pirkt,

Johan "Iidel" Ödmark är inte bara kvickfotad ytter i GIF Sundsvalls U-21-lag.

Han är så mycket mer.

Jag hoppas ni läser igenom ovanstående länk som är en utvärdering av 2009 års JET-cup för GIF Sundsvalls räkning. Den innehåller en relativt komplett beskrivning över vad "Iidel" är och står för.

Varför då denne yngling som enda utomstående en plats som gästkrönikör inom ämnet film på denna ypperiga portal?

Jo, det är väl självklart. Han är guldmedlem i SF Bio och genomförde i somras ett imponerande maraton där han såg alla nya biofilmer - totalt elva stycken av varierande kvalitét. För detta skulle han tilldelelas gratispoäng av SF Bio, allt enligt deras sommarkampanjs grundstadgar. Poäng som skulle kunna nyttjas i såväl snaskdisken som i biljettluckan.

Det hela urartade till en infekterad soppa då "Iidel", som betalat och sett filmerna och följt alla tänkbara regler till punkt och pricka, inte fick ut sina gratispoäng på flera månader. 
- Jag tror att vi mejlade in våran besvikelse till dom ett antal gånger. Varje gång fick vi svaret att våra poäng skulle komma i slutet av månaden, säger "Iidel" själv om såpan som aldrig riktigt nådde de lokala medierna.
Efter fyra månaders slit mot biojätten, ställde han ett ultimatum som inte ens den mest hårdnackade biodirektör kunde neka.
- Till slut sa vi till dom att om vi inte får våra poäng inom en väldigt snar framtid så mister ni tre guldmedlemmar, berättar "Iidel" som strax därpå tilldelades 1500 välförtjänta bonuspoäng att förvärva såväl biobiljetter som snask för.

En expert av dylika proportioner har självfallet befogenhet att skriva krönikor om vad han vill. Och idag har "Iidel" utnyttjat detta genom att bjuda på en utvärdering av en relativt gammal film.

Varsågod, kära läsare; här har ni ännu lite mervärde.

"Iidel" utvärderar "Into the wild"

“Into the wild” uppmärksammades inte speciellt mycket i media då den släpptes hösten 2007. Mina förhoppningar var därför låga då jag klickade upp filmen på familjens stationära dator. Mitt svala intresse förvandlades snabbt till en djup förtrollning. Filmen hade fångat min uppmärksamhet och höll det i ett järngrepp. När jag tänker tillbaka tror jag min blick var likt fastkedjad på den 22¨ tum platta datorskärmen som spelade upp detta mästerverk.

Den verklighetsbaserade filmen handlar om studenten Christopher McCandless, spelad av Emelie Hirsch, som är less på det förstörda, materiella och ilskna samhället. Han är fisken mot strömmen och hans slutdestination är naturreservatet Alaska. “The ultimate freedom”, som McCandless själv beskriver den norra delstaten. Utan förvarning eller farväl till familjen ger han sig av för att finna sig själv i det fria. Han klipper alla band till sitt “sorgliga” förflutna och skaffar sig en ny identitet med en oskriven men förhoppningsvis ljus och fri framtid. Jag vill inte avslöja för mycket av vad som händer i filmen eftersom jag anser att jag då skulle förstöra all den spänning och känsla som filmen besitter.

Det finns någon form utav lockelse i orörd skog och mark. "Into the wild" tar fram de känslorna ur dig och gör dem väldigt mycket starkare. Det är nästan så att man bara vill lämna samhället och söka friheten, McCandless ska ha enormt mycket cred som vågade göra det. En grundtanke som filmen förmedlar är just att man ska våga göra det man vill här i livet även fast det är lite annorlunda. Ett budskap som fått mina tankegångar om mitt liv att växa. Man kan inte göra något annat än hylla “Into the wild”, en film som plockar fram så här många känslor ur dig är väldigt sällsynt i dagens actionfyllda Hollywood, där många filmer endast lever på actionfyllda specialeffekter.

Man pratar ofta om att det är väldigt viktigt att man ska kunna känna igen sig både personligt och känslomässigt med karaktärerna i filmen. Något som är väldigt lätt att göra med “Into the wild”. Det är därför denna film är så pricksäker i jämförelse med alla de andra thriller- och actionfilmer som Hollywood producerar. Jag menar; vem fan kan känna igen sig i en film där huvudkaraktärerna är robotar? Into the wild kanske aldrig fick någon tjusig gala premiär men däremot får den en plats i ditt hjärta.







/Johan "Iidel" Ödmark, bio- och filmexpert samt guldmedlem i SF Bio.