milko,
Följande har GIF Sundsvalls a-lag hällt ner i sina muskelceller under dagen:
Några tetror mjölk utblandad med mellansyra.
Fokus låg dagen till ära på mjölksyretålighet. På morgonen: Smålagsspel med begränsning på två tillslag. Vårt lag vann. Därefter löpningar - inte Bolton utan den så kallade "Stjärnan". Det är en bana som är utformad som ett kors. Man löper sedan fram och tillbaka mellan konerna i maxtempo i omkring 35 sekunder.
Detta gjorde vi fyra gånger varpå vi vilade i fem minuter - sen gjorde vi det fyra gånger till. Syran sprutade ur alla möjliga och omöjliga porer och vi hade bara en enda tanke i huvudet medan vi löpte oss själv harmynt:
Måtte alla mjölkprodukter vara närproducerade! Tänk så försmädligt för miljön om den mjölksyra som sprutar ut i våra slitna celler skulle vara transporterad via lastbil från Tyskland.
Någon timme och en i sanning bättre tallrik från Lasse senare var det dags för nytt syrepass i Bergsåkers gamla gympahall. Pelle Ljungström är inte den som är den, utan öste på med sitt klassiska cirkelfyspass och vi fick åter våra nermjölkade fiskar varma.
Förra veckan fick den gode Ljungström en lidnersk knäpp och ändrade tiden på det andra varvet från det klassiska "30 sekunders jobb, 15 sekunder vila" till "45 sekunders jobb, 15 sekunder vila". Men idag var vi tillbaka på den normala arbetsmängden, och det tackar våra muskelceller unisont för.
Apropå förra veckans träning i Bergsåker så tänkte vi skriva om hemresan. Vi åkte i Bangbussen som var fylld till bredden och mer därtill med spelare. Naurin styrde kosan, och som den skojfriska göteborgare han är så tog han åtskilliga varv i varje rondell, styrde in i Granlos pereferiområde och okynnesåkte omkring. När vi passerade Västermalms skola hade personerna i framsätet fått en idé. De svängde in på busshållplatsen vid skolan där ett antal småbarn stod och väntade på skolbussen.
Hysén vid framsätets fönsterplats vevade ner rutan och ropade; "Extrainsatt buss! Bussen är försenad; extrainsatt buss!".
Bussdörren slits upp och de små liven uppmanas att hoppa in i den sätesrad där Mambo, Kali och Jagne sitter.
En liten pojke hoppade in.
Dörrarna stängdes, alla bankade i väggen och skrek. Ungen skrattade. Någon sa "kör", men sans infann sig. Öppnande av luckan och ungen släpptes tillbaka till verkligheten.
Konstig unge. Jag kommer att ha en liten tumregel när jag uppfostrar min framtida son - som inte ska heta Sigbjörn, så mycket vet vi.
"Min son. När du ser en minibuss stanna till och en hundra kilo tung, skäggig typ skriker åt dig att hoppa in samtidigt som tre afrikaner sitter och gastar i baksätet - hoppa då inte in".
Typ så.
Äntligen på väg.
Luften bor i mina steg.
Några tetror mjölk utblandad med mellansyra.
Fokus låg dagen till ära på mjölksyretålighet. På morgonen: Smålagsspel med begränsning på två tillslag. Vårt lag vann. Därefter löpningar - inte Bolton utan den så kallade "Stjärnan". Det är en bana som är utformad som ett kors. Man löper sedan fram och tillbaka mellan konerna i maxtempo i omkring 35 sekunder.
Detta gjorde vi fyra gånger varpå vi vilade i fem minuter - sen gjorde vi det fyra gånger till. Syran sprutade ur alla möjliga och omöjliga porer och vi hade bara en enda tanke i huvudet medan vi löpte oss själv harmynt:
Måtte alla mjölkprodukter vara närproducerade! Tänk så försmädligt för miljön om den mjölksyra som sprutar ut i våra slitna celler skulle vara transporterad via lastbil från Tyskland.
Någon timme och en i sanning bättre tallrik från Lasse senare var det dags för nytt syrepass i Bergsåkers gamla gympahall. Pelle Ljungström är inte den som är den, utan öste på med sitt klassiska cirkelfyspass och vi fick åter våra nermjölkade fiskar varma.
Förra veckan fick den gode Ljungström en lidnersk knäpp och ändrade tiden på det andra varvet från det klassiska "30 sekunders jobb, 15 sekunder vila" till "45 sekunders jobb, 15 sekunder vila". Men idag var vi tillbaka på den normala arbetsmängden, och det tackar våra muskelceller unisont för.
Apropå förra veckans träning i Bergsåker så tänkte vi skriva om hemresan. Vi åkte i Bangbussen som var fylld till bredden och mer därtill med spelare. Naurin styrde kosan, och som den skojfriska göteborgare han är så tog han åtskilliga varv i varje rondell, styrde in i Granlos pereferiområde och okynnesåkte omkring. När vi passerade Västermalms skola hade personerna i framsätet fått en idé. De svängde in på busshållplatsen vid skolan där ett antal småbarn stod och väntade på skolbussen.
Hysén vid framsätets fönsterplats vevade ner rutan och ropade; "Extrainsatt buss! Bussen är försenad; extrainsatt buss!".
Bussdörren slits upp och de små liven uppmanas att hoppa in i den sätesrad där Mambo, Kali och Jagne sitter.
En liten pojke hoppade in.
Dörrarna stängdes, alla bankade i väggen och skrek. Ungen skrattade. Någon sa "kör", men sans infann sig. Öppnande av luckan och ungen släpptes tillbaka till verkligheten.
Konstig unge. Jag kommer att ha en liten tumregel när jag uppfostrar min framtida son - som inte ska heta Sigbjörn, så mycket vet vi.
"Min son. När du ser en minibuss stanna till och en hundra kilo tung, skäggig typ skriker åt dig att hoppa in samtidigt som tre afrikaner sitter och gastar i baksätet - hoppa då inte in".
Typ så.
Äntligen på väg.
Luften bor i mina steg.
Kommentarer
Trackback