sin bästa match hittills i a-laget, i rollen bakom anfallaren. Mycket bra med bollen och flängde heller inte ut särskilt mycket på kanterna utan höll sig spelbar centralt, vilket är en nyckel i den positionsmässigt svåra rollen.
Det var väl det. Vi slår ett lag som slagit BP (2-0) och Väsby (3-0) i sina tidigare träningsmatcher. Detta på bortaplan. Det är bra.
Matchens mest positiva utropstecken: Alieu Jagnes forwardsspel.
Stressad med bollen hela den första halvleken. Hotade aldrig riktigt på sin kant. Kanske bäst på planen i den andra och erbjöd ett djupledsspel som i mina ögon lyfte hela laget. Sprang ifrån Gustaf Segerström och dennes kollegor med sådan frenesi att det till slut inte bara leddes till farliga chanser utan även till utvisning och i förlängningen mål.
God mat var det också. Stekepäror och nå bättre helstekt och kryddsmör. Klass.
Sen trodde vi att en påse Estrella Nötmix - till det facila priset av 39 kronor - skulle vara nöten själv (hehe, fattar ni?!) på bussresan hemöver. Men vi misstog oss. För torrt. Vi hann se "Bröllopsfotografen". Mycket bra film, även om jag kanske hade ännu högre förväntningar. Lite väl enkel och platt handling?
Drömde om dig inatt igen,
måste va för att du är känd.
Kommentarer
Trackback