du har din, jag har min diagnos,
Nu sitter man här igen. Dåsig av en frisco- samt två Orginal Juniorburgare, men framför allt av att ha lämnat in basket-, hockey- och dambasketartiklar till höger och vänster. Oavsett om jag tycker jag hade en relativt bra huvudvinkel, en åtminstone halvhygglig bottenvinkel och skapligt mycket tid på mig så mår man alltid lite illa när texterna har skickats iväg till tryckeriet.
Själva matchen var spännande. Håkan Larsson gjorde sitt hundraartonde match för Plannja i Sporthallen och tilldelades precis innan uppkast en liten statyett i guld föreställande en åldersdiabetiker. Även John Rosendahl var med och Luleålaget bevisade att man har den äldsta stommen norr om Furufjället. Där, i Dalarna, finns en nu levande gran som är 9950 år gammal. Enligt mina beräkningar så är den granstommen marginellt äldre än Rosendahl och Håkan Larsson.
Storläpp, som alltid, alltid, alltid suttit på bänken när Plannja besökt Sporthallen, satt inte där idag. En besvikelse. Han var den siste lojale basketspelaren här i världen. Storläpp fick aldrig spela. Åkte runt i Sverige, på alla de där djävulusiskt långa bortaresorna från Luleå, och satt på bänk efter bänk. Men han hängde aldrig läpp.
Nåväl. Jag tycker att jag skrev noggrant och fokuserat, och även om inte Näsberg, redigeringsgurun från Apberget, hann läsa igenom våra alster så känner vi att det inte kan bli alltför fiaskoartat.
Och vad gör väl det, i sådana fall?
Imorgon ska vi nämligen bli miljonärer, och vi ska aldrig mer behöva skriva om basket och annat vi bara tycker är svårförståeligt och trassligt. Aldrig mer slita med deadlines. Aldrig mer behöva sitta och fundera på hur vi ska lösa de ekonomiska aspekterna i ett fotbollsmässigt kontrakt.
Frågan i dagsläget är bara vilka krakar som ska få ansvaret att - utöver sulky och kusk - bära på den metaforiska karott fylld till bredden av tibetanskt smidda guldmynt som ska styras åt vårt håll.
Sextio miljoner till en ensam vinnare. Bara inte Klonk-Basse lämnar in en kupong. Han kan stå felvänd med en gotländsk snusnäsduk över ögonen och planlöst droppa bläck lite här och var på V75-kupongen och avgå med en sjua.
Imorse väcktes vi av detta SMS:
"Kom 2a.
10k in."
Från? Jo, just det - Klonk-Basse som lirade en 550-kronorsturnering och låg sist när vi gick och knöt oss. Han liksom lurar i vassen, gör ingenting men SvenskaSpel riggar in honom till de stora pengarna. Vi själv fick lomma till sängs med två dubbelvikta vinsthundringar bakom örat. Vi var nöjd med det. 10k betyder som ni alla vet 10 000 svenska kronor - eller som samma summa heter på Klonk-Bassiska; småslantar.
Men det är, som man säger, skillnad på medriggar och motriggar.
Men imorn, då...
Kom kampsång, kom kärlek till dom,
som saknar nån om natten.
Själva matchen var spännande. Håkan Larsson gjorde sitt hundraartonde match för Plannja i Sporthallen och tilldelades precis innan uppkast en liten statyett i guld föreställande en åldersdiabetiker. Även John Rosendahl var med och Luleålaget bevisade att man har den äldsta stommen norr om Furufjället. Där, i Dalarna, finns en nu levande gran som är 9950 år gammal. Enligt mina beräkningar så är den granstommen marginellt äldre än Rosendahl och Håkan Larsson.
Storläpp, som alltid, alltid, alltid suttit på bänken när Plannja besökt Sporthallen, satt inte där idag. En besvikelse. Han var den siste lojale basketspelaren här i världen. Storläpp fick aldrig spela. Åkte runt i Sverige, på alla de där djävulusiskt långa bortaresorna från Luleå, och satt på bänk efter bänk. Men han hängde aldrig läpp.
Nåväl. Jag tycker att jag skrev noggrant och fokuserat, och även om inte Näsberg, redigeringsgurun från Apberget, hann läsa igenom våra alster så känner vi att det inte kan bli alltför fiaskoartat.
Och vad gör väl det, i sådana fall?
Imorgon ska vi nämligen bli miljonärer, och vi ska aldrig mer behöva skriva om basket och annat vi bara tycker är svårförståeligt och trassligt. Aldrig mer slita med deadlines. Aldrig mer behöva sitta och fundera på hur vi ska lösa de ekonomiska aspekterna i ett fotbollsmässigt kontrakt.
Frågan i dagsläget är bara vilka krakar som ska få ansvaret att - utöver sulky och kusk - bära på den metaforiska karott fylld till bredden av tibetanskt smidda guldmynt som ska styras åt vårt håll.
Sextio miljoner till en ensam vinnare. Bara inte Klonk-Basse lämnar in en kupong. Han kan stå felvänd med en gotländsk snusnäsduk över ögonen och planlöst droppa bläck lite här och var på V75-kupongen och avgå med en sjua.
Imorse väcktes vi av detta SMS:
"Kom 2a.
10k in."
Från? Jo, just det - Klonk-Basse som lirade en 550-kronorsturnering och låg sist när vi gick och knöt oss. Han liksom lurar i vassen, gör ingenting men SvenskaSpel riggar in honom till de stora pengarna. Vi själv fick lomma till sängs med två dubbelvikta vinsthundringar bakom örat. Vi var nöjd med det. 10k betyder som ni alla vet 10 000 svenska kronor - eller som samma summa heter på Klonk-Bassiska; småslantar.
Men det är, som man säger, skillnad på medriggar och motriggar.
Men imorn, då...
Kom kampsång, kom kärlek till dom,
som saknar nån om natten.
Kommentarer
Trackback