giffarnana,
Trött och seg som ett rådjurskid som legat och gassat i ett rävgryt en vinter pallrade vi oss imorse ner till frukosten i gula villan.
Runt borden snackades det som brukligt om gårdagens Paradise Hotel-avsnitt och vi var som alltid hopplöst efter. Vi gjorde ett halvhjärtat försök att hänga med och såg två raka avsnitt för någon vecka sedan - men det höll inte längre än så.
Bättre hängde vi dock med på dagens träning. Mitt lag vann tvålagsspelet och vi skötte oss i mina ögon bra. Inga misstag som under gårdagen. Skönt å.
Dessutom var det idag tisdag, denna välsignade dag, vilket betyder att träningen avslutas direkt efter spel, nerjogging och stretch. Med andra ord utelämnas de fruktade Boltonlöpningarna.
Men arbetsdagen var, till skillnad från den genomsnittliga tisdagen, inte slut där.
Lagfotografering i Nordichallen väntade efter att vi varit uppe i Arenarestaurangen och slevat i oss en i sanning sämre carbonarasås byggd i stort sett enbart på grädde och sämre skinkbitar. Ghamil, kockchefen på restaurangen som tidigare skötte matlagningen åt Mimerskolan, verkar tydligen ha tagit med sig ett antal recept från skolmatstiden till sitt nya betalhak.
Jag och Lagréll åt tidigare husmanskost av yppersta märke hos Lasse i dennes matstuga, men de lunchkupongerna är slut. Då vi inte tjänar några pengar, och därigenom är fattiga likt en isländsk krabbfiskare, är dessa lunchkuponger väldigt vitala för att upprätthålla vårt redan spartanska leverne. Så vi påtalade detta för Cain i fredags, och han sa då att vi fick vänta tills på måndag. Då skulle det ha löst sig med nya matbiljetter. Det hade det inte gjort.
Idag skulle Peter Larsson höra av sig innan dagen var till ända. Just nu är klockan 19:27 och vi sitter naglade intill en hittills väldigt tyst telefon.
Denna väldiga brist på finansiella medel ger avtryck i vardagen.
Som på eftermiddagens lagfotografering. Där tryckte vi in oss centralt på den andra raden - med ett par lockar som bara en lika kärleksfull som blind mor kan älska. Jag tror att den officiella frisörtermen för konceptet med alldeles för långt och tjockt hår längs sidorna är cockerspanielöron. Så blir det relativt omgående när jag inte har råd att följa min klipptidscykel.
Men men. Vad viktigare är; vi tryckte in vårt skeva anlete mitt i bilden, intill Naurin. Vi står inte allra längst upp i nåt hörn. Vi sitter inte på stolen längst ut.
Vet ni vad det betyder? Jo, att jag blir väldigt svår att retuschera bort. Och blir jag inte en del av a-truppen kommer folk följaktligen titta på bilden och fråga;
"Det där skevansiktade barnet med cockerspanielöronen mitt i bilden - vem är det?"
Royale i receptionen skulle bli nerringd med frågor från angelägna säsongskortsinnehavare som alla ställer sig ovanstående fråga. Det skulle aldrig hålla. Trycket skulle bli för stort.
Vi kan alltså ha fotat oss in i a-laget. Gott så. Bara vi kommer dit.
Nu, så klart: Mästarnas Mästare på SVT. Vill man sedan ha något att komma med runt frukostborden imorgon är det nog bäst att man trots allt knappar in TV6 vid tiosnåret.
Men det är nåt med dig.
Som att komma hem,
första gången, ja, du sa hej.
Runt borden snackades det som brukligt om gårdagens Paradise Hotel-avsnitt och vi var som alltid hopplöst efter. Vi gjorde ett halvhjärtat försök att hänga med och såg två raka avsnitt för någon vecka sedan - men det höll inte längre än så.
Bättre hängde vi dock med på dagens träning. Mitt lag vann tvålagsspelet och vi skötte oss i mina ögon bra. Inga misstag som under gårdagen. Skönt å.
Dessutom var det idag tisdag, denna välsignade dag, vilket betyder att träningen avslutas direkt efter spel, nerjogging och stretch. Med andra ord utelämnas de fruktade Boltonlöpningarna.
Men arbetsdagen var, till skillnad från den genomsnittliga tisdagen, inte slut där.
Lagfotografering i Nordichallen väntade efter att vi varit uppe i Arenarestaurangen och slevat i oss en i sanning sämre carbonarasås byggd i stort sett enbart på grädde och sämre skinkbitar. Ghamil, kockchefen på restaurangen som tidigare skötte matlagningen åt Mimerskolan, verkar tydligen ha tagit med sig ett antal recept från skolmatstiden till sitt nya betalhak.
Jag och Lagréll åt tidigare husmanskost av yppersta märke hos Lasse i dennes matstuga, men de lunchkupongerna är slut. Då vi inte tjänar några pengar, och därigenom är fattiga likt en isländsk krabbfiskare, är dessa lunchkuponger väldigt vitala för att upprätthålla vårt redan spartanska leverne. Så vi påtalade detta för Cain i fredags, och han sa då att vi fick vänta tills på måndag. Då skulle det ha löst sig med nya matbiljetter. Det hade det inte gjort.
Idag skulle Peter Larsson höra av sig innan dagen var till ända. Just nu är klockan 19:27 och vi sitter naglade intill en hittills väldigt tyst telefon.
Denna väldiga brist på finansiella medel ger avtryck i vardagen.
Som på eftermiddagens lagfotografering. Där tryckte vi in oss centralt på den andra raden - med ett par lockar som bara en lika kärleksfull som blind mor kan älska. Jag tror att den officiella frisörtermen för konceptet med alldeles för långt och tjockt hår längs sidorna är cockerspanielöron. Så blir det relativt omgående när jag inte har råd att följa min klipptidscykel.
Men men. Vad viktigare är; vi tryckte in vårt skeva anlete mitt i bilden, intill Naurin. Vi står inte allra längst upp i nåt hörn. Vi sitter inte på stolen längst ut.
Vet ni vad det betyder? Jo, att jag blir väldigt svår att retuschera bort. Och blir jag inte en del av a-truppen kommer folk följaktligen titta på bilden och fråga;
"Det där skevansiktade barnet med cockerspanielöronen mitt i bilden - vem är det?"
Royale i receptionen skulle bli nerringd med frågor från angelägna säsongskortsinnehavare som alla ställer sig ovanstående fråga. Det skulle aldrig hålla. Trycket skulle bli för stort.
Vi kan alltså ha fotat oss in i a-laget. Gott så. Bara vi kommer dit.
Nu, så klart: Mästarnas Mästare på SVT. Vill man sedan ha något att komma med runt frukostborden imorgon är det nog bäst att man trots allt knappar in TV6 vid tiosnåret.
Men det är nåt med dig.
Som att komma hem,
första gången, ja, du sa hej.
Kommentarer
Postat av: Julio
Nu ska vi inte vara sånna ;) Men den är riktigt bra!
Trackback