hang 'em,
Hängning tillåts i orientering
| Publicerad 4 februari 2010 - 13:52 Uppdaterad 4 februari 2010 - 15:12 |
Att följa efter någon i stället för att på egen hand hitta kontroller inom orientering kallas hängning och har varit förbjudet. Tills nu.
Internationella orienteringsförbundet menar att det inte går att kontrollera att regeln följs och bör därför tas bort.
Regeländringen strider mot orienteringens urgamla devis om att sporten ska innebära "självvald väg i skog och mark" och de nordiska orienteringsförbunden rasar.
-Tar man bort regeln om hängning tar man bort en av grundpelarna, säger Jan-Anders Gredeskog, chef för svenska orienteringsförbundet till tidningen Skogssport, skriver TT.
Nu riskerar det bli olika regler på svensk respektive internationell nivå.
Jaha. Där rök väl alla Sveriges medaljchanser i orientering för all framtid. För är det något vi rasbiologer vet om den svarta rasen så är det att de är bättre än den vite mannen på att löpa långa sträckor.
Och ursäkta mig om jag har en väldigt platt syn på den ädla orienteringssporten; men om man tar bort kartläsarmomentet, som alltid varit min akilleshäl som skolorienterare, så är det väl bara ren och skär löpning kvar?
Idag efter träningen skulle jag och Lagrélls ende låna en bil och bege oss till Lasses Matstuga. Men först skulle Lagréll utföra några "personal buisness", som han så nördigt uttryckte det, på stan.
Jag skulle således vänta på honom i fem minuter och skulle samtidigt passa på att låna en bil av någon på GIF-kansliet.
Jag hade inte min mobil med mig, men vi tänkte att det skulle nog lösa sig ändå.
Det gjorde det förstås inte. Vi stötte inte på varandra något mer under dagen.
Och frågan är förstås; hur fan klarade man sig för 20 år sedan - när var man inte ägde en mobiltelefon?
Folk kan inte ha träffats på andra ställen än i hemmets trygga. Det går ju inte.
Nåväl; slutet gott, allting gott, som man brukar säga när man lånar en telefon på GIF-kanslit, ringer sin far som kommer och hämtar upp en, hämtar en matlåda innehållandes fläskfilé med stekt potatis på Lasses Matstuga och sedan åker hem.
Och som jag alltid brukar säga för att sammanfatta dylika händelseförlopp, i det här fallet riktat mot Lagréll:
Hellre en matlåda från Lasse i handen än en klassdam på kroken.
Vi var ute och skottade uppfarten vid halv fyra idag. Det har man ju mycket för.
Nu har det vräkt ner nya mängder och den tidigare skottningen är som ogjord.
Så vi ger oss väl ut igen.
Om Kung Bore eller annan väderansvarig är en av alla dem som nyss fått upp ögonen för denna blogg så kan jag komma med ett litet förslag:
Lägg ner snön nu. Det räcker.
Medan vi premiärspelade en kvart i a-laget i träningsmatchen mot Brommapojkarna så slog Manchester United Arsenal med 3-1 på Emirates. Vi såg höjdpunkterna först nu.
Löpningen som Wayne Rooney gör innan Nani spelar fram honom till 2-0-målet tycker jag visar vad fotbollskondition på den allra högsta nivån innebär. Svenska fotbollsspelare kan säkert vara några av världens bästa när det gäller att löpa Coopertest. En allsvensk innermittfältare löper kanske en eller två kilometer längre mot Brommapojkarna borta än vad Andrés Iniesta gör i en Champions League-final.
Men hur löper de egentligen?
Hur många allsvenska anfallare skulle ta den där sextiofemmeterslöpningen i konstant maxfart och samtidigt ha nog med kraft kvar i lungorna, benen och hjärnan för att kunna placera dit bollen distinkt i den bortre gaveln?
Till syvende och sist blev vi riktigt rastlösa på kvällskvisten och skickade SMS både hit och dit om att hitta på något.
Det blev ingenting av det. Istället såg vi Timrå IK sno åt sig en bortapoäng av HV71.
Vi har så fantastiskt tråkigt på kvällarna. Ska det vara så? Ett fotbollspass, därefter total stiltje?
Nej, imorgon ska vi nog pallra oss ut och se Laleh på Stadshuset. Det ser ut som vi kan få ett obeskrivligt välbehövligt tillskott i penningpungen inom kort.*
*= Nej, pengarna kommer inte ifrån något sorts fotbollskontrakt, ST och övriga undrande.
Aldrig, aldrig ensam.
Alltid ensam här.
Kommentarer
Trackback