måndagen den första februari 2010,

Jag kommer bara få uppleva måndagkvällen den första februari 2010 en enda gång.

Det är väl de flesta, undantaget de allra mest ortodoxa baptistmunkarna, överens om.

Vi kommer aldrig få den här kvällskvisten tillbaka.

Ändå känner vi oss relativt nöjd med att ha legat i en steglöst ställbar med en bärbar i knät, lirandes FM10 med Kents "Röd" via Spotify i högtalarsystemet hela kvällen.

Hade jag varit en stor tänkare hade jag nog kunnat se något sorts mönster i detta faktum. Kunnat tolka det på något sätt. Kommit fram till något. Gjort något åt något.

Men nu är det ju inte en stor tänkare vi vill bli. Vi ska inte ligga och tänka. Vi ska nu sova, kliva upp, äta frukost - och prestera.

Idag gjorde vi en bra träning, fram till sista minuten av spelet då vi med sega ben missade en enkel passningsbrytning och motståndarlaget kunde göra matchens enda mål efter 36 minuters spel.

Det håller inte. Imorgon ska vi prestera en hel träning. Med vårt avbrott på journalistprogrammet har vi relativt mycket på spel just nu.

Jag citerar ur ST:s text om gårdagens match mot BP, angående min och Silfvers insats:

– De sköter sig jättebra. De kommer vi nog ha i truppen som det känns, avslutar Åkeby.

Vi har, med andra ord, ett nog att jobba bort. Förhoppningsvis snarast.

Imorgon är det även tänkt att vi ska prestera rent utseendemässigt då lagfotografering står på agendan. Men då ter sig de sportsliga prestationerna närmare till hands - detta då vi inte haft ekonomin nog att kosta på oss en klippning den föregående månaden.



Jag har suttit för länge för allt som är kvar här,
är ett fotografi.
Och alldeles utanför flyger hela livet förbi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback