markus krunegård på aveny 13/2 2010,
Ja, ni, Sundsvallsbor. Medan ni igårkväll satt hemma på sofflocket med Lena&Orups senaste i högtalarsystemet så missade ni något musikaliskt. Igen.
Markus Krunegård återvänder gång på gång till Sundsvalls scener och jag måste tyvärr fråga mig; varför då?
Det måste ju finnas ett tjugotal andra städer han kan åka till där han blir uppskattad som den stora artist han är? Men han väljer trots detta att gång på gång återvända till Sundsvall, till Avenys lilla scen där tät stämning är lika lätt att frambringa som på en världscuptävling i älgskidskytte, dit ett ynka femtiotal själar har letat sig.
Men det tackar vi för.
Varför borde ni Sundsvallsbor som har Kjell Lönnå, Tompa Ledin och nämnda Lena&Orup som musikaliska idoler ha besökt Aveny igår?
För det första för att ni behöver tillskanska er lite god musiksmak.
Och för det andra för att Markus Krunegård är bra musiksmak.
Markusevangeliet är ett av 2000-talets bästa album. I mina ögon alla möjliga och omöjliga kategorier.
Och visst; de två nya skivorna är inte lika bra. Inte ens tillsammans.
Men ingen vandrande primat av vett och sans kan lyssna på den här sammansatta mixen av de två nya skivorna och inte tycka att det är en väldigt högklassig musikblandning.
Och alla ni som inte sitter och nynnar med i... Nej, där dog den idén. Jag tänkte citera någon löjlig textramsa men när jag googlade "Lena&Orup+lyrics" kom det inte upp någonting. Vi försöker igen:
Och alla ni som inte sitter och lyssnar på Lena&Orups mesiga pop, där ingen ens lyssnar på vilka egentliga ord som sjungs och i vilken ordningsföljd, vet att det är texterna som i de allra flesta fallen gör musiken.
Och på "Femte försöket" från skivan "Lev som en gris, dö som en hund" så sjunger Krunegård så här:
Nåväl, nu när ni är övertygade om den långluggade östgötens storhet och lovar att ni inte ska missa honom nästa gång han är i stan så kan vi gå in på själva konsertframträdandet.
Med den här propagandan kanske ni tror att jag delar ut en femma i betyg bara han ställer sig på en scen. Men icke. Sist han var på Aveny var det kanske ett trettiotal stillastående individer på plats, stämningen var likstel och Krunegård kändes väl inte överpeppad - kanske till stor del beroende på den uteblivna publiken. Då var det nog inte mer än en betygstvåa.
Det var så klart mycket från den nya skivan. Men låtvalet var bra. Vi förstod redan vid första lyssningen av "Prinsen av Peking"-skivan att "Trelleborg - Travemünde - Världen" skulle göra sig riktigt på live. Den gjorde ingen besviken. De nya låtarna toppades med givna "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" (kanske den absolut bästa?), "Markus kyrkogård" (kanske den absolut bästa?), "Stjärnfallet" och...
... så klart "Jag är en vampyr" (definitivt inte den bästa, men den mest igenkända) som självklart orsakade kvällens största eufori.
Krunegårds scennärvaro eller mellansnack höll också hög klass, och det var bra krut i grejerna i Avenys högtalarsystem.
Jag själv stod intill Martinsson, tydligen den ende vän som har bra musiksmak nog, och sjöng förmodligen för högt, garanterat för falskt och det var nästan så att jag - helt nykter - tog ett och annat feltajmat danssteg. Men bara nästan, för jag hade så overkligt ont i vänster knäskål, efter att Bale Sylvester varit framme med ett tjuvben under gårdagsmatchen.
Men jag tror fortfarande att det finns ytterligare en dimension att plocka ut av Krunegård. Jag vill minnas att det var ännu bättre på Stadshuset efter Markusevangeliet-släppet 2008. Tätare, böljigare och ännu mer eufori.
Så vi säger väl en fyra.
P P P P
Samma som Aftonbladet, med andra ord.
Inför avslutningsnumret "Stjärnfallet" pratade Krunegård om nästa gång han skulle komma tillbaka. Jag hörde inte ordagrant, men jag hörde han yppa ordet "Gatufesten". Och vad fan - det är väl dags nu? Okej, vi har fått Kent. Men ska vi under festlighetens övriga tiotal timmar lyssna till ett gäng synkroniserade motorcyklar?
Vad hände annars igårkväll? Jo, vi tog stämpel på Stadshuset, gick till Aveny och återvände omgående efter konsertens slut. Där träffade vi Vejkut som glad i hågen ville slå vad om att Milan skulle slå ut Manchester United i Champions Leagues åttondel. En hundring skakades det hand på, rakt av, två gånger degen, men det känns som att jag - trots min begränsade ekonomi - kunnat sleva in en smärre förmögenhet på detta spel.
Men nu blev det bara en hundring som rinner rätt ner vår fickmynning. Det tackar vi för, Vejk.
Vi kan också konstatera att Broman bröt sitt muntligt bindande avtal om att fråga någon dam om att gå på balen. Jag och Lagrélls ende kan bara missnöjt konstatera att det ser mycket mörkt ut för den unge Fletcherkopian. Statistiken visar klart och tydligt att den som inte ordnat med baldejt innan den fjortonde februari aldrig kommer till skott och ordnar någonting alls.
En av Bromans påstådda anledningar till att inte fråga under veckan var att jag basunerade ut avtalet på den här välbesökta portalen. Han menade att många klassdamer födda -91 nu var medvetna och beredda på en Bromanförfrågan. Det verkar troligt, va?
Vi sparar det roligaste till sist. Eller; det som åtminstone kunde ha varit det roligaste. Jag och Martinsson vandrade från Aveny när vi såg en medelålders man ligga ner på tågrälsen, till synes nersänkt av en man som stod intill honom. En man som höll en liten ukelele höjd i högerhanden.
En förfriskad Martinsson gick självklart fram och ville få rätsida på det hela, trots att vi alltså antog att det var fullt handgemäng på g. Men vi hade tyvärr fel. Mannen med ukelelen kom inte bara från Matfors, han hävdade också att ukelelen inte alls var en ukelele utan en spansk gitarr. "Den här har tagit mig ända hit från Spanien", sa han och jag förstod inte alls vad han menade. Han förklarade också att den spanska gitarren inte åsamkat den liggande mannen någon smärta, utan att han helt sonika halkat på en halare fläck.
Vi hade mycket roligt åt detta, trots Matforsbons ovilja att stärka vår ukelelesänkningstes.
Men smaka på den här notisrubriken:
Man sänkt av ukelele
Markus Krunegård återvänder gång på gång till Sundsvalls scener och jag måste tyvärr fråga mig; varför då?
Det måste ju finnas ett tjugotal andra städer han kan åka till där han blir uppskattad som den stora artist han är? Men han väljer trots detta att gång på gång återvända till Sundsvall, till Avenys lilla scen där tät stämning är lika lätt att frambringa som på en världscuptävling i älgskidskytte, dit ett ynka femtiotal själar har letat sig.
Men det tackar vi för.
Varför borde ni Sundsvallsbor som har Kjell Lönnå, Tompa Ledin och nämnda Lena&Orup som musikaliska idoler ha besökt Aveny igår?
För det första för att ni behöver tillskanska er lite god musiksmak.
Och för det andra för att Markus Krunegård är bra musiksmak.
Markusevangeliet är ett av 2000-talets bästa album. I mina ögon alla möjliga och omöjliga kategorier.
Och visst; de två nya skivorna är inte lika bra. Inte ens tillsammans.
Men ingen vandrande primat av vett och sans kan lyssna på den här sammansatta mixen av de två nya skivorna och inte tycka att det är en väldigt högklassig musikblandning.
Och alla ni som inte sitter och nynnar med i... Nej, där dog den idén. Jag tänkte citera någon löjlig textramsa men när jag googlade "Lena&Orup+lyrics" kom det inte upp någonting. Vi försöker igen:
Och alla ni som inte sitter och lyssnar på Lena&Orups mesiga pop, där ingen ens lyssnar på vilka egentliga ord som sjungs och i vilken ordningsföljd, vet att det är texterna som i de allra flesta fallen gör musiken.
Och på "Femte försöket" från skivan "Lev som en gris, dö som en hund" så sjunger Krunegård så här:
Allt går att laga en gång, två, tre, kanske fyra, men fem - där går gränsen. Allting är trasigt, sprängt, och fliser ligger i drivor. Jag plockar upp det och sätter ihop det till nånting nytt nu, det ser sjukt ut, men det är det bästa som jag har; Som ett efterlängtat mongobarn.Det kan vara 2009 års bästa textrader.
Nåväl, nu när ni är övertygade om den långluggade östgötens storhet och lovar att ni inte ska missa honom nästa gång han är i stan så kan vi gå in på själva konsertframträdandet.
Med den här propagandan kanske ni tror att jag delar ut en femma i betyg bara han ställer sig på en scen. Men icke. Sist han var på Aveny var det kanske ett trettiotal stillastående individer på plats, stämningen var likstel och Krunegård kändes väl inte överpeppad - kanske till stor del beroende på den uteblivna publiken. Då var det nog inte mer än en betygstvåa.
Det var så klart mycket från den nya skivan. Men låtvalet var bra. Vi förstod redan vid första lyssningen av "Prinsen av Peking"-skivan att "Trelleborg - Travemünde - Världen" skulle göra sig riktigt på live. Den gjorde ingen besviken. De nya låtarna toppades med givna "Ibland gör man rätt ibland gör man fel" (kanske den absolut bästa?), "Markus kyrkogård" (kanske den absolut bästa?), "Stjärnfallet" och...
... så klart "Jag är en vampyr" (definitivt inte den bästa, men den mest igenkända) som självklart orsakade kvällens största eufori.
Krunegårds scennärvaro eller mellansnack höll också hög klass, och det var bra krut i grejerna i Avenys högtalarsystem.
Jag själv stod intill Martinsson, tydligen den ende vän som har bra musiksmak nog, och sjöng förmodligen för högt, garanterat för falskt och det var nästan så att jag - helt nykter - tog ett och annat feltajmat danssteg. Men bara nästan, för jag hade så overkligt ont i vänster knäskål, efter att Bale Sylvester varit framme med ett tjuvben under gårdagsmatchen.
Men jag tror fortfarande att det finns ytterligare en dimension att plocka ut av Krunegård. Jag vill minnas att det var ännu bättre på Stadshuset efter Markusevangeliet-släppet 2008. Tätare, böljigare och ännu mer eufori.
Så vi säger väl en fyra.
P P P P
Samma som Aftonbladet, med andra ord.
Inför avslutningsnumret "Stjärnfallet" pratade Krunegård om nästa gång han skulle komma tillbaka. Jag hörde inte ordagrant, men jag hörde han yppa ordet "Gatufesten". Och vad fan - det är väl dags nu? Okej, vi har fått Kent. Men ska vi under festlighetens övriga tiotal timmar lyssna till ett gäng synkroniserade motorcyklar?
Vad hände annars igårkväll? Jo, vi tog stämpel på Stadshuset, gick till Aveny och återvände omgående efter konsertens slut. Där träffade vi Vejkut som glad i hågen ville slå vad om att Milan skulle slå ut Manchester United i Champions Leagues åttondel. En hundring skakades det hand på, rakt av, två gånger degen, men det känns som att jag - trots min begränsade ekonomi - kunnat sleva in en smärre förmögenhet på detta spel.
Men nu blev det bara en hundring som rinner rätt ner vår fickmynning. Det tackar vi för, Vejk.
Vi kan också konstatera att Broman bröt sitt muntligt bindande avtal om att fråga någon dam om att gå på balen. Jag och Lagrélls ende kan bara missnöjt konstatera att det ser mycket mörkt ut för den unge Fletcherkopian. Statistiken visar klart och tydligt att den som inte ordnat med baldejt innan den fjortonde februari aldrig kommer till skott och ordnar någonting alls.
En av Bromans påstådda anledningar till att inte fråga under veckan var att jag basunerade ut avtalet på den här välbesökta portalen. Han menade att många klassdamer födda -91 nu var medvetna och beredda på en Bromanförfrågan. Det verkar troligt, va?
Vi sparar det roligaste till sist. Eller; det som åtminstone kunde ha varit det roligaste. Jag och Martinsson vandrade från Aveny när vi såg en medelålders man ligga ner på tågrälsen, till synes nersänkt av en man som stod intill honom. En man som höll en liten ukelele höjd i högerhanden.
En förfriskad Martinsson gick självklart fram och ville få rätsida på det hela, trots att vi alltså antog att det var fullt handgemäng på g. Men vi hade tyvärr fel. Mannen med ukelelen kom inte bara från Matfors, han hävdade också att ukelelen inte alls var en ukelele utan en spansk gitarr. "Den här har tagit mig ända hit från Spanien", sa han och jag förstod inte alls vad han menade. Han förklarade också att den spanska gitarren inte åsamkat den liggande mannen någon smärta, utan att han helt sonika halkat på en halare fläck.
Vi hade mycket roligt åt detta, trots Matforsbons ovilja att stärka vår ukelelesänkningstes.
Men smaka på den här notisrubriken:
Man sänkt av ukelele
Snyggaste tjejen i tredje ring I skolkatalogen bar du tatuering Kände igen den och dig på vernissagen Fint ska det va, du är finast av alla
Kommentarer
Trackback