pirkt,

Dagens träning kanske ska avhandlas med några få ord:

Vi kunde vara med. Vi spelade mittback ihop med Lamin i ett niomannalag. Vi förlorade med 4-1 efter två tjugofemminutersperioder. Det var mer mitt fel än Lamins. Han skötte sig bra idag, bättre än igår. Har ett jäkla vågat tryck i passningarna. Gambianen fick sedan löpa efter träningen. Bolton. Han klarade någon vända i makligt tempo, sedan tog det stopp och han stod hukad över gummikrossen. Det ser tungt ut för den glade Rigobert Song-kopian rent konditionsmässigt.

Efter träningen skrev vi upp oss på massage. Massör Erika hade klämt på en öm punkt på vårt knä inför träningen och vi hade bokstavligen vridit oss och sparkat i luften av smärta. Så enligt gammal massörlogik skulle hon nu gå på samma punkt igen.

Inte bara med händer och olja. Nej, dessutom med nålar. Allt enligt gammal massörlogik. Jag, nålrädd som Christer Petterssons mamma, tittade bort under processen men Lagrélls ord lugnade:
"Ååååh! Så där får du aldrig göra på mig".

Vi åkte därefter upp till Lasse och inmundigade en tallrik fläskkött med potatis. Lagréll ingick förra veckan en muntligt bindande avtal med affärsmannen Lars "Lasse Matstuga" om att förvärva ett gäng värdekort på totalt tjugo Big Mac och Company för 200 kronor. Idag hade Lagréll med sig pengar, sträckte över dem tillsammans med matbiljetten och fick kuponghäftet.

Den sluge affärsmannen som är Lars Åke Lagrélls ende son anade dock onåd och granskade värdekorten noga.
"Är det här Big Mac och Company?", frågar Lagréll.
"Det vet jag inte", säger Lasse som hävdar att han själv aldrig nyttjar värdekorten. Han bara vinner dem.
Lagréll säger sig dock tro att det bara är själva hamburgarna som värdekorten avser. Tjugo burgare för tvåhundra kronor är fortfarande en bra affär - men inte alls lika bra. Lagréll meddelar att han vill dra sig ur.

Lasse ser besviken ut, men tar tillbaka värdekorten och bläddrar en stund i sin gummisnoddsprydda bunt med sedlar och lämnar tillbaka de två hundralapparna.

Uppvisandet av den väldiga sedelbunten stärkte dock min tes om att Lars "Lasse Matstuga" är en slug rackare med åtminstone en silverräv bakom vart och vartannat öra. Det lär med andra ord finnas möjligheter för framtida affärer med Lasse, var så säkra.